Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Blir så arg så jag nästan får tårar...

Skrivet av ledsen idag
Min lilla tjej är snart 4 år. Hon var precis ute i sin poliströja. Plötsligt kom hon in och ville inte ha den längre. Det var några större flickor som hade sagt nåt dumt. Hon ville inte säga vad. Åh, jag blir så himla arg och ledsen. Ska hon redan nu behöva känna att visa saker inte är "okej".

Hon har aldrig brytt sig om kläder och "tjejsaker" Hon har alltid identifierat sig med "killar" dvs. hon klär ut sig till peter pan, spindelmannen, riddare etc. Men nu plötsligt senaste månaden så är det bara princessor och glitter som gäller. Det kan iofs vara en period som alla barn har,
men det hela började med att hon kom in och sa att hon inte fick vara med i de andra flickornas lek för att hon inte hade någon princessklänning. (Hon har ju aldrig velat ha nån så jag har inte köpt nån eftersom jag avskyr rosa princessklänningar)Hon fick på sig ett nattlinne och ett par änglavingar i all hast och det var hon nöjd med :)

Men nu har hon blivit så fixerad vid sånt. Hon säger tex. "jag vill bara ha vackra saker för bara dom som har vackra saker får vara med. Killarna har inga vackra saker så dom får inte vara med" etc.

Jag tycker det är så himla tråkigt att hon motas in i nåt som inte är hon. Nu säger hon att hon är spindelmanprincessa och batmanprincessa, istället. Hur ska jag kunna styrka henne att våga vara sig själv när alla andra påverkar henne så mycket. Hjälp mig!
Svar på tråden: Blir så arg så jag nästan får tårar...

Åh vad ledsen jag blir

Jag blir ärligt talat ledsen så jag får tårar i ögonen. Jag var själv precis som din flicka när jag avr liten men hade turen att bo på en gård med mest killar som accepterade mig för den jag var som liten. Det blev svårare upp i skolåldern. Vet inte de andra barnen om att det faktiskt finns kvinnliga poliser och en av de mest berömda riddarna var ju kvinna Jean d\'Arc. Prata med henne, berätta om kvinnor/flickor som vågat vara sig själva. Att det är viktigt att man står på sig och tror på att man är minst lika bra som de andra trots att man inte tycker som de. Jag skulle nog oxå prata med föräldrarna till de andra barnen alt. förkolepersonalen om hon går i förskolan. Skönt att höra att hon kompenserar lite i all fall med att vara spindelmannenprinsessa :-) Jag hoppas ni i familjen har orken att stötta henne att inte tvingas in i en roll hon inte själv valt. Förstår att det kanvara svårt att resonera med en 4-åroing. HAr själv en 4-årig som som kom hem från dagis en dag och meddelade att han aldrig mer skulle ha sina älsklingsbyxor (vinröda jättesnygga) för det var tjejbrallor och han fblev retad av killarna. Vi pratade om saken och vi kikade i några klädkataloger där han kunde se några män minsann ha vinröda manchesterbyxor mm. Nu fräser han ifrån. Min 2½-årong valde en knallrosa t-shirt med ett häftigt motiv på när vi var på H&M i finland (den hängde tom på pojksidan) oc h gick stolt till förskolan i den och deklarerade att han var såååå fin i sin t-shirt och alla verkade acceptera hans val, de vet att Herman sätter man sig inte på för han säger ifrån och jag hoppas innerligt att det fortsätter vara så att han gör sina egna val och står för dem även om det skulle komma helt onödiga kommentarer från andra. Jag har försökt lära mina pojkar att det finns itne flick/pojkkläder eller leksaker. Alla kan ha allt bara man själv gillar det.
Skrivet av    Bea m. V & H

Försök

att prata med henne om vad hon själv vill. Att det viktiga är vad hon själv vill. Hjälp henne också med repliker, hur hon skulle kunna svara när ngn säger ngt åt henne. (typ poliser får visst vad med, poliser bestämmer över prinsessor - eller ngt mer välformulerat). Stötta henne i att stå på sig med det hon vill. Men låt henne absolut prova prinsess-köret om det är det hon vill.
Skrivet av    seven

Blir också lessen

Att det ska behöva vara så här och redan i fyraårsåldern också? Säkert var hon jättestolt över sin poliströja! När jag var liten lekte jag jämt med pojkar, älskade bilar och motorer, klättrtade i träd och flängde. Vägrade att ha små söta klänningar! Men jag fick hållas och jag hade inga direkta problem med att få vara med...Jag undrar om det är värre nu än då på 60-talet. Jag kan nog tycka att jag fick vara \"pojkflicka\" ifred utan att nån kommenterade det särskilt varken kompisar eller vuxna. Fan, att folk - inte ens små barn - kan få vara som dom vill utan att få höra att man ska vara vacker, inte får vara med etc.etc. Hoppas din lilla flicka törs ta på sej poliströjan igen framöver.
Skrivet av    M.