Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Allt detta pedagogikprat!

Skrivet av J m I o L
Läste förskollärarnas debatt nedan (lite rörigt eftersom de har samma signatur...) och måste ärligt säga att jag blir ruskigt trött på allt detta pedagogikprat! Det handlar ju om barn som är under 2 år! Varför måste de ha det så fruktansvärt pedagogiskt? Varför måste de ha snickarhörna och musikpedagogik? Vad händer om de inte får det?

Menar dessa pedagogikälskare att alla som föddes före 60-talet och alla andra som inte gått på dagis är ofullständiga människor för att de växte upp i hemmet och inte fick denna livsviktiga pedagogik i späd ålder?

Och vad är det som säger att 1-årsåldern är just den magiska gränsen då pedagogik oundvikligen måste tillföras ett barn? Tänk om det egentligen är vid 6 månaders ålder som man måste lära sig att leka på ett pedagogiskt riktigt sätt? Eller kanske (o ve och fasa!) behövs det inte förrän vid 3-års ålder. Eller 4! Eller 5!

Kan man inte bara låta barnen leka som de vill i vilken barnvänlig miljö de än befinner sig i (hemmet, förskolan eller dagmamman t ex), låta dem leka sina egna lekar, göra sånt som de tycker är roligt oavsett pedagogiskt värde?
Svar på tråden: Allt detta pedagogikprat!

Klart man kan

Det handlar väl snarare om vad man som förälder tror är det bästa för sina barn och att som förälder ha valmöjligheten att ge sitt barn det. Kruxet är ju att man sällan har denna valmöjlighet. Personligen tror jag t ex att även mycket sma barn (2-3 manader) kan ha stor glädje av förskola och ffa en förskola med pedagogiskt program anpassat för sa sma barn. Dock skulle jag ju i Sverige inte ha valet att ha mina sa sma barn i förskola. Vilket jag anser är lika fel som att den som inte vill ha sina barn i förskola inte har det valet i Sverige.
Skrivet av    Tango

Vad kan...

...förskolan ge en 2-3 mån bebis som inte dess mamma eller pappa kan ge? Min erfarenhet är att så små barn inte är så värst intresserade av andra barn iaf (har själv en liten på 8 mån, hon började intressera sig för storebror och jämnåriga kusinerna när hon var ca 5 mån)
Skrivet av    J m I o L

vad menar du att

pedagogik innebär? vad menar du när du säger \"pedagogiskt riktigt sätt? Jag får en känsla av att du och jag inte ser på ordet pedagogik på samma sätt, så för att kunna möta ditt inlägg så m åste jag veta vad du menar när du skriver \"pedagogiskt\"
Skrivet av    anna

Jag vet inte...

...jag bara citerar vad jag läst härinne. De pratar om att det är så viktigt med pedagogik och att t ex dagmammor eller hemmaföräldrar inte kan erbjuda samma pedagogik till barnen som de får i förskolan. Och detta prat blir jag alltså trött på. Jag tycker inte man behöver tänka ut ett speciellt sätt att umgås med barnen som är extra pedagogiskt, jag tror det räcker att bara vara sig själv och göra vad som känns naturligt. Jag tror vi instinktivt leker med och umgås med våra barn på ett sätt som stimulerar deras utveckling, och jag tror också att de själva är experter på att ordna den saken i samvaron med andra barn (som man _kan_ hitta även utanför förskolan).
Skrivet av    J m I o L

Ja, jag

skrev i alla fall att det kan vara mycket givande för ett barn att vara hemma också, om föräldern känner sig tillfreds med det. (Om du orkade ta dig dit.) Pedagogik betyder läran om undervisning och fostran. Att vara pedagogisk betyder väl att man har ett medvetet förhållningssätt med barn. Att vara pedagogisk betyder inte att vara onaturlig eller överdrivet ambitiös. Det betyder också att man i sin förlängning att har insikt i barnets utveckling och kan stödja t ex en känslig period för inlärning av språket, motoriken eller den s.k trotsåldern. En förälder är ju i regel den viktigaste pedagogen för barnet och många föräldrar finner det ofta vara särskilt intressant att ta del av kunskap kring barnets olika utvecklingsstadier vid olika tillfällen, t ex graviditeten. Många föräldrar är suveräna pedagoger! Det innebär inte att de som har gjort det som yrkesval är värda mindre respekt för det! Att införskaffa kryptunnlar och små inomhusrutschbanor, eller ribbstolar på förskolan är ju till för den lilla tvååringens behov av att utveckla sin grovmotorik. Det kan man ju lika effektivt tillfredställa som förälder genom en skogspromenad med ojämn terräng - om man är intresserad. Självklart! Snickarrummet kanske de lite större barnen är mer betjänta av... Förskolan försöker inte konkurera med föräldrarna. Ambitionen är att ge barnen meningsfull och inte minst - rolig - verksamhet de timmar barnen vistas utanför hemmet, eftersom många varken kan eller vill avstå från förvärvsarbete. Förskolan vill ge barnen högkvalitativ tillvaro. Läroplanen finns som ett stöd till yrkesverksamma i form av riktlinjer och som just en kvalitetssäkring. Utbildningen för förskollärare innebär kunskap inom de enklaste formerna av barnsjukdomar, barnpsykologi, pedagogik - i historiskt perspektiv och nutid, natur och samhälle. I viss mån valbara kurser inom organisation, administration och kurser inom mångkulturell påverkan och dess innebörd för barn. Detta är ju ofta matnyttigt då man arbetar med barn inom en större organisation och med större grupper av barn, där gruppperspektivet och flera kulturer spelar in. En del föräldrar känner sig underskattade eller till och med hotade av att förskolan inte visar sig vara mindre god än annan typ av barnomsorg. Synd. För alla vet vi ju att ingenting kan slå ut en kärleksfull familjs omsorg eller tid med egna föräldrar. Kärlek är den mest överlägsna formen av pedgogik. Dock bör man också komma ihåg att alla föräldrar inte alltid orkar och klarar av sitt föräldraskap i alla tider. Liksom barn kan må bra av att få tillåtas utvecklas och växa även utanför familjen. Vi har haft barn till psykisk sjuka/bräckliga, barn till kriminella, med fäder i fängelse, alkoholiserade und so weiter... Lite pedagogik utanför hemmet kan också ge mycket stöd. Ingen dömd - ingen glömd! Varför så frustrerad?
Skrivet av    Förskollärare

Bravo! ;-)

Tycker du visar pa ett mycket pedagogiskt sätt *s* att det ena (förskolan) givetvis inte utesluter det andra (familjen) utan att det är tva enheter som kompleterar varandara. Precis som även t ex den förlängda familjen, vänner och tanten pa ICA är enheter i barnens vardag. Kan inte första varför just pedagogisk kunskap vad gäller smabarn ofta är sa kontroversiellt. Det är väl jättebra att man som förälder kan inhämta kunskap och slipper använda den förstfödda som försökskanin till allt. För jag tror inte allt föräldrabeteende är instinktivt.
Skrivet av    Tango

Utbildningen

och pedagogiken på förskolan går väl ut på att till skillnad från föräldrarna, så har de hand om barn från olika miljöer, med olika personligheter, olika levnadsmönster osv. Föräldrarna har ju hand om barn från samma miljö, visserligen med olika personligheter, men jag föreställer mig att det inte skiftar lika mycket som mellan olika barn på förskolan. Det som får mig och många andra att huka inför ordet pedagogik har nog att göra med att förskolepedagogiken har blivit mer uppmärksammad samtidigt som debatten om småbarnsskolor och lära barn skolämnen från tidigare ålder kom igång. 2 km ifrån mig där jag nu sitter finns en skola som bedriver undervisning för barn från 4 års ålder. Jag vet inte så mycket om den, men man hör pratet på bussen ibland om att de får lära sig läsa och räkna under någon timme på förmiddagen, då andra förskolebarn kanske har sångsamling och skogspromenad. Det sägs vara ganska barnanpassat, man \"leker fram orden och siffrorna\", men frågan är vad det skall tjäna till. Visst, de behöver det på sikt, men har de missat sångsamlingen och skogspromenaden som små får de ta igen det istället när de blir äldre, för det behövs också!! Och det är väl det som är pedagogik? Vad man behöver för framtiden och i vilken ordning man skall invigas i det. Eller har jag missat något?
Skrivet av    -Amelie-

Som jag skrivit tidigare

sa är detta med vad barn \"bör lära sig när\" väldigt mycket kulturellt betingat. Det gar en klar skiljelinje ungefär mitt i Europa. Att lära sma barn (2-4 aringar) att räkna osv. är absolut inget hokuspokus utan görs varje dag med miljontals av barn bl a i sydeuropa. Och det blir ju folk och t o m Nobelpristagare av dem med. Problemen kommer väl snarast när man själv konfronteras med en förskolestil som inte motsvara den bild man själv har av hur förskolan \"ska\" vara. Och när man tvingas förflytta sig mellan systemen pga flytt t ex. Vara barn gar i en skola där man börjar väldigt tidigt med läsa, räkna, skriva och jag är jättenöjd. Och andra sidan är jag övertygad om att de skulle ma lika bra om vi bodde i Sverige och följde den typiskt svenska vägen.
Skrivet av    Tango

Jo, visst är det så

jag menar är att det man inte lär sig nu får man lära sig sen. Det går säkert bra att lära sig läsa först och leka sen, så att säga. Men man behöver båda, och som du säger missar man då det ena om man flyttar. Alltså missar man skogspromenaderna om man går i småbarnsskola i Sverige och sedan byter skola. Jag antar att de annars kan ta det lugnare i de högre klasserna om de lär sig läsa redan som 4-åringar. Men passar det några så är det väl bra att det finns, även om man vare sig vinner eller förlorar något på det i långa loppet.
Skrivet av    -Amelie-

Bra skrivet

=)
Skrivet av    Hejhejhej

menade dårå "Förskoleläraren"

imt
Skrivet av    Hejhejhej

Jag tycker självklart

att det är bra att förskolan är pedagogisk och bra för barn, med utbildad personal (i bästa fall). Särskilt som många barn spenderar större delen av sin vakna tid där. Det ser jag inte som en konkurrens till hemmavarandet. Vad jag frustreras över och har tröttnat på är idén om att barn som inte får denna pedagogiska stimulans skulle ha det sämre och utvecklas sämre på något vis. Du tycker ju uppenbarligen inte så vilket är jättebra! Men jag vet att andra tycker det. Just det att varje leksak man köper, varje lek man leker, varje aktivitet man gör måste vara extremt genomtänkt och välplanerad för att uppfylla ett visst pedagogiskt syfte... Det är detta jag blir lite trött på.
Skrivet av    J m I o L

Hallå? Tango? Jag frågade nåt...

.
Skrivet av    J m I o L

Joda, jag sag fragan

men det känns inte sa inspirerande att svara pa en fraga till vilken frageställaren redan i ursprungsinlägget gjorde sin egen standpunkt i fragan klar s a s. ;-) Jag skrev att sa sma barn _kan_ ha glädje av förskola. Om dethar glädje ligger sa klart mycket i hur föräldrarna ser pa situationen och pa om förskolan är korrekt anpassad för sa sma barn. Mina barn har definitivt haft glädje av det eftersom de i skolan (en mycket bra sadan) far en helt annan stimmulans än vad jag känner att jag orkar och kan ge. Och detta hur mycket man orkar och kan ge som förälder är givetvis individuellt.
Skrivet av    Tango

om barnen ändå är på dagis

så är det väl bättre att de stimuleras med sagoberättande och sånglekar osv än springer runt i kaos i s.k fri lek. Fri lek kan barn ha hemma eller hos grannen eller med sina kusiner för det behöver vi inte betala dagisavgift eller lägga skatt.
Skrivet av    så behöver de stimulans

ah ok...

..så man _kan_ alltså ge dem tillräckligt själv men vill man inte det så är fsk bättre även för så små? Jag svarade bara delvis på min egen fråga, dvs det där argumentet att barn behöver umgås med andra barn... det jag undrade var om du hade andra skäl för att anse fsk bra för bebisar.
Skrivet av    J m I o L

Jag då är vi

två som blir trötta...
Skrivet av    förskollärare

Måste det vara en motsättning?

På vårt dagis sitter det ofta en fröken med några barn och läser sagor, nån annan sitter på golvet där några barn leker med bilar, några barn kanske har gympa eller målar o.s.v. Barnen har alltså möjlighet att själva välja och det erbjuds _både_ fri lek och mer ordnade aktiviteter. Sen har de förstås också samlingar där alla barn är med. Är det jag som missat nåt, jag fattar liksom inte motsättningen?
Skrivet av    Ele

motsättningen gäller

pedagogisk resp pedagogik-lös barnomsorg jag förstår inte vitsen med pedagogik-lös barnomsorg isåfall kan mina ungar lika gärna leka med grannens barn eller med sina kusiner och isåfall varför betalar jag dyra omsorgsavgifter och hög skatt
Skrivet av    så behöver de stimulans

Artiklar från Familjeliv