Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hoppa över sexårs eller inte??

Skrivet av Linn m. 3 små
Visst är det väl så att man kan hoppa direkt på ettan om man vill?? Eller alltså om man vill det för ens barn? Är det några som gör det eller är det bara en möjlighet?
Om ens barn ligger långt före intelektuellt... ska man då gå på det eller ändå försöka se till att barnet får gå kvar tillsammans med sina dagiskompisar å så?

Min son är ju bara snart fyra nu men om han fortsätter utvecklas i samma takt som nu, så kommer han att både läsa, skriva och räkna rätt bra om två år när det är dags att börja sexårs. Min första tanke var såklart att han skulle få hoppa direkt på ettan för att hamna lite mer i fas rent kunskapsmässigt, så att han inte blev uttråkad eller understimulerad. Sen så kom jag ju att tänka på kompisarna... som ju oxå är en viktig bit! Vilket är viktigast??

Har oxå haft funderingar på både Montesori och Frenet pedagokig inför skolstarten... då kanske dom blir stimulerade i sin egen takt iaf?!!? Men då är det ju problemet med kompisarna iaf! Fast där känns det ändå som ett lättare beslut eftesrom att det inte ens är samma skola eller område. Förstår ni hur jag tänker??

Jag känner nämligen att sonen blir lite understimulerad på dagis och inte får utlopp riktigt för sitt intresse för bokstäver, siffror osv. Vi håller på massor hemma och det är ju det han helst vill... Men ingen annan på dagis ligger ju på hans nivå så det är inget det pysslas med alls där.

Kom gärna med tankar och åsikter!! Det är ju som sagt ett tag kvar... men funderingarna är väldigt aktiva för mig redan nu!
Svar på tråden: Hoppa över sexårs eller inte??

Hälsa på

Jag känner flera barn som hoppat över sexårs, men också barn som börjat sexårs när de varit 5 och sen börjat första klass när de varit 6. Kanske det är en bättre variant om han tycker det är tråkigt på dagis. Viktigare när de ska börja första klass än att de är intresserad av läsning och räkning är dock att de har den sociala mognaden. Kan sitta still, kan förstå instruktioner, klarar att hålla reda på kläder, m.m. Sexårs är ofta en bra förberedelse för det. Kanske du kan hälsa på i den skola han hör till, och några med mer individualiserad pedagogik, för att se och höra hur de jobbar och om de ser till att ge alla barn stimulans.
Skrivet av    ullen61

Skolfunderingar

Min äldsta dotter var väldigt tidig med läsnig och räknande osv. Vi funderade mycket fram och tillbaka när hon skulle börja skolan. Att börja för tidigt avfärdade vi dock snabbt, hon är född i december och kommer ändå att vara yngst. När hon kom till skolan så blev det så mycket nytt att hon la läsandet på hyllan! Visst kunde kanske skolan gjort mer för att stimulera hewnne i det, men hon går på en Freinetskola och där låter man barnens intresse styra ganska mycket (inte helt i så unga år). Hon utvecklade en massa sidor som vi inte (trots att jag är lärare och borde ha sett det) inte hade använt alls. Hennes framsteg i konsten att rita var av mastodontslaget! I dag är hon ganska duktig i skolan på mycket, inte bara på att läsa och räkna. Och dessutom fungerar hon bra i barngruppen och det känns jätteviktigt tycker vi. Lillasyster är inte fult lika framåt men kan mycket och är dessutom född tidigt på året. Men vi låter henne vara kvar på dagis ändå.
Skrivet av    Sofia*

Skulle du kunna tänka dig att berätta...

lite om Freinetpedagogiken?? Det är en av dom som jag är lite intresserad av men det är svårt att läsa sig till hur det verkligen är tycker jag. Berätta gärna skillnaderna med den vanliga skolan och även de delar som du tycker är negativa och positiva! Min son är tidig på det mesta och har alltid varit. Han stod, kröp och gick tidigt, han ritade tidigt, han är ett pusselgeni och älskar både siffror och bokstäver. Han räknar utan problem ihop mindre tal i huvudet, rätt snabbt oxå. Hans teckningar har länge varit väldigt detaljerade och man ser ofta precis vad han ritat! Det han däremot varit sen med är talet. Fortfarande så har han svårt för några bokstäver... men hans intresse för ljudning och uttal gör att det hela tiden blir bätre. Även han är född sent på året och kommer därför att höra till de mindre i klassen... Ååå vad svårt det är! Får väl kika runt lite på skolor men avvakta och se om hans utveckling fortsätter i samma takt... om intresset finns kvar osv. Kanske kan man prata lite med dagis oxå om vad dom anser...? Hmmm... känns som att mkt vilar i ens händer. Jag menar vilket år han börjar det ena eller det andra kan ju påverka otroligt mkt! Tack för ditt svar! HOppas du har lust och tid att skriva lite om dina barns skola! :0)
Skrivet av    Linn m. 3 små

Freinet

I sverige kallas pedagogiken för arbetetspedagogik. Man lär genom att göra. Grundtanken är att alla nya kunskaper man får måste man \"pussla i hop\" med kunskaper man redan har så att allt får en relevans. Därför driver man inte på barnen så hårt. I synnerhet inte i början utan lämnar ganska mycket åt barnen att styra. Barn lär väldigt mycket genom lek, ibland är den styrd och i bland är den fri. En annan grundtanke är att barnen ska förberedas inför ett kommande samhälle. Ett vi inte vet mycket om, men att barnen är lika bra (inte bättre eller sämre) på att förutse hur detta kommande samhälle ser ut och vad man behöver för att leva i det. Jag vet många som anser att det är lite frustrerande att man inte tydligt ser vad barnen lär sig. Men min erfarenhet är att Freinetbarnens kunskaper \"sitter\". Vi trivs bra på freinet (dottern älskar sin skola) den stämmer bra överens med vårt sett att se barnen och respekten för allas lika värde är verkligen påtaglig på vår skola. Inte ens rektorns åsikt slår högre än barnens. (Därmed inte sagt att de vuxna inte går in och styr när det behövs, men ofta behövs det inte eftersom barnen skolas i total demokrati från början).
Skrivet av    Sofia*

Vänta och se

Eftersom det är ett tag kvar så kan mycket ändras, speciellt socialt för din son. En sexåring kan bli \"liten\" och osäker, trotsig och störig. Likaså kan intresset för kompisar öka så mycket att intresset för att läsa och räkna kommer i skymundan. Jag tror du kan vänta med dina funderingar tills vårterminen innan \"sexårs\"-start. Min erfarenhet är att det är stor skillnad på en 4-åring och en 6-åring. Är din son född i slutet av året, så får du tänka på att han kommer att vara nästan två år yngre än de äldsta i klassen, om han hoppar över sexårs. Det kommer ju att vara så hela skolgången, och tänk då om han inte fortsätter vara \"tidig\". Att vara liten, spinkig och ha pipig röst när de andra killarna börjar växa till sig och komma i puberteten, kan ju vara problematiskt. Sedan är det ju stor spridning på barnen, och din son kommer säkert inte vara den enda som är tidig. Förhoppningsvis har väl lärarna i en vanlig skola något vett att individualisera undervisningen. Min dotter lärde sig läsa vid 4 års ålder. Nu har hon börjat ettan och läser själv kapitelböcker med stor aptit. Ibland känns uppgifterna i skolan meningslösa, och hon brukar be oss föräldrar ge henne svåra mattetal, bara för att hon tycker det är roligt. Så visst finns det nackdelar med att ligga långt före sina klasskompisar. Men hon tycker själv det är rätt skönt att klara av läxorna snabbt så att hon kan leka. Eftersom hon också har en viss osäkerhet och ängslighet att dras med, så tycker jag att det är rätt beslut att hon får gå kvar med sina jämnåriga. Det stärker henne att hon får vara mogen, kunna mycket, fungera bra med kompisarna etc. Hon är populär och har rätt bra självförtroende nu, räcker gärna upp handen och berättar saker inför hela klassen, och jag är inte så säker på att det varit så om hon hade hoppat över ett år.
Skrivet av    castaneda

Min son kunde läsa vid 4år

Han räknar plus minus och lite gånger nu som 6åring. Har aldrig ens tänkt tanken på att han skulle börja tidigare. För mig är detta \"normalt\" jag och mina syskon var alla tidiga i det rent kunskapsmässiga och därmed duktiga i skolan. Vad det gäller andra saker var vi sena, sport, hormonell utveckling osv. Räknar därför med att min son är som de flesta 6åringar. Bra på vissa saker och sämre på annat och tar för givet att skolan klarar av att se till varje barn och dess behov. Det är ju en del av läroplanen. Kan oxå säga att just kring 4:a ofta är en ålder då barnen intresserar sig för bokstäver och siffror och gärna gör skolarbete även hemma. Så är sällan en 6åring. Då är det äventyr som gäller.
Skrivet av    Åsa

Fast jag har hört så många...

historier om folk vars barn kände att skolan var tråkig just för att dom var undeerstimulerade, man läser om att undestimulerade barn har tendenser till att bli utåtagerande och stökiga. Så naturligtvis så känner jag att jag vill stimulera mitt barn. Kanske har det ändrat sig nu... men för ett antal år sen så fanns det inte mkt till flexibilitet i lågstadiet. Man fick minsann inte räkna hur långt man ville, plöja genom böckerna osv. Man skulle göra inom en viss ram osv. Och är det så idag, då är jag klart oroad. Min son ligger långt före de andra barnen i hans ålder. Han ligger före i mkt. Både bokstäver och siffror, pussel, rita och måla, matte (han räknar redan plus och minus, alla tal upp till tio iaf). Han väljer att lyssna på faktaböckre istället för sagoböcker och fullkomligt slukar info. Han vill lära sig engelska och kan nog iaf ett 20-30-tal ord än så länge. Han hanterar datan jättebra och spelar spel som är från 5-6 år. Hans ordförråd är stort och han vill ständigt lära mer! Det som han har emot sig är väl främst hans tal. Han har svårt att uttala vissa bokstäver och vissa bokstavskombinationer... Och vad jag menar är inte att jag absolut vill sätta in honom ett år tidigare. Vill bara utforska hur skolan ser ut idag. Finns det fler som börjar ett år tidigare eller är det ovanligt? Finns det större möjlighet till individuellt arbete än förr? Sen så är jag ju väl medveten om att mtk kan ändras på de här två åren. Kanske tappar han intresset helt och de andra kommer ikapp honom. Som det ser ut idag, så ligger han på en kunskapsnivå med dom som just börjat sexårs, om inte mer inom vissa områden. Naturligtvis så ligger han efter på andra plan... Men om det fortsätter såhär och han vill lära mer och mer och mer. Då känner jag att det är viktigt att ta vara på det så mkt som han bara vill och orkar! Märker ju av redan nu att han saknar stimulans rätt rejält på dagis... Känner iofsig att han kommit ikapp lite där. Nu uppskattar han även att vara ute och leka, att gå till skogen och såna saker. Förut så blev han lessen när dom skulle ut. Och hemma var hen itne heller så pigg på utelek. Han har alltid trivts hemma med massa pyssel och inlärningslekar. Får väl se hur min son blir som sexåring. För min del så blir jag lika glad hur han än blir... så länge han inte blir bråkig och otrevlig förstås ;0) Det viktiga för mig är bara att se till att han får tillräckligt med stimulans!
Skrivet av    Linn m. 3 små

Vad ska skolan stimulera?

Som jag ser det är livet väldigt mångfacetterat och man kan inte utveckla alla sidor samtidigt. Skolans uppgift är till stor del att stimulera just det som barnen inte är så bra på. Som förälder ser man gära att lilla \"kalle\" är så duktig på att räkan och vill att skolan stimulerar det extra. I skolan ser de att \"kalle\" kan ju redan räkna vi lägger energin på något annat. Detta blir lätt en konflikt eller en snedbild. Som förälder frågar man vad de gjort i matte och får veta \"ingenting\" men man får kanske inte vad de gjorde i stället. Inom det området är barnet kanse inte så långt kommen att det kan uttrycka nya kunskaper i ord. Visst finns det barn som mår bra av att börja tidigare eller hoppa över en klass. Men livet är som sagt mångfacetterat och göömmer mycket nytt att upptäcka.
Skrivet av    Sofia*

Jo det är jag såklart medveten om!

Man kan ju inte bara fokusera på det man är bra på. Men jag tycker absolut att man ska ta vara på det och utveckla det till max, så länge barnen visar tydligt lust till att lära inom det området. Antingen så fortsätter det livet igoenom och matteälskaren slutar som mattesnille någonstanns. Eller så växlar det och matten byts ut emot historia eller fotboll eller något annat. Men då har man iaf sett till att låta barnet utvecklas mycket uder tiden som intresseperioden fanns där. Jag tycker absolut att det är bättre att vara superbra på två ämnen och lite sämre på alla andra... än att vara lite halvbra i allt. Man mår ju bra som människa av att känna att man är bra och kan sin sak riktigt duktigt (ett ord som vi i Sverige förövrigt verkar vara lite halvrädda för att använda). Och för att barn inte ska tappa sugen på skolan helt, genom att bara få dom att lära mer av sånt som dom inte kan lika mkt av... så måste man ju oxå se till att barnen får hålla på med det som dom tycker är roligt! Så visst ska man lära av alla ämnena, men man får absolut inte glömma de ämnen som barnen brinner för och som dom är duktiga i!
Skrivet av    Linn m. 3 små

OK, lite av min erfarenhet

Jag har erfarenhet av detta både från mig själv och mina barn. Jag var själv tidigt utvecklad. Jag lärde mig läsa och räkna när jag var 4 år vilket var ovanligt på den tiden. Jag blev tillfrågad om jag ville börja skolan ett år tidigare (detta var på 70-talet då det var lite annorlunda) men avböjde just pga kompisar. Ibland har jag undrat om jag gjorde fel. I lågstadiet var det inga problem för jag hade en fröken som såg till att stimulera mig. I mellanstadiet fick jag en ny lärare som inte hade samma förmåga. Det resulterade i att jag blev rejält skoltrött. Grundskolan klarade jag ändå med bra betyg pga att konkurrensen inte är så stor. Däremot fick jag problem på gymnasiet. Nu har jag två barn som båda är lika tidiga (en t.o.m. tidigare) i sin utveckling som jag var. Den äldsta går nu i ettan och i hennes fall har jag inte haft en tanke på att hon skulle börja skolan tidigare. Det var viktigt att hon fick gå tillsammans med sina kompisar. Hennes lärare i sex-års och ettan har varit oroliga för att hon är understimulerad men själv verkar hon tycka det är skönt att hon klarar allt utan att anstränga sig. Jag känner än så länge att hon har det bra där hon är. Jag tror inte det finns något entydigt svar på din fråga. Det beror på lärarna. Får din son en lärare som förstår och uppmuntrar honom så tror jag han kommer att ha det bäst hos sina jämnåriga. Får han däremot en lärare som försöker bromsa honom så borde han börja skolan tidigare. Problemet är att man inte vet innan. När det gäller pojkar är pubertetsfrågan också viktig som Sofia* påpekar ovan. Jag har i min släkt personer som börjat skolan tidigt och som fått problem i puberteten just för att de varit mycket senare i utvecklingen än sina klasskamrater. Sådant är viktigare än vad man kanske inbillar sig som förälder. Det betyder mycket för självkänslan. Mitt råd är att försöka kolla med andra föräldrar som har barn på din sons blivande skola och försöka höra efter hur lärarna är. Kanske prata med rektorn och/eller någon lärare i lågstadiet och förklara hur du känner det. Upplevelsen av min dotters skola är att det är helt annat i dag än det var när jag gick i skolan på 70-talet. Blir hon understimulerad tänker jag inte tveka att säga ifrån och det känns som att lärarna nu för tiden är mer lyhörda för skillnaderna som finns i barns utveckling.
Skrivet av    Lilla jag

Kanske lite sent att komma tillbaka till

diskussionen men din son låter väldigt lik min. Han har alltid gillat ganska bra att leka ute men föredrog helt klart pyssel och inlärningslekar som 4-åring. De senaste 2 åren har hans språkliga och matematiska nivå nästan stått still. Men han har på dessa 2 år lärt sig simma, åka slalom, åka skridskor, cykla. Ringa kompisar, bestämma träff, lärt sig klockan, lärt sig passa tiden, klättra högt, bygga egna kojor, ta fart på gungan själv, tälja med kniv (under upsikt givetvis). Det är mycket, mycket saker en 6-åring kan som en 4-åring oftast inte lärt sig än. Om att vara understimulerad i skolan är inte jag säker på att det hänger direkt ihop med stökighet osv. Tror det beror mycket på hur man som förälder lär barnet hantera under stimulansen. Kan bara dra paralleller till mig själv för visst var jag själv löjligt understimulerad när jag gick i skolan. Lektionerna var sällan utmaningar och när man ex räknat klart alla extraböcker fick man räkna om dem, började på sista sidan och räknade baklänges *L* Tycker dock inte att det varit så stor nackdel. Jag har lärt mig rätta mig efter de som behöver längre tid. Något som behövs i alla yrken om man själv är \"snabb\" vad det gäller logisk tanke. Jag har lärt mig hantera tristess. Jag har lärt mig att hitta egna uppgifter. Det finns säkert fler aspekter på att understimulering i rent klassiska ämnen inte behöver vara fel. Kan tillägga att min mor var/år pedagog och även hon nog inte såg fel i att lära sig hantera sitt intelekt. Det som oroar mig mest för min pojk är inte att han ska blir störande eller att han får tråkigt utan tvärtom att han kommer ut skola och universitet och får livsångest när han upptäcker att man oftast är väldigt understimulerad som vuxen *L*
Skrivet av    Åsa

Ja kanske är det så...

Fast samtidigt så känns det ju som ett alternativ att låta honom börja ett år tidigare... om det finns fler som gör så! Är han ensam, så skulle jag nog inte drömma om att göra det. Men om det ändå är lite uppblandat så känns det ok till viss del. Förutom att han då missar att gå i samma klass som sina dagiskompisar! Fast om jag ska sätta honom i en friskola (vilket jag har starka planer på) så sker ju samma sak, oavsett när han börjar... Det är svår det där. Men efter att ha läst era funderingar och sjäv funderat lite till, så känns det nu som att han kommer att få börja sexårs som vanlig och sen skolan. Blir det i den vanliga skolan... så kommer han att få gå med sina kompisar. Men jag ser ju helst att han börjar på någon friskola! Frågan är bara vilken!!! *s* Alla dessa funderingar...
Skrivet av    Linn m. 3 små

Hänger oxå på den här tråden...

jag har en dotter som oxå läste för fullt vid 4 års ålder och räknade både plus & minus vid 5-6 år. Vi funderade länge på om hon skulle börja skolan ett år tidigare, men beslutade att hon skulle följa sina kompisar. Om hon blev understimulerad i skolan så räknade vi med att vi skulle ge henne egna \"läxor\" på hennes nivå. Det har dock visat sig att skolan faktiskt har fullt med material på olika nivåer som barnen får arbeta med. Tex så får barnen en läsebok som läxa varje vecka. Alla barn får olika böcker som passar deras kunskapsnivå. Finns från 0 - 11. Liknande böcker finns i matten. Så glatt överraskad så får iaf min dotter den stimulans hon behöver i skolarbetet, trots att hennes klasskamrater varierar från att \"inte ha knäckt läskoden\" till att \"läsa mycket bra\" (typ). =)
Skrivet av    Junili

Nej så är det inte!

Skolan ska stimulera på barnets nivå inom alla ämnen i skolan - inte på det barnet är kasst på! Man ska få vara på olika nivåer i alla ämnen och DET är vad skolan ska stimulera. Tycker det alltid blir fokus på vad barnet är kasst på - kul att lära sig då??!!Min dotter är suverän på läsning o ligger före treorna i det (ettagluttare) men fokus ligger hela tiden på andra områden som hon är mindre bra på - hon får aldrig känna sig bra utan snarare sämre. Mindre bra dessutom är vagt - hon uppfyller målen men skriver inte skitsnyggt - hon har tappat gnistan - vad ska man då supporta - det som hon uppenbarligen ska träna mer på eller det hon är bra på för att väcka gnistan?
Skrivet av    jess

Nu vet inte jag om du svarar på mitt inlägg...

men det är ju lite det jag vill säga. Att alla ämnen ska studeras, men man måste även få låta barnen fokusera på det ämne dom är bra för och tycker är kul, kanske lite extra mkt det! Man får inte glömma bort de andra ämnerna och inte heller lägga fokus på dom tycker jag... utan fokus bör ligga på det som barnen är bra på och tycker är roligt. De andra ämnerna får man försöka jobba med så gott det går och kanske försöka hitta vägar att göra det roligt på (kanske genom att blanda in barnets roliga ämne i det andra ämnet??!!). Man kan såklart inte strunta i allt som barnet tycker är trist... man måste ju jobba med sånt oxå. Men där behöver man kanske inte mer en väldigt allmän nivå. Medan man kan få bli superduktig i matte... eller svenska... eller engelska eller vad det nu är man brinner för. Kanske ändras ens roliga ämne under åren och då har man ju lärt sig mkt inom flera ämnen under den tiden som man hade lätt för att ta till sig just det! Ändras det inte, ja då har man iaf en allmän nivå på alla andra ämnen och är superduktig på det man gillar bäst (och troligtivs är det då inom det området man kommer att välja yrke). Oj, nu såg jag att det ju inte var mitt inlägg du svarat på... Men men... Nu har jag ju redan skrivit, så det kan få stå :0)
Skrivet av    Linn m. 3 små