Jag vill klaga!

Jag vill klaga!
Skrivet av	sisla
Jag är trött på den lååånga diskussionen angående föräldrapenning, ingenstans ser jag några referenser till på vilket sätt denna fråga har med feministiskt föräldraskap att göra. Jag känner mig också undrande inför frågorna om olika typer av förslag till nya bidrag som har med barn/graviditet att göra, det är väl mer en politisk diskussion, än frågor som har med feministiskt föräldraskap i praktiken att göra? Är jag grinig nu? Jag inser att inte alla feminister har samma åsikter när det gäller frågor om barnomsorg och föräldrapenning - men har ändå fått uppfattningen i den här diskussionen (rätta mig om jag har fel!) att motståndarna till delad föräldrapenning inte är feminister alls - så varför kapar de snacket?
Svar på tråden: Jag vill klaga!

Att en debatt...
... och en diskussion förgrenar sig utanför det stipulerade ämnet är ju inte förbjudet så länge deltagarna är med i leken. Skulle det här däremot bli ett återkommande inslag så håller jag med dig - det känns meningslöst att ödsla mer än någon enstaka tråd på att försöka omvända dem som rätteligen hör hemma någon annanstans i själva sakfrågan. Själv tycker jag nog att själva frågan om individuell föräldrapeng i allra högsta grad funkar på sidan - det handlar väl om hur man ser på föräldrarnas gemensamma ansvar för familj, hem och barn, vilka förebilder man vill vara osv.
Skrivet av Helena
Jag har alltid sett mig själv...
...som feminist, men det verkar finnas en mängd olika åsikter även inom feminismen. Jag är inte så insatt i de olika benämningarna, men jag anser att de traditionellt kvinnliga yrkena borde uppvärderas, och jag kan inte förstå varför det absolut måste vara lika många män som kvinnor på den arbetsplatsen innan lönen går upp en smula. Kan inte yrken som traditionellt sett varit kvinnliga få en högre status trots att det bara är kvinnor som jobbar där? Är vi så usla? Jag kan inte se varför människor ska fösas in på områden där de inte har sina intressen. Alla, oavsett kön, borde kunna få satsa på det de brinner för, kunna få följa sina hjärtan. Och om det nu är så att den ena föräldern väldigt gärna vill vara hemma med barnen, medan den andra inte ser några större fel med den barnomsorg som finns och väldigt gärna börjar jobba, då känns det så himla fel att de inte ska få fördela ledigheten som de själva vill. Som att slita ut hjärtat ur folk. Det viktiga för mig i min feminism är inte är vara lika min man på alla plan, utan att ha ett lika stort värde som han har, och att bli respekterad i de val jag gör. Jag lever bara en gång och vill se till att mitt liv blir värt att leva. Med det menar jag inte att pappor inte är viktiga eller att jag inte unnar dem att vara hemma. Min man har just varit hemma i nio månader, men jag tycker det är så viktigt att man får planera utifrån sin egen unika situation. Men jag befarar att vissa feminister känner att de inte passar in i det här snacket. Jag blev själv ganska förskräckt första gången jag råkade hamna här. Men nu har jag läst så länge här att jag vant mig. Jag känner mig som en politiskt inkorrekt feminist :-) mitt bland en massa korrekta...
Skrivet av Stina

Det jag stöter mig på...
... i ditt och andras resonemang kring segregerad arbetsmarknad osv. är frånvaron av funderingar kring VARFÖR man väljer så olika. Det finns ju en väg fram till yrkesvalet och vad man slutligen hamnar i beror förmodligen lika mycket på omgivningens förväntningar och förebilder som på ens innersta fallenheter och intressen. Jag vill helt enkelt att fria val ska vara verkligt fria - och sådana val kan förstås likaväl bli vad vi idag benämner traditionella. Var du och jag kanske skiljer oss åt i det här är att jag inte ser den nuvarande segregeringen av arbetsmarknaden, det ojämna uttaget av f-peng osv. som resultatet av fria val utan lika mycket som ett resultat av förväntningar, attityder och uppfattning om vad Riktiga män och kvinnor ska vara...
Skrivet av Helena
Kvinnor drar ned lönen & männen flyter som korkar
Apropå din undran om arbetsmarknaden - där män kliver in i traditionellt kvinnliga yrken avancerar de som regel mycket fortare än kvinnorna. Och när kvinnorna når en brytpunkt, som jag tror är cirka 40% av arbetsstyrkan, då avtar löneökningstakten. Så det är inte så enkelt. Det finns många många anledningar till att kvinnors arbete värderas lägre. Men grunden är att kvinnor \"vårdar\" och män \"producerar\". Klumpiga begrepp, som om inte hemarbete är produktion, men iallafall bättre än en anna variant som är närande (betalt lönearbete) och tärande (obetalt lönearbete). Det är den uppdelningen som har lett till den segregerade arbetsmarknad vi har idag (för övrigt en av Europas mest segregerade arbetsmarknader). Om män inte börjar \"vårda\" och kvinnor \"producera\" i större utsträckning än vad som sker idag kommer den uppdelningen att stå sig i många år till.
Skrivet av politisk vilde
När får man kalla sig feminist?
Jag kan nog se kopplingen med snacket om FP, mammadagar/månad och viljan att det ska bli mer jämlikt i föräldrarskapet. Fast att vilja ha samma förutsättningar och mer jämlikt i föräldrarskapet är kanske inte samma som feministiskt föräldrarskap? Jag vet inte. När är man feminist?!
Skrivet av Agent5

jag tycker...
att ursprungsdebatten passar perfekt här! Den hurvida \"kvinnan blir respekterad för att hon väntar och föder barnet ställt mot mannen som inte gör något av det utan bara får föräldradagar i samma utsträckning som kvinnan. Kvinnan borde få en återhämtningsperiod för den insatts hon gjort\". Jag tycker den handlar om ett f.föräldraskap. Mycket givand och rolig debatt samt väldigt allvarlig då det är våra döttrar som ska föda framtida barn och våra söner som ska se dessa kvinnor för vad de gör för samhället.
Skrivet av liks
Du tror inte...
... det är någon risk för backlash då, om man köper det där resonemanget, att kvinnans viktigaste uppgift och kall i livet är att bära och föda barn?
Skrivet av Helena
ja precis!
Även för mig innebär feminism att ha ett reflekterande synsätt, att ifrågasätta det mesta och fundera ett extra varv på sånt som synes \"självklart\". Som förälder och feminist blir det många \"självklarheter\" man behöver stanna upp inför, på vägen från förlossningen till barnets studentexamen.
Skrivet av sisla

Det avgör väl ytterst man själv..
..men om man har en väldigt annorlunda tolkning av begreppet än de mer allmän accepterade så lär man ställas till svars lite mer. Mina klagomål kanske är beroende av min egen tolkning av begreppet. Bl a har jag svårt att helhjärtat omfamna särartsfeminister som anser att det ligger i kvinnans natur att vilja hänge sig åt att vårda avkomman på heltid år ut och år in -det synsättet ligger fruktansvärt långt ifrån mitt eget.. Men det jag reagerade på främst var väl frånvaron av reflektion kring just hur FP-fördelningen inverkar både på jämställdheten i familje, och samhället i stort. Jag fick uppfattningen (ingen har rättat mig) att flera av debattörerna inte alls är feminister av något slag.
Skrivet av sisla
Vadå insats?
Att skaffa barn är ju ett superegoistiskt projekt, som enbart har med mig och pappan att göra, det gör man väl inte för någon annans skull - ska man ha allmän beundran för det? Naturen har bestämt att det är kvinnor som kan bli gravida och föda barn, det är väl inget som särskilt ska upphöjas, vi kan ju inte påverka det åt varken ena eller andra hållet. Och det är väl ingen som skaffar barn \"för samhället\"? Hur menar du egentligen, liks? Nej, jag kan inte se frågan om ev mammakroppsdagar eller propagerande för fortsatt snedfördelningen av delaktighet i små barns vardagsliv (som ju är följden av sk \"valfri\" fördelning av föräldrapenningsdagar) som ämnen som har med feministiskt föräldraskap att göra. Intressantare vore isf en diskussion om HUR vi ska bära oss åt för att uppfostra sönerna till pappor som VILL vara lika delaktiga i sina barns liv som mammorna. Förutsatt att man är av åsikten att det generellt är positivt för barn att ha en trygg och nära relation till båda sina föräldrar. Men det kanske inte alla feminister tycker?? Jag har tagit det för självklart, men jag kanske har tänkt galet?
Skrivet av sisla
Du säger att...
det är mer intressant med en disskussion om HUR man skall få män ( och blivande) VILJA vara delaktig i sina barns liv som mammorna. Jag tror inte att någon som svarat tidigare har sagt att deras män inte vill vara delaktiga, för i vårat fall så vill min man kunna vara hemma med barnen. Han var hemma i 6 mån. under tiden han var anställd men som vi har det nu att han har eget så är det inte lika lätt att ta ut tex FP då vi rent ekonomiskt inte skulle klara det i längden. Om han stannar hemma mister han flera jobb som sedan resulterar i ingen inkomst. Och jag som har otroligt dålig inkomst sedan tidigare,( för att jag valt att arbeta med människor som jag har stor trivts med) inte kan täcka upp det vi förlorar. Så det jag vill ha sagt är att allt är inte så svart och vitt och bara för att man gör det man tycker är rätt för sin egna familj betyder inte att man är som du kallar det särartsfemenist, vilket jag har blivit kallad här inne. Det jag alltid trott varit femenism har helt varit fel märker jag nu.
Skrivet av sara med 4:e på väg

