Varför vänjer han sig aldrig?

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Varför vänjer han sig aldrig?
Skrivet av	Olycklig mamma
Hej! Jag är ny här men hoppas att några i alla fall kan ge mig några goda råd? Jag har två pluttisar, 2,5 respektive 1 år gamla. Saken är den att storebror fortfarande är förskräckligt svartsjuk på lillasyster och försöker göra illa henne så ofta han kommer åt. Han nyps, slåss, sparkas och knuffas. Normalt trodde jag att den värsta syskonsvartsjukan skulle ha lagt sig vid det här laget? Det är jättejobbigt även för mig och framåt kvällen är jag så totalt slut att jag nästan inte vet vart jag ska ta vägen. Sonen har även börjat slå mig och pappa när han inte får som han vill. Har det då det minsta att göra med syster - t ex att jag har tagit ifrån honom en leksak som han just tog från lillasyster (hon får förstås inte ha NÅGONTING utan att han blir avundsjuk och ska ha just precis den saken) så börjar han ofelbart att hysteriskt försöka komma åt henne med sparkar och slag. Bör jag prata med en barnpsykolog nu? Storebror går på dagis på deltid, men känner sig "bortlämnad", trots att han annars nog trivs ganska bra där. Dock känner han sig ensam och är oftast lite enstörig, leker inte så mycket med de andra barnen. Annars är han väldigt kommunikativ av sig och pratar bra. Lillasyster verkar må bra och är oftast glad - förutom när hon blir slagen eller får sina leksaker snodda (vilket i och för sig är stup i kvarten när storebror är med) - men har ibland börjat slå sig själv på huvudet och säga nänänä... det känns inte alls bra! Hon tar också efter sin bror i allt och har börjat daska till t ex mig, samtidigt som hon tittar prövande ifall det är ok. (Det är det såklart inte!) Jag tänker nu ta ut honom ur dagis för sommaren och tillbringa så mycket tid som möjligt med båda barnen i vår kolonistuga. Mest för att jag hoppas att han de ska få en bättre och mer naturlig relation om han inte känner sig lika förfördelad i "tillgången till mamma". Hoppas att jag gör rätt. Kanske är detta vanligt när man har barn som är nära varandra i åldrarna? Det känns som att den äldste kanske inte riktigt fick "mamma" färdigt innan tvåan kom och att det hela blev extra traumatiskt därför? Snälla, hjälp mig någon! Vad har vi gjort för fel? Varför tycker han inte om sin lillasyster fortfarande och varför känner han sig så ensam/arg/frustrerad? Vi har ju gjort allt för att han ska känna sig älskad och förstådd! Jag vill att detta ska få ett slut innan familjen eller någon i familjen far mer illa! Vad ska vi göra?
Svar på tråden: Varför vänjer han sig aldrig?

svårt...
att veta när man dessutom inte känner er. Det jag känner spontant, är - är storebror på dagis heltid o lillasyster hemma? I så fall är det nog där en del av problemet ligger. Han vill ju oxå få vara med sin mamma mycket precis som lillayster. Har ni föräldrar egentid med båda barnen var för sig? Det tycker jag är viktigt ibland. Viktigt att barnet får vara med bara mamma/pappa någon gång ibland. Jag skulle nog börja med att låta någon annan ha lillasyster då och då och att bara ni två hittar på roliga saker tillsammans. Nu har jag ingen erfarenhet av att ha den stora tätisen på dagis, för jag hade dem hemma..... JAg tror på att låta syskonen vara så mycket som möjligt tillsammans från början, och sedan när behovet finns, hitta på något litet med bara en förälder ibland. (Åka till affären kan räcka). Det var lite tankar från mig. Att låta dem båda vara hemma i sommar tror jag på. Jag tycker även du ska prata med BVC. De brukar kunna ge råd, och de känner ju er, så då är det enklare.
Skrivet av Cayenne
tror som Cayenne
Tror att det kan bli bra av att han får vara med er helt och hållet ett bra tag. Tror inte att det är bra för en så liten att vara på dagis och veta att mamma/pappa är hemma med syskonet. Även större barn kan ha problem med det. Han vill ha samma tillgång till er föräldrar som lillasyster. Dessutom tror jag att han vill ha tillgång till henne också. Att få känna att han får lära känna henne när det passar honom. Vi tog hem vår 2½-åring från dagis när lillebror kom och vi har aldrig haft några problem med avundsjuka. De få andra som jag känner och som gjort som vi har heller inte haft några problem. Att få ett småsyskon är otroligt omvälvande. Att inte få fri tillgång till hemmaplan, där allt det viktiga händer, kan nog uppfattas som väldigt jobbigt för många små. Ta hem honom så länge att han får lära känna sin lillasyster och får känna att han inte förlorat sin plats i familjen. När han väl känner det kanske han börjat tycka det är lite småtrisst att vara hemma och då kan det kanske vara läge att börja dagis igen. Det är mitt tips efter att ha funderat hur mycket som helst över ämnet, både före och efter andra barnet kom. Lycka till. Du har kommit en bra bit på vägen genom att fundera över det på det sätt du gör.
Skrivet av sanna med 02:a och 04:a

Bra att du tar hem honom
från dagis. Han är ju fortfarande så liten, och bli bortlämnad för en konkurrent är inte lätt när man har svårt att uttrycka sina känslor. Du gör rätt i att ta hem honom, medans du fortfarande kan ha en vardag på heltid hemma med båda. En vardag där dom äter alla måltider ihop, sover ihop, leker ihop mm. Det är ju där som syskon växer ihop. Själv var jag hemma med båda tjejerna samtidigt, och dom är jättebra kompisar även nu i tonåren. Och jag är övertygad om att det grundades de första 3 åren, när dom gjorde allt ihop, och kunde dela rättvist på sin mamma och pappa.
Skrivet av Lena_O

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv