Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ställde ut sonen

Skrivet av lilla e
i regnet igår...
Jag blev så otroligt less på hans trots. Han är tre år och en duktig ängel, men emellanåt får han de värsta utbrott ala Nannyjouren. Skriker, slår, drar i kläderna och river ner pappas glasögon. Ofta i samband med sänggående eller när vi ska till dagis.

Jag känner att jag har väldigt lite maktmedel till mitt förfogande. Vi håller oftast fast honom tills utbrotten har lugnat sig men skrikandet är svårt att få bukt med - förbaskade öppna planlösning! Jag vill inte hålla för munnen på honom för det tycker jag är kränkande, jag får själv panikkänslor om någon håller för min mun.

Så igår ställde jag ut honom på gräsmattan när skriken aldrig upphörde - mitt i hällregnet. Han blev faktiskt ganska paff och skriken slutade rätt snart. Jag förklarade att han gärna fick komma in men att han inte fick skrika.

Efteråt fick jag så klart dåligt samvete, ställa ut ett barn i mörker och regn, även om jag var med honom hela tiden. Men jag vet inte vad jag ska ta till när han får såna utbrott att han inte är kontaktbar.

Jag hoppas att det här går över snart, jag var själv väldigt trotsig som barn och minns några av mina egna utbrott...
Svar på tråden: Ställde ut sonen

men?

hålla för munnen är kränkande, men inte stå ute i mörkret i regnet då? personligen gillade jag inte den metoden. Mina barn skriker med, jösses namn....även om ni har öppen planlösning, måste väl barnet ha ett rum, varför inte be barnet, eller leda barnet till dess rum å säga..\"skrik av dig här\".? Har en som snart är 3 som är extremt skrikg & trotsig, men det finns vissa gränser..
Skrivet av    mamma till 2

Nejdå...

...inte stod han där många sekunder och jag var såklart där jag också. Det var den enda metod jag kom på för att bryta skriket som verkade ha hakat upp sig. Lillasyster sov inne i det enda rummet med dörr som vi har och vi har en liten enplansvilla. Men jag är inte stolt över att lyfta ut honom i trädgården, tyvärr känns det ibland som att sonen har oändliga verktyg när han trotsar och jag har inga. Om det bara var vuxna i huset skulle han få skrika sig blå men det känns lite jobbigt när bäbisen just har somnat och det är ju så klart det han vet om...
Skrivet av    lilla e

jo jag vet

det är svårt. vad gör man....känner igen din frustration. barn förstår mer än man tror...så igentligen vet han att han inte ska skrika, men det är det förbannade trotset.
Skrivet av    mamma till 2

Det du kallar för..

\"det förbannade trotset\" är utveckling och inget barn gör för att vara sviniga. Även fast han som du skriver VET han han inte ska skrika så gör han det. Men det gör han inte för att göra tvärtemot utan för att han inte kan hantera sina känslor. Man kan jämföra trotsiga barn med gravida kvinnor (Även det en slags \"trotsperiod\" ) Men en vuxen borde veta hur man \"uppför\" sej. Ändå är det inte helt ovanligt att gravida tar ut sin ilska och gråt på man och barn. Många anser att barn gör saker för att djävlas istället för att se vad det verkligen är. Dom lär sej hela tiden Dom föds och kan i stort sett ingenting. Sen ska hjärnan fyllas med information. Mao så är det uppenbart att en treåring inte kan uppföra sej som en vuxen skulle gjort.
Skrivet av    Emma

När jag var liten...

...så ställde dom ut mig i farstun när jag skrek eller betedde mig på ett oönskat sätt och tänk jag minns fortfarande det och hur jäkla ensam och förtvivlad jag var där ute. Inte vet jag om jag blev en bättre unge för det mer rädd blev jag iallafall.
Skrivet av    maria65:a

Artiklar från Familjeliv