Vad ska jag göra???

Vad ska jag göra???
Skrivet av	Marie m A, L & S
Jag skriver inte här särskilt ofta, men läser alltid då och då. Våra barn är hemmabarn, men maken och jag har turats om att vara hemma med dem. Just nu är det jag som är hemma och han tar över nästa höst. Nu till mitt stora problem. Jag känner att jag inte kan fråga i någon annan snackgrupp än denna, för ni är nog de enda som förstår mitt problem. Det gäller vår 4-åring, Lydia. Hon är en väldigt framåt tjej och orädd för allting. Nu i höst har hon börjat allmänna förskolan, 10 h i veckan, 5 h per gång. Inskolningen gick som väntat helt kanon och hon stortivdes från första dagen, men det gör hon inte längre... Hon vill absolut inte vara på dagis! Hon börjar redan på kvällen innan det är dags och såger att hon inte vill dit utan hon vill jämt vara med mig och lillasyster. Jag försöker att prata om allt roligt osv. Direkt på morgonen är hon sjuk, har ont i magen, håller på att kräkas (framkallar även en minikräkning), har feber och ont i benen. Jag vet att hon inte är sjuk eftersom det inte finns några symptom de dagar hon är hemma utan endast på dagisdagarna. Det finns ingen som är dum med henne där, säger hon, men hon vill inte dit. Imorse vaknade hon kl 5 och grät och hade ont i magen. Vi gick dit och jag hade med personalen kommit överens om en snabb lämning. Så snabb blev den dock inte, men jag tog inte av mig och gick in med henne, som jag gjort en del gånger tidigare. Lydia blev helt hysteriskt när jag skulle gå. Hon skrek och grät om vartannat och vill inte att jag skulle lämna henne där. Jag lovade att hämta henne tidigare och försökte lugna henne, men ingenting hjälpte. För andra dagen den här veckan lämnade jag ett storgråtande barn där hon inte vill vara. Jag ringde till dagis lite senare och då lekte hon bra, men det hade tagit en stund innan hon lugnande ner ser. Hur tycker ni att jag ska göra? Ska jag låta henne vara hemma med oss eller fortsätta att tvinga dit henne? Jag vet att hon tycker att det är roligt när hon kommer över lämningen och det är nyttigt för henne att leka lite med andra barn, men jag gråter när jag måste låta henne lida så. Det är nu andra eller tredje veckan det är så här och det har bara ökat i acceleration hela tiden. Några tips? Kan det ha något med åldern att göra?
Svar på tråden: Vad ska jag göra???

Det där är svart.. (laaangt)
Ursäkta-jag har inte den där bokstaven som är ett a med en ring över :-). Jag förstar att du grubblar och funderar och det är ju bara du och din man som känner dottern riktigt. Jag tänker inte säga nagot hur jag tycker att ni ska göra men jag kan berätta hur det var för oss. Var pojke var hemma helt,vi testade dagis när han var 2 men det fungerade inte(mest för att vi hade inget förtroende för den personalen) och sa blev jag gravid och farmor ställde upp som dagmamma nagra manader och..ja..resultatet blev att han var hemma. När han var 4 flyttade vi till Schweiz och han hade da rätt att ga kindergarten 20 timmar/vecka. Vi tänkte att det är ett bra sätt att fa kompisar,spraket osv sa vi förberedde honom och sa fick han börja. Det var hemskt. han grät,kräktes,grät,slogs....han grät mycket när jag lämnade honom sedan gick det hyfsat när han var där men värst var kvällar och nätter; han vaknade och graät,morgnarna var jättejobbiga. Efter tva veckor bestämde vi att han inte skulle ga dit mer. han var helt slut vi det laget. Naturligtvis var det en enorm pafrestning att han inte kunde spraket(han har alltid varit väldigt verbal och da är det svart att plötsligt inte kunna prata med nagon. Det gick dock en svensk kille i samma grupp sa han fick en bästis direkt). Pa en gang blev han sitt lugna glada jag igen när han insag att han inte behövde ga dit men han pratade ofta om vad hemskt det var med lekis. När han sa var 5 (ett ar senare)och vi hade bestämt oss för att stanna kvar i Schweiz insag vi att han maste ga lekis för att kunna spraket när han skulle börja skolan(vilket de gör vid 6 ars alder). Dtta var alltsa förra hösten. Under hela aret efter den misslyckade lekisstarten hade han inte lärt sig nagon tyska eftersom alla aktiviteter vi gick pa var pa svenska/engelska(eftersom det var lättare för mig..),han hade bara svenska kompisar osv.Förutsättningarna var alltsa desamma ett ar senare. Sa med en klump i magen gick jag med min dryga 5 aring till samma lekis...och det blev sadan skillnad!! Han stortrivdes pa en gang!! Efter ca tva veckor kom ett litet bakslag när han tvekade lite pa morgnarna osv men inte i närheten av hur det var första gangen. 6 veckor efter lekisstart var det höstlov-och han längtade tills lekis skulle börja igen. Han har nu börjat skolan och allt fungerar jättebra. Jag personligen tror inte att han var redo när han var 4-det var sadan markant skillnad ett ar senare. Jag lider med dig ôch din flicka och hoppas att det lättar pa ett eller annat vis. Jag tror det viktiga är att fatta ett beslut och halla fast vi det sa att din dotter känner sig trygg. För mig var det lättare att förbereda Albin när han började när han var 5 ar för under sommaren innan kände jag att han behövde mer kompisar och mer stimulans än vad han hade behövt tidigare(lillebror var bara 2 da och det är klart att till viss del var jag tvungen att anpassa aktiviteter efter honom)och Albin kände ocksa att det ibland blev lite trakigt. Vi var alla mer redo när han var 5-och framför allt var han mogen att börja. Lycka till. Linda
Skrivet av Linda med AoO
Svårt för er!
Hej! Jag har också haft en ledsen pojke som inte velat vara på dagis när mamma varit hemma med lillasyster. Han fick vara hemma några dagar, efter det att vi noggrant hade gått igenom allt som kunde vara fel: om det hade hänt något på dagis framförallt då. Men han ville verkligen vara hemma! Så då var han det några dagar. Och det var ju lite långtråkigt, insåg han. För det fanns inga andra stora barn att leka med. Jag o lillasyster hade våra sysslor; amma, byta blöja, sova, amma osv. Han tröttnade och ville tillbaka till dagis. Från o till har han varit tveksam till dagis, då har han fått stanna hemma: om det har passat! För ibland har jag haft saker som han inte kan vara med på, babymassage tex, o då har han fått vara på dagis ändå. Nu är han stor o går i skolan o FÅR inte vara hemma. Han är aldrig \"sjuk\" längre, på det sättet som han blev på dagistiden, som du beskriver med din flicka. När blev din flicka storasyster? Känns det kanske konstigt för henne att lill*n är hemma med mamma o inte hon? Jag hade nog inte tvingat iväg henne. Dagis ska ju ändå vara till för henne, nu när du ändå är hemma s a s, så då ska det ju vara roligt och inte så ångestladdat. Ge det lite tid, kanske det vänder, som det gjorde för oss? Lycka till!
Skrivet av Nora

