Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Känner mig så ledsen..

Skrivet av Maria N
Har en son som insjuknade i diabetes i våras, och det har varit en jobbig tid för honom (han är 8 år) och även för mig som mamma. Det funkar si så där på skolan, ibland bra men det känns som om ingen där på skolan tar på sig ett "huvudansvar" för honom. Oron finns där hos mig hela tiden.

Förra veckan så kom då nästa chockbesked, han testade positivt på glutenallergi. Av någon anledning så kändes det beskedet ännu värre än beskedet om diabetes. Då hade han varit sjuk mer eller mindre hela vintern och att få en förklaring till allting kändes samtidigt skönt. Men nu så känns det som om varför ska allting drabba honom? Var det inte nog som det var? Hur ska det funka på skolan nu då???? osv osv osv

Har totalt 4 fyra barn och ett femte på väg och befinner mig just nu i vecka 33 och jag måste verkligen erkänna att allt känns mig totalt övermäktigt!

Finns det någon där ute som har ett barn med både diabetes och glutenallergi och som förhoppningsvis kan ge mig ett litet uppmuntrande ord på vägen.

Ledsen för allt gnäll,

kramar Maria
Svar på tråden: Känner mig så ledsen..

Förstår precis (långt)

Jag lider med dig, förstår precis hur du känner dig. Min äldste (nästa vecka 9 år) fick diabetes för två år sedan, precis innan han skulle börja i ettan. I vintras fick vi veta att han är glutenintolerant också. Sen tidigare har han förkylningsastma och lite allergi. Jag har kanske ingen tröst att ge dig. Men, jag ska göra vad jag kan. Livet är orättvist. En del drabbas mer än andra. Och det är inte lätt för ett barn att förstå och acceptera det som vi vuxna helst bara vill vråla ut och springa ifrån. Ändå är det barnen som tar situationen bäst i många fall. Livet är orättvist, men jag tänker som så att det är upp till oss att göra det meningsfullt. Självklart ska man sörja när ens barn blir sjuka, men man anpassar sig till det också. Nu har våra barn dessa sjukdomar. Och jag kan lova dig att det fungerar ändå. Det är jobbiga besked att acceptera, men livet går vidare. Det blir läsande på förpackningar, många samtal inför kalas och annat, det blir mycket att trösta och förklara, men genom att svara och förklara, genom att inte ge upp så kommer allt att bli riktigt bra igen. Gnäll och gråt hur mycket du vill, men kanske ska du ändå visa upp ett glatt humör för sonen. Du tänker på alla hans sjukdomar för hela livet på en enda gång, han tar dagen som kommer. Vi borde också ta en dag i taget. Skriv av dig här, maila mig om du vill (meddela via min sida, så får du adressen), ta emot all stöd och hjälp du kan få från alla kring dig. Se till att bli sjukskriven om det behövs, du är ju gravid också. Nu, efter att ha gråtit många gånger, så kan jag berätta att vi går vidare med glatt humör. Vi har hittat annan mat, andra recept och några tips ska du nu. Ett bra köp är bakmaskin. Min syster köpte en till oss (tanken hade inte ens slagit mig) och den är underbar till glutenfritt bröd (degen är superkletig, men man slipper kleta med den om man har bakmaskin). Sen finns det mycket recept på nätet. Tyvärr är mycket av det glutenfria snabba kolhydrater, men man kan ändra på de recepten också. Här kommer mitt pannkaksrecept, egenkomponenrat och jättegott! Smakar som de vanliga man gör, men är glutenfria och innehåller långsamma kolhydrater. Gör dem som vanliga pannkakor eller plättar. Den här satsen räcker till 2 vuxna och 2 barn till lunch: 5 ägg 9 dl mjölk 1 dl bovetemjöl eller sojamjöl 0,7 dl pofiber 3 dl Finax grov mjölmix 3-4 krm salt 3 msk smör Sök vårdbidrag så snart som möjligt, ta hjälp av kuratorn på sjukhuset. Kontakta rektor och skolsköterska på skolan och gå igenom vad som krävs under skoltid för att sonen ska må bra. Fråga vem som ska ha det medicinska ansvaret för honom, han kan inte ha det själv. Ställ krav! Skriv mera här om du vill, fråga eller beklaga. Det har du all rätt att göra, du mår bara bra av att få ur dig allt. Skickar dig massor med kramar och en packe näsdukar att torka tårarna med!
Skrivet av    Tebe

Här är det helt ok att gnälla!

