Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

100% ensam och kärleken?

Skrivet av esme
Hur ser era kärleksliv ut ni ensamma mammor? Jag har en pojkvän sen många år tillbaka men vi träffades då jag inte var helt ensam. Jag undrar lite vad som kommer hända nu? Han verkar inte vara så jätteintresserad av att flytta ihop med oss nu då barnen alltid är hemma. Det blir lite torftigt tycker jag. Vi ses på hans vilkor för jag är ju låst. Och vi ses ofta men sover sällan ihop. kanske 4 dagar/månad. Har era män stannat eller drar de?
Svar på tråden: 100% ensam och kärleken?

Är de nåt att ha

så stannar dem. Med mig så medföljer fyra barn och två katter, passar det inte så får det vara. Jag skulle inte acceptera ett förhållande på några andra premisser än det. Och efter många år så bör ju killen ifråga ha hunnit känna efter vad han vill och inte.
Skrivet av    Nettan

Håller med!

Det är hela \"paketet\" eller inget som gäller här oxå!
Skrivet av    Tweedy

Ska det

hålla mellan dig & pojkvännen får han acceptera hela paketet. Varför ska det bara vara på hans villkor? Själv har jag inte träffat någon ny, har varit singel i snart 2 år. Men om jag träffar någon får han acceptera att jag är mamma.
Skrivet av    -Sara-

rädd

att inte träffa nån med mina 4 barn. Har försökt med att träffa nån på nätet. Alla flyr så fort de få höra hur många barn man har.
Skrivet av    larchik

Behöver inte vara så många

Det räcker med att man talar om att barnen inte är som alla andra för att kvinnan skall dra...
Skrivet av    Christopher

Inte min erfarenhet

är också ensam med fyra barn men har inte märkt att det skulle vara avskräckande på nåt sätt. Min nuvarande pojkvän har inga barn men han skräms inte av att ge det hela en ärlig chans. Han har ju också insett att om han vill ha mig så följer barnen med i paketpriset och det har inte varit några problem. Tror att du först o främst måste sluta vara rädd för att inte träffa nån, dålig självkänsla \"syns\" och det är nog i det avseendet mer avskräckande än antalet barn. Sträck på dig, du har fyra fina barn och den man som blir din utvalda får en hel fin familj på köpet!
Skrivet av    Nettan

Hmm

du behöver träffa en kvinna som gillar utmaningar. :) Sa häromdagen till pojkvännen att han förtjänar en tapperhetsmedalj. Han har inga barn, ingen erfarenhet av barn och ändå ger han sig i kast med mig som har fyra barn och två av dem har bokstavsproblematik. Jösses, där kan man snacka om en karl med nerver av stål. *s*
Skrivet av    Nettan

Där har du hittat något

Den killen verkar vara något att hålla i hand när det stormar! Bra att du talar om för honom att du uppskattar det också. *glad för din skull*
Skrivet av    Christopher

Tack!

Jo, jag verkar _äntligen_ ha hittat hem. Han är en pärla som ställer upp i vått och torrt och ber aldrig om något i gengäld, vill jag ställa upp och hjälpa honom så får jag nästan tvinga honom att ta emot den. Helt klart den mest osjälviska människa jag nånsin mött och honom kommer jag hålla hårt i. Tur för mig att han är blyg så ingen annan hann knipa honom före mig. :)
Skrivet av    Nettan

Det beror nog på vem man träffar!

Mina 2 barn har varit ett problem för alla killar jag träffat. Men det finns dom som inte ser det som något problem alls. det gäller bara att hitta den personen:)
Skrivet av    -Sara-

Precis

men om killarna ser barnen som ett problem så har jag automatiskt dissat honom.... En kille som inte kan acceptera att jag har barn är ingen kille för mig ialla fall. Dock har jag aldrig haft problem att hitta killar trots fyra barn varav två har problematik, men att hitta en kille som är nåt att hålla i hand när det blåser är en annan femma. Verkar som att jag har hittat honom nu, men det krävdes en del smällar i livet innan jag nådde dit. Du hittar nån ska du se, nån som inte ser barnen som problem utan som en underbar del av dig. :) *kram*
Skrivet av    Nettan

Stort tack

Tack Nettan för dina värmande ord. Jag är ny här men dina inlägg märkte jag genast - de är så härliga! Jag jobbar bort rädslan hela tiden och tänker att det måste finnas en karl som är lika förtjust i barn som jag är. Jag har inte fixat nån bild eller presentation på min sida men det kommer.
Skrivet av    larchik

men

jag hinner inte ens så långt att berätta hur mina barn är :-) Människor är rädda för allt de inte förstår. Jag har nyligen börjat förstå att många gånger det är inte så farligt som det låter. Två av mina barn är adopterade och innan adoptionen fick lära mig om olika diagnoser och vad det innebär.
Skrivet av    larchik

Nämen

va glad jag blev nu. :) Jag är som jag är, klart att jag säkert stöter mig med nån på aff emellanåt men kan jag hjälpa nån eller få nån på gott humör så blir jag glad. :) Klart det finns karlar som är förtjusta i barn! Sen som sagt är de kanske inte alltid så lätta att upptäcka. Jag har aldrig provat nätdejting utan hittat mina pojkvänner inom bekantskapskretsen. Det betyder ju naturligtvis inte att man inte kan träffa rätt på nätet, det går ju bevisligen med tanke på hur många som träffas den vägen. Har du kollat mötesplatsen? www.motesplatsen.se(tror jag det är). Jag tog visserligen bara tre provdagar och insåg att det inte var nåt för mig, men man får ju skriva en ordentlig presentation av sig själv och där framgår det ju hur många barn du har, och då vet ju karlarna redan innan de skickar första mailet om det är intressant med en kvinna med barn eller ej. Kan kanske vara värt ett försök? Och välkommen hit får man säga också :) *kram*
Skrivet av    Nettan

Nu är inte jag

helt ensam då tjejerna är hos sin pappa 2-3 dagar i veckan. Jag träffade min nuvarande kille under en period då jag hade barnen nästan 100% så han var ju väl insatt i situationen och visste vad som gällde, att jag o mina tjejer är ett paket, allt eller inget. Fast jag har nog haft lite tur med min kille också som är en riktig klippa *ler*.
Skrivet av    Annzi m tjejerna

Det är det jag är rädd för

Min son är också lite speciell, har ingen diagnos men är ändå rätt krävande. Tänker vilken man ska vilja vara med mig som har min son omkring mig mest hela tiden. Jag tror inte att det är så lätt, även om jag bara har ett barn. Svårt att hitta någon man som vill engagera sig i ens son också. Särskilt när det inte är ett barn som är lätt. Tänker alltid att man då ska vara supersnygg, ung, ha superbra ekonomi, superjobb, vara supertrevlig för att någon ska falla. Okej, jag överdriver lite. Jag som är sexberoende lider verkligen. Vill inte heller ut och ragga tillfälliga sexpartners. Det blir sorgligt på något sätt.
Skrivet av    Mamman

Nja

fast jag är inte supersnygg eller har superbra ekonomi, jobb har jag inte heller (pluggar) .... Man kommer långt med utstrålning och trevlig personlighet. Ung är jag väl iof men har ju fyra barn varav två har särskilda behov, särskilt pojken är riktigt besvärlig att ha och göra med ibland. Som jag svarade ovanför, det största hindret lägger man nog fram åt sig själv. Dåligt självförtroende och självkänsla \"lyser igenom\" och skrämmer bort många. Man måste inte vara supersnygg för att hitta en livskamrat, men man måste våga lite lite på sig själv, känna att \"jag duger som jag är!\" Har aldrig raggat på krogen utan de jag hittat har funnits i min omgivning även om jag ibland är lite halvblind och det tar ett tag innan jag fått upp ögonen. :) Mina barn är en del av mig, de ingår liksom i paketet. Och jag har inte märkt att killarna har blivit avskräckta för att jag haft barn. Försökte faktiskt en gång på krogen, killarna var efterhängsna och ville inte fatta att jag inte var intresserad. Talade om att jag var fyrabarnsmor, hade väntat mig att de skulle dra sig undan med \"aha,vad kul.... du... jag måste dra\" men icke då. Istället blev det raka motsatsen, fick höra \"va? fyra barn? med den kroppen? då måste du ha tränat massor.....\" eller \"va? fyra barn? oj ,va häftigt, de måste jag få träffa\".... typ i den stilen.... Sträck på dig tjejen! Jag är alldeles säker på att det finns nån för dig också, nån som vill ge allt både för dig och din specielle pojke. *kram*
Skrivet av    Nettan

Artiklar från Familjeliv