Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Får ni många kommentarer om era barn?

Skrivet av Cecilia med Amanda 021010
Jag märker nu då Amanda är äldre att många kommenterar henne rakt ut. Hon är ju tillväxthämmad och ser mycket yngre ut än hon är. Hennes kroppsbyggnad är som en babys och så är hon 84 cm lång och väger 11,5 kg ( har gått ner igen *suck*) fast hon är snart tre år.

Hon uppför sig inte riktigt som andra i samma ålder heller så hon hamnar lite utanför. Många frågar öppet hur gammal hon är och varför hon är så liten till växten. Om jag svarar lite undvikande så frågar folk ännu mer känns det som.

Amanda är ju blyg och ogillar andra människor överhuvudtaget och det känns jobbigt med blickar då. Sedan har hennes storebror börjat tycka att det är besvärande då folk frågar om henne.
Svar på tråden: Får ni många kommentarer om era barn?

Hej!

Frida ser ju rätt annorlunda ut ch är annorlunda så henne har \"de\" alltid stirrat på men faktum är att väldigt få frågar något. Jag önskar att folk frågade rakt ut istället för att viska bakom ryggen, för det gör de ju annars. Nu bor vi i en liten by där alla känner alla så här går det inte att dölja något ändå. *ler* När vi är \"utombys\" glor folk nästan ännu värre och det tycker jag många gånger är hemskt jobbigt, mycket värre än om de hade frågat. För att folk blir nyfikna får man ju förstå, sån är människans natur. Det är hur man sedan hanterar nyfikenheten som är avgörande, eller hur? Fanny (6 år) fråga ibland saker som \"varför har Frida Noonans?\" och då kan hon säga att någon kompis har frågat henne om vad som är fel på Frida. Men hon verkar inte lida av det än iaf. Hon är sååå stolt över sin lllasyster. *ler* Hoppas det varar! Och Frida störs inte, hon bara vinkar och ler!
Skrivet av    Ann m Frida -02

jaaaaaa

det händer ganska ofta att folk förvånat säger MEN VAD SÖT HON ÄR eller VAD DUKTIG HON ÄR! Emma har ju Downs syndrom och folk har många förutfattade meningar om \"sådana\" barn så det blir oftast en glad överraskelse för folk att se hur mycket hon kan. I varje fall så blir jag glad om folk frågar om Emma då känner jag att dem har uppmärksammat henne och att hon ju faktiskt FINNS och SYNS! Tänk om folk bara låtsades som om hon inte fanns? Hellre många frågor i så fall!
Skrivet av    Nikki

hejsan

min pojke är född jan 03 och var en tillväxthämmad prematur.Han väger 9,5 kg ocg är 80 cm,men jag för aldrig höra någon säja nått.Om de påpekar något på öppna förskolan så brukar det vara vad duktigt han pratar och äter själv,de tar honom för en 1 åring.Kanske att han får hormoner men vi ska ge honom upp till fyra år
Skrivet av    Lotta w

Det är jobbigt

med folk som stirrar och särskilt eftersom Amanda har så ont av det själv. Hon är ju väldigt reserverad av sig. Samuel har nog ganska nyss förstått att det \"är något\" med Amanda och även om vi svarar så uppriktigt vi kan så vet vi ju inte själva vad det är heller. Det känns svårt ibland.
Skrivet av    Cecilia m. små troll

Lite så

är det här också. Alltså det är många som påpekar att hon är så duktig ( för de tror hon är runt 15 månader) och sedan frågar de hur gammal hon är. Då jag svarar så kommer alla frågor om henne. Alla är mycket vänliga och intressrade och egentligen föredrar jag nog öppenheten vilket säkert är vad jag signalerar i mitt sätt. Men det märks nu att Amanda tycker att det är jobbigt, hon är väldigt reserverad i sitt sätt.
Skrivet av    Cecilia m. små troll

Roligt

att höra från någon mer med kortvuxna barn. Hur mycket för tidig var han? Hur stor var han då han föddes? Har de testat hans halter av tillväxthormon? I Amandas fall är hon född fullgången och var då 3655 g tung och 51 cm lång. Sedan dess har hon fallit fyra kurvor på sin BVC-kurva utan att någon tycks hitta en rimlig anledning till detta.
Skrivet av    Cecilia m. små troll

Det är väl bättre att de frågar...

..jag föredrar raka frågor framför dömande eller oförstående blickar. Nu ser ju inte min dotter annorlunda ut, utan hon uppför sig bara annorlunda, vilket för att man får väldigt många kommentarer om ouppfostrad unge osv. Men jag tycker det är bättre att de frågar och jag är rak och öppen om min dotters problem.
Skrivet av    Wondergirl

Ibland...

frågar någon och då blir jag oftast glad. Det är roligare när folk vågar fråga än bara tittar. Fast ärligt talat så tycker jag aldrig att jag haft problem med att folk glor särskilt mycket. E såg väldigt annorlunda ut när han var bebis (kluven läpp och platt näsa) och folk reagerade ibland när de råkade sticka ner huvudet i barnvagnen. Han ser fortfarande annorlunda ut men det vi får kommentarer om är oftast att det skrattar därför att han flirtar med sin omgivning så mycket. Jag har från första början varit rak mot omgivningen och haft förståelse för att det kan vara svårt att låta bli att titta till lite extra. Men jag har aldrig varit med om att någon glott länge eller sagt något otrevligt, inte har jag märkt heller att någon viskat även om det troligtvis har hänt någon gång. Jag tror det är viktigt både för E, mig själv och hans syskon att vi inte skäms eller snarare \"låter oss\" känna sig uttittade. Man mår bättre själv om man vänligt tilltalar någon man t ex märker har svårt att veta hur de ska hantera situationen. Hoppas ni förstår vad jag menar.
Skrivet av    Anna med E, 4 år

Hej!(långt)

Ja vi får många blickar och frågor! Jag har Två annorlunda barn en med Downs Syndrom och en liten(kort) tjej med muskel sjukdom som kör rullstol! Lill tjejen är 6 år och 103 cm 16,5 kilo. har knapp på magen och är välldigt försig kommen. Har till och med blivit mött av en okänd kvinna på stan som kom fram och sa Vad roligt att se er ute i verkligheten! Sonen med DS syns det ju tydligt på och han är ju inte helt som sina jämn åriga i utvecklingen. Oftast svarar jag snällt på frågor, men om tjejen är med så gillar hon inte det. Har faktiskt lärt henne att hon INTE behöver svara om hon inte vill. Hon brukar svara att hon har ett handikapp, eller säger hon att det behöver inte du veta! Sonen blir lite generad när folk säger åt honom att han är duktig,men annars bryr han sig inte. De stora syskonen hemma är väl insatta i vad som är \"fel\" på deras syskon och de förklarar för sina kompisar. Alla 3 bröderna är mycket stolta över sina små syskon och skryter över dem för kompisarna.. En sak som har varit bra för syskonen var en syskon grupp på HAB, där friska syskon fick träffas utan föräldrar och prata om hur de har det. De hade jätte kul och tyckte det var skönt att träffa andra som hade det lika dant som dom.
Skrivet av    zxenia

hejsan Cecilia

han var 10 veckor förtidigt,och 43%tillväxthämmad.1030g och 38 cm.Har sedan opererats 4 ggr.kärl,hjärta och ljumskbråck.han växer bra för sin egen kurva,men de tycker han borde vara ifatt lite mer.Uyvecklingen är helt okej,bara liten.Alla prover,femrör med blandat har alla varit bra.
Skrivet av    lotta w

Tack för ditt svar!

jag får nog lära Amanda att säga ifrån själv då hon blir äldre. Själv är jag helst öppen och säger som det är men vill inte att Amanda ska känna att vi pratar om henne över hennes huvud.
Skrivet av    Cecilia med Amanda 021010