Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Snälla ngn hjälp mig..

Skrivet av Blä just nu
Hej på er som läser detta. Altså. jag mår inte bra av den här separationen, vem gör det? Men hur som helst så är läget så här att vi har en dotter ihop som inte är två år fyllda än. Han ville separera i maj månad. Under sommaren har han varit sporadiskt med sin dotter. Hon har sovit hos honom två gånger. Hans lägenhet har sett ut som ja, jag vet inte vad under dessa månader. Nu när hans föräldrar har varit här och hälsat på och hjälpt honom fixa iordning lägenheten (han är 31 år) så började hans mamma prata med mig om att hennes son ska ha vår dotter varannan vecka. Jag blev helt kall i mitt bröst. Jag tycker att hon är för liten och det märks på hennes reaktion att hon faktiskt vill vara med sin mamma. Föresten tycker jag att det är emellan mig och pappan och inte mellan mig och min svärmor. När jag sa det till honom ringde han sin mamma och hon ringde sedan i sin tur och ifrågasatte om hon skulle få se sitt barnbarn eller ej. Allt är helt SJUKT Jag blir helt förkrossad för det har aldrig varit tal om att min dotter inte ska få träffa sin pappa eller farföräldrar... Det känns som om inte hennes pappa kan ta egna beslut och tänka utifrån sin dotters perspektiv utan ifrån hans mammas.. Jág vill inte ta han dotter ifrån varken honom eller hans familj det är inte det men hon mår inte bra av detta. Hon somnar inte som vanligt på kvällarna utan ligger och stirrar i taket. Det tog mig över en timme att lägga henne igår. Jag låg bredvid henne hela tiden vilket jag inte brukar göra annars. Jag vet att jag också kanske är känslomässigt instabil just nu men hela min intuition säger mig att hon ska ha basen hos mig första åren för att sedan utöka sin tid med sin far. Han är välkommen hit när han vill.. Han säger att han kan fylla sammakvot som mig eftersom jag inte ammar längre men det känns så fel. Jag kan inte andas utan min dotter... inte sova inte vara lycklig utan henne. Har ni ngt råd så blir jag tacksam.
Svar på tråden: Snälla ngn hjälp mig..

Ja du.....

Du skrev: \"Jag kan inte andas utan min dotter... inte sova inte vara lycklig utan henne.\" # SLÄPP DET på en gång!!!!! Du kan inte leva genom ditt barn, ditt barn finns därför att du finns, barnet har en mor en far. En pappa som dessutom finns där och vill ta sitt ansvar. Var glad för det ! Däremot, hon är inte två år fyllda än vilket gör att jag kanske tycker att hon är för liten för att börja med varannan vecka, däremot kan ni kanske byta med kortare intervaller. Då får hon ändå samma tillgång till er men behöver inte vara borta från någon av er så länge att det behöver bli ångestfyllt för henne. Men är du nervös och orolig när flickan ska iväg så känner hon det och då blir även hon orolig. Vad svärmor säger spelar mindre roll,det är inte hennes separation. Men snälla du, sätt dina egna känslor åt sidan här och gör vad du kan för att främja ett gott samarbete med barnets far så gynnar det barnet och slutet blir gott för alla parter.
Skrivet av    Nettan

Hmm..

Ja du kanske har rätt. Jag vet att mitt barn behöver både mamma och pappa. Och jag vet också att många inte ens har en pappa som ställer upp \"var glad för det\" Men ibland så kanske man inte är glad för det eller tacksam för det utan känner det bara som ett hot. Han har vid flertalet tillfällen hotat att ta henne ifrån mig viklet har ökat min oro jämnt emot honom. Men jag förstår vad du menar. Att jag måste ha lite jädrarannamma och lita på att allt blir bra och att vår dotter får det bäst att träffa både mor och far med all rätt. Jag ska verekligen försöka aztt släppa det iallafall så att jag kan andas...
Skrivet av    Blä just nu

Jadu....

1) Svärmor har i princip inte ett skit med det att göra. (ursäkta ordalet). Men det är ni som föräldrar som skall kommunicera och komma fram till vad som är bäst för barnet. Andra eventuella \"tyckare och intressenter\" är upp till er att lyssna på var för sig. (pappan kan tex. lyssna på vad hans mor tycker.....du kanske lyssnar på vad din syster tycker etc). Men dom skall inte vara en del i dialogen om hur ni som föräldrar på bästa sätt skall tillgodose barnets behov, väl och ve. Det är ENBART mellan dig och pappan! 2) Det är som sagt du och pappan som gemensamt bör komma fram till vad som är bäst för barnet. Du kan ha en uppfattning....han kan ha en annan. Och generellt sätt, (eftersom jag inte känner varken er eller ert barn), så är era åsikter LIKA MYCKET VÄRDA! Pappan har precis samma rätt att tycka och tro vad som är bäst för barnet som du har. Han är skyldig att lyssna på dig....du är skyldig att lyssna på honom. Och eran gemensamma skyldighet är att göra vad som är bäst för er dotter....både på kort och lång sikt. Kankse mår hon bästa av att bo huvuddelen av tiden med dig och ha ett regelbundet umgängen med pappan. Kanske mår hon bäst av att bo huvuddelen av tiden hos pappan med ett regelbundet umgänge med dig. Kanske mår hon bäst av 50/50 redan nu med tätare \"byten\" Kanske mår hon bäst av varannan vecka redan nu....eller något annat nu men med målsättningen att om säg 2 år ha 50/50. Vad vet jag? Huvudsaken är att ni kommer fram till något som är \"bäst för dottern\". Inte det som är \"bäst för dig\" eller \"bäst för pappan\". Oftast är det bäst för ett barn att ha två närvarande, samarbetande föräldrar som finns i barnets vardag. Sen om det är 50/50, 60/40, 72/28 eller någon annan sifferkombination....det varierar. 3) Hot är inget bra sätt att samarbeta med. Det måste ni sätta er över. Du säger att \"pappan hotat med att ta dottern ifrån dig\". Kanske upplever han att du när du förespråkar att sottern skall vara hos dig gör just detsamma? Att du \"tar dottern ifrån honom\". För det är väl vad du menar med hans \"hot\"....att dottern skulle bo huvuddelen av tiden hos honom och du bara skulle ha begränsat umgänge...eler? Men det är ju precis detsamma som du förespråkar fast \"tvärtom\". Men grejen är....dotttern är ingen ÄGODEL som man kan \"ta ifrån\" den andre föräldern. Det enda man gör är att man \"tar den andre föräldern ifrån dottern\" istället när man resonerar på det sättet. 4) \"Han säger att han kan fylla sammakvot som mig eftersom jag inte ammar längre men det känns så fel. Jag kan inte andas utan min dotter... inte sova inte vara lycklig utan henne.\" DET är fullständigt ointressant.....det har inte ett dugg att göra med \"dotterns bästa\" när du resonerar så utan är bara ett utslag av \"föräldraegoism\". Hade jag bara tagit \"hänsyn\" till mig själv och mina egna känslor så skulle jag också velat ha min son på \"heltid\". Det känns \"fel\" varannan vecka när han inte är hos mig för jag blev inte pappa bara för att \"aktivt\" vara det på halvtid. Men nu är det så vist ordnat så att jag, (och sonens mamma) vet att just vår son har ett behov av båda sina föräldrar och att det behovet är lika stort hos honom vare sig det gäller \"mamma\" eller \"pappa\". Så i det sammanhanget är ens \"personliga känslor\" som förälder helt ointressanta. Dessa får man hitta andra sätt att bearbeta, hantera och vänja sig vid. Man kan inte låta sin \"föräldraegoism\" gå ut över i första hand barnet men även den andra föräldern. Så det är något du måste lägga åt sidan....fullständigt! Annars kan du inte klara av att resonera utifrån dotterns bästa. Och det vill du väl? Lycka till!
Skrivet av    Ziggy

Ja

det var ett bra inlägg du hade till mig. Jag förstår vad du menar med att han kanske också känner ett hot från mig. Men det är en hel del som borde förklarassom jag bara inte orkar ta upp eller försvara. Jag skulle inte ha skrivit in detta från början. Det kanske är så att jag styrs totalt av mina känslor när jag skriver att jag inte kan andas. Att det låter som ett föräldraregoistiskt tillstånd. Den lösning vi har nu är iallafall inte bra ock jag vet inte hur vi ska gå vidare. Jag och pappan ska träffas i morgon och försöka komma överens om hur vi ska göra. Jag vill verkligen inte att hon ska vara hos mig jämt det är inte det. Men jag är så förbannat trött på hans sätt att tala om för mig hur dålig jag är som mamma och att mina föräldrar är helt sjuka att han och hans familj är så mkt bättre och allt annat infekterat som inte går att förklara bara såhär. Hotet innebär att han skulle ta vår dotter 80 mil härifrån där han har sina föräldrar de som ringer honom fem ggr om dan och talar om hur han ska göra, tänka och säga. Jag kan inte andas av situationen som är. Den upptar liksom hela mitt liv just nu, men jag vet att det kommer bli bättre. Jag vet inte heller vad jag egentlig en ville höra av er som svarade på mitt inlägg men det var väll detta jag ville höra antar jag. Ni är starka föräldrar och det är tur att det finns några som vet vad som är bäst.
Skrivet av    Anonym idag

Ok

hoten nämnde du inget om i första inlägget. Han har naturligtvis ingen rätt att komma med såna hot och han kommer förövrigt ingen vart med det heller såvida du inte är alldeles olämplig som mamma vilket jag inte tror du är, alltså kan du ignorera det utspelet från honom. En separation är ju ofta väldigt jobbig för alla inblandade och leder tyvärr ofta till väldigt bittra strider som lätt skulle kunna undvikas om de vuxna satte sina sårade känslor åt sidan. Hur som haver, jag tror ändå att du, och framförallt dottern, tjänar bäst i längden på att hitta en bra samarbetsform med ditt ex. Hoppas det löser sig
Skrivet av    Nettan

Det var just....

....eftersom jag inte visste \"eran\" bakgrund som jag försökte svara generellt. Du kan gärna ta mitt svar och visa det för pappan också....det verkar som han har ett minst lika stort behov, eller större att fatta att det är enbart \"barnets bästa\" som gäller. Att ni måste samarbeta MED varandra om det som föräldrar och inte motarbeta varndra. Särskilt viktiga kanske är de delar om att svärmor inte är den som skall vara med och bestämma vad som är barnets bästa. På det du beskriver låter det som att han är väldigt \"influerad\" av andra utöver sina egna åsikter. Svårt att komma med konkreta råd. KOMMUNIKATION, SAMARBETE och RESPEKT är nyckelord för mig när det kommer till att som föräldrar på bästa sätt göra det som är bäst för sitt/sina barn. Försök börja i den änden när ni samtalar imorgon. Det kanske är viktigare att ni i början lägger pulvret på HUR ni som föräldrar på bästa sätt kan bete er för att göra det bästa för dottern än att direkt börja prata om VAD som skall \"göras\" med dottern!
Skrivet av    Ziggy

Tack

för dina svar Ziggy Det känns skönt att ngn engagerar sig i mina problem, jag ska lyssna till ditt tips att lägga kraften på hur vi på bästa sätt kan bete oss för att göra det bästa för vår dotter. TACK
Skrivet av    Anonym idag

Tack*IMT*

i
Skrivet av    Anonym idag

Kan du inte göra som vi gjorde?

Att ni går till BARNpsykolog? Dom ser ju allt ur barnets perspektiv och kommer säga att 1 v är för mycket för ett så litet barn. Efter 3 år så kan man BÖRJA om barnet är REDO. Det är först då barnet kan skapa sig minnesbilder av den andra föräldern i huvudet och kan mer förmedla vad den känner och säger. Det var vad jag fick lära mig i fredags iallefall. Det var 2 privata barnpsykologer så det kostade 800kr x2 men det var det värt! Allt för barnens bästa! Om inte vi tex hade gått dit så hade inte min man ändrat sig i boende frågan eller 50/50 frågan. Hur mycket jag, mina föräldrar, hans vänner sa det till honom så spelade det ingen roll TILLS en professionell människa sa det till honom. Då kunde han ta in det.. Lycka till och försök stå på dig för din dotters skull.
Skrivet av    Eva m Collin å Alice

Måste få fråga ...

jag förstår resonemanget kring det här med \"minnesbilder\" av den andra föräldern - men jag måste då fråga vad psykologerna tyckte. En bas med varannan helg umgänge? Ungefär 50/50 med täta byten? En bas med varannan dags umgänge? etc etc eller vad? Jag undrar eftersom det här med minnesbilder av den andra föräldern blir i allra högsta grad ett problem om man reducerar ner den ena föräldern till varannan helg t ex.
Skrivet av    Inki

Så som vi ska göra

är att han ska träffa dom så gott som varje dag några timmar - och det är ingen större skillnad från nu då vi bor ihop om man säger så. Enda skillnaden är att jag inte är med och att umgänget är i hans boende. Svarade jag på din fråga nu?
Skrivet av    EVA mc Collin Å ALICE

Japp, det gjorde du!

och mycket bra dessutom. Tack! Varför jag frågade var för att en del hakar upp sig just på \"minnesbilden\" av mamman men helt glömmer bort barnets \"minnesbild\" av pappan. Obs, obs obs - jag säger inte att jag trodde att du hade den synen!!! Det har jag förstått att du inte har. Jag undrade mer hur barnpsykologerna resonerade. Tack för ditt svar!
Skrivet av    Inki

Tack

Jag har faktiskt ringt till ngt som heter familjecentrum men skulle återkomma imorgon. Min dotters pappa är en underbar människa mot henne men jag ser på henne att det alternativ vi har nu inte är bra. Han säger att det går hur bra som helst när hon är där men hon visar en helt annan sida hos mig... Tack för ditt tips och att det är som du säger att varannan vecka inte är bra för en snart tvååring. Ha det bäst
Skrivet av    Anonym idag