Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Dagis eller inte?

Skrivet av BeaBom m.2+bf10/2
Ok, jag har fattat att det går rätt hett till här ibland. Vissa förespråkar dagis, andra inte.

Men nu undrar jag hur ni som är emot dagis skulle göra om ni fick bestämma över statsbudgeten... Skulle ni A) prioritera att införa ett vårdnadsbidrag, eller B) satsa på att höja kvalitén i förskolan?

Jag skulle också gärna vilja veta hur ni motiverar ert beslut.

Svar på tråden: Dagis eller inte?

alltså

jag är ju ingen dagisförespråkare, men det är ändå oerhört viktigt att höja kvaliten i förskolan! Fick jag ensam bestämma över statsbudgeten skulle jag införa vårdnadsbidrag som en form av väldigt lång föräldraförsäkring (fast med mycket lägre ersättning än 80 % förstås). Obs! Det skulle vara ett könskvoterat bidrag, typ tre år till pappan och tre år till mamman, ingen möjlighet att ge dagar till varandra. På så sätt tror jag att kvalitén i förskolan skulle höjas automatiskt eftersom färre barn skulle gå på dagis och barngrupperna därmed bli mindre.
Skrivet av    Emma

Själv tror jag...

...att det skulle bli tvärtom - kvaliteten på förskolan skulle sänkas eftersom man skulle få två faktorer som påverkade statskassan negativt. Dels skulle man behöva använda skattepengar till att finansiera bidraget, och dels skulle man förlora skatteintäkter genom bortfallet av förvärvsarbetande.Att man i det läget skulle klara av att höja förskolans budget per barn har jag svårt att se. Nu tillhör jag ju inte BeaBoms \"målgrupp\" här, eftersom jag inte är emot dagis, så jag kanske egentligen inte ska svara på frågan. Men jag gör det ändå, och säger att jag tror att det skulle vara förödande för Sveriges ekonomi att införa ett vårdbidrag, vilket skulle drabba alla, inklusive barnfamiljerna. Jag har iofs också svårt att se hur man sådär i en handvändning ska kunna förbättra barnomsorgens kvalitet utan att ta ut högre avgifter - jag röstar därför för att man höjer maxtaxan alternativt möjliggör avgiftsvariationer för privata alternativ.
Skrivet av    CM

Det ena ger det andra

Jag skulle fördela den peng som idag går till förskoleplatser (ca 100000 per barn och år) lika till alla barn. En dagisplats skulle kosta det den verkligen kostar för den som utnyttjar den, per utnyttjad timme (inte enhetstaxa alltså). Detta skulle ge färre barn i förskolan och alltså automatiskt mindre grupper och därmed högre kvalitet. Förlorade skatteintäkter för de föräldrar som är hemma med barnen tror jag inte ett dugg på. Dels har vi stor arbetslöshet idag inom de flesta yrken så det skulle jämnas ut av att slippa ge arbetslöshetsersättning till dessa som nu får jobb istället. Dels är jag övertygad om att minskat VAB-uttag, mindre stress = färre sjukskrivningar mm hjälper till att ge plus i stadskassan. Och de pluset kan man då ta till ännu högre kvalitet i förskolan. Sen tycker jag man ska satsa på fler platser hos dagmamma och färre på dagis. Det är mycket billigare med dagmamma och åtminstone tycker jag det är mycket bättre för barnen. Det skulle ge ytterligare plus i stadskassan om ett antal familjer i varje kommun bytte till dagmamma, det skulle vara de som vill ha dagmamma alltså, inget tvång.
Skrivet av    Solros

Får jag fråga...

...bara för att förtydliga - innebär detta att du vill att de som utnyttjar barnomsorgen ska betala den till fullt pris ur egen ficka, så som det t.ex. fungerar i England och USA? Att den helt enkelt inte ska subventioneras? Jag förstår inte riktigt, och vill vara säker innan jag kommer med argument :-) Och när du skriver att du vill fördela dagissubventionen lika mellan alla barn, menar du då alla barn i förskoleåldern?
Skrivet av    CM

Senare?

har du tänkt att de arbetslösa ska få riktiga jobb eller att de ska vikariera för de som är hemma? Ska en arbetsgivare vara tvungen att gå med på att en förälder som vill vara hemma får ha kvar sin tjänst? Vad tror du risken är för att man faktiskt får problem att få arbete igen efter att man varit hemma flera år? Om det blir ett problem med flera års avbrott, hur ska det finansieras? Jag har nämlgen fundrat lite över det, att kanske är et sant att det skulle gå på ett ut, subventioner föräldrar hemma ger vinst när det gäller färre med a-kassa. Men det skulle ju kunna bli att skjuta problemmet framför sig eftersom vi får arbetstagare med långa avbrott, dvs. äldre utbildning och gammal erfarenhet.
Skrivet av    Omnia

Svar

Jag menar alla förskolebarn, rimligtvis från 1 års ålder. Dvs den tid man kan anta att de skulle vara intresserade av dagisplats. Ja, jag menar att de ska betala ur egen ficka. Får man 100000per barn och år och dagisplatsen kostar staten 100000 kr/år blir det +/-0 mot hur det är idag för dem som utnyttjar dagis. I England och USa blir det väl annorlunda för där får man väl inte en stor summa från staten att betala med, eller?
Skrivet av    Solros

Svar till Omnia

Jag menar att de som är hemma får säga upp sig precis som idag. Och i så fall så får de arbetslösa riktiga jobb. Dessutom borde det vara möjligt att gå ner till 50% för båda föräldrarna med bibehållen tjänst på samma sätt som man idag kan gå ner till 75%. Av jämställdhetsskäl blir detta bättre än att en är hemma helt. Men i så fall så får det väl hanteras såsom idag när folk går ner på 75%, dvs oftast antar jag att det är vikarier som sätts in men här vet jag inte hur det funkar idag på olika typer av arbetsplatser. Jag tror inte problemet att komma tillbaks efter några års ledighet är värre för en hemmaförälder än en långtidsarbetslös och sådana finns det gott om idag. Snarare är det väl samma mängd problem av det slaget nu som med mitt förslag , bara fördelat på andra personer. Dessutom är det inte alla som stannar hemma i 10 år på heltid och i alla yrken finns inte problemet heller. Man ska ju också ha möjlighet att båda jobbar halvtid och turas om med barnen hemma och då försvinner det problemet helt. Känner man att man har ett jobb där utbildning och kunskap snabbt blir inaktuell kan ju familjen välja den varianten.
Skrivet av    Solros

Kunskapssamhället ;)

Kritiken mot tex. vänsterns ide om att sex timmarsarbetsdag skulle skapa nya jobb är att det faktiskt inte skulle det. Utan att arbetsgivarna istället skulle organisera om arbetet och kanske anställa en person istället för de fem man räknat med. Så det är ju svårt att sia om i vilken utsträckning kortare arbetsdagar skulle ge nya jobb. Däremot får man väl utgå ifrån att en helt hemmavarande arbetstagare skulle ge plats. Problemet med arbetslivet är ju att man aldrig tror sig bli inaktuell (om man inte jobbar inom media/it då man hela tiden har piskan över sig), en sjuksköterska tycker ju att hon alltid behövs, men det hindrar ju inte att de som fortsatt jobba medan hon var borta har betydligt mer aktuella kunskaper. Eller att just det området genomgår en stor förändring medan man är borta. På nittiotalet skulle alla vårdbiträden vidareskolas till undersköterskor. senare var det barnsköterskorna som skulle bli förskolärare. Detta två yrken där folk ändå kännt sig \"säkra\". De som inte var med på tåget hade dock svårare att få anställning. Det är just för att långtidsarbetslösa har svårare att få jobb som man kanske skulle tänka över om inte samma sak skulle kunna hända de som stannar hemma. Jag tror inte att det är långtidsarbetslösa som kommer ta de jobb som skapas utan att det ger en lättnad för alla de nyexaminerade som slipper gå ut i arbetslöshet. Detta gäller ju även efter tex. fem år hemma med barn, man konkurrerar med de långtidsarbetslösa som får se sig omsprugna av de med en färsk utbildning. Om man inte hållit kvar en fot på arbetsmarknaden, vilket jag tycker är bäst. Men om folk ska göra det får man räkna ner prognosen för hur många lediga jobb man kommer få.
Skrivet av    Omnia

Subventioner

Jag är en dagismotståndare som sen jag faktiskt fick uppleva att ha barn på dagis blivit omvänd. På vårt dagis är det 3 personal på tretton barn, personalen ser barnen som individer, de tittar inte stelt på ålder utan på vilken stimulans barnet behöver, vi har en kokerska som lagar alla maten själv osv. Dagis är toppen! Jag kan även ur samhällssynpunkt se det vettiga med att några tar hand om många, det lös gör fler arbetstagare som ger mer skatteintäkter. Desutom har man en stor grupp människor som håller sig ajour med arbetsmarknaden och på så vis är mer självförsörjande än när man förlitar sig på en \"familjeförsörjare\". Dock kan jag se ett problem med att bara subventionera en viss form av omsorg. Vissa barn utvecklas inte bäst i stora grupper, de behöver mindre grupper. Vissa barn kanske passar bättre hos dagmamma med många olika åldrar än att hamna i en grupp med bara jämnåriga. Hörde ett förslag för nått år sedan om en barnomsorgspeng, en summa alla arbetande (antar att det säkert blir studerande och arbetslösa oxå) skulle få till barnomsorg. Denna peng kunde man ge till grannen för att ta hand om barnen, ge till dagis eller en dagmamma. Vad man inte kunde göra var att vara hemma med pengen, eftersom man då faktiskt inte är ute i arbetslivet. Nått sånt kanske skulle vara vettigt? Tyvärr tror jag nästan att detta skulle förutsätta att man tar bort kommuners tvång att ordna barnomsorg tilll alla som vill. Om många väljer privata alternativ (bekostade med skattemedel) är det inte rimmligt att kommunen ska behöva ha en buffert (bekostad med skattemedel) för att ta imot barn om dessa alternativ av någon anledning inte fungerar. Utan istället ha en helt vanlig kö även för kommunala alternativ.
Skrivet av    Omnia

Så här tycker jag:

Jag tror att dagis eller föräldrarna båda är lika bra på att ta hand om barnen och tillgodose deras behov. Skillnaden är att man som förälder ju får träffa sina barn mer om man själv sköter deras barnomsorg. Jag älskar att umgås med min egen familj (dvs mina föräldrar och syskon) och ju mer dess bättre. På samma sätt vill jag att min \"nya\" familj ska få lika starka band, och bästa sättet att uppnå det tror jag är att föräldrana är hemma mycket båda två och man väntar med dagis (och bara ett par dagar i veckan när man börjar med det). Jag är FÖR ett vårdnadsbidrag. Anledning: Att då kan barnens pappa gå ner i tjänst. Jag är arbetslös så det fick bli jag som var hemma på heltid (eller kanske att jag jobbar 25% i affär eller nåt). Barnens pappa skulle kunna gå ner till 50% eller 75% och så fick vi massor av umgängestid och barnens barnomsorg blev sörjd för. Utan bidrag fick han dra tunga lasset och försörja oss andra... så i vårt fall skulle ett bidrag öka jämställdheten. Jag tror precis som de andra att detta skulle automatiskt höja kvliteten i förskolan såtillvida att barngrupperna blev mindre.
Skrivet av    J m I o L

menar du att

de som väljer att arbeta ska slippa betala skatt? Eller menar du att de som arbetar första ska betala hela dagisavgiften och sen betala skatt på det? Det är ju inte så att väljer du att vara hemma så avstår du från ALLT som är subventionerat i samhället, så hur mycket skatt ska den som är hemma betala? KAn jag ochså få hela sjukvårdeskostnaderna fördelade...snacka om att jag skulle bli rik , vi som är en otroligt frisk familj! Ska alla betala den faktiska kostnaden där ochså? Eller vad är det som gör att det är dagispengen som ska fördelas mellan alla , borde inte det gälla all subventionerad verksamhet i så fall?
Skrivet av    Moa

OK, men...

...då förutsätter du alltså att de 100000 per barn som staten ska betala går att få in på annat sätt än via de föräldrar som förvärvsarbetar. Jag slår ihop med mitt tänkta svar på ditt inlägg längre ner och säger att det tror inte jag att de gör. Dvs jag tror inte på något mangrannt utbyte mot arbetslösa. För det är ju trots allt därför som subventionerna finns - för att man faktiskt TROR att de är ekonomiskt lönsamma (och har gynnsamma effekter på exempelvis jämställdheten). Även om alla inte håller med om den analysen, så är det det som är motivet. Motivet är INTE moraliskt, dvs att staten skulle se något sorts självändamål i att pådyvla människor sin eventuella uppfattning om att dagis är \"bäst\" för alla barn. (se nedan, som sagt).
Skrivet av    CM

Men...

...tycker du verkligen att det att du älskar att umgås med din familj är ett själ till att dela ut vårdnadsbidrag? Själv tycker jag att statliga subventioner är sådant som ska delas ut när det finns uppenbara fördelar för _det allmänna_, inte när individen vill göra personliga val som han eller hon inte har råd med. Vilket jag alltså (cyniskt, kanske) tror är just anledningen till att så många av dem som förespråkar vårdnadsbidrag vägrar acceptera att dagis kan vara lika bra, utan prompt måste ha det till att dagis är rent av _farligt_ för barn. Sedan undrar jag som tidigare varför budgeten _per barn_ i förskolan skulle bli större av ett vårdnadsbidrag. Om färre barn deltog i verksamheten skulle man väl helt enkelt ta bort personal och lokaler tills man nådde precis samma smärtgräns som idag, dvs den gräns som väljarna uppenbarligen är beredda att acceptera utan konsekvenser för politikerna? Till sist (många frågor blir det) - om du är arbetslös är det väl arbetslösersättning du borde ha, och inte vårdbidrag?
Skrivet av    CM

Jag tycker det ska finnas fler

valmöjligheter.. t.ex. så tycker jag att det borde satsas mer på dagmammor eftersom vissa barn passar mindre i små grupper.. men jag anser även att det finns barn som kan må bra av att vara hemma längre men det bör nog i de flesta fall kunna skötas av föräldrarna själva.. dvs finansieringen men i de fall där det inte går så tycker jag det borde finnas möjlighet till hjälp med finansieringen..
Skrivet av    JmedNochM

Men...

i långa loppet då? Det är många som tror att ett vårdbidrag blir dyrt, och det kanske(?) det blir, NU. Men hur påverkar det framtiden? Att barn är överviktiga, stressade och mår dåligt i dagens förskola är det ingen som pratar om. Att barngrupperna är för stora och att barn får tinnitus i sin arbetsmiljö är inte okay tycker jag! Det finns många fler fördelar med ett vårdbidrag än att barnen \"slipper\" gå på dagis och att de får ungås mer med familj och släkt! Dessutom blir som sagt kvaliteten bättre på dagis då barngrupperna automatiskt blir mindre. Fler barn finns hemma i lekparker att umgås med andra hemma barn! Fler föräldrar slipper stressa och lida av det \"ständigt dåliga samvetet\" osv.
Skrivet av    Venus

jag tror

att om man satar mer på förskolan, genom att tex minska grupperna där så kommer de flesta problem att försvinna (hög ljudnivå tex.) jag tror inte att gruppstorlekarna skulle minska iom ett vårdnadsbidrag däremot minskar antalet förskolor och de som blir kvar har lika stora grupper som i dag, staten måste ju någonstans ta igen kostnaderna för vårdnadsbidrag eftersom det är en ren utgift som inte ger något tillbaka. Jag tycker dessutom att denna lekparkslek är så överskattad, i vår stad tex så finns det inte så många lekparker, det är mörkt och kallt halva året, vilket gör att man inte är ute lika mycket. Jag tror att bilden av dessa romantiska idyller med många barn, i små mysiga bostadsområden, som leker ute tillsammans är överskattad. Redan idag har man rätt att vara hemma med sina barn OM man är villig att prioritera det, men det är man inte om man inte får extra bidrag från staten. Att sen skylla på stress och övervikt är fånigt då det eg. handlar om den egna prioriteringen, men den är svår att stå för av många då är det lättare att lägga över skulden på någon annan, staten i detta fall. Jag tror inte ett ögonblick på att förskolan bidrar till övervikt, det för föräldrarna, man kan alltid skylla på stress men i själva verket handlar det om de egna porioriteringarna, det går alldeles utmärkt att skapa sig en tillvaro som innehåller både förskola, arbete och lugn.
Skrivet av    eva

Nä...

jag är så TRÖTT på alla som säger att man kan prioritera att dra ut på föräldrarledigheten, men sanningen är att HÖGINKOMSTTAGARE kan prioritera!! Jag har 180:-/dag före skatt i fp eftesom jag pluggar Det blir 2500:-/mån! Hur ska jag kunna prioritera att stanna hemma längre?! Min man jobbar heltid. Jag tror absolut att heltidsjobb och dagis bidrar till stress bland både föräldrar och barn! Likaså är det ingen nyhet att barngrupperna är för stora och ljudnivån för hög! Jag förstår inte riktigt vart problemet ligger i att alla barn får en \"omsorgspeng\" som föräldrarna sen kan använda på det sätt de tycker är bäst och som passar dem och dersa barn! Att staten inte får igen nåt är ju inte sant! Föräldrarna både har och ska jobba och betala skatt! Ska barnlösa slippa betala skatt? Eller de som inte utnyttjar sjukvård/dagis/kollektivtrafik? Poängen med skatten är ju att de som behöver hjälp ska få det, då de behöver utan motprestation! Sen hinner man ju jobba många år efter att man varit hemma med barnen och då betalar man ju skatt! Likaså får ju arbetslösa en chans på arbetsmarknaden om nån är hemma med sian barn! Jag tror INTE det skulle bli dyrare om man ser till det stora hela och i det långa loppet!
Skrivet av    Venus

vi är

inga höginkomsttagare, när vi fick barn så pluggade vi båda två, vi hade visserligen sgi sedan förut så vi fick fp grundad på detmen , vi har fortfarande massa dagar kvar på dottern som är 4,5 år. Så det går, men vi visste om förutsättningarna innan vi valde att skaffa barn så vi hade planerat hur vi skulle klara det. Ssen så vill jag gärna veta varför det är en barnomsorgspeng som ska utgå till alla, du verkar inte vilja ha ett sådant system när det gäller tex sjukvård, kollektivtrafik osv..så varför ska det finnas ett speciellet system för just barnomsorgen? Varför inte ta bort alla skatter och låta var och en betala vad det kostar (tack och lov för att vi är en frisk familj) Du får fp i många månader, betald av staten, du får barnbidrag i 18 år, många får bostadsbidrag, båda har laglig rätt att arbeta 75 % när barnen är små, och kan man klara sig på ett heltidsjobb och ett vådnadsbidrag så kan man klara sig på två 75%tjänster, så nog bidrar staten med en hel del till de som skaffar barn.
Skrivet av    eva

Svar

De som fortfarande väljer dagis betalar ju tillbaks hela summan. De som väljer dagmamma också, men det ger ett plus för staten efter som dagmammor är betydligt billigare. De som är hemma är jag övertygad om ger också +/-0 utslaget på en längre period genom mindre ohälsa och problem hos barn och föräldrar, mindre VAB, större omsättning på arbetsmarknaden mm. Jag skriver inte mer utan hänvisar till Venus inlägg längre ner, hon skrev så bra om detta. Jo, de tror väl att det är ekonomiskt lönsamt kanske , men inte bara det. Varför tar de då bort alla dagmammor som är billigare om det inte vore ideologiskt att alla barn ska fostras på dagis? Ville de bara tjäna pengar så skulle de ju satsa på 100% dagmammor och lägga ner alla dagis?
Skrivet av    Solros

Lite svar här också

De som arbetar betalar skatt. De som är hemma med barnen är det bara då de har små barn, dvs en kort period i livet, resten av tiden arbetar de och betalar skatt. Den förälder som inte är hemma betalar skatt. Mycket subventioneras i samhället och det är och borde vara en diskussion ombvad som ska subventioneras och vad som inte ska det. Jag anser inte att dagis ska vara subventioneratmer än något annat barnomsorgsalternativ (inl hemamförälder), däremot sjukvård t ex. Men om sjukvård ska kosta just 100 kr/besök eller 300kr/besök är väl inte givet. Eller varför ar sjukvård mer subventionerad än tandvård? Och hur mycket en arbetslös ska få i bidrag och vilka motprestationer som ska krävas för att få ersättningen. Och även förstås om subventionen för ett barn oavsett omsorg ska få just 100000/år eller an annan betydligt lägre summa. Här finns mycket att diskutera, många olika åsikter om hur det kan eller ska vara. Varför skulle just dagissubventionerna vara heliga och inte få diskuteras? Se även mitt svar ovan och Venus alldeles utmärkta inlägg som stämmer bra överens med vad jag också tycker.
Skrivet av    Solros

Det kan man tycka...

...men då måste man först och främst hålla med om att a) svenska barn mår generellt dåligt och b) de mår dåligt för att de är på dagis. Jag är tveksam till bådadera. Och även om någon lyckades övertyga mig om att både a) och b) gäller, så tycker jag som eva att man först och främst bör satsa på att förbättra förskolan - snarare än att betala människor för att avstå från förvärvsarbete. Det måste vara hög prioritet på att föräldrar ska ha möjlighet att försörja sig själva, och finns inte barnomsorgsalternativ tillgängliga som ger den möjligheten utan att det kostar barnens hälsa så måste resurser akut sättas in där. Dessutom påpekar eva att den svenska staten redan delar ut generösa bidrag till barnfamiljer. (Och andra generösa villkor, t.ex. rätten att gå ner till deltid.) Min uppfattning är att om det är någonstans som det verkligen är upplagt för att man - med lite planering och egen vilja - ska kunna ordna tiden som småbarnsförälder så att den leder till minsta möjliga stress och press så är det i Sverige. (Personligen tycker jag i och för sig att det skulle vara bättre att sänka bidragen och tillsammans med dem skatterna.)
Skrivet av    CM

Vad gäller...

...ditt första stycke får vi helt enkelt konstatera att där är vi inte överens, och det svåra med samhällsekonomi är ju att det är svårt att bevisa någonting vare sig hit eller dit. Jag tror inte som du att möjligheten för en viss del av småbarnsföräldrarna att vara hemma längre än de är idag med statliga bidrag kommer att leda till några omstörtande förändringar ifråga om ohälsa och andra problem, som i sin tur kommer att ge ekonomiska förbättringar. När det gäller dagmammorna så är jag tveksam till att det är mycket billigare - har du några siffror som visar på det? (En egenhändigt konstruerad uträkning går också bra :-)). Jag har nämligen alltid trott att anledningen till att dagmammesektorn utarmas är just att det _billigaste_ alternativet är dagis - där kan man åstadkomma större grupper och stordriftsfördelar, lättare handskas med personalbortfall pga sjukdomar och ledigheter, få en smidigare och mer effektiv schemaläggning osv. Inte för att jag själv tycker att det är en bra ide att satsa bara på dagis - familjedaghem behövs också. Men jag tror som sagt att skälen ÄR ekonomiska. Fanns det mer pengar skulle det också finnas fler barnomsorgsalternativ. Men om jag får vända lite på frågan: Vad skulle det finnas för ideologiska motiv till att alla barn skulle \"fostras\" på dagis? Vad hoppas man åstadkomma på det sättet?
Skrivet av    CM

Siffror mm

PÅ skolverkets hemsida finns siffror på kostnaderna år 2004, uppdelat på olika typer av kommuner (t ex storstad, förortskommun etc och även ett genomsnitt för alla kommuner. Gemonsnittlig kostnad 2004 för en plats i förskola var 94700 kr och för en plats i familjedaghem 78000 kr. Vad gäller ideologiska motiv så är det bara att läsa på lite om Alva Myrdahls ideer som hela dagissystemet bygger på. Iden var att barnen skulle ut ur hemmen och in på dagis för att de skulle få en jämlik fostran oavsett familjernas bakgrund.
Skrivet av    Solros

Tänkte att...

...det förmodligen var så - att det handlade om kostnaden per plats. Men som jag skrev tidigare kan man åstadkomma en rad andra kostnadsbesparingar, som inte ingår i den direkta kostnaden per barn och plats, genom att satsa på EN omsorgsform. (Inte för att jag själv tycker att det är värt priset att göra så, men det är ju en annan sak.) Vad gäller Alva Myrdal, så håller jag faktiskt inte med om att \"hela dagissystemet\" idag bygger på hennes ideologier. Visst, hon var banbrytande och gick i täten DÅ - och vad jag än tycker om hennes idag urmodiga pedagogik så är jag som kvinna tacksam för hennes arbete. Men DÅ är inte detsamma som NU. Idag tror jag att den ideologi som genomsyrar barnomsorgspolitiken handlar om pengar, inte om fostran.
Skrivet av    CM

Vad tänker du på för besparingar?

Jag tror att alla kostnader faktiskt är inbakade i siffran per plats. Men vad tänkter du på för kostnader som inte skulle vara det? Jag tror det rör sig om pengar när det gäller att alla barn ska lämnas bort fortast möjligt och alla föräldrar ska ut och jobba heltid, definitivt. Men när det gäller att de satsar på enbart dagis och lägger ner alla de intressanta omsorgsformer som det fanns gott om för 15 år sen så tror jag faktiskt det är en hel del ideologi bakom.
Skrivet av    Solros