Jag förstår hur du känner, min dotter har grön starr och vi har haft det jobbigt med hennes astma. Det är itne riktigt klok runt omkring en när det hopar sig så där. Och du är desutom gravid, jag hoppas du kan få sjukskrivning under resten av graviditeten så du får tillfälle att vila dig lite grann. Tyvärr har jag inga råd att ge dig angående gluten, det vet jag att andra kan. Får jag tipsa dig om mailkedjan som finns på www.betamed.se, där vet jag att det finns föräldrar som har barn med både gluten och diabetes. Tusen kramar till dig och ett stort paket ork till dig!
Skrivet av    .Carina

Hej...

Fy, va jobbigt! Hoppas du kan hitta fler med samma problem. Det är ju alltid skönt med nån som riktigt förstår... Vår son är åxå 8, å han fick diabetes i slutet av maj. Han har även autism, vilket gör det väldigt jobbigt på vissa sätt men faktiskt lättare på andra! Han förstår ju inte varför han måste ta blodprov å få insulin. Inte heller varför han måste äta på bestämda tider å varför han inte kan äta allt. Fördelen med autismen är att gillar struktur! Å schema! Så han har faktiskt accepterat det mesta... Förstår din oro på skolan. Själv tycker jag att det är fruktansvärt svårt att \"lämna över\" till nån annan! Jag letade åxå efter nån med samma diagnoser, men jag har inte hittat nån... Hoppas allt går bra! Å att du orkar med... Kram!
Skrivet av    mor till fem...

Tack för alla...

snälla och uppmuntrande svar. Det känns skönt att det finns någon där ute som förstår och känner med en i såna här stunder. Ofta tycker jag att reaktionen omkring ens bekanta bara blir, \"vilken tur att det bara var diabetes eller glutenintolerans\"!! Det kunde ju varit cancer!\". Javisst är jag glad att det inte är livshotande på det sättet, men det känns fruktansvärt i alla fall. Men det är som du säger Carina, att vi måste ta en dag i sänder och inte visa hur ledsna vi egentligen är, för barnens skull. Nu ska vi nästa vecka på sjukhuset och fastställa diagnosen med tarmbiopsin och efter det är det bara att ta nya tag. Information känns väldigt viktigt just nu ang all mat. Ha det bra nu där ute i höstsolen, skönt att ni finns där. kramar Maria
Skrivet av    Maria N

Skrev fel namn..

jag menade dig Teresa i mitt förra inlägg, fast jag skrev Carina.
Skrivet av    Maria N

Det går inte att jämföra

Man kan inte jämföra cancer och diabetes. Oavsett vilken sjukdom barnen drabbas av så är det en stor sorg för föräldrarna. Och det är en sorgeprocess du ska igenom nu. Men, visst är det så att trots diabetes och celiaki kan man leva ett långt och lyckligt liv, så länge man sköter sjukdomarna. Hoppas det går bra på tarmbiopsin. Daniel fick ett stort legopaket efteråt (han visste det innan) som uppmuntran för att han var så duktig. Han gillar inte att få droppslang, så det behövs mycket uppmuntran ibland. Säg bara till så kan du få massor med mattips!
Skrivet av    Tebe

Hur...

Hur upptäckte ni att era barn var glutenintoleranta...?
Skrivet av    mor till fem...

Årskontroll

På den årliga kontrollen på diabetesmottagningen visade det sig att han hade förhöjda värden på glutenantikropparna (som egentligen heter något annat). Det var så det började för oss. Sen hann han få ont i magen + illamående innan biospin, kön var så lång dit.
Skrivet av    Anonym

Artiklar från Familjeliv