Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Barn ska vara barn

Skrivet av Varelsen
är visst en slags slogan i diskussionen nedan. Som om förskolans läroplan skulle tvinga barnen att vara någonting annat.
Vad menar man då när man säger "barn ska vara barn"?
Svar på tråden: Barn ska vara barn

Man menar väl att

mamma skall stå vid spisen och föda barn, medan pappa åker iväg och gör karriär eller så.
Skrivet av    groen

Bra fråga!

Nu har jag inte läst alla inlägg i diskussionen här nere, men mottot \"låt barnen vara barn\", eller \"låt barnen vara barn SÅ LÄNGE SOM MÖJLIGT\" dyker ju upp i alla möjliga sammanhang. Jag har alltid tyckt att uttrycket har varit förbryllande, för mig låter det väldigt mycket som en floskel i ungefär samma stil som när man väljer det som är \"bäst för barnen\". Om mitt cyniska jag får fritt spelrum tolkar det nog uttryckets egentliga betydelse som \"barn ska vara BARA MINA barn så länge som möjligt\", dvs att det inte handlar så mycket som läroplaner utan snarare om att man är rädd att tappa sin egen betydelse i sammanhanget. Barn ska så länge som möjligt \"skyddas\" från oberoende, ansvar, kompetenser utanför familjens revir och känslomässig anknytning till utomstående. Får de för mycket av dessa varor kanske deras tillvaro inte längre står och faller med föräldrarna (läs: modern) och det tror mitt cyniska jag att vissa är oroliga för. Mitt mindre cyniska jag tänker att uttrycket nog inte är så mycket mer än en floskel, dvs något ganska tomt som kan appliceras på i stort sett vilken åsikt som helst.
Skrivet av    CM

Har inte heller följt

hela diskussionen men har pa andra snack diskuterat detta och gett min asikt om att detta med att \"barn skall vara barn\" och vad det innebär osv. är kulturellt betingat. Man ser en klar skiljegräns nagonstans vid Alperna. Det finns givetvis inget rätt eller fel - Nobelpristagare finner man ju bade i norr och i söder. Problemen uppstar ffa när man lever i en miljö som skiljer sig fran det man själv är van vid eller om man t ex tvingas byta fran ett system till ett annat.
Skrivet av    Tango

Bra att du

är tillbaka från semestern! Men gör inte om det!
Skrivet av    förskollärare

Tror inte det....

bara att i vissa extrema fall kanske förskolan skapar en stressituaiton som vissa barn inte klarar av. Med tidiga mornar, sena kvällar, separation från föräldrarna , stor barngrupper mm. Det kanske ruckar barndomen lite.
Skrivet av    Maggan

Ok

Det har du rätt i.
Skrivet av    Varelsen

Vi lever i ett samhälle

Där små barn ska vara som stora barn. Där stora barn ska vara som vuxna. Och där vuxna vill vara som små barn. Jag har i många år jobbat som frivillig lekledare. Träffat en massa barn i olika åldrar och en massa föräldrar. Det är strämmade att se hur stor press många sätter på sina småbarn, utan att själva tycka att de gör det. Och barnen berättar för mej vad de upplever i förskolan och skolan. Skoltrötta barn som går i lågstadiet är inte ovanligt i dag. Undra varför. Jag tror i alla fall att det beror på sjukligt höga krav på så barn.
Skrivet av    Mamma

Hurdå?

Jag har just skrivit ett långt inlägg på Politiksnack där jag framför min åsikt att det är tvärtom - det är för LÅGA krav på både barn och vuxna i vårt samhälle. Jag blir därför väldigt nyfiken på hur exakt du menar. När du skriver \"små barn ska vara som stora barn\", kan du precisera det lite mer? Hur yttrar det sig, vad är det som små barn ska vara och göra som de egentligen inte borde vara och göra förrän de är stora barn? Och hur ser kraven ut, de som sätts på småbarnen och i lågstadiet, som du menar leder till att barnen är skoltrötta och mår dåligt? Återigen, det vore jätteintressant att få specifika exempel på vad barnen gör/förväntas göra som du tycker motsvarar för höga krav.
Skrivet av    CM

Passar inte in på mej i alla fall

Eftersom jag mest grundar min åsikter på andras barn. Även fast vist är jag rädd för att mitt barn ska få lida så mycket som jag sett andra barn bli tvungna att göra. Barn som gråter i lågstadiet för att de känner att de är för dåliga och måste sitta inne på rasten när andra är ute och leker. Det är inte rolig syn. (och det här var 3år sen jag såg, så det är inte frågan om mågot som hände för långe sen) Jag ville jobba med barn förut, men inte nu länge. Orkar inte med att så allt helvete man utsätter dem för. Och känna vanmakten inför att man inget kan göra, att det måste se ut så här.
Skrivet av    Mamma

