Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ärligt nu! Är ni så säkra??

Skrivet av a
Hej! En sak jag förundras över när jag talar med andra föräldrar är hur säkra ni verkar! "Vi gör så här för vi tycker det är bäst för oss" och liknande uttalanden. Jag går tyvärr med en molande osäkerhet ofta, gör jag rätt nu, dagis nu eller vänta, är hon för kallt /varmt klädd jämfört med de andra barnen, tycker andra att jag är en dålig mamma osv. Jag var inte så här nojjig när dottern var nyfödd och upp till ett halvår men nu när hon är 15 månader så har den här rädslan att inte räcka till dykt upp allt oftare. Vad göra....?
Svar på tråden: Ärligt nu! Är ni så säkra??

Nej

jag har långt ifrån alltid varit säker.Jag bär på samma osäkerhet som du,är de tillräckligt varmt klädda,är jag tillräckligt social på föräldramötena,tänk om någon tycker att jag är en dålig mamma osv...jag är ofta rätt så osäker,även om jag försöker dölja det.
Skrivet av    Cecilia m fem+bf april

Åh...

du är absolut inte ensam! Jag har många stunder med då jag är osäker och känner att jag inte räcker till, men i slutändan så är jag helt vöertygad om att man gör det man kan! Även om det inte är det lättaste att övertyga sig själv om alltid...
Skrivet av    Liv m Wille o Filip

Jag har faktiskt

aldrig tänkt sådana tankar. Att jag inte skulle ha klätt barnen tillräckligt väl, eller om jag är en dålig mamma. Är faktiskt väldigt säker på mig själv, och vad jag vill och försöker lita så mycket jag kan på min intuition och när de inte räcker, då pratar jag men min man eller kanske med en vän eller med mina egna föräldrar. Men det är sällan som jag känner mig osäker. Med mitt första barn kände jag mig heller aldrig osäker, men däremot var jag främmande i mitt föräldraskap. Kände mig aldrig som en mamma, hade svårt med känslan av att vara förälder med barn och kunde ibland inte ens tänka i termer som här går jag med mitt barn, det kändes alltid overkligt. Med mitt andra barn var mina barn en del av mitt liv, och en självklarhet. Jag har vuxit och mognat oerhört på dessa tre år. :-) Men ibland kan jag faktiskt känna att dagens föräldraskap saknar en kärna, det finns så väldigt mycket som man SKA göra som förälder, så många råd och då kan jag tänka mig att det är lätt att gå vilse och få svårt att lita på att man vet bäst om sig själv och sitt barn. Försök följa ditt hjärta, prata om din osäkerhet med någon du känner att du kan prata med. Kanske någon känner som du, kanske det är vanligare än du tror. Lycka till!
Skrivet av    Sol

rätt så säker

Jag tillbringade mkt tid hos min stora syster när hennes 3 barn barn var i åldrarna 3-15 och såg hur hon behandlade dem och nu ser jag ju resultatet eftersom de är vuxna.Detta har gett mig en säkerhet i hur jag ska behandla mina barn. Men jag kan ju känna mig som en slarvig/dålig mamma om de små har långa naglar eller kläderna är slitna på öf. Och det är lite svårare att vara säker på sitt sätt när skolålderna börjar när barnen får mkt intryck och ideer av skolkompisar.
Skrivet av    Erika m. 5 barn

Säker

är jag nog,men inte gör jag rätt jämt. Glömmer extrakläder,gnäller på ungarna i \"onödan\" ibland osv. Ingen perfekt mamma,men en som älskar sina ungar och har fått bekräftat ett antal gånger av dagis/skola vid utvecklingssamtalen och av vänner och löst bekanta att våra ungarna utstrålar glädje och trygghet. Så du behöver inte \"göra rätt\" i alla lägen,det gör ingen. Slappna av och lägg focus på de större besluten (exvis dagis eller ej),vad som är rätt och fel är ju upp till vad som passar er familj. Att barnen har en tröja \"för mycket\" är ju ingen större grej ;O)
Skrivet av    -Dellen-

Njae

Åh, det är så svårt. Jag funderar inte på om andra tycker jag är en dålig mamma eller ej. Jag är mina barns mamma och jag gör ju mitt bästa och säkert fel ibland, det gör alla. Visst kan jag för mig själv fundera på om jag borde satt på dem en till tröja, kanske varmare skor osv. Men inte jämfört med andra barn. Ang dagis pratar jag och min sambo och kommer överrens om vad vi tycker tillsammans. Sen kanske vi ventilerar och ändrar oss på vägen. Jag tycker att man utvecklas hela tiden. Får nya intryck och lär sig saker som gör att man kanske ändrar sig lite efter vägen. Jag kan absolut inte säga att jag säker på ALLT jag gör. Kan verkligen någon göra det?! Jag har otroligt svårt för människor som tror sig veta allt, expert på barn som förstagångsförälder, besser-wissrar osv. Jag tycker att lite osäkerhet och oro hör till föräldraskapet :-) Bara inte osäkerheten går till överdrift. Jag tycker det handlar om sunt förnuft och våga lita på sig själv, sin instinkt.
Skrivet av    annasthlm

Artiklar från Familjeliv