Hmm...
Jag tror att jag till en början skulle ha låtit Lydia vara hemma med mamma och lillasyskonet några dagar, så hon får se vad ni gör om dagarna. Det blir nog lättare att ta ett beslut då. Antingen börjar hon tycka det är tråkigt att vara hemma och börjar längta tillbaka till dagis, eller så blir hon nöjd med att få vara tillsammans med er i lugn och ro. När min näst äldsta tjej var fyra år, satte jag också henne på dagis. Och de första dagarna var hon glad och tyckte det var kul. Men ju mer tiden led, desto mindre lust fick hon att gå dit. Till slut var det helt tvärnit. Hon ville inte. Då fick hon vara hemma i två veckor med mig och lillebror. Under tiden pratade jag med henne då och då om alternativen att vara hemma eller på dagis och jag fick alltid svaret att hon ville vara hemma. Så vi sa upp dagisplatsen och hon fick vara hemma med oss igen. Och det har fungerat jättebra. Nu är hon sex år och har börjat på 6-års. Det tycker hon är jättekul, men hon vill inte vara där för länge. Och hennes lillebror är nu fyra och har börjat på dagis. Till skillnad från sin syster så tycker han att det är kul att gå dit. Men då och då vill båda två vara lediga och ha en lugn dag med fri lek tillsammans och jag gör dem till viljes. Jag är ju ändå hemma med deras lillebror.
Skrivet av TheresS
Tack för svaren!
Jag bestämde i samråd med personlaen att ge henne en vecka till annars ska vi ta en paus ett tag, men igår gick det mycket, mycket bättre vid lämningen. Hon blev lite ledsen och kom och sade \"Mamma, jag blev sjuk nu\", men glömde det när vi pratat en stund och stod sedan i förnstret och vinkade när vi gick. Inget gråt, även om hon inte såg sådär jätteglad ut. Nu försöker vi ett tag till. Hon går som sagt var inte särskilt mycket, två dagar i veckan och fem timmar per gång, så hemma med oss är hon ändå mycket.
Skrivet av Marie m A, L & S
Svar från mamma med barn i nästan samma ålder...
Hej Marie, tror jag brukar se dig inne på Ankomst 0405? Jag känner iallafall igen mig i din mellantös, jag har också en som varit likadan! Och då har hon ändå gått på dagis sen hon var två år, för jag jobbade innan Elina kom! Och jag har t o m provat att byta förskola, för jag fick för mig att hon inte trivdes så bra på den första. Men det har gått upp för mig med tiden att vissa av våra barn inte är riktigt gjorda för det där med förskola. Visst kan de vänja sig med tiden, vilket hon har gjort nu och trivs ganska bra där hon är. Men fortfarande kan hon vara ledsen när jag lämnar ibland. Fortfarande är hon mitt mammigaste barn. Som kommer till min säng VARJE natt. Följer mig vart jag går och vill så gärna vara med MAMMA. När hon var liten och jag kom från jobbet till förskolan för att hämta så skrek hon över hela gården: - Kommer du nu lilla mamma? Det är bara min mamma! Ingen annans mamma! Mitt råd? Ja, det är att du tänker på vad du själv orkar med. Skulle du behöva några timmar för dig själv då hon är på förskolan för att du ska orka som mamma? Vad gör hon när hon är hemma? Är det tjat om tv och dataspel dagarna i ända, och att hon inte har nån kompis att leka med? Då är nog förskolan ett bra alternativ. Tycker du däremot att det är rätt mysigt att ha henne hemma? Sitter hon och roar sig själv mycket, leker och pysslar och är nöjd att vara med lillasyster? Då kan hon ju gott vänta med förskolan. Så hinner hon mogna något år till. Ett mellanalternativ kan vara Kyrkis. De har ofta mindre och lugnare grupper. Och träffas kortare tid. Vet inte om det finns där du bor? Berätta gärna hur det går! Lycka till!
Skrivet av Mamma till Henke 9905, Ida 0010 och Elina 0405

Heeej!
Jorå, nog brukar jag se dig inne på Ankomst 0405. Idag är Lydia på dagis igen, och lämningen gick ganska bra. Hon grät inte högt men tårarna var i ögonen när jag gick. Det är inte kul att lämna ett barn som är ledsen. Vi har dock bestämt oss för att hon ska försöka att gå där. Egentligen trivs både hon och jag bra med att hon ska vara hemma. Hon är för det mesta nöjd och pysslar på med lite allt möjligt under dagarna. Men visst behöver hon träffa lite jämnåriga kompisar också. Här finns det sedan några år tillbaka inga kyrkans barntimmar och kommunens öppna förskola är nedlagd sedan i höst. Kyrkan har öppet sin två förmiddagar i veckan, men då hinner Selma somna i bilen om vi ska dit, och sabbar sin dagsrytm, så det har inte blivit av än. Det finns med andra ord inga andra ställen hon kan träffa jämnåriga på än dagis under veckorna. Jag hoppas att det går åt rätt håll nu!
Skrivet av Marie m A, L & S

Vad ska jag göra???

Det där är svart.. (laaangt)

Svårt för er!

Hmm...

Tack för svaren!

Svar från mamma med barn i nästan samma ålder...

Heeej!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information