Dåligt samvete för mitt barn.

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Dåligt samvete för mitt barn.
Skrivet av	mamma
Jag har lite dåligt samvete för min son, ska förklara lite närmare. Sonen är fyra år, fram tills för åtta månader sedan var jag hemmamamma. Sonen har gått om vänner och leker mycket med andra barn. Men för åtta månader sedan så började jag jobba och sonen inskolades på dagis. Han STORMTRIVDES! Allt har rullat på fint men nu är det så att vi ska flytta och då byter vi län så sonen får inte behålla sin dagisplats. Sonen har tagit det hela med ro. Han har många goda vänner vid sidan av dagis som han leker med också ofta. Nu har han slutat på dagis och idag fick vi alla hans saker därifrån, alla teckningar, kort, pysselsaker, mysstundkudden, etc.... Och som sagt, sonen tar det med ro men jag blev lite vemodig nu när jag tittar på detta. Vi flyttar inte så långt men som sagt vi byter län så han får inte gå kvar. Däremot alla de andra vännerna han har kommer han att fortsätta träffa lika mycket som nu även när vi flyttar. Men grejen är att vi kommer att bo på landet och inga precis jämnåriga barn i absoluta närheten. Vi har kontaktat dagiset som finns på orten men där var det fullt. Vi känner nu att det är kanske lika bra att han får vänta, han ska ju ändå börja förskola till hösten. Sonen säger att det är helt OK att inte gå på dagis och han tjatar bara om sina kamrater som han kommer träffa ofta ändå. Märker att jag svamlar nu, men min poäng är att jag mår dåligt över detta. Först har jag honom hemma i alla dessa år, sedan introducerar jag honom i dagisvärlden och han älskar det och sen så tar jag det ifrån honom nästan direkt igen. Det blev så verkligt idag när vi fick hem alla hans grejer, han har verkligen haft ett _liv_ där på dagis. Så svårt att förklara utan att det låter dumt, men allt känns vemodigt helt enkelt. Som sagt, sonen är glad och nöjd men ändå så ömmar mitt hjärta för honom och jag tycker synd om honom. Känns som att jag tagit något från honom.
Svar på tråden: Dåligt samvete för mitt barn.

Känner igen mig..
Vi har precis flyttat från ett län till ett annat. Här finns inga kompisar som vi känner, så vi åker tillbaka för att leka med polarna ibland (1 mil typ) Men fick ni inte behålla platsen om det inte finns några platser på det nya dagiset? Det fick vi, så tjejen går än så länge kvar på sitt gamla dagis och det funkar. Då betalar vår nya kommun platsen så länge det inte finns någon här (1 års väntetid) Känner också igen mig i det där tänkandet \"stackarn\" \"vad håller jag på med?\" och bla bla bla... Jag vet inte heller vad jag vill ha sagt med detta, för vi har ju som sagt också precis flyttat. Min dotter är 5½ nu, så nästa år ska hon ju börja i 0:an eller vad det kallas och då måste hon ju gå här och det jag oroar mig för då är att alla andra barn kommer att känna varandra från dagis, och min kommer inte känna nån :-( Hoppas hon inte blir ensam och utanför eller mobbad eller nåt sånt.. Usch, nu svamlar jag med här märker jag, men jag vet hur du känner dig och kan bara hoppas att barnen är snälla här!
Skrivet av Jenny

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv