Hur pratar jag med mina barn? -Långt...

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hur pratar jag med mina barn? -Långt...
Skrivet av	Samiralva
Nu är han sex år, pojken. Fullt ut. Han vet allt och kan allt. Härligt självförtroende. Det har blivit naturligt att stanna cyklarna medan han tecknar de bärande orden. Orden är svåra. Det är som om vi lär oss latin eller grekiska. Det är som om han inte hör vad jag säger, fastän hans hörsel är testad utan anmärkning många gånger om. Vilka ljud som ingår i ett ord blir tydligt först när jag tecknar konsonanterna i luften. Jag tänker i bland att vi måste se märkliga ut, när vi kommer på våra cykelrundor. Jag pratar hela tiden om vad ngt ord börjar på eller slutar på, och viftar med händerna i luften. Så försöker jag hitta ngt som det kan rimma på, och helst också något som låter lite roligt, lite tokigt. Hela tiden. Så gott som över allt. Nu tänker jag att jag kommer att sakna det, när minstingen växt upp. Om ett par år. Detta är ju vårat sätt att kommunisera. Så intimt och nära. Så naket. Rent, skulle jag vilja säga. Jag kan se, nu i efterhand, att jag har pratat olika med mina tre barn. Det har tagit all min energi, att lägga mig på rätt ribba, och kunna NÅ dem. Komma i deras våglängd. Minstingen, som "låter värst", har det enklast. Vi pratar om lite olika sexårsteman. Flera grannar har sagt att det är skönt att höra att det går så bra för detta barn. Jag gissar dock att de främst hör mig, och inte minstingen. Med honom resonerar jag ju om allt som kretsar i hans tankevärld, och allt han kan uttrycka till mig. Jag tror inte att de hör honom, och hur han pratar. Jag tror att de hör mig, och blir lugna. Det räcker långt. När jag tillåter mig att njuta av att få gå in i djupa diskussioner med min minstin, min sexåring, så finns det samtidigt en sorg att jag inte fick detsamma med hans två äldre syskon. Jag vill få njuta av nuet. Men det är svårt. Jag vill att det skall vara lika mellan alla syskonen. Rättvist. Vad har varit rättvist? Engagemanget? Orken? Tiden? Min egen förmåga? Min egen insikt? Det kan aldrig bli lika mellan syskon. Vatten flyter förbi. Tid går. Det blir aldrig detsamma. Minstingen som har det lättast är djupt bedrövad över att han inte lärt sig prata snabbt som bebis. Eller snabbt nu som sexåring. Varför går det inte snabbt att prata för mig, mamma? Han har allt, förutom konsonanter. Och på rätt ställen. Jag bokstaverar in orden för honom. Han klappar stavelser på cykelstyret. Välter nästan. Kör över kastanjer. Mm, tänker jag, kastanjer är bra ord, det kan vi ta... Sverige, säger min sexåring. Det kan jag ta när det blir S (en ny bokstav varje vecka... man får gärna ta med en sak, och skriva ett ordkort till på sexårs). Tänk vad många människor jag skall ta med då... då blir det alldeles fullt på sexårs. Det är många som bor i Sverige, mamma! Jag njuter av varje ord jag förstår. Varje led i ett resonemang. Det är guldkorn. En särskild krydda i livet som jag får lov att lukta och smaka.
Svar på tråden: Hur pratar jag med mina barn? -Långt...

Åh, vad långt och vackert...
du skrev. Känner igen så mycket. Både i mig själv och kanske i dig. Kanske är det så att vi har träffats och stött och blött våra barns svårigheter?
Skrivet av wildhearts
*Jo, för något år sedan, ler.*
Visst har vi träffats. Nu har vi börjat få lite ordning här hemma. Mellanstumpan har fått sin autismdiagnos, och jag min ADD-diagnos. Storebror väntar på skolans basutredning, som skall komma igång under våren. Lillebror börjar ljuda, och skriva bokstäver, och kan styra ljudvolymen allt bättre. Min man och jag är fortfarande gifta, och lever i ett lyckorus nu, när vi fick igenom vb på 1,5. Det är onekligen roligare att vara familj när man kan köpa allt det där som försäkringskassan menar att vårdbidraget inte skall täcka. Kläder, elektrisk tanborste, och stabila cyklar. Vi kan höras mer via \"skicka meddelande\" också. Jag är inte inne så mycket längre, eftersom jag har börjat arbetsträna så smått. Kram, så länge...
Skrivet av Samiralva

Jag har...
skickat dig ett meddelande : )
Skrivet av wildhearts

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv