Vad för hjälp bör vi ha?

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vad för hjälp bör vi ha?
Skrivet av	Lilla Jag
Jag kontaktade familjrådgivningen då min man och jag skulle skiljas. Då fick vi en anmälan att vi brast i vår uppfostran mot vår dotter. Nu kommer det bli en utredning. Vi bör tacka ja till någon hjälp men vilken? Vi har båda bagage iform av misshandel, incest, mobbing ,m.m (allt gäller inte båda) och nu mår jag jätte dåligt psykiskt och ska få en utredning ang det. Vad tycker ni vi ska ha för hjälp. Tilläggas ska att min man är misstänksam mot soc och tror att att vill ta vår dotter som t.ex i det uppmärksammade målet i Oskarshamn. Men jag vill ha någon hjälp för just nu orkar jag inte med allt. Vad har ni för tips om vad vi ska säga?
Svar på tråden: Vad för hjälp bör vi ha?

jag har...
stödfamilj till mina barn.dom åker dit ca 1 gång varannan månad samt vid lov. det funkar jättebra...
Skrivet av anna med grodan
Problemer är...
att min man inte vill ha någon hjälp från soc då han misstror dem och tror att de är ute för att ta banret ifrån oss. Han jobbar och sover mest på dagarna och det är jag som tar det mesta av ansvaret 24 timmar om dygnet. När jag nu inte mår bra så måste jag få någon hjälp. När han är hemma har han mest huvudvärk och är sängliggande.
Skrivet av Lilla Jag

Om det är du som
sköter ruljangsen hemma och maken inte tar större del i den än han gör, har han heller inget att säga till om hjälp eller inte. Vill han inte ha stödfamilj så får han lägga manken till och hjälpa till själv. Han borde ta över mesta ansvaret hemma som avlastning till dig för att se om det lättar. Förstår om han är ovillig att be om hjälp. Han drar inte sitt strå till stacken och är rädd att bli synad i sömmarna och dessutom tycker han att det fungerar bra som det gör nu i och med att det är du som tar ansvaret. Jag tycker att din make är korttänkt och inte rädd om dig. Är han omtänksam om dig och dottern så bör han vara med på att söka hjälp. Fattar han hur jobbigt du har det? Störst chans att få behålla dottern hemma har han om han låter dig få det stöd du behöver. Antingen genom att själv ta hand om dottern och hemmet eller låta dig söka hjälp. Du har hamnat i en ursvår sits och jag tycker inte det är särskilt snällt av din man. Du behöver hjälpen och för att få den när han nekar blir du tvungen att berätta hur lite din make hjälper till hemma. Antar att det är det som skrämmer honom, just att ni ska behöva tala om hur han mår och hur mycket (lite) han hjälper till hemma. Taskigt att sätta dig i en sådan lojalitetskonflikt. Jag råder dig att ändå söka kontaktfamilj på soc. och gör det även om maken sätter sig på tvären. Berätta vad maken är rädd för men säg att du behöver hjälp ändå. Är det en bra soc.tjänsteman så kommer de att stötta er i att han är så orolig att bli av med flickan. Det är inte bra att vara så rädd för det och isolera sig. Tycker att det är ytterligare en anledning att du verkligen ska vara öppen och söka stöd hos soc. Hoppas att mitt svar kommer före du ska träffa soc. och att du går in här och läser.
Skrivet av Marianne
Samarbeta!
visa inte misstänksamhet mot soc, utan ata emot den hjälp ni erbjuds. Om ni kan välja så skulle jag tipsa om en hemmahos-människa som kan komma hem och vara med en dag och kolla lite om det finns saker ni kan få direkta tips och råd om. Om ni inte har en aning om vad ni har för problem menar jag. Om ni vet vilka situationer som brister kan ni be att få familjebehandling med tex MarteMeo-inslag, det betyder att en behandlare kommer hem och videofilmar korta stunder hemma hos er vid de situationer som är jobbiga. Sen sitter ni tillsammans med behandlaren och får veta vad no gjorde rätt (man fokuserar alltså INTE på vad n i gör fel) så att ni kan utöka just de bitarna. Sen om ni kan få enskild terapi osv är det ju bara att tacka och ta emot, alla kan behöva prata av sig om man har varit med om jobbiga saker som ni verkar ha varit. Ni är på rätt väg och din fråga här visar att du är öppen för att ta emot. Ni har all möjlighet att få allt på rätt köl igen! Lycka till,
Skrivet av Hanna

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv