1-åring som äter på natten

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

1-åring som äter på natten
Skrivet av	Mia
Min 1-åring vaknar flera ggr per natt och vill ha min mjölk. Jag börjar tröttna på detta nu, behöver så väl min sömn. Det är väl knappast för att hon är hungrig som hon vaknar, är väl mer ett behov av närhet. Hur trappar jag ner detta? Finns det andra sätt än att min sambo tar hand om dottern när hon vaknar, att jag sover i annat rum etc? Tacksam för alla råd!
Svar på tråden: 1-åring som äter på natten

Jag gjorde så här:
Jag tog på mig en tshirt de första nätterna, och när sonen vaknade kramade jag honom tills han somnade om. Han var drygt ett år då. Innan hade vi försökt att maken tog honom men det gick inget vidare, det blev väl som om både jag och brösten försvann på en gång. För mycket som ändrades samtidigt helt enkelt. Nu kan maken ta honom på natten uten problem.
Skrivet av Alven
Vi gör såhär
Celia har nattammat mer och mindre, men alltid nattammat. Efter att i ett halvår sådär varit nere på en till två amningar har hon nu börjat utöka igen. Och det känner jag inte att jag orkar. Så då går vi tillbaka till det vi gjorde för att en gång minska på nattamningen. För det första så förbereder vi. Idag är ju Celia två och förstår mycket mer av verbal kommunikation, men jag tror att hon greppade ganska mycket även för ett år sedan även om hon inte pratade så mycket då. Så vi berättade gång på gång att mamma också måste få sova och att hon får tutta på morgonen. Att mamma får säga nej, när jag inte vill tutta och att Celia då får försöka sova med en kram istället. Just det där att försöka sova körde vi ganska hårt på. Så när Celia vaknar och är ledsen så kramar vi, klappar, tröstar och säger att hon ska försöka sova. OM det absolut inte går (typ en gång av tio), ja då får hon faktiskt tutta. Men de allra flesta gångerna så går det ju. Nu har jag ju aldrig haft för avsikt att sluta amma helt på natten, bara minska det till en acceptabel nivå. Men jag känner nu att om det är så att jag vill sluta helt så gör vi likadant. Försöker trösta med att finnas där med kramar, klappar och smek. Ofta vill Celia också hålla en hand på tutten, det hjälper henne, men kanske är lite svårare med en ettåring. Och i de fall som hon är helt otröstlig så får hon tutta, men jag tror att det med tiden blir färre och färre gånger. Att försvinna en helg eller en vecka eller vad det må vara skulle inte funka för mig. Inte i min själ och hjärta, och jag tror inte heller att en så tuttig unge som Celia skulle glömma att det är jag som har brösten ler
Skrivet av -Tessie-

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv