Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Dum storebror

Skrivet av Yael
Finns det någon som kan kanske trösta mig just nu? Eller ge mig råd!!
Vad ska jag göra med storebror Joel 3 år gammal som bara är dum mot lillasyster Elna 1 år. Många sa innan jag fick Elna att det gått så bra för dom med andra barnet, storasyskonet har varit så snäll så mot lillasyskonet... bla bla..
Joel puttar, slåss, drar i hår osv osv HELA TIDEN.
Jag överdriver inte. Jag sliter mitt eget hår för det här. Säga till jämt jämt, säkert var tionde minut hela dagen igenom hör man Elnas illtjut och sen förtvivlat gråt. Hon blir så ledsen. Och jag blir så arg på Joel. jag orkar inte mer. Jag gråter...
Visst syskon bråkar, men SÅHÄR mycket?!
Varför måste han jämt vara på henne?
Försöker berömma honom när han är snäll. Berätta sagor om storebror som är snäll mot lillasyster, han får sitta på trappen om han gör dumt, han får säga förlåt osv osv. MEN VAD MER KAN JAG GÖRA?????

Jag är så ledsen för det här, snälla någon hjälp mig, åtminstonde lite grann.
Svar på tråden: Dum storebror

Säker inte rätt...

men jag hade tagit upp en ledsen lillasyster och inte ens tittat åt storebrors håll... Sen hade jag och lilltjejen gått och satt oss i soffan med en bok,.... inte sagt ett ljud till honom. Han hade ant, kommit och velat vara med... då hade jag sagt till honom att vi vill inte vara med kompisar som inte är snälla.... men är han snäll får han gärna vara med... Han hade ant, lovat att vara snäll, och då fått be lilasyster om lov... och sen kommit och satt sej hos oss... Jag vet inte alls om detta är rätt.... min dotter va lite störra när lillebror kom.. det är 4 år mellan mina barn.. och har faktiskt aldrig haft detta problem... Men som sagt... så tror jag att jag hade gjort... inte blivit arg på honom.. utan bara låtsats som om jag inte såg honom och bara trösta lillasyster.... En 3 åring förstår mer än man tror.... Någon annan kanske har ett bättre tips... Lycka till...
Skrivet av    Anette med M&A

Vi har...

inte heller haft det problemet men jag svarar ändå :o) Försök att uppmärksamma storebror så mycket som möjligt. Prata med honom om att ni älskar honom lika mycket som lillasyster. Försök att dela upp barnen så att du tex sticker iväg till badhuset med bara storebror. När han slår och är dum mot lillasyster så säg till honom på skarpen en gång och ägna dig sedan åt att trösta lillasyster. När allt lugnat ner sig kan du försöka prata med honom om hur han känner. Är han orolig för att ni tycker mer om lillasyster? Känner han sig utanför för att ni kanske bär henne mer? Försök hålla det på hans nivå och försök få fram hur han känner. Han är ändå tre år och förstår ganska mycket. Låt honom förstå att det är okay att vara svartsjuk men det är inte okay att slå. Lycka till!
Skrivet av    Pepparkakan m 3 grabbar

DET LÅTER PRECIS SOM HÄR!!!

Vi har 20 månader mellan barnen, storebror Oliver o lillasyster Nea. Hon åker ständigt på stryk. Det kunde vart jag som skrev din text för ett par månader sedan. Mitt första tips! Ta kontakt med BVC psykologen, det låter lite dramatiskt, men vi gjjorde det. Jag var så knäckt och klarade knappt av situationen längre, blev så arg på storebror. Vi körde också med utvisning (pallen) ibörjan men det tyckte psykologen var hemskt! Och bad oss sluta genast! Så det gjorde vi. Det vi skulle göra för att få honom att sluta låter jätte dumt och helkorkat, jag vet! När han varit elak mot lillasyster ta honom i famnen och trösta honom (inte för \"gulligt\") och fråga varför han gör så. Säg att du älskar honom lika mycket som lillasyster! Visst låter det knäppt, men prova! Oliver ville inte alls bli tröstad och verkade tycka att hela grejen blev konstig o han fick inte ut det han ville - den negativa uppmärksamheten. Det var sjukt jobbigt att ta upp honom o trösta honom när lillasyster låg o grät när hon just hade fått en smäll eller blivit puttad. Jag kontaktade psykologen igen och frågade om det inte fanns några andra sätt, för det var för jobbigt att låta henne vara när hon behövde tröst, egentligen. Rådet vi fick då var att ta ut storebror på något \"äventyr\" (bad, bibliotek, handla, fika på stan o s v) varje dag, eller i allafall 5-6 ggr i veckan och turas om, ibland mamma, ibland, pappa och nångång allihopa. Tufft med så många aktiviteter... Har man möjlighet så kan man lämna bort lillasyster någon timme o bara vara hemma o leka med storebror. Eller om storebror vill, lämna bort honom. Detta hjälpte oss, jag vet inte vilken del, trösten eller aktiviteterna. Men han är jättegullig o bra kompis med lillasyster nu. Visst får hon lite stryk ibland, men det är om hon förstör hans lek eller så. Oliver började bli elak mot Nea när hon var 4 månader och började sitta. INnan dess var han hur gullig som helst. Elakheten försvann helt i och med att hon började gå. Messa mig gärna privat om du har fler frågor ang detta. Har säkert mer info o tips... :-) Lycka till!
Skrivet av    cajo

Tack för alla svar!

