Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Jag blir galen!

Skrivet av Lindsey med Amadeus
Amadeus är nöjd bara korta stunder. Sover endast under dagen om jag bär honom eller om han ligger i vagnen. Fast till och med då vaknar han till och skriker. Jag bär, bär bär. Ska detta aldrig ta slut? Har fått kolikmedicin utskrivit men hjälper bara lite. Någon som har det likadant? Han sover dock på nätterna med matuppehåll.
Svar på tråden: Jag blir galen!

Skickar en tröstande kram

för jag vet precis hur jobbigt det är. När Nova var liten hade hon kolik i 5 månader och det var väldigt påfrestande att inte få någon egen tid och det fanns verkligen ingenting som hjälpte annat än att bära, bära och bära. Som tur är så är den här perioden så kort även om den känns otroligt lång när man är mitt upp i den. Så jag har inget råd att komma med, men en kram kan du få och du - tänk att snart är koliken borta!
Skrivet av    Kitty

Jag blir också galen!

Precis som din Amadeus sover min S bara om han bärs på dagarna. Jag har i dag burit i sjal i tre timmar och är ganska trött i ryggen. Vagnen funkar inte för oss, så har stått i tre veckor. Det var för mycket jobb att få ut den i relation till det faktum att han bara sover 20-30 minuter i den och sedan börjar gallskrika, så man får springa hem i full panik... S skriker inte jättemycket, men han kan inte varva ner själv, och är jättesvår att hjälpa till ro. Därför blir det ofta tjugo-trettio minuters gallskrik innan han somnar till mot min axel. Napp funkar inte. Det enda som funkar är egentligen att bära och att amma. Jag har blivit expert på att tolka hans trötthetssignaler (gäspningar, gnäll, ryckiga rörelser, vissa ljud när lekens glada rop övergår i trötthet) och försöker \"ta honom\" innan han blir övertrött, men det slutar där varje gång i alla fall. Jag ammar minst en gång i timmen om han inte sover i sjalen. (Detta betyder att det är svårt att få hjälp av någon annan, eftersom jag måste vara till hands hela tiden. Min svärmor var här i helgen och hade gärna hjälpt till mer, men det går ju inte ens att låta henne gå ut med vagnen i en timme, för S ligger inte i vagnen så länge!) Efter denna en timslåmga nedvarvning brukar jag prova att lägga ner honom (sovande, halvsovande, vaken spelar ingen roll) och få ta upp honom skrikande någon minut senare. Jag brukar kunna amma honom till sömns på sängen, men de senaste dagarna har det bara funkat hälften av gångerna det med. Dessutom sover han bara en halvtimme innan han vaknar igen, och är nästan gnälligare än han var innan han somande... Under den halvtimmen gäller det att rusa runt och borsta tänderna, kamma håret och framför allt knyta på sig bärsjalen, för det går inte att stå och fippla med den när S blir gnällig och skrikig. Då gäller det att komma ut och gå. Precis som du känner jag att jag inte får någon tid för mig själv. Och det är ingen lyxtid för självförverkligande jag efterfrågar, utan bara en timme om dagen att andas lite och få ha sin kropp och person för sig själv lite. Ta en kopp kaffe, läsa tidningen. Ja, till och med diska vore kul! Nu får jag ju göra det på kvällen när min man har kommit hem och har tagit över bärandet. Tala om könsfälla; eftersom man lämnar över bebisen på kvällen måste man sköta i princip allt hushållsarbete också! Oj, vad svart det här lät, men så här jobbigt har det faktiskt känts de senaste veckorna för mig också. Det värsta är att jag inte kan njuta fullt ut åt att vara mamma åt den här underbara lilla människan. På nätterna ligger jag ofta vaken i timmar mellan nattmålen och ältar det som känns jobbigt. Allt handlar om hur jag ska få S att sova. Hoppas att det reder ut sig med skrikandet och koliken och att det snart känns blir bättre. Kram /Therese
Skrivet av    T

Fler kramar...

sitter här o har lite dåligt samvete, sa senast igår att jag tyckte att jag inte han med något... Men jisses, när jag läser era inlägg så känner jag hur galet det var, iofs så går dagarna i raketfart, men dom är fylda med glädje och bara små stunder med STORA BOKSTÄVER (skrik) Jacob har en vilja av stål och när han vill så VILL han...men nu när vi lärt oss att han fortsätter att andas (även om det ser ut som om han håller på att storkna) så är det inte ens värt att nämna. Hoppas verkligen att det löser sig för er...
Skrivet av    aarr

Kolikmedicinen hjälpte igår!

Amadeus skrek inte igår kväll. Sov på min arm. Kunde sitta stilla framför tv:n. Känns som lyx. Måste fortfarande bära, men det är skönt att slippa vaggandet. Idag lekte han med sitt babygym när jag åt frukost. Kändes fantastiskt! Vågar inte hoppas att det håller i sig, men just nu ligger han i min famn och sover. Men kunde ej lägga ifrån mig honom utan att han vaknar, men får vara glad att han ej har ont.
Skrivet av    Lindsey med Amadeus

Åh vad skönt!

Håller ett par tummar för att det fortsätter vara bra :) Jag var förresten på läkarbesök med lilltjejen igår (2-månaders kontroll) och då frågade läkaren lite om Nova också och jag berättade att hon hade riktigt svår kolik när hon var liten. Jaha - fick hon någon medicin då? Undrade doktorn. Nä- det fick hon inte, det var ingen som erbjöd mig medicin till henne och jag hade ingen aning om att det fanns (fram tills igår). Det är ju super om den verkligen hjälper också, fast jag blev lite sur på BVC tanten och doktorn som Nova hade när hon var liten att de inte ens berättade för mig om medicinen när de visste hur svårt och jobbigt allting var
Skrivet av    Kitty

Verkligen tråkigt

att du inte visste att det fanns medcin. Nu hjälper den visserligen inte på alla men sköterskan sa att den hjälper många. Det verkar som om den hjälper här. Amadeus magonda verkar ha försvunnit. Visst vill han ligga nära mig jämt, men jag slipper att vagga. Igår satt jag med honom framför tv:n och nu kan jag sitta framför datorn med en sovande kille i min famn. Det är säkert kontroversiellt det här med medicinen eftersom det är lugnande i den, men för mig är det viktigt att han ej har o nt! Han har inte svår kolik eftersom han alltid sovit bra på natten med matuppehåll var 4:e timme, dock haft svårt att komma till ro. Skrikit på kvällarna och varit jätteorolig hela dagarna. Nu känns allt bättre, jag lider när han har ont i magen. Ö nskar man kunde ta över.
Skrivet av    Lindsey med Amadeus

Det skulle kunna

vara Andrea du skriver om..Hon vill vara i famnen hela tiden och helst ska man gå runt o vagga o gunga..Hon kan sova som en sten i famnen och så lägge rman ner henne och vips...två sekunder senare vaknar hon o skriker..På kvällarna är hon helt uppåt väggarna o bara skriker o \"hispar\" och har allmänt svårt att komma till ro.. Jag är helt slut o önskar att hon nångång kunde sova en timme ller nåt på dagen så att jag kunde få blunda ett tag eller göra nåt annat än å gå och hålla och hålla..På nätterna vaknar hon typ varannan/varje timme för att snutta.. Så man är rätt slut..varför är inte hon som många av de andra barn härinne som sover flera timmar på dagen och bara vaknar för att äta..Jag bär o ammar o bär o ammar hela tiden..TDet känns som att bröstvårtorna lossnar ibland och ibland undrar jag om det hunnit ladda om.. Hoppas att det vänder snart.. Skönt för dig att det blivit bättre :)
Skrivet av    RundTina

Mjölkallergi?

Med min andre lille kille så hade han samma problem men jag gick till en privat barnläkare och han konstaterade att det var mjölkallergi. Det försvann när han var ett år och idag är han inte allergisk mot något sådant
Skrivet av    Camilla

Har testat mjölkfritt

och det gjorde saken ännu värre, han blev förstoppad av den vällingen. Hade den i ett dygn, och det tog flera dagar för honom att återhämta sig efter den vällingen...
Skrivet av    Lindsey med Amadeus

Artiklar från Familjeliv