Men det är ju ert val.
Om samhället skulle driva linjen att barn har lika stort behov av sina pappor, som de har av sina mammor, så skulle delad föräldrapenning vara självklart -därför att föräldrarna inte skulle anses vara utbytbara. En förälder kan inte fylla båda föräldrarnas funktioner. Om FPsystemet var uppbyggt på det sättet skulle familjer som din själva få ta ansvar för det faktum att man valt en livssituation som är stenhårt beroende av att den ene föräldern är försörjare. Min gissning är då att familjer som din skulle vränga sig lite mer för att kunna tillvarata även den dela av FP som var pappans, kanske genom att pappan var föräldraledig 1½dag/v under längre tid. Väldigt käckt att ha såna dagar att snvända vid inskolning på dagis om barnet ska på dagis, annars att använda då mamman kan ägna sig åt egna aktiviteter -personlighetsutvecklande tidsfördriv som kanske rent av kunde resultera i ett litet extra ekonomiskt tillskott i familjens plånbok. DÅ skulle barnet kanske växa upp till en individ som ser det som självklart att också pappor tar stor del av sina barns vardag. Och skulle kanske själv välja att anpassa tillvaron på ett sätt som tillät föräldraledighet för båda föräldrarna, istället för bara den ene.
Skrivet av sisla
sisela...
debatten har inte haft handlat om mammors och appors lika rätt till barnen. Den frågan är redan avgjord sedan länge och jag har inte stött på någon här inne som inte anser att pappan har lika rätt till barnen. Däremot är i jämställdhetsfrågan avgjord när det gäller den insatts som kvinnan gör kontra mannen och varefter kvinnans insatts intekan jämställas med mannen och detta \"ska\" vara erkänt. Annars hamnar kvinnan i en ny kvinnofälla, där hon inte kommer att ses som en kvinna som använder sin kropp till att bära och föda ett barn och sedan blir mamma, utan blott och bart som mamma. Mannen blir pappa genom fyra sekunder, sedan är det över. Det borde inte jämställas.
Skrivet av liks
ursäkta inlägge är till sisla..
inte sisela. Förlåt
Skrivet av liks

Är verkligen
feminist ut i fingerspetsarna men jag anser inte att föräldraförsäkringen ska vara delad. Jag tycker inte att det är en feministisk fråga även om man _kan_ dra feministiska växlar på den men jag anser att i en jämlikvärld skulle det inte behövas utan de som vill dela gör det och de som inte kan gör det inte. Nu har systemet en köns bias men det beror på att vi lever i ett patriarkat men föräldraförsäkringen i sig är inte problemet utan systemet som den ingår i, så förändra det först och låt barnen vara ifred!
Skrivet av Småbarnsmamma
Jamen det _är_ väl
ändå det viktigaste, eller? Jag accepterar inte att som feminist köpa patriarkatets statusuppdelning rakt av. Att barn och barnrelaterade frågor har så låg status beror ju på patriarkatet. Nej, att bara anpassa sig efter att hög lön, utbildning, \"fint\" jobb mm är något som bara ska inlemmas i en människas livsmål för att det är allmänt accepterat ifrågasätter jag som feminist. Jag anser att barn och barnrelaterade frågor ska ha mkt hög status. Barnen är det mest värdefulla som vi har, vad annars? Feminismen borde kämpa för att emancipera barnen också, inte lämna dem som råttor på ett sjunkande skepp att damma bort på dagis eller likn institutioner. Fram för barnen!
Skrivet av Småbarnsmamma
Människan är inte
bara en biologisk varelse utan även en kulturell sådan... Visst kan man skapa kulter och annat runt barnafödande och likn, det är ju bara att \"hitta på\". Ganska mkt annat har ju \"hittats på\" under historiens gång så vad är det konstiga??
Skrivet av Småbarnsmamma

