Råd ang boende hos små barn

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Råd ang boende hos små barn
Skrivet av	Eva
Vi var idag och pratade med två psykologer ang barnen och vad som är bäst för dom ang boendet. Vi har två barn dotter 1,5 år och son 4,5 år. Mannen har sedan 3 veckor tillbaka totalt vänt och blivit en hemsk männsika - den människan som faktiskt är anledningen till att vi ska skiljas. Han skriker och säger hemska saker till mig inför barnen, jag ber honom - prata inte så då barnen är med han bryr sig inte alls. Ja orkar inte dra det hela nu, men han beter sig som ett svin helt enkelt. En sak kan jag säga är att lägenheten är hans (genom äktenskapsförrord) och jag har ingen stans att ta vägen och ingen fast inkomst. Jag letar febrilt efter bägge - har gjort hela sommaren.. men med icke gott resultat. Han vill se mig ut härifrån NU och är väldigt otrevlig mot mig här hemma osv osv. Nu iallefall så sa ju då psykologerna allt det jag tänker och har sagt till honom. Bråken får vi ta då barnen inte är med, man ska behandla med varandra med respekt och visa barnen att man kan prata med varandra och kommunicera, dom tyckte att jag skulle ha barnen boende hos mig på heltid till en början efter som Alice är så liten och i en känslig ålder. Vårt mål är att ha 50/50 men det tyckte dom kunde vara aktuellt först när Alice är 3 år, men allt beror på hur Alice tar det hela osv. Att Alice till en början sover hos mannen i natt tyckte dom inte såg som ngt problem + att han måste vara delaktig i deras vardag och ha dom under helger och vardagar men att dom sover hos mig - har sin bas hos mig helt enkelt. Jag har föreslagit omlott boende här i lägenheten tills jag har hittat ett fast boende och det tyckte dom var en bra ide - en kort tid. Men detta säger mannen nej till. JAG klarar inte av att vara så rotlös! säger han. Men det handlar inte om dig nu, utan om barnen sa psykolgerna - hur tror du dom upplever att bo tillfälligt här och där om DU tycker det är jobbigt?? För det är det han tycker skulle vara den perfekta lösningen, jag flyttar ut härifrån på söndag till min syrras lägenhet (en 1a på 20m2) och att barnen bor där. Jag tycker det är oacceptabelt och det tyckte även psykologerna var en dålig idé. Så lite flyttar som möjligt och inget tillfälligt för barnen enl dom. HUR ska vi lösa detta?? Någon som varit med om samma situation? Råd snälla! Eva
Svar på tråden: Råd ang boende hos små barn

Kalla in trupperna
Jadu, om inte mannen lyssnar till psykologerna, vad gör man då? Han verkar ha fastnat i sig själv och ser inte andra människor längre. Att du skulle få honom att söka hjälp för att hantera situationen är troligen inte möjligt. Är det möjligt att andra människor i er närhet kan hjälpa till? Andra vuxna såsom syskon, föräldrar, kompisar (allra helst hans) som förstår att det är barnens bästa ni måste tänka på i första hand? Finns det någon som kan hjälpa dig att prata med honom och kanske till och med har respekten med sig att utöva påtryckningar åt rätt håll? Andra vuxna som förstår at de kan avsky dig eller vad som helst, men att det är barnen som far illa. Du är ju inte ute efter något annat än just deras väl.
Skrivet av Malinau
Har redan försökt det...
Hans kill kompis har pratat med honom flera gånger- men han står på sig, jag har bett hans tjej bästa kompis prata med honom - hon sa hon skulle det, men sen när dom träffades vågade hon inte... (??) SEn har mina föräldrar varit här, och det gjorde nog en hel del. Han började iallefall TÄNKA. Igår kväll träffade han sin psykolog och kom hem mitt i natten - vet inte vart han var efter att ha sett henne. JAg vaknade minstingen är förkyld och började gråta så då gick jag upp och då stötte jag på honom i hallen. Han sa han kan ta Alice till doktorn i morgon om jag ringer på morgonen, + att han kommer gå upp kl 5 men kommer komma tillbaka vid 9 tiden. (??) När jag hade vaknat hade han skrivit en lapp till mig där det står att han har en ide ang boendet men att han behöver några dagar på sig. Men Malinau, har du några ideer kring det här med umgänget hur det ska funka då jag ska ha dom till en början 100% (om vi går efter vad psykologerna säger) Jag kan tänka mig att Alice kan sova hos honom en natt per vecka till en början, men sen då? Jag har ju oftast kvälls jobb eller TIDIGT jobb pass som börjar kl 5.. Hur får jag ihop det med barnen själv? Jag söker kan jag säga ett fast jobb på dagtid så det kommer väl ordna sig till slut men det är ju inte så lätt heller att hitta jobb! Några ideer du kloka kvinna? :-) Kram Eva
Skrivet av Eva

Ge honom chansen
Nu har han fått samma budskap från psykologer, kompisar, dina föräldrar och förmodligen sin egen psykolog. Även han kanske inser att fem myror är fler än fyra elefanter... Att byta åsikt är för många en prestigeförlust. Jag tror att det bästa du kan göra är att låta honom vara ett par dagar, vänta på att han tar upp det och då inte dra upp hans sämre åsikter om han nu äntligen bytt. Har han inte det är det ju en annan sak, men ge honom chansen. Bli glad och visa det om han kommer till insikt och försöker hitta en bättre lösning. Jag vet att man lätt fortfarande har lust att säga ett och annat, men det kommer inget positivt av det så svälj det och gå vidare. Sikta framåt. Ett gott tecken är väl att han vill ta barnet till doktorn. Han vill ta sig samman och ta ansvar. Ge honom chansen även där. Han behöver nog stärka sin självkänsla och det gör han genom att få sitt eget värde bekräftat. Kanske tycker du att jag ställer stora krav på att du ska förstå honom och ge ett utrymme, men som jag brukar skriva så är bästa sättet att hantera sin motståndare (eller vad man ska kalla det) att känna honom/henne. Du har ju något mål i sikte om en bra tillvaro för era barn och då får du försöka ta den väg som leder dit. Knepigt det där med arbetstider och ha barnen 100% av nätterna. Du kan knappast ha barnen på dagis från fyra på morgonen och efter sex på kvällen. Ni får hitta något sätt tills du hittar något som passar bättre. Växelboende i ett hem för er föräldrar är det enda jag kommer på och det har du haft uppe förut. I alla fall tills ni hittar en annan lösning med jobb och fasta bostäder. Dessutom går tiden ganska snabbt och snart kan båda barnen övernatta hos pappa också. Man får nog helt enkelt se det som att det är vi vuxna som skapar denna situation, inte barnen, och då får vi ta avigsidorna med det under en tid. Vad kan det handla om? Ett år? I det stora hela är det ju inte så lång tid och för barnens skull kan det väl vara värt det.
Skrivet av Malinau
Hej Eva
Jag blir verkligen förkrossad att läsa ditt brev. Jag är i ungefär samma situation så jag kan känna igen mig i dina känslor. Jag tror att du måste vara BENHÅRD. Jag är själv så himla rädd för konflikter och gör allt för att tillmötesgå mitt ex men jag tjänar iallafall inte på att vara snäll.... Problemet med lägenheten är egentligen en materiell sak men det är väll med dina älskade ungar. Försök att göra det bästa av situationen. Ta med dig barnen till din sysster och lev där tills du hittar ngt. För det kommer du att göra. I sverige låter man inte människor bo på gatan i första taget. Du är stark du är kvinna och bäst för dina barn. De mår bäst att få vara med dig vare sig du bor i en liten etta eller i en större lya.
Skrivet av Baker

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv