Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Sisla!

Skrivet av Maria m Signe & Astrid
Är ju nyfiken på hur det går för era grabbar.
Svar på tråden: Sisla!

Men vad roligt att du frågar!

Tja.. hur går det? G älskar sitt egna rum och sitter därinne med stängd dörr långa stunder och ritar och lyssnar på musik. P är fortfarande ganska vilsen och vet inte vart han ska ta vägen eller hur han ska närma sig brorsan när dörren är stängd. Vi köpte faktiskt ett nytt tv-spel till dem förra veckan för att de skulle ha något gemensamt att samlas kring. P känner sig rätt ensam på eftermiddagarna innan vi vuxna har kommit hem, och han fixar inte att ringa kompisar eller gå ut själv heller. Är ju inte van vid det. Maken tog med honom till fritidsgården häromdagen för att visa på lite alternativ vad man kan göra om det är långtråkigt efter skolan. Frigörelsen pågår för fullt från G\'s håll. Tyvärr blir det lite taskigt för P, som ju inte har gjort något fel, men ändå får ganska många gliringar om hur \"jobbig\" han är, eller hur skönt det är att \"slippa\" honom nu. Fast de leker ju fortfarande mycket tillsammans också. Bara det att G nu börjar vända sig mera utåt/bort från P ibland. När vi pratat med pojkarna om detta att P har svårare att vänja sig, och att han trivs bäst när han har sällskap, har G ganska förskräckt försvarat sin rätt till sitt rum. Han vill absolut inte flytta tillbaka till P\'s rum. P skulle nog egentligen behöva en hund eller nåt. Sällskap alltså och kravlös närhet liksom. Vi funderar på det..
Skrivet av    sisla

Men så tråkigt

att P fortfarande tycker att det är jobbigt. Visst skulle en hund kunna vara ett trevligt sällskap men vill ni andra också ha det? Annars kan det ju bli rätt jobbigt när han är hos sin mamma. Signe & Astrid har fått varsitt rum nu i höst och jag ser lite samma tendenser hos dem som hos era killar, trots att de bara är tre år. Astrid vill vara för sig själv i sitt rum och pyssla ibland medans Signe vill att de ska vara tillsammans. Det kan faktiskt leda till riktiga bråk mellan dem. Jag får gå in och försöka locka med mig Signe för att göra nått annat än förstöra för sin syster. Som tur är så leker de oftast bra tillsammans.
Skrivet av    Maria m Signe & Astrid

å, det kanske lät lite lättvindigt..

Men alltså, vi funderar på att skaffa hund till familjen, mest maken som vill och det skulle bli hans hund först och främst. Tror dock att P också skulle ha glädje av en hund, både för att han är väldigt djurkär och dessutom sällskapssjuk *ler*. Kanske det fungerar likadant med \"frigörelsen\" oavsett ålder på tvillingarna? Det är väl egentligen ganska vanligt i de flesta relationer att rollerna blir komplementära, och att den ena personen går före medan den andre drar emot (nästan oavsett vad det gäller för utveckling menar jag). Det blir väl en lagom takt på frigörelsen/utvecklingen då, och jag kan tänka mig att rollerna sedan kan skifta, med åren. Eller vad tror du?
Skrivet av    sisla

Jo jag tror nog

att rollerna skifta med åren men samtidigt så tror jag att barnen föds olika och vissa drag består. Signe är väldigt frammåt i situationer där hon känner sig hemma och känner igen men hon är väldigt osäker när det gäller nya saker och nya människor (precis som sin storebror). Signe skickar gärna fram Astrid först. Astrid däremot är mycket jämnare, alltså lugn både i kända och okända situationer. Blev det rörigt? Jag tycker att det verkar liknande med era grabbar eller har jag fel?
Skrivet av    Maria m Signe & Astrid

Artiklar från Familjeliv