Vilket vettigt inlägg...
kan bara hålla med!
Skrivet av liks
Här kommer då ett...
... \"ovettigt\" svar. s Hur kan föräldrarfrsäkringens utformining anses vara irrelevant m a p jämlikhet? Föräldrarskapet är ju en oerhört viktig del människors liv och om man inte är jämlik där så kan man inte anses vara jämlik totalt. Man kan ju liksom inte vara \"lite lagom jämlik\" bara för att man delar på disken och har ungefär samma lön. Och visst är det en följd av patriarkatet, men det är ju alla andra ojämlikheter också, och vi kan ju inte uppnå jämlikhet genom att skita i att åtgärda ojämlikheter? Och vad då \"låt barnen vara ifred\"? Ska vi låta dem fortsätta att missa en nära relation till båda sina föräldrar av vilket skäl då? Varför ska man för barnens skull låta bli att kräva och/eller tillåta männen att ta lika stort ansvar för sin avkomma? Exakt vad skulle barnen vinna på det? Det enda jag kan se är att de förlorar.
Skrivet av -ES-
Har diskuterat frågan tidigare
och då kom vi inte heller fram till något vettigt då viljan att misstolka var dominerande... Fixa jämlikhet på de andra nivåerna först! 1.När män är lika tränade i att vara omhändertagande och altruistiska som kvinnor (generellt) så kan man genomföra generella förändringar (vilket då inte torde behövas, dock) med avseende på barnavård. 2.När lönenivåerna inte har könbias så att familjerna har råd att ta lång ledighet och inte tvingas till tidig dagisplacering. De två ovanstående utgår från barnens bästa, att ha en vuxen som kan ta hand om dem _ordentligt_ och inte \"halvdant\" på \"sitt\" sätt, samt att inte tvingas till tidig dagisplacering. Jag tror inte att min son har en sämre relation till sin pappa än något annat barn i 1,5 årsåldern även om jag varit hemma med honom mest (och kommer att vara det i 1 år till för _sonens_ bästa trots att vår ekonomi är knackig). Ser sura, stressade pappor som slänger hem barnen från dagis och _verkligen_ inte hinner stanna på lekplatsen invid dagiset vilket däremot mammorna i regel gör... Vilken fin relation... Det _finns_ en könsbias på barnskötsel, ännu, och så länge den finns så ska det inte förekomma _tvingande_ åtgärder. När män har tränats lika mkt i omvårdnad som kvinnor (generellt) så \"fine\", men tills dess så icke! Ur ett arbetsmarknadsperspektiv så visst, men inte ur ett barnperspektiv.
Skrivet av Småbarnsmamma

