Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Har skrivit ett brev...

Skrivet av Agneta H, trean bf 8/11
...om det jag reagerar mot i min dotters klass. Maken är dock lite tvekande till om vi verkligen ska lämna det. Han är rädd att dottern ska få lida för det. Det är skrivit i vänlig ton men samtidigt tar vi ärligt upp vad vi tycker. Vad tycker ni, ska jag lämna det eller inte? Att ringa fröken går inte för hon har hemligt telefonnummer så annars får man söka henne under skoldagen. Därför tyckte vi brev var det enklaste.
Svar på tråden: Har skrivit ett brev...

Vet inte

När vi hade en liknande konflikt författade min exman ett brev som han tyckte att vi skulle lämna till läraren. Jag valde att prata med henne istället. Det gick inte alls bra (hon fick ett utbrott, skrek och gapade, upplevde mig som ifrågasättande - och det var jag ju :-) men jag tycker ändå att det är mest rätt. I alla fall för det mesta. Brev, mejl, sms - allt kan missupfattas när man sitter och läser i sin ensamhet och inte kan fråga och få förklarat för sig / diskutera frågorna direkt. Det kan bli fel ändå, som i mitt fall. Men det löste sig någorlunda till slut i alla fall (Efter samtal med rektor, inlämnande av skriftliga hot om straff till rektor och rektors medverkande vid utvecklingssamtal ...) Så jag vet inte vad som är rätt helt enkelt. Jag tror hur som helst mer generellt på att PRATA med folk på ett vänligt och öppet sätt. Boka ett möte med henne, vetja
Skrivet av    Miss Lyckad

Ja...

...boka ett möte kanske vore en idé. Har inte tänkt på det. Annars är jag mest rädd att jag inte ska få sagt det jag ville ha sagt...
Skrivet av    Agneta H, trean bf 8/11

Skriv inget brev

Jag gjorde så en gång och det föll inte i god jord. Det är svårt att skriva så att mottagaren inte känner sig påhoppad.
Skrivet av    Anonym

Skriv ett brev..

..och be att läraren kontaktar dig. Ge henne nummer och tider du du har tid att prata. Eller boka ett samtal. Du kan i brevet lite lätt beröra vad det är du vill tala om så att hon kan fundera igenom de sakerna.
Skrivet av    Sofia*

Fick höra på omvägar...

...att läraren ifråga varit utbränd två gånger. Vågar man ta upp kritik då? Tänk om hon bryter ihop eller nåt.
Skrivet av    Agneta H, trean bf 8/11

Konstruktiv kritik

Hur hon mått tidigare i livet påverkar naturligtvis vem hon är i dag. Det kan kanske förklara ett beteende, men aldrig försvara det! Om du är konstruktiv i din kritik så hjälper den ju henne.
Skrivet av    Sofia*

Ja tänk...

...om lärare blev sedda som människor de med. Att de kan ha sina sorger, sina kriser i livet. Att kräva och tro att alla lärare alltid ska fungera fantastiskt, som robotar, är omänskligt. En lärare kan också råka ut för livskriser: skiljsmässa, föräldrar som är gamla eller dör, barn som är sjuka eller är mobbade i skolan. Även om de försöker fungera professionellt så skiner sorgerna igenom. Att få föräldrar till eleverna som kan se igenom detta, stötta, ge konstruktiv kritik istället för att vara elaka och bara skälla och kräva utan att försöka förstå, kan sänka människan till botten. Tänk om alla gav det de krävde själva: förståelse, tolerans och att man gav varandra en chans och inte bara ser allt negativt, utan även den goda viljan bakom. Även om man inte tycker lika, så kan man försöka se varandra och de intentioner man har.
Skrivet av    Lärare som även är människa

"inte kan", givetvis. IMT

...
Skrivet av    Lärare som även är människa

Skriv inget brev...

Det bästa måste vara att kontakta henne under skoltid på skolans telefonnummer för att boka en tid för ett möte. Du skriver att det var det enklaste alternativet att skriva ett brev men jag undrar för vem? Om ni bara vill berätta era åsikter oemotsagda så javisst... men om ni faktiskt vill få till en dialog med läraren så blir det väldigt ensidigt med ett brev. Om ni förväntar er svar ska då läraren också skriva brev eller förväntar ni er då ett telefonsamtal? Nej, ta kontakt med läraren på ett annat sätt tycker jag!
Skrivet av    Tokaungen

TRO mig...

... brev är inte en lyckad ingångspunkt om ni vill ha en dialog. Allt du skriver kan komma att vändas emot dig... Av någon anledning ger en skrivelse mycket stor tyngd. Alla ord kommer att vägas och analyseras, beoende på att läsaren inte kan höra ditt tonläge (vänligt, argt...). Pröva gärna att läsa din text med en vänlig, trevlig röst och sedan med en arg och lritisk. Då kommer du säkerligen upptäcka att den kan uppfattas helt olika. Vill du ha en dialog, prata med läraren. Att hon har hemligt telnr får du respektera, det är ett måste om man varit utbränd. Det betyder INTE att du inte får ta kontakt- men att du ska respektera hennes fritid.
Skrivet av    tidigare utbränd

Fast...

...det jag skrev var ju inte menat som kritik mot henne utan faktiskt mer lite omtanke och rädsla att hon inte ska vara stark nog att ta kritiken. Hon tycker redan nu att klassen är jobbig och är man då inte tillräckligt stark så kanske kritik (även om den är konstruktiv) kan stjälpa en? Man behöver ju inte utgå från att alla föräldrar vill lärarna illa.;o)
Skrivet av    Agneta H, trean bf 8/11

Jo...

...fast eftersom vi inte kan ringa henne och det kan vara svårt att få tag i henne under skoldagen så trodde vi att ett brev var det bästa alternativet. Men det kanske är bättre att försöka jaga henne. Det är svårt för oss att få tid på dagen och hon jobbar inte gärna kvällstid. Men vi ska försöka.
Skrivet av    Agneta H, trean bf 8/11

Det..

...där med hemligt telefonnummer kan jag inte tycka är rätt oavsett om man varit utbränd eller inte. Är man lärare så måste man kunna bli nådd. Annars tycker jag att man måste sitta på skolan åtminstone någon kväll i veckan så att föräldrar som inte kan dagtid kan nå en. Jag har själv varit utbränd jag också, jag jobbar som präst och måste kunna lämna ut mitt nummer. Jag hoppas kunna få tag i henne ändå.
Skrivet av    Agneta H, trean bf 8/11

Du har fel!

En lärare måste INTE ALLS bli nådd på sin fritid!! Fritid är fritid, så det så! Vilken förälder kan inte ringa dagtid? Alla har NÅGON möjlighet i veckan att ringa dagtid. Du kan inte jämföra präst och lärare. Jag tror visst inte att du ALLTID ALLA DAGAR ÅRET OM har ständig jour. Det är helt omöjligt! Då ska inte lärare heller behöva ha det. Vill läraren ha hemligt telefonnummer så kan han/hon det, sen spelar det ingen roll vad DU tycker. Förstår läraren mycket väl som inte vill ha en massa mer eklr mindre töntiga frågor från föräldrar på sin fritid! Det får du bara acceptera att läraren vill ha hemligt telefonnummer. Vad hade du tänkt göra åt det? TVINGA henne att lämna ut det?!?
Skrivet av   

Jag tycker...

inte att du skall skriva något långt brev, utan att du skall prata med henne, antingen personligen eller på telefon. Du kan tex skicka med en lapp där du ber henne ringa dig (de tider och telefonnummer som passar), eller be om en tid för samtal. En annan variant är att du ringer till skolan och ber om en tid alt. att hon ringer när ni båda har tid. Jag tycker inte det är konstigt att hon inte delar ut sitt hemnummer. Hade du hemnumret till tex. förskolepersonalen? Det här med hemnummer till lärare lever kvar sedan den tid då lärarna inte hade någon arbetsplatsförlagd tid, utan slutade samtidigt som barnen. Det gör de inte längre.
Skrivet av    Jessika

Var svarar

en lärare på dagtid då? Vilket nummer ska man ringa? För jag trodde i min enfald att lärare undervisar på dagen, här FÅR vi helt enkelt inte ringa på dagtid till skolan då det stör.
Skrivet av    mammam

Det är

inte ditt bekymmer om hon är utbränd eller har varit osv. Det är ditt barns lärare, skicka ett meddelande där du säger hon ska ta kontakt med dig snarast. Sedan får hon ta kontakt med dig, prata med henne om det som bekymrar dig. Om läraren riskerar att bli utbränd igen så är det inte ditt bekymmer, föräldrarna och barnen kan inte trippa omkring på tå .då är det bättre hon ss sig bums
Skrivet av    mammam

Hos oss ringer

man till expeditionen och söker oss, eller lämnar lapp med eleven att man vill ha kontakt (gäller de lärare med hemligt nummer, som man kan ha av många olika anledningar).
Skrivet av    -Selma-

Att nå mig på jobbet

Jag lämnar inte ut mitt hemnummer. Min familj har rätt till att få äta middag tillsammans i lugn och ro. Jag arbetar en hel del hemifrån, men det ska vara på tider som jag styr över. Att nå mig personligen på jobbet är inte alltid helt lätt. Men på expiditionen är det alltid någon som svarar och de kan lämna ett meddelande så ringer jag upp. (Man undervisar inte hela dagen, föräldrakontakt och planering och en massa annat ska också få plats). Men det vanligaste sättet till kontakt mellan mig och mina elevers föräldrar går till så att föräldrarna skriver i kontkatboken att de vill prata och föreslår en eller ett par tider. Jag svarar i kontaktboken vilken av dessa tider som passar mig. Är det tider som jag kan vara på skolan tar vi det som ett möte, annars som ett telefonsamtal. Inga kosntigheter alls. Det har hänt att man har behövt nå mig akut och då har polisen kontaktat mig.
Skrivet av    Sofia*

Ja precis!

Varför ta hänsyn på något vis? Det är ju jättedumt att ha någon som helst medkänsla, sånt krafs behöver man inte slösa på en lärare. Bättre att strunta i att fundera på hur man ska nå fram till läraren, varför vara smidig och diplomatisk? Pang på bara, var \"rak\" och säg saker hur som helst utan att tänka på mottagaren. Skit i om hon blir sjukskriven och utbränd igen. Det är ju inte ditt problem? Jättefina råd, Mammam. Ger du dem till dina barn också? Tänk på dig själv och skit i andra, eller hur? En Eloge till Agneta som iallafall tänkte några sekunder på om och hur brevet skulle skrivas. Dels för att faktiskt nå fram till läraren så att det kan bli en förändring och dessutom åtminstone en kort tanke på att människan kanske varit (och är?) under press och att det kan vara något att ta hänsyn till när man ska försöka få till en diskussion. Visst kan du få säga sin åsikt till varje pris, det kan ingen ta ifrån dig, Mammam, men din inställning till dina medmänniskor stinker, milt sagt.
Skrivet av    Lärare som även är människa

Helt OK,

egentligen var mitt inlägg riktat till andra som varit lite mer aggressiva i sina svar. Jag tycker du försöker tänka ut ett bra sätt att nå fram trots att du inte delar lärarens uppfattning om hur man ska råda bot på klassens problem. Det är värt mycket.
Skrivet av    Lärare som även är människa

vi har telefontid

hos oss, då vi sitter vid telefonen o det garanterat ska kunna gå o nå oss. 20 min/vecka. Kan man inte ringa den tiden så kan man lämna meddelande på telsvararen på arbetsrummet alt. skicka mejl om att man vill bli uppringd så ringer vi tillbaka så fort vi har tid. Jag har aldrig lämnat ut varken hem- eller mobilnr o ingen har krävt det heller. Jag ringer heller aldrig föräldrar på kvällstid, om det inte skulle vara krissituation o det har det hittills aldrig varit *ta i trä* utan bara dagtid eller skriver mejl o ber dem ringa upp - dagtid.
Skrivet av    4-9SO

SÅ?

jag ska tassa runt på tå för att läraren som inte klarar av att hantera klassen är skör? Passar en sån som lärare, tycker du? JAG är utbränd, jag vet exakt hur det är, jag skulle ALDRIG drömma om att ta ett jobb där jag inte klarar av att ta konstruktiv kritik, att kunna tala med föräldrarna till de barn jag ska ta hand om, lära upp. Nej, det är väl bättre att barnen, som ju finns där för lärarens skull (för det verkar vara så du tycker) ska vara små tysta och inget säga, inte heller föräldrarna, går nåt på tok så KONTAKTA INTE LÄRAREN!!! Hon kan bli UTBRÄND! den stackaren. Tycker DU att den lärare som inte orkar med jobbet sitter på rätt jobb? Tycker DU att man inte ska kunna tala med läraren? Tycker DU att barnen ska få fara hur illa som helst, för läraren är en skör liten varelse ju? Glöm det i så fall, dagens skola är till för eleverna, lärarna finns där för BARNENS skull. INTE tvärtom.
Skrivet av    mammam

Kontaktbok?

Vad är det? Här har de inga kontaktböcker i alla fall
Skrivet av    mammam

Mail är ok

då mailar jag mycket hellre och ber om ett samtal än försöker komma fram den ynka 20 min/v som ni har telefontid. Dessutom är det bättre för alla, eftersom läraren kan svara när h*n har tid, precis som jag kan maila när jag har tid. DET var ett bra förslag. Hoppas fler skolor anammar det.
Skrivet av    mammam

jag lovar att du skulle komma fram

för det är i princip aldrig ngn som ringer. på två år har det ringt en (1) gång på min teltid. så kanske var vi inte så eftersökta trots allt? (på min skola iaf) mejl är nog världens förtillfället bästa uppfinning! Håller helt med där.
Skrivet av    4-9SO

Då är det

förmodligen inga problem med din klass, låter det som. Annars skulle säkert fler ringa.
Skrivet av    mammam

håller med

jag vill bara tala om att jag tycker precis som du \"Lärare som även är människa\". Det är sorgligt att höra hur oviktiga andra människor kan vara. Och inte ett dugg konstigt att fler och fler barn bara tänker på sitt eget välbefinnande.
Skrivet av    spinucklan

Riktigt så sa du inte

Det handlar inte om frågan om det är rätt människa på rätt plats, utan om den inställning du signalerar i de här inläggen. Jag har inte sagt att man inte ska tala med läraren alls, men att dundra in med \"Nu KRÄVER JAG-inställningen\" till en människa som nyligen varit utbränd, är det så smart? Är det att ge konstruktiv kritik? Kommer du att nå fram på det sättet? Eller kan man kanske tänka efter lite och anpassa sättet man kommunicerar till personen man har framför sig? Om du nu faktiskt VET att människan framför dig nyligen varit igenom en kris, ställer du dig och domderar bara för att du har RÄTT till det? Alltså, jag vet att det finns folk som gör så, men jag undrar hur mycket förmåga till empati de har, och vad de egentligen vill uppnå med det de gör. Menar du att du gör läraren en tjänst om du knuffar ner henne till utbrändhet igen? Eller tror du inte att det finns en annan väg, där man kan se henne som en medmänniska och faktiskt anpassa dig en smula. Du kommer säkert kunna ha en diskussion om ditt barn och klassen utan att klampa in som Den Som Har Rätt, och ska tala om vart skåpet ska stå.
Skrivet av    Lärare som även är människa

håller med mammam

frågan i detta fall var ju inte huruvida man ska behöva ta hänsyn till lärarens utbrändhet. Den biten var ju bara en liten fingervisning om hur bra, trevlig och empatisk agneta faktiskt är. Som tänker på den biten också menar jag. Men om jag i något yrke vilket som skulle bli utbränd av själva jobbet skulle jag definitivt söka mig ett nytt jobb. Är det så att man inte orkar med sina arbetsuppgifter som lärare där konflikthantering, värdegrundsarbete och ett demokratiskt synsätt är grundpelarna då är man ju inte särskillt lämplig som lärare. Jag kan inte nog understryka hur viktig den sista meningen i mammams inlägg är. Skolan är till för ELEVERNA i första hand, och lärarna är där för ELEVERNA inte tvärtom.
Skrivet av    po

Väntat svar

Men saken är den att det ofta är mycket runt om själva arbetet som bidrar till att människor blir utbrända. Det är mycket som samverkar och som till slut leder till att en människa inte orkar med sitt yrke under en period. Det kan vara att man mister anhöriga, att man genomgår en svår skiljsmässa, att man har egna barn med olika problem. Detta tillsammans med en knepig arbetssituation (som kan uppkomma i skolan, speciellt om man har en chef som inte kan leva sig in i att dess underordnade kan råka in i situationer som de jag räknat upp, och då kan backa upp sin personal) kan leda till utbrändhet. En del söker sig vidare till andra jobb, andra tycker så mycket om sitt yrke så att de vill tillbaka så snart det går. Men oavsett, så är en sådan människa ganska skör under en period och då tycker jag att det minsta man kan begära, är att folk som känner till bakgrunden försöker ta hänsyn till detta. Vad ni än försöker göra lärare till, så är de inte mer än människor. Så som vi vill bli behandlade av andra, så ska vi väl försöka handla själva? Hur vill NI bli bemötta? Som robotar eller som medmänniskor?
Skrivet av    Lärare som även är människa

tuff chef

Det låter som om det är tufft att ha dig som chef! Jag vet tack och lov att min står bakom mig om jag hamnar i blåsväder. När man hör dig uttala sig här blir man tveksam till hur du skulle agera.
Skrivet av    lärare jag också

inlägget ovan är riktat till PO *imt*

Skrivet av    lärare jag också

Domderar?

Har jag sagt att nån ska domdera? Nej. Däremot kan vi inte trippa runt på tå, blir den läraren utbränd för att jag kommer och vill ha nåt bättre i klassen så är den läraren inte rätt person på rätt ställe. Vill DU ha DITT barn hos den läraren? Eller vill du ha en stark lärare som orkar med sitt jobb? Välj själv. Alla kanske inte passar att vara lärare, har det någonsin slagit dig? Eller har du bara träffat på BRA lärare? I så fall är du att gratulera. Jag har haft barn hos en sån lärare som vi fick vara \"försiktig\" med då h*n var utbränd, barnen mobbade varandra, vandrade runt i klassrummet, läraren vände ryggen åt när h*n inte orkade säga åt dem längre, jag var själv där många gånger och såg det. Mitt eget barn mådde inte bra i den klassen, barnet bytte till annan skola och fick en STARK lärare som håller ordning i en betydligt stökigare klass, med fler elever, men här fungerar det. Nej, jag kommer inte jamsa med och trippa på tå en gång till, jag fick nog av det sist. Det ledde ingenstans, den läraren bytte yrke, sa själv det var det bästa h*n gjort, att h*n borde gjort det direkt i stället för att försöka igen förra gången.
Skrivet av    mammam

Det är nog individuellt.

Det är ganska vanskligt att uttala sig om hur människor som råkar ut för utbrändhet fungerar generellt. Du beskriver hur det var för den lärare du råkade på, situationen kan vara helt annorlunda för en annan. Hur det går att komma tillbaka till ett jobb beror på ursprunglig anledning till utbrändheten, uppbackning från familj, kollegor, chefer och andra personer runt om. Jag har mycket svårt för inställningen som du gav uttryck för: \"Det är inte ditt problem om någon mår dåligt\". Jag tycker inte att det är en medmänsklig och empatisk inställning oavsett vem vi pratar om. Och slutligen, att ta hänsyn till någons svaghet och anpassa sitt sätt att kommunicera med denna, betyder inte att man behöver tassa runt på tå. Man kan ha en dialog utan att behöva gå in och hävda sin rätt och uttrycka sig plumpt (som många som anser sig vara \"raka\" gör). Visst skulle man önska att alla lärare vore starka, friska och handlingskraftiga, men eftersom lärare är människor så är dom som folk är mest. Även de råkar ut för livskriser och har svaga perioder i sitt liv. Jag hävdar att även de har rätt att existera och behålla sina jobb. Om de har folk omkring sig som är villiga att stötta och ta hänsyn under en period så kommer de allra flesta igen. Det Agneta tog upp är ju ändå en fråga om olika åsikter om hur en klass ska skötas. Agneta kan ju ha rätt, men det är ju inte hon som är lärare och det var ju, som hon själv skrev, många andra föräldrar som var inne på lärarens linje. En stökig klass kan ju även en bra lärare ha. Om det handlat om en lärare som slår barn så hade utbrändhetsfrågan inte varit intressant. Nu är det ju snarare en fråga om skilda meningar om hur klassen ska skötas, där en faktiskt är anställd för ändamålet och den andre i första hand vill nå fram med sitt budskap. Det Agneta gör är smart. Hon tänker lite längre än att det inte är hennes problem om läraren mår dåligt. Tvärtom, det är i allra högsta grad hennes problem eftersom hennes barn går i den klassen. Bäst är att tänka ut ett sätt att nå fram, inte göra så att läraren mår ännu sämre och att det kanske kan leda till något som är bra för alla, inte bara att hon får sin vilja fram.
Skrivet av    Lärare som även är människa

Det är varje förälders skyldighet

att vara sitt barn närmast. Att tänka på sit barn, inte tänka samhällsekonomiskt, inte tänka på att läraren kan må dåligt, inte tänka på andra, det är barnet man SKA vara närmast, annars sviker man det. Och fortfarande är det läraren som är där för barnets skull, inte tvärtom.
Skrivet av    mammam

Det är varje människas skyldighet...

