Mycket oroad

Mycket oroad
Skrivet av	Maria
Jag skrev hit för någon vecka sedan inför mitt sons BVC-besök. Jag hoppades att det skulle resultera i att den där gnagande känslan jag har haft skulle kunna avfärdas, men tyvärr blev det tvärtom i stället. Min son säger inte många ord, med lite god vilja kan man säga fem. Vad värre är lyckas varken jag eller sköterskan riktigt nå fram till honom även om det också finns saker som talar för motsatens. Hämtar han saker? Ibland. Pekar han? Det händer? Hon valde att göra en form av chattest och fann en avvikelse på fyra punkter vilket kommer innebära att han undersöks av barnläkare om ett par veckor. Hon säger att det inte sällan händer att sådana här besök mynnar ut i att barnläkaren kommer till slutsatsen att det inte är något att gå vidare med. Det kan också hända att något lossnar inom en inte alltför avlägsen framtid och att han därefter utvecklas normalt. I nuläget kan det bara konstateras att han är sen och avviker. Just nu känns det som om huvudet och hjärtat ska sprängas. Jag förebrår mig själv att jag inte levde helt optimalt under graviditeten även om jag självklart följde de rekommendationer som finns. Om allt är som det ska kommer jag vara evinnerligen tacksam. Men någonstans såg jag på sköterskan att det här var ett fall där hon var genuint oroad.
Svar på tråden: Mycket oroad

Måste bara säga...
oroa dig inte, det kommer...kan säga att läkaren, psykologen och bvc-sköterskan är oroade här med...men inte dagispersonalen, de tycker att det går frammåt och att de verkar ta till sig en del saker väldigt fort (kort istället för tal tex, eller ja inte istället men de har kort som de visar när de skall göra något för att förstärka orden och det brukar ta tid tydligen att få det att fungera men inte hos mina tjejer inte de tog till sig det direkt :)). Jag har två tjejer som samspelsmässigt ligger ca 1år efter...resten av utvecklingen är helt normal och på en del saker är de tom tidiga (motoriskt då :)), men Saga säger inte ett enda begripligt ord och Nora är mycket sparsam... Innan sommaren så var det knappt att man kunde få Saga att se en i ögonen alls, nu söker hon kontakt och kan komma och hämta oss för att hon vill något...däremot hämta saker?!?! Peka?!?!? Nä sådant trist du vet det sysslar tydligen inte mina tjejer med alls ;) Och ja oroa sig är väl klart att man skall göra men jag tycker att du skall inte oroa dig för mycket om något är \"för avikande\" så kommer du få den hjälp ni behöver för att hjälpa honom och det är väl bra :) Och dessutom du har inte gjort något fel! TÄnk om någon kunde gå runt och påpeka det för mig med för oj vad dåligt samvete jag haft...\"jag har inte spenderat tillräckligt med tid med dem\" m.m. m.m. är tankar som gått runt här...men det är ju inte därför de är sena...och nu är det så de är sena bättre att få den hjälp man behöver för att möta dem och hjälpa dem än att gräma sig över att man skulle gjort fel...jag vet enklare sagt än gjort men men :) Lycka till! Själv funderar jag på om det kanske är dags att föda barn idag ;)
Skrivet av Jessica m. Saga & Nora + Barry bf IDAG!!!
Tack...
... så jättemycket för ditt svar. Det värmde jättemycket i ett läge där det känns som om vad någon än gör kommer jag att börja gråta. Min kille är ganska exakt 18 månader och det är fortfarande så - vilket sköterskan påpekade (om än, i mitt tycke, oroväckande pliktskyldigt) - att det kan vara en \"normal\" försening. Som jag upplever hans beteende pendlar jag mellan hopp och förtvivlan. Han är motoriskt välutvecklad, i vissa lägen mycket socialt intresserad och gör sig förstådd på alla möjliga sätt (utom att prata och peka). Det värsta är att jag inte förrän nu insett att något faktiskt kan vara fel på ett barn - på mitt barn. Jag har alltid på något egendomligt sätt tagit för givet att de ska komma ut friska och perfekta. Och han ser perfekt ut. Men samtidigt märker jag ju att jag inte kan samspela med honom på samma sätt som jag har kunnat med hans storasyster. Om allt visar sig vara ok kommer jag vara så lättad. Och kanske komma ur det hela som en bättre människa och mamma. Om allt inte är ok så kommer vi naturligtvis att klara det också och satsa allt på att ge honom det han behöver. Men just nu känns det som om hjärtat ska brista.
Skrivet av Maria

Så kände jag med...
jag har dessutom en syster med Retts syndrom så jag var livrädd...men har nu börjat inse att ja de har en rejäl försening men det är faktiskt inte mer än så :) Sedan tycker jag att det pratas för lite i samhället om förseningar, vad man ser här inne är ju att det faktiskt är vanligare än man tror men \"folk\" runtomkring en verkar helt oförstående...antingen blir tjejerna behandlade som helt efterblivna (alltså de vill mata dem m.m. de får knappt gå och sitta själva ibland :() eller också viftas det bort med \"men de är ju så goa\" ja de är goa men de har en försening som man måste uppmärksamma, varesig de eller jag mår ju bättre av att försöka glömma bort den?!?! Och vet du vad hjärtat får brista, man vill att ens barn skall ha det bästa och aldrig få problem och när man då hittar ett så känns det hemskt...men jag kan säga att mina har kommit igång gansak bra med den hjälp de får...får vi se vad ögon och öronläkaren säger också (skall dit i de närmaste veckorna) och sedan kommer vi dessutom få logoped till dem så det känns bra just nu. Har en psykolog som är underbar just vad det gäller det för hon tycker att hon kan likagärna engagera alla hon vet om i detta :) Lycka till! Du skall se att allt kommer att bli bra :)
Skrivet av Jessica m. Saga & Nora + Barry bf IDAG!!!
dit läge
är just det värsta när ingen vet något vettigt.. alla bara mumlar och funderar och spekulerar... och själv är man bara \"en enda stor oro\"... jag har varit i dit läge några gånger med mina 3 barn... ibland har vi fått en lugnande besked ibland en diagnos. väntan är alltid värst! styrkekramar!
Skrivet av Katah
Oroa dig inte......
Min son är 2 år och 9 månader och han pratar inget alls nästan, kan säga nått enstaka ord som man förstår, han pratar mycket men obegripligt. Han ska till öron nu för att titta om det kan vara fel på hörseln, och sedan till barn för att se om något är fel. Min kille har alltid varit väldigt aktiv, men hans motorik är det inget fel på, han är mycket bättre med motoriken än andra i hans ålder. Jag tycker inte du ska oroa dig ännu han var väl bara 18 månader?, det finns stora chanser att han hinner ikapp med talet. Kram Mamman
Skrivet av Mamman

Det kan ju vara.
Så att din son prioriterar något annat i utvecklingen. Vissa ungar väntar till två års ålder innan dom börjar prata, peka och visa. Han kanse just nu lär sig allt annat som at vara en egen person och upptäcka värden runt omkring. Gå sprinnga klättra och smaka leka med på allt. Killar ärt ju oftast lite senare än tjejer och har man större syskon så kan dom tolka och fixa åt en :-) Problem ja det är om barnet inte förstår inte kan göra sig förståd. Man är ju inte saå social som 18 månaders unge det kommer ju först någon gång vid tre år ca då samspelet med andra fumkar bättre. Men vill du hjälpa och kännerr dig orolig så testa att skriva ut lappar med ord och bild som bord stol och liknadevanliga viktiga saker som han blir nyfiken på och undrar över. Tydliga bilder med ordet under. Då kan han peka och leka med ordbilderna plusset är att han tidigt kopplar bokstäver med ord och saker. Där blir det ju ett naturligt pekade och pratande så småningom men det kan ta ett år till!
Skrivet av molle
Det känns väldigt bra
.. att just nu kunna ventilera alla tankar och känslor som kommer och går bland människor som förstår hur det är. Tack så mycket för alla kloka, medkännande och uppmuntrande ord. Just nu pendlar jag mellan hopp och förtvivlan. Tänker på frågorna i testet. Hon sa att också att hon får kontakt med honom, men inte i den utsträckning hon vill få. Ungefär så känner jag också. Han är social och vill gärna vara med. Men när jag igår försökte läsa och kolla hans reaktioner för bilderna i pekböckerna var han först intresserad, pekade och skrattade hysteriskt när jag härmade olika djur. Sedan tappade han intresset och ville hellre bläddra i boken själv. Han leker låtsatslekar - dammsuger, stoppar in i ugnen, kör med bilen på golvet etc - men det är HELT omöjligt att få honom att peka på lampan och säga \"där\" (vilket ungar i regel kan vid ett års ålder). När jag ropar hans namn tittar han på mig ungefär hälften av gångerna. När sköterskan ville att han skulle peka på näsan och säga där visste jag att det var en utopi att han skulle göra just detta. Å andra sidan har jag verkligen varit dålig på att träna med honom. Vi har aldrig pekat ut kroppsdelarna för honom. Han har inte fått en bråkdel av den tid som systern fick. Sammantaget upplever jag honom ha ett visst intresse för att titta på det jag pekar på, men han är påtagligt fokuserad på andra saker (av mer fysisk karaktär). Han fick utslag på fyra frågor på chattestet igår, men samtidigt vet jag att det är en sanning med modifikation. Han gör en hel del av det han borde göra - men bara ibland. Igår sa dagis att de tyckte att han har utvecklats mycket på kort tid och att han samma dag sagt \"tack\" efter maten. När \"fröken\" sa det började jag gråta (snacka om labil dramadrottning till mamma). Hans övriga vokabulär består av \"där\", \"mamma\", \"systerns namn\", \"namnam\", \"aj\" och möjligen \"nä\". Har talat om att det är en jobbig sitution på jobbet. Kan nog vara lämpligt eftersom jag går omkring med rödgråtna ögon och det räcker att någon ler mot mig eller lägger en hand på axeln för att flödet ska börja (väldigt olikt mig i vanliga fall).
Skrivet av Maria
jag har svarat
för dig förut några rader neråt mem tänker repetera mig: Du kan lugnt vänta tills två år. Min äldsta började pratet strax före två, och har sen dess låtit som en radiokanal ;) Däremot har jag två barn till som har varit/ är sena med språket, och där har jag mitt råd att sedan efter 2-årsdagen stå på sig och kräva ytterligare hörselkontroll och logopedbesök, för köena kan vara frustrerade långa och att få ordentligt hjälp kan ta månader... Då är det bättre att stå på kön i tid och om talet kommer i gång under tiden, bara avboka och vara glad! även barn under 2 år har egna viktiga saker att göra och vill inte att någon avbryter... så de kan lika gärna nonchalera dig när du kallar honom. Vår minstning (NÄR HAN VAR 3 ÅR)förbryllade alla genom att han pratade vårt hemspråk lite men sade och förstog inte ett enda ord svenska trotts att han hade börjat på svensk dagis när han var 11 månader.... Detta undrade alla fram till 3, 5 ...och först när jag sade stopp vid 4 så började det hända saker... Han hade dubbelsidig vätskesamlig bakom mellanörat och grav språksörning. men snacka om en ny värd när han äntligen fick rör i öronen ! han har aldrig varit \"öronbarn\" därför kunde ingen räkna med detta. Detta förklarade hans konstiga spåkutveckling: hemma var det lugna samtal ensam med föräldrar eller syskon och inte \"så mycket buller\" och han kunde ta till sig lite av hemspråket. Medan på dagis var det ständigt mycket ljud och han hörde som om han hade huvudet under vatten, inte konstigt att man inte lär då:) han har fortfarande stora språkliga svårigheter och får bra hjälp ! det var en lång historia.. men som sagt, du kan lungt vänta på alla utredningar och tänka att de svar du får nu behöver inte vara exakta, jag menar, ett så litet barn kan bara \"vägra \" göra något på rätt sätt eller är inte på humöret just då. Det händer så otroligt mycket under de kommande månadena... samtidigt vill jag uppmuntra dig att stå på dig om du forfarande på vårkanten känner oro ( språket eller kontakt)för din son, för ingen kan honom bättre än du! DÅ kan du börja vända upp och ner hela BVC och logopeder och läkare och ... så att sonen får den hjälp han behöver. Jag vill inte på något sätt säga att din oro skulle vara obefogad eller att du oroar i onödan utan bara genom egan erfarenheter stötta och hjälpa lite men just nu... luuuungt mer kramar från
Skrivet av Katah

Jag ska försöka vara lugn...
... även om det enda jag önskar och tänker på just nu är att någon förtroendeingivande individ på hög nivå ska säga att det är absolut inget fel på min pojke (utom möjligen någon liten hörseldefekt, kanske) och att allt ska bli bra... Gud har jag också tagit upp kontakten med och det var ett tag sedan vi hade någon dialog sist. Har nu talat med dagis och - på bvc:s inrådan - bett dem att föra dagbok med fokus på hur han utvecklas språkligt och socialt. Sedan återstår att se och att lägga band på sig inför barnen. Men det kan vara svårt att dölja den molotovcocktail av oro, sorg och skuldkänslor som rasar genom kroppen när det finns anledning att tro att livet kan bli något helt annat än vad det såg ut att bli bara för några månader sedan.
Skrivet av Maria
hör av dig...
[email protected]
Skrivet av Katah
Kanner igen mig
Nar jag borjade inse att min dotter var sen i spraket sa gick jag nog igenom samma kanslor som du nu har. Sa fort det skulle skickas en remiss sa misstankte jag att de sag nagot som de inte ville beratta for mig, att de trodde det var varre an vad de ville saga innan de var sakra. Dessutom var barnpsykolog med vid forsta logopedmotet, jag tyckte det var underligt med. Nu, nagra ar senare, ar dottern fortfarande sen i spraket men det gar framat. Jag ar lite lungnare, men visst ar jag orolig till och fran. En sak jag insett nu efterat ar att min dotter vid undersokningar varit valdigt blyg, vilket gjorde att hon var svar att kommunicera med. Det ar forst nu nar hon oppnat sig lite som bade BVC och logoped ser stora forandringar, men jag har sett det hela tiden eftersom hon ar avslappnad med mig. Du vet det sakert sjalv, men det ar ingen ide att sitta och rannsaka sig sjalv om du gjort nagot fel. Troligtvis ar hennes sprakutveckling just hennes, det kan sitta i generna. Det enda konstruktiva du kan gora nu ar att hjalpa henne komma igang, och det gor du ju, annars hade du inte skrivit har.
Skrivet av FiaLisa med engelskt tangentbord

jag har nu
fattat hur man skickar meil till varan genom snacket, men hittade inte dig på listan.... vill gärna prata...
Skrivet av Katah
Hejsan
Vad bra att BVC tog din oro på allvar. Jag har fått tjata att få hjälp. Att kommunicera är viktigare än att kunna många ord. Försök att fånga hans intresse genom att själv peka titta och bekräfta honom. Vad gillar han att göra? Om det är att bygga torn var med och bygg torn. Gillar han bilar var med och lek. Benämn det ni gör att få igång en kommunikation. Gillar han djur titta på djur etc. Han är liten kille och tiden är vår vän. Det som är bra med talsvårigheter är att de blir mindre med tiden. Kramar Alexanders mamma
Skrivet av Alexanders mamma
Du får...
gärna skicka meddelande till mig också om du vill...vet ju dock inte hur fort jag svarar beror ju på Barry då ;) En sak kan jag säga däremot...alla känslor du känner nu, låt dem komma ut jag lovar du kommer må bättre om du tillåter dig själv att känna som du faktiskt gör...jag mådde jättedåligt ett tag men nu så mår jag faktiskt bättre än någonsin...eller ja på det planet iallafall... Kram
Skrivet av Jessica m. Saga & Nora + Barry bf 28/9 (+1dag)

samma här...
som iv tjatade...var tillslut dagis som reagerade, bvc brydde sig inte alls :( Sedan är det ett mycket bra tips du ger att se till att försöka kommunicera när man gör något som de tycker är roligt och som engagerar dem...här är det just nu nalle puh...böcker, filmer, figurer jag vet inte allt men det fungerar på Saga...Byggare bob fungerar också :) Nora upptäckte en gammal favorit i Nalle har ett stort blått hus idag och skulle göra koja (eller ja tält av täcke för det gör trixie i ett avsnitt) och jag skulle vara med...samt att hon hämtade ett glas och \"talade om\" att man kunde ha vatten i det när vattenavsnittet var :) Märks att jag är stolt idag va ;) Nä men det är kanonviktigt att få med dem...så det \"alla\" säger runt omkring en skall vara bra...strunta i dem och gör det som han tycker om för då kommer ni märka att han är lättare att få kontakt med :)
Skrivet av Jessica m. Saga & Nora + Barry bf 28/9 (+1dag)
Jättesnällt av er...
Jag har lite svårt att mejla från jobbet och har precis skaffat mig en hotmailadress. Ska försöka komma ihåg hur man gjorde ikväll :)... Idag vet jag varken ut eller in. Dagis sa i morse att det nog är bra att i det här fallet göra en utredning. De ser att han ibland är precis överallt på en gång (makalöst intag av mat utan ett uns fett på kroppen) samtidigt som han ibland kan ägna nästan en hel dag åt att försöka cykla på en alldeles bestämd trehjuling. Samtidigt kan de ju konstatera att hans karaktärsdrag - väldigt fysisk, ständigt på språng - även är utmärkande för dottern och henne är det ju bevisligen inget konstigt med (på fyraårskontrollen fick jag höra att hon var 1-2 år före sin ålder intellektuellt och verbalt). Skillnaden är dock att hon pratade MYCKET mer vid 11 månaders ålder än vad han gör vid 18. Men efter att verkligen ägnat honom all ledig tid i några dagar tycker jag mig ändå känna att det inte är något större fel på hans vilja att vara med socialt/kommunikativt. Han ler mycket och vi har ögonkontakt - även om han ofta tittar bort efter en kort stund. Igår när vi satt och \"läste\" i en pekbok tillsammans följde han med med blicken och ibland fingret. När jag pekade på kaktusar och sa aj aj sa han samma sak etc. Jag och sambon pratade mycket igår på ett sätt som vi sällan gör. Vi när tillsammans någon slags försiktig optimism om att detta kanske bara är en språkförsening i kombination med samma intensiva personlighetstyp som systern - och även jag själv - har. Vi började också fundera kring att gå ner i arbetstid - vi jobbar båda mycket - för att verkligen kunna få mer tid med barnen. Kanske är det så att sonen är en person som hade behövt/behöver mer tid än andra barn för att komma i fas med språk och kommunikation (jag hoppas naturligtvis att det är så och att det inte bara är ett utslag för självbedrägeri).
Skrivet av Maria
Nu vet inte jag hur gammal...
din son är. Min son på 2 år och 2 mnd. säger bara pappa. JAg har varit orolig för att han inte pratar,men på BVC sa dom att jag inte behövde oroa mig för han var 2.5 år. Jag lyssnade inte på dom,så jag tok kontakt med öronspeciallist,jag ångrar inte! Han sa det var inte konstigt,hans öron var tjocka av slem! Jag började gråta,det kändes som en lettnad och tråkigt å behöva höra att han måste operera inn rör. Han är inget öronbarn (hans systrar er det) han har aldrig haft öroninflamation. Så nu ventar vi på operation av öronen och opererat bort falska mandlarna/polypperna (polypperna e inte på grund ut av talet) Stå på dig,uppsök en öronspeciallist och få kollat hans öron! Lycka till! Kraaaam!
Skrivet av Torhill

På läkarundersökning idag - långt...
Det står och väger om det kommer att tillsättas en större utredning eller inte. I vårt landsting (?) håller man just nu på med en försöksverksamhet där autism / autistiska drag ska diagnostiseras i ett tidgare skede eftersom köerna till behandling är så långa. Min kille har avvikelser enligt det chattformulär som utarbetats, men det kan konstateras att resultatet blev bättre än förra gången. Han vägrade dock att låtsashälla upp vatten (han hällde dock upp riktigt vatten och låtsatshällde också hemma senare). Han pekningar var inte heller klockrena. När det gäller orden och språken kommer ord ibland och gästspelar, men visst, han säger inga tio ord. Det är bara \"mamma\", \"där\", \"nä nä\", \"aj aj\" som återkommer regelbundet. Sedan kom jag på mig själv med att bli lite sur på min sambo. Han sa att sonen sällan/aldrig pekade. Men bara på vägen hem pekade han på minst fem saker och sa sitt eviga \"dä\" även om han snarare pekade med hela handen än med ett finger. Sambon menade också att sonen sällan/aldrig höll fram och visade saker. Men igår kväll när vi lagade mat gjorde han just detta vid upprepade tillfällen även om han inte hämtade sakerna från ett annat rum eller dyl. Just nu vet jag inte vad jag ska tro. Jag ser ju att han är helt ointresserad av var lampan är någonstans även om han kan ägna den en sporadisk blick ibland om jag ber honom peka ut den. Om jag försöker läsa en pekbok slår han ihop boken och använder den som slagträ. Samtidigt är han extremt social, vill alltid vara med, kramig. Han förstår trots allt en hel del språk och vet vad han får och inte får. En av hans förskolelärare, som själv har en bror med autistiska drag, kan inte se att det finns något sådant hos honom. Han är ju rejält språkligt och kommunikativt försenad även om han grovmotoriskt är väldigt välutvecklad för sin ålder (18 mån). Just nu vill jag bara höra av någon att allt ska bli bra. Och riktigt så enkelt är det ju inte...
Skrivet av Maria

Mycket oroad

Måste bara säga...

Tack...

Så kände jag med...

dit läge

Oroa dig inte......

Det kan ju vara.

Det känns väldigt bra

jag har svarat

Jag ska försöka vara lugn...

hör av dig...

Kanner igen mig

jag har nu

Hejsan

Du får...

samma här...

Jättesnällt av er...

Nu vet inte jag hur gammal...

På läkarundersökning idag - långt...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information