Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

hur skall man prata om morfar...

Skrivet av sara med 4:e på väg
med våran dotter på 3 år. Hon frågar mycket om morfar och vi har svarat på allt hon frågat om. Men nu kan hon vakna på nätterna och gråter mycket och säger att hon saknar morfar. Han gick bort för snar 2,5 år sedan så hon har ju inget direkt minne utav honom och funderar på om det kan vara där skon klämmer. Finns det någon som kan ge någon hjälp med detta??? jag vill att mina barn skall veta vem deras morfar var men inte att de skall bli helt förtvivlade.
Svar på tråden: hur skall man prata om morfar...

Själv tror jag

att ju mer man berättar, desto bättre. Dvs svara inte bara på frågor, utan berätta aktivt, men inte för mycket åt gången. Tex om Morfar tyckte om att pyssla i trädgården, så kan du berätta om det när ni ser fina blommor, eller när ni själv pysslar. Om han brukade tväta bilen, så kan ni prata om det när ni själva gör det. Och så titta i album, förståss. Kort sagt, låta honom bli delaktig i er vardag. Sedan tror jag mycket bror på hur väl du själv förmår visa en positiv bild av morfar. Visst får du bli ledsen ibland, och visst får du gråta. men ibland kanske man ska spela teater? Låta glad när du pratar om honom, även om det skär i hjärta? Jag försöker tex göra något roligt , som att fika elle gå på Zoo, när vi varit vi \"våran\" grav, så att resan dit är något possitivt, även om man kan vara ledsen en stund också. Sedan fins det en del böcker om döden som ni kan läsa tillsammans, kolla på bibliotet eller bokhandel, tex dödenboken, som vi gillar. Om min dotter skulle vakna på natten och vara ledsen så skulle jag lägga mej brevid, låta henne gråta lite och hålla med om att det var sorgligt innan jag började tröstra, och sedan skulle jag berätta om alla roliga och dråpliga saker han gjort. Gärna om när hon var med, något han sa när hon var bebis eller så.
Skrivet av    Blå änkan

Jo jag gör allt som du...

skriver men man känner sig otillräcklig. Jag klarar av att prata om morfar utan att själv bli ledsen och jag visar bilder på honom och vår dotter. Vi har ramat in en bild med henne och morfar som hon skall ha på sitt rum. Ibland känns det som att det blir för mycket för henne, att hon inte vet riktigt vad hon skall känna.
Skrivet av    sara med 4:e på väg

Svårt dilemma

Min yngsta, Alexander, är åxå tre år. När min pappa dog var han bara två och rätt eller fel, så har vi inte talat om döden med honom än. I och med att vi hade en otroligt nära kontakt med moffa, så undrade naturligtvis Alexander vart moffa var och vi förklarade att han fanns i himlen nu. Så låter det fortfarande när vi pratar om honom och på det sättet kan vi prata om vem han är utan sorg. Alexander säger ofta att han inte kan se moffa, men att moffa ser honom. Jag vet inte om det är rätt, men det köper mig lite tid. Tid att själv acceptera och tid för Alexander att bli äldre och få större förståelse om döden. Det är absolut inte lätt att hantera en sån fråga som döden till ett barn som är så litet och jag känner inte att det vi gör nödvändigtvis är rätt, men det funkar för oss. Hoppas du kommer på ett sätt som funkar för er, för naturligtvis ska minnena av din pappa leva kvar. Kram....
Skrivet av    Ulrica

Artiklar från Familjeliv