Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

ladda inför förlossningen

Skrivet av Magda
Min son är 23 månader gammal och vi väntar ett syskon om ca 1 månad. Jobbar fortfarande heltid men bara en vecka till sedan ska sonen skolas in på dagis och pappa (som är hemma nu) ska börja jobba. Jag skriver för att jag just nu upplever allt som så himla jobbigt! Min son är inte alls särskilt krävande, bara lite vanligt tvåårs-klängig/gnällig. Men det känns som om jag aldrig får vila! Vårt hem är ständigt stökigt, nästan kaotiskt då sonen drar fram grejor hela tiden och jag minns hur det var under min första graviditet då jag satt i vår kliniskt städade hem och bara drömde/vilade/skrev dagbok och laddade inför vad som komma skulle. Skillnaden är så enorm! Vi har nu haft det lite extra tungt eftersom vi köpte ett renoveringsobjekt för ca ett halvår sedan och nästan all ledig tid gått åt till huset. Nu börjar dock det värsta vara färdigt och jag hade tänkt mig en någolunda lugn sista månad med uppladdning inför det som ska komma. Men det känns som om det är omöjligt med en tvååring hemma. Hjälp jag får nästan panik ibland när jag tänker på det! Att jag ska vara hemma med honom hela dagarna, tung, trött och orörlig som jag är. Han sover ca en timme om dagarna, resten av tiden är det full rulle. Hur i all världen vilar man och laddar man då? Hur har ni andra gjort? Känner mig så totalt psykiskt oförberedd för en förlossning att jag är rädd att jag kommer få värsta chocken när värkarna sätter igång. Min man är ett stort stöd när han är hemma (även om han varit tvungen att lägga all sin tid på renoveringen nu på slutet för att vi alls ska hinna klart) men nu ska han ju snart börja jobba. Och inga far/mor-föräldrar har vi i närheten som kan hjälpa till. Kanske överdriver jag vikten att få varva ner...men jag minns hur skönt det var förra gången. Alla säger att "åh så skönt för dig, nu jobbar du din sista vecka sedan får du gå hem". Men det kommer ju inte alls bli någon vila! Hur har ni andra tätisföräldrar gjort inför tvåans ankomst? Har ni alls kunnat vila och ladda någonting? Vi var och skulle kolla på en syskonvagn i helgen och bara det var ju värsta pärsen med lillkillen springandes gnällande omkring. Är medveten om att jag just nu är extra trött och känslig, höggravid som jag är. Men det gör ju inte saken bättre precis... Grååååt!!!!
Svar
Jag är egentligen
en \"duktig flicka\" som inte ber om hjälp ofta och försöker palla med det mesta själv. Men när jag väntade min yngsta son så kände jag i stort som du mot sista månaden. Jag jobbade heltid, mannen jobbade heltid och min äldsta son var då 21 månader och gick på dagis heltid. Jag tog semester sista veckan innan det var dax (födde första sonen på bf dagen och räknade iskallt med att denna bebis skulle komma då någon gång också) ringde till min mamma som bor 30 mil bort och frågade om hon kunde ta semester en vecka och det gjorde hon med glädje. Hon var så himla glad att hon fick hjälpa till och vara med. Så sista veckan innan bf så låg jag hemma och sov och läste och min mamma fixade hemruljansen och det mesta med mitt första barn. Han var så klart klängig och så men det kändes inte alls lika påfrestande när min mamma kunde fixa allt det andra. Försök få hjälp utifrån så du får lite tid att själv bara vara. Lycka till med allt! *Kram*
Skrivet av    Fia_med_3
Be om hjälp!
För oss var det lite annorlunda. Maken var fortfarande pappaledig med vår äldsta som var 17 mån när lillasyster kom. Själv jobbade jag till dagen innan lillasyster föddes och tyckte att det var betydligt vilsammare än att vara hemma med yrvädret (har ett stillasittande jobb). Det är ju lite annorlunda att vänta och få tvåan, men för mig har det bara varit positivt. Sen var vi hemma båda två tills lillasyster var 2 mån, vilket var guld värt. Nu var det väl inte precis vad du ville höra eftersom ni inte planerat det så. Men jag tror att det är viktigt att du får lite av den avlastning som du känner att du behöver. Inventera alla resurser: vänner, grannar, släkt som kan vara med och avlasta litegrann. En stund på dagen eller kvällen kanske. Och försök dra ner på egna krav på ordning och lev med i kaos. Mycket lättare sagt än gjort jag vet, men det är det enda sätt jag har kommit på. Det är ganska kaotiskt att leva med barn, i alla fall för en kontrollmänniska som jag ;o) Önskar er all lycka med era båda gullungar och skickar ett antal styrkekramar. Ni kommer att klara det bra!
Skrivet av    Kängu m Ella & Alice