Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Utredning

Skrivet av Lilla Jag
Nu ska det göras en en utredning med oss och jag undrar hur en sådan går till och vad som händer. Vi har inget missbruk eller så, vi hade en kris för ett tag sedan och det var då jag tog kontakt med soc. Jag mår dåligt och går hos psykolog, kan det spela in och ligga oss i fatet?
Vad händer om man vill ha avlastning ibland t.ex var tredje helg?
Min man tjatar och gnäller på mig om att jag tog kontakt och tycker attallt detta är mitt fel att jag gick till soc och berättade om våra brister och fel och han tror nu att de kommer ta dottern ifrån oss, fast de inte har några belägg för att hon far dåligt hemma hos oss.
Svar
Det är ytterst sällan...
... att en soc. utredning leder till att de tar barnet ifrån familjen. Men visst, det kan hända i något enstaka fall. En soc. utredning handlar om barnets behov: vad har barnet behov av och hur ska man se till att barnet får sitt behov uppfyllt. Det handlar inte om föräldrarnas behov, så du får bara avlastning om de anser att det är barnets behov. Att du går hos psykolog och själv har kontaktat soc. är snarare ett stort plus. Det visar att du är medveten om att allt inte är optimalt för dottern och att du är beredd till förändringar. Lycka till! Skriv gärna hur det har gått.
Skrivet av    Animisha
Bara en sak
Att man går hos psykolog behöver inte betyda att det inte är \"optimalt\" för barnet. Man kan vara en toppenmamma endå! Jag har varit med om flera utredningar där man inte har tagit upp någonting om barnets behov. Det är ren koll om förälder duger. Inte ens en fråga till förälder vilka behov barnet har och om föräldern kan tillgodose de. Och detta är utredingar som lagts ner utan åtgärd! Alltså man anser att föräldern duger och man bryr sig inte om att fråga efter barnet alls!!
Skrivet av    Marianne
Hur menar du?
Jag år hos psykolog för att bearbeta min barndom och mår dåligt. Jag ser till att jag alltid är med min dotter, jag läser för henne, leker med henne, självklart gör jag även \"vuxensaker\" lagar mat och städer och då får hon leka själb och det gör hon så bra. Tycärr har man läst om utredningar som slutar som .tex Oskarshamn där de tog barnen. Uppsalas soc har inget bra rykte heller. Jag har kämpat i flera åt för att få barn och självkart gör jag allt för henne. Just nu mår jag lite dåligt men med rätt hjälp blir det bättre.. Jag vill bara inte att de tar henne.
Skrivet av    Lilla Jag
Helt rätt Marianne!
Slarvigt skrivet av mig. Jag menar att om man tar kontakt med soc. med en önskan om avlastning, då låter det för mig som att man inte orkar fullt ut med allt det innebär att vara förälder, dvs inte optimalt. Men jag kunde ha formulerat mig mycket bättre. Sedan är det naturligtvis så att det görs både bra och sämre soc. utredningar. Men vad jag alltid har hört är att frågeställningen är om barnets behov uppfylls.
Skrivet av    Animisha
Det enda du behöver
bry dig om i det jag skrev är att bara för att du går hos en psykolog och du mår dåligt så innebär inte det att du är en sämre mamma för det! Kom ihåg det! Oavsett vad soc. tycker. Det jag menade var just det du skrev här. Jag har dåliga erfarenheter av hur de ser på psykiska diagnoser och mediciner och psykisk ohälsa och hur de behandlar föräldrar som anklagas för detta. Med anledning av det så: Jag tycker att du ska skriva upp vad du vill ha hjälp och stöd med. Sen för du fram det och det som du skrev här ovan just att du är en bra mamma för din dotter, just att du läser för och leker med henne och sköter hemmet. Börja INTE diskutera och svara på frågor om hur du mår och varför och berätta din livshistoria. Det har de inte med att göra. Det de ska bry sig om är att du sköter din uppgift som mamma till din dotter! Den egentliga anledning till att man gör såna här utredningar är att ta reda på om man kan göra något för barnen (precis som Animisha skriver). Ibland glömmer socialförvalningarnas tjänstemän detta och då får man påminna de och hjälpa de på traven. De ska INTE ta din dotter! Har jag svarat på det du inte förstod? Kram sköt om dig och oroa dig inte!
Skrivet av    Marianne