Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Jaha, precis som befarat

Skrivet av Annette med Linnéa, Macke och Tess
så har de fortfarande inte kallat till möte på skolan. Det lät så bra när de på mötet innan sommaren berättade att de skulle kalla till nytt möte efter 14 dagar när terminen börjat för att diskutera åtgärder inför 7:an.

Varför blri man inte förvånad? Vad hade vi väntat oss? *suck* Är så fruktansvärt trött på skolans nonchanlans när det gäller sonens dyslexi. Bara för att han klarar sig relativt bra utan hjälp från skolan (men med massor av hjälp av mig) så verkar det som de anser att det inte är så viktigt.
Svar på tråden: Jaha, precis som befarat

dom är smarta...

...ju mer ni sköter hemma ju mer anser sig skolan komma undan med. Var på dom som en igel, det fick vi vara hela högstadietiden. Oavbrutet. Men det gav resultat fast hela åk 7 var ett bortkastat år som tog ner tjejens självförtroende ordenligt. Köp inte argument som \"vi har inga resurser\" osv, det är deras problem att lösa - inte ert. Vi kopierade ut \"Läsk-pärmen\" till alla dotterns lärare (många blev sura men det sket vi i) plus att vi la ut den i lärarrummet, vi hotade med skolverket med jämna mellanrum och vägrade att lyssna på argument som \"köpstopp\", \"resursbrist\" och liknande. Tillslut fick dottern alla no, svenska, engelska, och so böcker på cd plus en spelare, proven fick hon längre tid på sig att göra, vissa prov gjordes muntligt, bokrecentioner och dylikt fixade hon genom att lyssna på böcker. Hennes felstavningar bortsåg man ifrån och läste all hennes skrift fonetiskt eller vad man nu ska kalla det. Hon gick ut högstadiet med bra självförtroende och bra betyg, nu är vi i samma sits igen vad gäller gymnasiet men nu vill hon försöka klara sg själv.
Skrivet av    maria65:a

Tog själv kontakt

med dem efter föräldramötet och om allt klaffar ska vi dit på fredag em. Och vi ska verkligen tjata. Jag gör gärna min del här hemma men jag orkar verkligen inte vara den hemska tjatande mamman hela tiden. Lite hjälp från skolan hade ju inte varit fel. Sonen vill ju inte skilja sig från sina klasskompisar så vi får försöka lösa det smidigt.
Skrivet av    Annette med Nea, Macke och Tess

Artiklar från Familjeliv