Intressant perspektiv..
Fast min erfarenhet ser annorlunda ut. Min dotters pappa är en lika nära och omsorgsgivande förälder som jag, han var föräldraledig ungefär lika länge som jag, och han har idag dottern boende hos sig lika mkt som hon bor hos mig. I vissa aspekter har vi olika \"handlag\" och olika sätt att utöva föräldraskapet, kanske till viss del könsberoende (dvs beroende av vad vi tidigare genom livet uppmuntrats till att odla och utveckla för egenskaper och förmågor), men också personlighetsberoende. Jag känner mig inte som en bättre eller mera lämplig förälder, sammantaget. Jag hoppas och tror att vi kompletterar varann. Min nuvarande make är av den starka uppfattningen att han inte blev en BRA pappa förrän han fick chans att komma nära sina barn, och det fick han inte förrän efter att han flyttat ifrån barnens mamma, och fick ha dem boende hos sig med hela ansvaret för dem vissa dagar/v. Jag har också kunnat se en tydlig utveckling i hur hans relation till barnen blivit mera \"nära\", trygg, förtrolig, ömsesidig. Han upplever att mamman stod i vägen tidigare - eftersom hon ansåg sig vara den mest lämpade föräldern fick han sällan möjlighet att lära sig hantera vare sig omsorgs- eller konfliktsituationer. Inte förrän han kom nära, och blev ansvarig, kunde han bli en riktigt bra förälder. Jag funderar över hur du, Småbarnsmamma, tänker att män ska lära sig utveckla samma omsorgsförmågor som du nu anser att kvinnor besitter i högre utsträckning?
Skrivet av sisla
Hmm...
... tråkig inställning tycker jag. Att påstå att iljan att misstolka dominerade. Att anklaga att man misstolkar medvetet tycker jag är en grov anklagelse. Jag har aldrig medvetet misstolkat. Jag har andra referensramar än du ooch jag gillar att dra logiska slutsaster av argument. Därmed har jag säkert tolkat annorluna än du ville att det skulle tolkas, och framför allt har jag haft avvikande åsikter. Inget av det är detsammma som att medvetet misstolka. Jag hoppas att du lär dig att se skillnaden framöver i debatten. Visst, det må finnas en kösbias i vård av barn. Men om man anser att vissa män inte bör få vara hemma med barn så finns det också en grupp kvinnor som är lika \"illa lämpade\". Men dessa vårdar idag barn säkert oftare än barnens fäder just för att normen \"mamma är bäst\" är så stark att verkligheten ibland skyms av den. Och hur ska män lära sig att bli mer vårdande annat än genom vård av barn? De flesta blir likt sisla skriver vårdande av att ¨vårda. Ochde få som kvarstår (jag tror absolut inte att det är en majoritet) som inte är \"tillräckligt vårdande\", de borde väl då inte vli pappor? Och eftersom ändringen till en delad FP inte sker över en natt, utan alla lär veta de innan de blir gravida så är det väl bara att låta bli att få barn med den som är så illa skickad att han inte kan ta hand om ett barn. Visst lär det bli så ändå ibland, men det blir det ju även med kvinnor som är illa skickade för att bli mammor. Att dla FP innebär heller inget tvång. FP är och förblir ett erbjudande. Och jo, det går att leva på en lön även om den är åg. Det innebär iofs en hel del uppoffringar jämtemot den standard som gäller år 2005, men inget som inte innebär men för livet. Har man åsikten att dagis inte är lämpligt för små barn så låter man bli att placera dem där, men mn får finansiera det själv. Att barnet inte ska få vårdas av sin pappa bara för att fördröja dagisstarten ett år är ett val familjen må ta, men inget jag anser att sttskassan ska finansiera. Papporna jag ser hämtar på dagis lika tidigt som mammorna. De är i parken lika ofta. De stannar och gosar de gånger barnen inte riktigt vill bli lämnade på morgonen. Sura stressade pappor finns säkert. Men å andra sidan finns det sura stressade mammor också.
Skrivet av -ES-
Nej
Det ÄR inte varje kvinnas viktigaste uppgift i livet, säger du det är vi tillbaka i 1800-talet, för säger du det säger du samtidigt att den kvinna som föredrar att ägna sig åt andra saker än barnalstrande, familj och hem gör FEL enligt sin biologiska bestämmelse. Och det är aldrig OK. Jag blir också förb-nnat irriterad på att det alltid från icke-feminister tjatas om \"karriäääär\", fina jobb osv. med förakt - har du helt och hållet missat att de allra allra flesta människor av båda könen världen över arbetar för sin försörjning, för att ge sina barn (om de har några) en dräglig tillvaro. Din kommentar om dagis förtjänar inte ens en reflektion.
Skrivet av Helena