...att behandla andra medmänniskor så som man själv skulle vilja bli behandlad. Att inte leva efter den enkla livsregeln diskvalificerar en från att vara en god förebild för ett barn! Lärarna är där för barnets skull och de gör så gott de kan. Vad trodde du? Vem har påstått annat? Vem förlorar på att försöka ha ett gott samarbete och att både läraren tar hänsyn till dig som förälder och människa och du även tar hänsyn till läraren som lärare och människa? Är det jobbigt för dig att vara medmänsklig??
Skrivet av    Lärare som även är människa

kanske det

men aldrig orättvis eller oempatisk. Jag har naturligtvis haft lärare som blivit utbrända också och jag har bemött dem enligt konstens alla regler med professionell hjälp utifrån, arbetsträning och god dialog med både anställd och försäkringskassan. Så du behöver inte heller oroa dig för min personal. De får den hjälp de behöver. Sen att jag utanför mitt arbete uttalar mig om hur jag tycker att saker och ting BORDE skötas och vad man skulle behöva tänka över lite mer om man verkligen var en så himla bra lärare är en annan sak. Å andra sidan har jag tack och lov inte de problem med personalen som ofta tas upp på denna sida av förtvivlade föräldrar. Mycket för att vi har en nära relation och en ständig diskussion om vad man gör i klassrummet på min skola. Mina lärare är inte perfekta, de kan bli ännu bättre. Liksom jag själv kan utvecklas och bli bättre på mitt jobb. Tro för all del inte att jag är så enkelspårig att mina uttalanden här är min ENDA sida.
Skrivet av    po

Gammalt

Numera har man insett att det inte är sunt att ha jour 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan 365 dagar om året. Därför lämnar lärare i allmänhet inte ut sina hemnummer. Men det ska ju såklart finnas en telefon där man kan nå läraren (under arbetstid) och lämna ett meddelande så att hon kan höra av sig. Det har ju precis talats om i media att präster har dåliga arbetsvillkor. Och att säga att därför att vissa har dåliga arbetsvillkor så borde andra också ha det är lite bakvänt tycker jag.
Skrivet av    maisy

Man undrar...(+tips!)

lite över attityden till läraren... \"...försöka jaga henne.\" \"Svårt för oss att få tid på dagen...\" Varför? För att ni jobbar & vill sköta ert jobb då? Gillar inte attityden som endel föräldrar har (kanske inte ni): Att deras jobb är för viktiga för att \"störas\", men att lärare ska ställa upp kvällstid. Jag VET att lärare har förtroendetid, men allt kan inte läggas på kvällstid efter föräldrarnas arbetstider. Jag tycker inte att det är förmycket begärt att ni kontaktar henne på hennes arbetstid. Nu till tipset: =) Skriv ett brev/lapp att ni vill ha kontakt med henne, så kan hon ringa upp er & ni slipper JAGA henne.
Skrivet av    Förälder & lärare

Finns

de arbeten där det inte GÅR att ringa, inte ens 2 minuter. Jag hade ett sånt.. När skulle jag ringa läraren då om inte kvällstid? Tur mina ungar har haft lärare som inte haft nåt emot detta. Mail är det bästa för mig, som nån lärare skrev här att de har. Ett av mina barns lärare till och med svarar på mail ;-)
Skrivet av    anne.h

Spännande dialog

Ingen lyssnar och alla tycker. Tydlighet är a och o i kommunikation men avsändaren är ansvarig för att inte slänga iväg påståenden mm. Mottagaren är ansvarig för att hon eller han inte förutfattat drar slutsatser utifrån sin egen uppfattning. Om det framstår som om samtalsparten har en tokig åsikt så måste man utreda om han eller hon menade det som jag uppfattade. Det är först därefter som båda kan veta om de egentligen har olika åsikter. Klart skall barnens sättas i första rummet men det gör man inte om läraren \"ballar ur\". Är risken att så blir fallet så måste jag nog som förälder välja att tala med mindre bokstäver och sen öppna upp en dialog med rektorn för att se till att denne löser det stora problemet. Samtidigt som jag som förälder och läraren löser barnets situation på bäste möjliga sätt för stunden.
Skrivet av    Jämställd pappa

Hur gör man då

när man behöver ringa tex vårdcentral, tandläkare m.m? Det finns ju även andra ställen (än lärare) som inte har \"kvällsöppet\"?
Skrivet av    Förälder & lärare

Det är frågan det..

man får be nån annan göra det, om man nu har nån att be.. VC och tandis har jag använt mig av mail till.
Skrivet av    anne.h