Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vad ska jag göra?

Skrivet av förtvivlad mamma!
Hej!

Jag har en 12-årig son. Han har precis bytt skola eftersom hans förra skola bara hade klass 1-5. Klassen har delats och han har fått många nya i klassen. Min son är ingen "sportkille" men väldigt duktig i skolan istället (matte, språk, svenska mm.) I förra klassen var de flera som var lika som honom men tyvärr har de bytt till privatskola istället.

Min son känner sig nu väldigt ensam. Första veckorna försökte han hänga med "sportkillarna" men tydligen hade nån retat honom och sagt att han inte fick vara med...

Eftersom han inte gillar sport så är han inte med i några kvällsaktiviteter som innebär sport, däremot är han med i Scouterna. Igår råkade en av hans klasskompisar få veta att han går på scouterna (min son har vägrat berätta det) och hela världen rasade. Han grinade hela kvällen och vägrade nästan gå till skolan idag för han säger att han kommer att bli retad!

Vad ska jag som mamma göra? Jag tänkte vänta tills i eftermiddag för att höra hur det gått. OM han blivit retad så funderar jag på att ringa upp klassföreståndaren och be henne hjälpa mig och min son. För så här ska det väl inte få vara?

På fritiden har min son inga problem med kompisar. Flera av hans klasskompisar umgås han med på fritiden och då fungerar det jättebra, men så på skoltid så vänder de sig emot honom....
Svar på tråden: Vad ska jag göra?

Skönt i alla fall...

... att det funkar på fritiden. I mina öron låter det som att dem han umgås med då inte klarar att stå emot ett trist gäng som anger tonen i skolan. Tala med klassföreståndaren, det ska inte vara så här och eftersom det är i skolan det är problem måste lösningen på något sätt utgå därifrån. Har de någon \"konvention\" i skolan, dvs en regel/etiksamling eller liknande som alla elever och föräldrar förväntas läsa och efterfölja? Jag har själv en 12-åring i en klass på en STOR och minst av allt idyllisk F-9-skola i Stockholms innerstad och tanken att någon skulle bli retad för att man inte håller på med sport, är duktig i skolan och går på scouterna är helt främmande för mig. Det låter som sagt som ett trist mönster som jag känner igen från min egen barndoms skola där det som gällde var att vara tuff och skita i skolan. Samt vara bra i gympa. Lite mer kan man kräva, både av barn, föräldrar och lärare! Lycka till!
Skrivet av    Helena

Samma problem...

Jag har en son på 8 år som inte heller vill gå till skolan. Han är inte heller någon sportkille så därför vill han inte vara med (och får väl inte heller) när de spelar fotboll på rasterna. Hemma däremot så är det massor av ungar som springer hos oss. Han gråter och har svårt att somna på kvällarna och varje morgon är det en ständig kamp om att han måste gå till skolan, det slutar med att han går dit men då har gråtit och jag känner mig som världens sämsta mamma... Jag har pratat med fröken som ska kolla honom lite extra och ska även ta kontakt med skolsyster som i sin tur kanske pratar med skolpsykologen som kanske kan ge oss lite tips. Hoppas att det löser sig för er.
Skrivet av    Cattis m. Philip 02 & Ludde 97

Ja.

Jag tycker också det är jättetråkigt att sånt här över huvudtaget förekommer! Sonens kompisar är jättetrevliga när de är hos oss på fritiden men tydligen väldigt \"lättledda\". Så för att vara tuff inför andra så stöter de ut min son! Förut har dessutom min son blivit ledsen och backat jämt men numera blir han arg. Seanst förra veckan hade han i ilska sparkat in ett skåp i korridoren, och jag förstår honom! Jag ska ringa till läraren imorgon (när jag hört hur denna dag gick). Dessutom ska jag ta upp detta på nästa föräldramöte (ska vara ett ganska snart). För jag har träffat föräldrarna förut och alla verkar väldigt vettiga, så jag tror att vi föräldrar tillsammans kan lösa det här. Bara det tas på allvar!
Skrivet av    4barnsmamma

Sorry fel nick!

...jag är visserligen 4-barnsmamma också men här hade jag ju använt ett annat nick. Sorry!
Skrivet av    förtvivlad mamma

Fast...

... jag blir lite bekymrad när jag läser att problemen främst utmålas som *din sons* problem, som skolsyster och skolpsykologen ska åtgärda. För mig är det så självklart att det handlar om helt andra saker, gruppdynamik, att få vara som man är och den man vill, etik och värderingar helt enkelt. Något man måste jobba stenhårt med i klassen med lärarna i spetsen.
Skrivet av    Helena

kan han inte också byta

till privatskolan? Eller kom han inte in? Det lät tråkigt att han kom ifrån sina likar...
Skrivet av    demeter

Nej...

Jo, visst skulle han kunna byta till privatskolan MEN det skulle innebära enormt mycket skjutsande för oss föräldrar så det känns inte praktiskt genomförbart. De kompisar som går på privatskolan har skiljda föräldrar och det har råkat bli så att ena föräldern bor vid denna privatskola och den andra vid den kommunala skolan. Därför har dessa killar fritt kunnat välja utan att det blir några större praktiska problem.
Skrivet av    förtvivlad mamma!

åka buss?

De elever som har långt till dotterns skola åker buss. Kan inte det vara ett alternativ? Tycker fortfarande att det kan vara värt besväret om han kan få gå med vänner som utvecklar honom och han har en gemenskap med...
Skrivet av    Demeter

han åker..

...redan skolbuss till den skolan han går nu. (tar ca 10 min). Till den andra skolan skulle det ta 40 min med buss. Nu HAR det faktiskt blivit något bättre i sonens klass så jag ger det ett tag till. Kanske är det nu i början som alla försöker vara extra tuffa? Skulle det ändå inte fungara alls så visst finns tanken på att byta skola! Dock är det jättemånga som vill gå på denna privatskola och långt ifrån alla som vill _får_ gå där...men funkar inget annat så visst ringer jag och hör om sonen kan få dispens pga. omständigheterna! Däremot så känns det FEL att det ska vara så här, fortfarande! Jag menar så här har det varit på vissa skolor sedan 70-talet så nog tycker man att skolan borde tagit det till sig och arbetat bort sånt här. Det är enl. mig skolans ansvar att eleverna har en bra miljö på skolan!
Skrivet av    förtvivlad mamma

Artiklar från Familjeliv