Mycket konstigt resonemang
Skulle en förälders förmåga kunna mätas i om man stannar i parken på väg hem från dagis, ja, då är det nog lika bra jag drar med en gång. Jag tycker du ägnar dig åt ett helt bakvänt idealiserande av kvinnor och svartmålning av män som föräldrar. Med övning kommer färdighet, i föräldraskapet precis som på livets alla andra områden.
Skrivet av Helena
Anser att
det är mänsklighetens viktigaste uppgift. Tråkigt att du ser det så könsstereotypt. Jag anser inte att det är kvinnas men människornas viktigaste uppgift. Kalla dig själv ickefeminist, din analys verkar ju inte vara så värst omfattande.
Skrivet av Småbarnsmamma
Det är inte bara jag som anser detta
utan all forskning och vad jag förstått de flesta feministiska tankeskolor slår fast att kvinnor är mer tränade i detta. Det kan väl ändå inte vara något nytt i ett feministiskt snack, eller? Sedan finns det olika förklarings modeller till detta men själva _grundpåståendet_ är mig veterligen oomstritt även om det självklart finns _individuella_ skillnader. Till din fråga, jag anser att män ska bli det på samma sätt som kvinnor, dvs tränas. Vad annars? Men tills de _är_ tränade samt, viktigast av allt, inte mer bänägna att ta till våld än kvinnor ska det inte vara _tvingande_ åtgärder. Jag kan inte förstå att detta ska vara så svårt att greppa. Använd all kritik som kommer från feministiskt håll samt från försepråkare föer barns rättigheter som varit kring 1998 års förändring av föräldrabalken och applicera på det tänkandet på detta så har du svaret på varför det inte är lämpligt med tvingande åtgärder.
Skrivet av Småbarnsmamma

Din nivå är verkligen
svår att greppa. Menar du att du inte reflekterat över att de sk \"fina jobb\" är fina just för att de har hög status i det patriarkala samhället. Ser du inte den dimensionen? Är feminismen bara ett sätt för dig att få lika lön som en man? Har inte feminismen fler abstraktionsnivåer för dig?
Skrivet av Småbarnsmamma
Inte det minsta konstigt.
Att sätta sitt barns behov först är en grundförutsättning för att kallas förälder enl mig. Anser inte alls att det är någon \"svartmålning\" att påstå att de flesta män inte är lika noga med barnen som de flesta kvinnor. I min bekantskap är detta en regel med nära nog noll undantag. I min feministiska basgrupp är det dock inte riktigt på detta vis i teorin men om man skrapar lite på ytan tar de flesta kvinnor mer ansvar för barn och hem än vad männen gör. Gör en empiri över din bekantskapskrets och kolla själv. Att anse att man gör lika mycket är inte det samma som att de facto göra det. Om man inte vågar se verkligheten kan man inte förändra den.
Skrivet av Småbarnsmamma
Vad menar du med din sista mening?
\"Kalla dig själv icke-feminist, din analys verkar ju inte vara så värst omfattande\" Vad menar du? Är det ett uttryck för din högre abstraktionsnivå? s Vet du, bästa Småbarnsmamma, jag tycker MYCKET illa om förminskningsstrategier.
Skrivet av Helena

Det är du som är svårbegriplig
Jag menar rätt och slätt att det är oärligt att kalla ett helt vanligt yrkesliv för KARRIÄR och skjuta in sig på att kvinnor som inte vill vara hemmaföräldrar nog är alldeles för materialistiska för att vara goda föräldrar. Den sidan av diskussionen är knappast obekant för dig heller, Småbarnsmamma, även om det inte var så du menade. Jag fattar inte var dina \"fina jobb\" kommer in i det här, helt enkelt. Du kanske menar att kvinnor som vill ha lika \"fina jobb\" som varit förbehållet män, i själva verket för sig själva bakom ljuset? De kanske skulle må mycket bättre om de slappnade av och ägnade sig åt mänsklighetens (eller om det var kvinnans) viktigaste uppgift?
Skrivet av Helena
Faktum kvarstår
Med övning kommer färdighet. Män som varit föräldralediga i flera månader brukar uppvisa en betydligt större förståelse för vilken arbetsbörda ansvaret för barn och hushåll än dem som inte har tagit det helhetsansvaret.
Skrivet av Helena

Jag vill klaga!

Att en debatt...

Jag har alltid sett mig själv...

Det jag stöter mig på...

Kvinnor drar ned lönen & männen flyter som korkar

När får man kalla sig feminist?

jag tycker...

Du tror inte...

ja precis!

Det avgör väl ytterst man själv..

Vadå insats?

Du säger att...

Men det är ju ert val.

sisela...

ursäkta inlägge är till sisla..

Är verkligen

Jamen det _är_ väl

Människan är inte

Vilket vettigt inlägg...

Här kommer då ett...

Har diskuterat frågan tidigare

Intressant perspektiv..

Hmm...

Nej

Mycket konstigt resonemang

Anser att

Det är inte bara jag som anser detta

Din nivå är verkligen

Inte det minsta konstigt.

Vad menar du med din sista mening?

Det är du som är svårbegriplig

Faktum kvarstår

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information