Hej! Tack för alla tips, jag ska berätta för min man om allt jag läst nu. Vi får pröva tipsen, definitivt. Vad annat kan vi göra? Vi måste ju göra något. Det är nog som ni tar upp lite, att han är svartsjuk på henne. Får återkomma igen, och berätta om det hjälpt! Annars tar vi kontakt med bvcpsykologen, som du gjorde Cajo. Tack så mycket igen!
Skrivet av    Yael

Is i magen!

Hej på dej, Jag är övertygad om att du gör allt som står i din makt för att ni ska få en dräglig tillvara hemma. Mitt råd till dig är alltså; lasta inte dig själv för att stoebror är dum! Min son var exakt som din när han var 3 år och lillasyster var 1 år. Han var på henne konstant. Slog, knuffade, puttade, sprang omkull, slängde saker i huvudet... Grannfrun (hemsk människa!!) som jag umgicks med en del då tog tydligt parti mot min son och skrädde inte orden när hon sa hur hemsk och elak han var, och hur synd det var om den stackars lillasystern... För mig gjorde det nästan lika ont i hjärtat att se sonen vara elak som det gjorde att se dottern fara illa. Sonen hade ju varit min gulleplutt - supersnäll och gosig och alltid solig och glad! Och nu var han plötsligt en ligist som grannarna utmålade som elak och hjärtlös! Nä... mitt råd är inte särskilt revolutionerande: sära på ungarna så mycket du kan. Se till så att du och barnens pappa tar varsitt barn ibland, så att barnen kan få helhjärtad positiv uppmärksamhet från er, samtidigt som ni kan få se sonens fina sidor lite oftare. Klandra inte dig själv för att barnen slåss - du gör säkert ditt bästa för att motverka det! MIna barn (nu 3 och 5) leker nu jättefint ihop för det mesta. Lillasyster har blivit en liten tuffing som verkligen säger ifrån när nåt barn på dagis är för hårdhänt. Och storebror gosar och gullar med \"småbarnen\" (som han uttrycker det) på dagis. Bebisar är det gulligaste han vet - han ritar teckningar och ger bort sina gosedjur till alla bebisar i bekantskapskretsen... Visst slåss de ibland och vissa dar är de definitivt som hund och katt. Men situationen nu jfrt med hur vi hade det för 2 år sen är helt annorlunda. Så... ha is i magen... försök rida ut stormen. Om ett halvår kan allt se helt annorlunda ut!
Skrivet av    BeaBom m.2 + bf 10/2

Åh..

... Tänk att det verkligen fanns fler som hade det som en själv. På sätt och vis en lättnad att man inte är ensam. Att det inte bara är Joel som beter sig så \"elakt\". Precis som du säger är det så jobbigt när Joel bärjar bråka, man vill ju så gärna att han ska vara den där gulliga goseungen. Man blir verkligen ledsen och besviken på hela situationen. Hoppas verkligen det blir bättre om ett halvår... Har gett Joel mycket uppmärksamhet de här dagarna, och jag tycker det blivit liiite lugnare. Peppar peppar! Åh va skönt att man har snackgrupper att skriva av sig i och få råd från, för vad svårt det är att vara förälder! Tack!
Skrivet av    Yael

Anette tycker jag har bästa svaret

Låt honom absolut inte vinna någonting på beteendet - särskilt inte belöningar!! Vad skulle det dessutom förmedla till lillasyster \"Han slår mig, då kramar de honom.\" Näe. Dessutom skulle jag gå i maskopi med stora killen, prata om \"bebisen\" som gör tokiga saker, inte förstår bättre osv. Så ska självklart gossen sättas i arbete! Be honom barnvakta när du går på toa/hänger tvätt osv (smyg på dem i hemlighet om du vill!) - så att bebis inte tar sönder något eller gör illa sig. Be honom hämta saker. Hjälpa dig och hjälpa bebisen, det är viktigt att känna sig behövd. Hjälp honom inse att det är mycket roligare att få bebisen att gapskratta än att gråta. Hjälp dem med lekar de klarar själva sen - \"Tittut\" brukar alltid gå hem. :-) Det löser sig nog ska du se. Jag har 5 barn och här har de inte tid att vara svartsjuka på varandra. Eller så artar det sig i form av fjäsk för mig och det gör ju inget! *flin*
Skrivet av    MsK

Artiklar från Familjeliv