Kanske ingen förstår det här... |
|
Skrivet av | Louise med William f. 040213 |
...men min favorithäst har avlivats nu. Han gick ner sig i ett stenröse och skadade ryggen. Jag är så ledsen över det. Han var så fin, så fin, så fin och jag är jätteledsen... :( |
|
Svar på tråden: Kanske ingen förstår det här... | |
|
|
visst gör man det |
|
Det är väl självklart att man även sörjer sina djur. Jag har precis varit tvungen att göra mig av med min \"först födde\" min hund men jag hade turen att i sista stund få någon som kunde ta honom men innan då man efter många om och men hade tagit beslutet att avliva honom var otroligt jobbigt | |
Skrivet av sara med 4:e på väg | |
Jodå, visst förstår jag |
|
Har själv varit på landet och begravt hunden nu i helgen. En lite urna fick jag tillbaka från djursjukhuset. Dottern och hennes kompisar hade blommor och sjöng, och de stora killarna hjälpe till att skyffla igen hålet. Vi var fler människor på hundens begravning, än det var när hennes rara daghusse dog för ett år sedan ( i samma cancerform, märkligt) Tomt är det hemma, varje gång det knakar i huset så tittar jag dit och förväntar mej att se tiken. Men jag börjar vänja mej så smått... Så visst förstår jag att du är ledsen | |
Skrivet av Blå änkan | |
|
|
jo.. |
|
jag förstår dig precis och när min kanin dog på juldagen 1987 så dog en del av mig och nu har jag en katt som just nu lever men jag är jätterädd för den dagen han kommer att dö, han är mitt allt precis som min kanin. så jag förstår din sorg så väl. tröstkram | |
Skrivet av 0rcid |