Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

sorg och barn

Skrivet av UlLi
barnen miste sin farmor i går. hon har legat på lassarett sedan i sommras men de var inget livshotande utan hon blev plötsligt tvärdålig och dog snabbt i går, något som chokat både oss och läkarna.

dottern fyller 11år snart och hon gråter massa men skrattar också har tagit ett kort på farmor som hon dekorerat med I love You och ska sätta i bänken.
sonen som är 12½ säger inte mycket är lite oroligare i kroppen och spänd. han är väldigt lik sin pappa i detta med känslor.

jobbigast för dottern är att hon pga svår sjukhus skräck itne häslat på farmor sedan hon hamande på lassa i mitten av juli, i dag skulle hon följt med sin pappa upp på en enminutsvisit som dom kommit överens om men nu går ju inte de:( som tur är så har dottern hela tiden tillverkat och skickat upp presenter till farmor så farmor vet att hon lngtade och farmor förstod hennes rädsla men nu känns det ju snopet, tur att farmor skröt så mycket över hur duktig hon är i torsdags då jag maken och sonen var där och firade farmors 64 födelsedag som dessutom blev glad med många skratt, något som känns skönt nu i efterhand.

någon som har några tips att komma med vi stöttar så mycket vi kan och skolan är medelad speciellt dottern som faller i gråt lätt behöver lärarens stöd, eller de behöver sonen också kan tänka mig att de är svårt med konsetrationen de närmaste veckorna.

någon som har tips om hur man beter sig vid begravning tex.
Svar på tråden: sorg och barn

Köp boken Sommarlandet

...av Eyvind Skeie. Den handlar om döden, och är en tröstebok. Den är så bra så bra. De kommer kanske tycka att den ser \"barnslig\" ut, men den är bra både för barn o vuxna. Har själv blivit tröstad av den. Bra att läsa när man förlorat någon och är rädd för döden mm. Du hittar massor av rekommendationer om det på nätet också. http://www.mabra.info/imcms/servlet/GetDoc?meta_id=1507&template=S%F6kBokArtikelSTU Om ni orkar, försök prata mycket med barnen o låt dom gråta ordentligt. Det är jobbigt men det räcker. Försök förbereda dom för begravningen också. Här kan ni få hjälp av prästen som ska ha begravningen, som kan berätta hur det går till.
Skrivet av    Flugan

Kommer ihåg när min morfar gick bort...

Jag var 11 år. Jag minns att jag inte hade en tanke på att mamma var ledsen för att ha förlorat sin pappa! Det var ju min morfar som var borta! Jag var med på begravingen och tyckte det var knäppt att folk sa -Vad roligt att se dig! Men en del släktingar träffar man ju tyvärr bara vid sådana tillfällen... Min farmor dog några år senare och jag tjatade mig till att få vara med och se henne innan begravningen. De tyckte jag var för liten... Men jag rörde inte vid henne som de andra gjorde. En lång tid efteråt såg jag farmors ansikte som det var i kistan när jag tänkte på henne. Kunde inte minnas hur hom såg ut när hon levde. Men jag har aldrig ångrat att jag var med! Mitt råd är att låta barnen bestämma. Låt dem vara med så mycket de vill. Låt dem se sin farmor om de vill de och låt dem ta farväl på sitt sätt. Låt dem förstå att ni också är ledsna och att sorgen får ta tid. (blir det väldigt jobbigt så kan ni ju prata med skolsköterskan eller kuratorn eller så...) Ta hand om varandra!
Skrivet av    Åsa

Viktigast........

tror jag är att visa barnen att man kan bära deras sorg, att svara på det de frågar om , att låta dem sörja i lugn och ro, att låta dem vara delaktiga i sin farmors begravning inte bara att de får vara med utan faktiskt höra om de har synpunkter på praktiska frågor (utseende på gravsten, plats, sånger, blommor osv osv)Bra är också att låta dem besöka och se sin döda farmor att få ta farväl i lugn och ro var inte rädda för att låta dem se er sorg det är ett bra sätt för alla att dela sorgen....... \"att ta farväl tillsammans\" Mina barn miste hastigt och lustigt sin far när de var 7 och 9. Mvh
Skrivet av    libanon

Tack

de vill inte se farmor så de har vi redan slutit bort. men deras pappa var inne hos henne länge och har berättat för barnen hur harmoniskt och skönt de var där inne och hur fridfull hon såg ut angående begravningen så är allt bokat idag men barnen var i går och visade pappa den kyrkogård där farmor ska vila ett ställe där pappan aldrig varit (jätte mysigt mitt i en talskog) men barnet varit massor med skolan i kapellet. sedan har dom sagt att farmor nog vill ha en katt både i annons och gravsten och de blir det nog. sedan ska alla teckningar och kryapåsig hälsningar som farmor fick av barnbarnen på lassa följa med i kistan plus ett par bilder på dom. Dottern har redan bestämt att på begravningen ska hon ha rosa tröja för de är farmors favorit färg :) tur ändå att barnen har fina vänner bla har dottern en vän som miste sin mamma i julas och den kompisen har stöttat massor trots att dom mest gråter tillsamans så finns hon ju där är ju inte alla kompisar som förstår att tårarna kan komma precis närsomhelst.
Skrivet av    UlLi

Tack

de är jobbigt men går ändå bra min man är ganska praktist lagd och tar detta bra han satt ju med sin mamma länge efteråt och hon var så harmonisk och fridfull att han är helt klar med att hon har det bra de är vi som har det jobbigt just nu. barnen har framfört önskningen om att farmor nog vill ha katt på både annons och sten och så blir det, sedan ska hon ligga på en kyrkogård där barnen varit mycket med skolan (i närliggande kapellet) den ligger i en taldunge och jätte mysigt och de viste barnen redan deras far hade aldrig varit där innan. dottern ahr redan planerat att hon ska bära rosa på begravningen farmor favoritfärg något hon och dottern delade i många år (jag gillar nämligen inte rosa så de är farmor som köpte de flesta av dotterns rosa plagg då hon var liten) de kommer inte att få se farmor främst för att hon nu ska oduceras men även för att dottern direkt framförde att hon inte ville det, sonen säger inte så mycket men han har ju glada minnen från farmors födelsedag 3 dagar innan hon dog, dottern var ju inte med då men får minnas den friska farmor istället
Skrivet av    UlLi

Tack

jag ska kolla på den boken, de har fått farfar och lammen idag av begravningsbyron och den verkar ta upp de mesta så jag ska läsa den med barnen.
Skrivet av    UlLi

Artiklar från Familjeliv