Hur ska man tackla det här?

Hur ska man tackla det här?
Skrivet av	Babs med Emilia & Alicia
Jag skriver den här frågan i flera forum eftersom jag inte vet var någonstans det är mest rätt att ställa den. Min dotter har precis bytt skola. Vi ska flytta om en månad och vi har valt att byta skola redan nu så att hon kommer in i klassen med en gång. Hon har gått förskoleklassen på en annan skola förra året och går nu alltså ettan på den här nya skolan. I klassen är de 19 elever, lite mer pojkar än flickor och 4 lärare. En av de är lärare, två är fritidspedagoger och en är någon sorts specialpedagog. Nu till frågan som egentligen inte rör min dotter direkt. Hon kom hem häromdagen och berättade om att en kille i klassen är jätte jobbig (han sitter vid hennes bord). Han är störande och slåss med andra barn m.m. Sen säger hon att han tagit stryptag på en annan flicka och då sprang min dotter och några barn till och hämtade fröken. Då reagerade jag - förklarade noga för Alicia hur allvarligt detta är, att ta stryptag på någon. Att man faktiskt kan döda en annan människa genom att göra det. Att man inte får göra sånt ens på skoj. Och hur bra det är att hon berättar om det hemma. Det kändes skönt att prata ut om det med henne. Jag frågade också hur lärarna agerade och fröken hade sagt till pojken, men inte mer. Det hela gav mig inte ro, så jag frågade läraren om detta verkligen hänt. Hennes svar var: Ja, det är mycket möjligt. Dessutom lade hon till: Ja, Alicia kan nog komma hem och berätta fler liknande saker i framtiden. Jag frågade om pojken har någon diagnos (t.ex. ADHD eller liknande... jag har en bror som har det, så jag vet ändå en del om det), men det hade han inte. Jag frågade om han bara var överaktiv, men det ville hon inte heller svara på. Jag frågade om vi kommer att prata mer om detta på föräldramötet, men det fick jag inget svar på. Det enda hon sa var: Ja, det är ju känsligt för pojkens föräldrar. TRO FAN DET! OCH OM DET DÅ ÄR KÄNSLIGT FÖR POJKENS FÖRÄLDRAR, HUR ÄR DET DÅ INTE FÖR DE FÖRÄLDRAR VARS DOTTER HAN TOG STRYPTAG PÅ????? hade jag lust att skrika rätt ut. Men jag blev SÅ paff, så jag liksom bara gick. Nu sitter jag här och det ger mig inte ro. Vad är det för människor som jobbar med barn????? Tar man inte tag i sånt här med en gång. Jag menar - hade pojken varit 15 år hade han ju blivit anmäld för övergrepp - ÄR DET DÄR VI VILL ATT HAN SKA HAMNA???? Eller vill vi istället att skolan tillsammans med föräldrarna tar sitt ansvar och sätter upp regler och lever därefter också. Det låter ju alltid så jävla (ursäkta språket, men jag kan bara inte låta bli) bra på alla möten om regler hit och dit och kontaktböcker m.m. Men efterlevs dessa regler???? Eller är det bara något som ska få oss föräldrar att hålla käften??? Jag önskar att läraren hade tagit eleven i enrum och pratat allvar med honom. Jag önskar att hon hade kontaktat hans föräldrar och pratat med dem. Jag önskar att hon hade pratat med flickan som blivit utsatt. Jag önskar att hon hade kontaktat flickans föräldrar och informerat dem om det som hänt samt vilka åtgärder de tagit. Jag önskar att hennes svar till mig var - ja, vi vet om det och vi har tagit tag i det med en gång, men tack för att du kom och pratade med mig ändå. Vad tycker ni????
Svar på tråden: Hur ska man tackla det här?

Vet egentligen inte
och jag har inget bra svar, men kommer att tänka på en sak. Visst, jag förstår din oerhörda ilska och oro. Men är en lärare verkligen skyldig att diskutera detta med dig? Inte menat som påhopp, bara en fundering. Jag jobbar inte i skolan, men har ett barn där och jobbar själv på dagis. Vet inte hur sånt här skulle tas i mitt barns skola, men om jag gör om det till dagisnivå. Jag har ju faktiskt tystnadsplikt inför de andra föräldrarna. Inte får jag stå och diskutera om ett barn har den eller den diagnosen med en förälder oavsett om barnet ifråga har slagits, bitits eller gjort nåt annat \"förbjudet\". Kanske nån med yrkeserfarenhet i skolan kan svara på det. Jag tycker det är jättebra att du reagerade, både pratade med din flicka och personalen! Men om de verkade komma med undanflykter eller inte ville svara måste det ju inte bero på att de inte agerat.
Skrivet av Anna
Jag tror
Med tanke på antalet pedagoger i klassen så är där säkert en extra resurs, kanske på grund av denne pojken. Att läraren inte svara på dina frågor beror på att lärare har tystnadsplikt och alltså inte får berättta för dig om de andra barnen. Om andra föräldrar frågar om din dotter kan du alltså tryggt veta att de får inget veta av fröken! Har man ett barn som pojken du beskriver så kan man inte agera på varje enskild händelse, det är inte produktivt och gör inte att barnet lär sig uppföra sig. Man måste arbeta långsiktigt. Alla barn har skolplikt även de med problem och de ska beredas plats i skolan. I vissa fall hamnar man i sitsen att man inte kan garantera de andra barnens säkerhet och då måste man vidta åtgärder. Det du måste göra med din flicka är att förklara att hon här har att göra med en annan människa som saknar sociala spärrar, det han gör är alltså inte riktat mot henne som person utan det bara råkade bli hon. Jag förstår att du vill skrika. Men jag tror att det redan nu händer saker runt den här pojken.
Skrivet av Sofia*

Du har rätt!
Läraren ska inte diskutera detta med mig. Just därför förväntade jag mig ett svar som: Vi är medvetna om det och vi har läget under kontroll. Inga förklaringar, inget mer. I stället stod hon och nästan hånflinade lite lätt och sa att ja, det är mycket möjligt. Alicia kan nog komma hem och berätta fler liknande saker. Jag blev inte lugnare av hennes sätt att bemöta mig. Snarare tvärtom. Man kan som lärare lätt säga till en frågvis förälder att detta är tyvärr sekretessbelagt, så jag kan inte prata om det i stället för att behandla en som en idiot.
Skrivet av Babs med Emilia 041205 och Alicia 981206
Tack!
Måste säga att du verkligen skrev ditt svar bra. Jag har pratat med min dotter. Hon är ganska så skärpt när det gäller sånt här. Jag har en lillebror som har ADHD, så det här är inte helt främmande för mig. Däremot är lärarens agerande väldigt främmande för mig. Inte själva det att man inte berättar om vad som sker med pojken (det förstår jag att man inte får prata om). Men vad man gör för att trygga barnens tillvaro är inte sekretessbelagt. Jag önskade att hon istället kunde visa att de är fullt medvetna om vad som händer och agerar därefter utan att alls gå in på några som helst detaljer. Jag är helt övertygad att jag inte är och kommer att vara den enda föräldern som ställer frågor. Med tanke på att de haft problem med honom i ett helt år innan, så borde de vara bättre förberedda på ev. frågor. Tack verkligen för båda era svar!
Skrivet av Babs med Emilia 041205 och Alicia 981206
Råkade
få iväg detta för snabbt (fick inte med allt på slutet) Läraren ska inte diskutera detta med mig. Just därför förväntade jag mig ett svar som: Vi är medvetna om det och vi har läget under kontroll. Inga förklaringar, inget mer. I stället stod hon och nästan hånflinade lite lätt och sa att ja, det är mycket möjligt. Alicia kan nog komma hem och berätta fler liknande saker. Jag blev inte lugnare av hennes sätt att bemöta mig. Snarare tvärtom. Man kan som lärare lätt säga till en frågvis förälder att detta är tyvärr sekretessbelagt, så jag kan inte prata om det i stället för att behandla en som en idiot. Det var nog mest det som gjorde mig upprörd inte pojkens agerande. Jag önskar mer att skolan verkligen gör allt tillsammans med föräldrarna för att hjälpa honom.
Skrivet av Babs med Emilia 041205 och Alicia 981206

Det är itne alltid så lätt
att oförberdd svara på frågor och hålla sig inom tystnadsplikten, det vet jag av erfarenhet. Och då väljer ofta jag att säga för lite hellre än för mycket. Jag har suttit i sitsen att jag vägrat släppa elever på rast för att jag inte kunnat garantera deras säkerhet pga en annan elev. Det är ingen lätt sits, för jag behöver mina pauser och min förberedelsetid. En sådan elev tar så mycket tid och energi att det oftast inte finns mycket kvar till att informera människor som står i periferin av det som händer. Jag tycker att du ska skriva till läraren, säg att du inser att det finns ett problem och att du vet att hon inte får tala om det. Men att du vill veta vad skolan gör för ditt barn i den här svåra situationen och vad du kan göra för att hjälpa till. Då kan hon i lugn och ro tänka igenom sitt svar och ringa dig sedan.
Skrivet av Sofia*

Hur ska man tackla det här?

Vet egentligen inte

Jag tror

Du har rätt!

Tack!

Råkade

Det är itne alltid så lätt

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information