Vist tycker jag man kan kräva lite

men inte alls så mycket som det görs nu. Det är nästan ett måste att kunna läsa och skriva innan man börjar skolan. Engelsak ska man kunna en del av redan i lågstadiet. Helst innan det också. Mycket läxor redan på lågstadiet. Stora krav på uppträdandet, det är inget överdrift utan rena faktan att det krävs mindra av vuxna på mitt jobb än det krävs av förskolebarn och lågstadiebarn när det gäller uppförande. (tycker visserligen att det är fel på båda sidor, alltså, för höga krav på så små barn, för lite krav på vuxna) En fixering på lärandet, man litar inte på att den kommer av sej själv, utan dem måste präntas in i småbarn i förskolan hur viktig det är att lära sej så mycket som möjligt hela tiden och gör man inte det så är man inget värd. Ett barn som inte hänger med måste stanna inne på rasten. Det är något av det jag tycker är värst inom lågstadiet. Vi vuxna har rätt till våra kaffepauser, men små barn har inte rättigheter inom skolan, känns så i alla fall. När det gäller ändra barn, har jag inte prakiserat utan har bara barnet egna berättelser. Där de får lära sej hur värdelösa de är, de kommer aldrig klara sej i vuxenvärden. Har träffat flertal barn som inte änns är tonåringar som har försökt ta livet av sej. De har inget framtid, de är inte duktiga nog.
Skrivet av    Mamma

OK!

Tack för att du tog dig tid att svara på mina frågor! Eftersom jag ska resa bort hinner jag inte ägna så mycket tid som jag innerligt skulle vilja just nu, men för att fatta mig kort: När det gäller de rent praktiska saker du beskriver här - att lära sig läsa, att lära sig språk, att få läxor och att kunna uppföra sig - håller jag inte med dig. Detta tycker jag vi har alldeles för LITE av i Sverige idag och jag tror inte alls att det leder till någon stress för barn, tvärtom är det stressande att man ägnar så mycken ansträngning åt att HINDRA barnens naturliga vetgirighet och hunger efter lärande. Däremot håller jag med dig om det känslomässiga. Jag tror att många barn känner sig värdelösa, att de inte upplever sig som duktiga nog osv. MEN jag tror inte att problemet sitter i det strukturerade lärandet utan i helt andra saker. Barn i Sverige idag BEHÖVS inte - de känner inte att de är VIKTIGA. Detta är pudelns kärna för mig, och jag tror att man blandar ihop de här två sakerna. Tyvärr hinner jag inte skriva mer om detta just nu, som sagt, men tack igen och hoppas vi kan prata mer en annan gång!
Skrivet av    CM

Det du säger om lärandet i förskolan stämmer inte

i de allra flesta fall (Jag är lite misstänksam mot Vittra) Men jag håller med dig om att vuxna inom förskolan i många fall skäller mycket på barnen och har väldigt dålig insikt i hur man faktiskt behandlar dem. Inte som man skulle vilja bli behandlad själv. En demokratifråga skulle man kunna säga.
Skrivet av    Varelsen

Kan det inte vara _fel_ sorts krav?

Jag har mött många barn som inte förstå _vilka_ krav som ställs på dem. Jag tror inte att barn blir stressade av krav som är anpassade efter deras egna förmåga, men jag tror de blir väldigt stressade av att inte veta/förstå vilka kraven är. Jag tror inte man behöver tvinga barn i lågstadieåldern att lära sig - om man gör det är det något som gått väldigt fel. Krav och tvång är för mig väldigt skilda saker, att ställa krav handlar mycket om att visa att \'jag är övertygad om att du klarar det här\' Sen tycker jag du har helt rätt v.g. kraven på vuxna. Jag jobbade som lärare ett tag och blev förskräckt av hur låga krav många lärare hade på sig själva. Många var dåliga på sina ämnen, kom för sent, släppte barnen tidigare med argument som \'ni har ju ändå håltimme nästa timme\' eller \'jaja, de har ju faktiskt fyllt i en stencil\'. Inte konstigt då om inte barnen beter sig bra.
Skrivet av    Ele

Åh

Du har så rätt.
Skrivet av    Varelsen

Artiklar från Familjeliv