Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ibland är det tufft...

Skrivet av Eleonor m Cesar 040107 & Bianca 050504
Idag har varit en riktigt jobbig dag! Storkillen Cesar, snart 21 månader, kan vara såå busig att jag nästan blir orolig för vad som är normalt och inte. Han gör allt han inte får: går in i kylen och drar ut ölburkar, vinägerflaskor och gud vet vad, som han sedan springer iväg med. När jag blir arg så bara skrattar han mig rakt upp i ansiktet och gör om samma sak typ 7 ggr på raken. När vi ska gå ut blir det ibland till att jaga honom runt hela undervåningen, för det är ju sååå kul att springa ifrån mamma. Han strular med maten också, vägrar plötsligt att äta med sked/gaffel, sitter bara och pillar ut russinen ur filen med handen och är allmänt geggig.

Bianca är så snäll och "foglig" men ammar och äter just nu jättedåligt vilket stressar mig. Inte blir det bättre av att jag hela tiden måste avbryta amningar/matning för att ta reda på sonen.

Har ni andra liknande erfarenheter? Hur hanterar man en super-busig snart 2-årig kille som just nu bara roas av allt han inte får göra? Går det över, är det trots eller vad? Hur hitta lugnet? Var iväg med honom en stund idag på öppna förskolan när min mor passade lillan. Då är han superblyg och mammig och när han väl kommer igång att leka så är han väldigt socialt kompetent, lyssnar in andra barn och delar med sig. Nästan så att man får uppmuntra honom att ta för sig mer. Så det är mest hemma han "beter" sig...
Svar
Låter som
en frisk liten nästan-2-åring :-) Det låter precis som min son, han var 22 månader när lillebror kom. Jösses, vad han busade. Det har lugnat ner sig betydligt och nu är han snart 3,5 år. Klart han får sina \"tokspel\", men så ska det ju vara :-) Hur man hanterar? Jag tror det gäller att vara konsekvent, hålla på de \"regler\" som är viktiga och säga ifrån ordentligt om något är farligt. Tjatar man jämt hör de till slut inte *s*
Skrivet av    annasthlm
Ja du
Jag har en två pojkar som det skiljer 22 månader på, och det kan gå vilt till här hemma om man säger så ;) Min yngsta pojk är snart 10 månader. Och hans storebror löper amok ibland också. Men man kan väl inte göra så mycket mer än att vara konsekvent och väldigt sträng i vissa lägen. På skåpen här hemma så har vi iof barnspärrar, men annars så skäller/säger till på skarpen vi bara när det är nödvändigt. Gör man det jämt så tror jag inte att dom tar in det. Och när det är allvar så ser jag alltid till att min äldsta är stilla och har ögonkontakt med mig. Det brukar fungera. Och sedan att barn är annorlunda hemma mot borta...det kommer nog alltid vara så. På min sons dagis så sa en fröken att ofta är det borta som man ser hur barnen egentligen är uppfostrade, för hemma vågar de testa mer. Dom vet ju att mamma och pappa älskar dom hemma ändå, oavsett vilket bus det är, och då testar dom föräldrarna mera. Så egentligen så har du ju en son som avgudar dig och känner sig väldigt säker tillsammans med dig. Om det inte vore så skulle han inte vara så omöjlig hemma =)
Skrivet av    Fia med grabbarna
Låter helt sunt i mina öron
Jag har tre vildar hemma. Förra julen ( 2004) så vaknade jag av konstiga ljud på natten, jag gick upp för att kolla vad det var och möttes av en syn för gudarn. Då stod de två äldsta barnen ( då nästan 4 år och 3,5 år) i v-rummet med burken med vetemjöl och kastade ut i soffan och på golvet, kan ju också tillägga att det fanns redan kakao och snus utslängt på golv och soffor.Julgranen var plundrad på polkagriskäppar och glitter. Just i den sekund jag såg detta blev jag arg, kl var typ 3 på natten man var trött. Men när jag stod där med dammsugan i högsta höjd hade jag svårt och hålla mig för skratt för det var ju ändå rätt kreativt. Efter det satte jag spärr på skafferiet och kylskåpet så det inte skulle hända fler gånger. Och i den stilen har det fortsatt fast nu är lillkillen med på alla hyss också. Så fasan är stor att även det 4 barnet blir likt sina syskon. Fast man har ju roliga händelser att berätta när de blir stora, så mitt tips är skriv ner i en \"bus bok\" de mest knasiga grejer han gör så har ni att skratta åt om några år
Skrivet av    sara med 4:e på väg
Absolut.
Ibland är det tufft. Helt klart. Men din lille Cesar låter som en undarbar och nyfiken liten personlighet som naturligtvis måste upptäcka ALLT som kommer i hans väg. Försök när su blir som mest arg att se kladdet med hans ögon - vad kul han måste ha! Men jag vet att det är lättare sagt än gjort. :) Mina killar ger mig fortfarande tuffa dagar ibland och då är de 8½ respektive 7½ år gamla...
Skrivet av    Anna med Albin o Frippe
Tack...
känns skönt att få bekräftat det jag ju EGENTLIGEN vet, men när man är mitt uppe i en sådan där jobbig dag så blir man lite blind för hur det verkligen är. Ja, tjatar man för mycket blir det nog motsatt effekt, men det blir ju så lätt så när man själv är trött vissa dagar...
Skrivet av    Eleonor m Cesar 040107 & Bianca 050504
Kloka ord...
det värmer, tack! Vi får väl försöka barnsäkra ännu mer här hemma, fast killen är ju inte dum - han har klurat ut hur man pillar upp vissa spärrar t.ex. ;o)
Skrivet av    Eleonor m Cesar 040107 & Bianca 050504
Ha ha!
Ja, det var RIKTIGT busigt vill jag lova! Och ja, ibland kan man inte låta bli att skratta åt alla dessa hyss. Tror att Cesar själv inser att han är rätt söt ibland när han står där med makaronkartongen och med världens största leende häller ut den över hela golvet... Ska göra som du säger och skriva ner tokigheterna!
Skrivet av    Eleonor m Cesar 040107 & Bianca 050504
Ja...
Det har du helt rätt i, man får försöka se det ur hans perspektiv! Och vissa dagar går det utmärkt, men när man själv är lite trött så är det svårt att vara en bra mamma känns det som. Tack för dina ord!
Skrivet av    Eleonor m Cesar 040107 & Bianca 050504
Vi fick montera upp en grind
inne i lägenheten annars fanns det inte en chans i världen att lillebror skulle få sova i fred. Annars så är lillebror i den åldern din kille är i nu och ja... jag känner igen beteendet mycket väl.... Jag kan trösta dig med att det går över. Tror att min store lugnade sig betydligt efter tvåårsdagen och nu när han snart är fyra är han lugn som en filbunke.
Skrivet av    LottaJ
Jo...
Egentligen så förstår jag nog att beteendet är helt normalt för en nästan-tvååring, men när man går hemma och är lite trött någon dag så får man svårt att se objektivt. Han är dessutom lugnare vissa dagar, men ibland (antagligen när han känner att mamma är lite extra trött) så kan han vara superjobbig. Idag har vi haft en bra dag i alla fall! Man får hitta sätt att ge den lilla lugn antar jag. Hon verkar inte ha så stort sömnbehov på dagarna som tur är. Sover mest i vagnen när storebror rasar av sig utomhus, och sedan en stund på eftermiddagen när även Cesar sussar (då passar jag också på att amma henne rejält och vila själv). Så man hittar ju sina sätt. ;o) Tack för dina ord!
Skrivet av    Eleonor m Cesar 040107 & Bianca 050504