Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Den lååånga storyn:

Skrivet av SharpMissy
Berättelsen om E.

Jag blev god vän med min brors ex för sex år sedan. Hon arrenderar ett hus (där hon bara bor ibland, typ på sommaren och på vissa helger) tillhörande ett gods i Östergötland. (12 mil norr om där jag bodde då) Den här platsen är utan både el och vatten. När man är här så stannar tiden av, man lever utan klocka och utan störande ljud. Då jag besöker gården så kopplar jag verkligen bort allt annat.

För fem år sedan var jag och broderns ex (M) och min bästa väninna (V) ensamma på gården över en helg, jag tror det var tidigt på våren, i mars någon gång. Vi satt i brasans sken i köket och var lite lulliga och skulle göra anden i glaset.

Jag avskyr såntdär. Jag tycker inte att man ska vara oseriös och ”leka” med saker man inte förstår sig på. Men av vinet hade jag blivit kaxig och tänkt ”vafasen alla andra har ju gjort det nån gång i sitt liv, var inte en sån hare”.

Sagt och gjort, vi satte igång. I början var det bara blaj-svar. Jag tyckte hela grejen kändes löjlig med att hålla glaset över ljuslågan och viska in i glaset. Nähä, sa jag högt. Det här går inte. Vi struntar i att hålla glaset över lågan, det är ändå värmeenergin som gör att glaset flyttar sig. Och viskar in i glaset struntar vi också i för det är säkert kondens från våra andedräkter som flyttar på glaset. Dessutom frågar vi inga löjliga frågor om oss själva. Jag vill i så fall veta mer om vem det är vi pratar med. Mina väninnor gick med på detta.

Då började det hända grejor. Vi fick mycket information. Det var en man (E.) som började prata med oss. Han flyttade till socknen och byggde detta hus (vi fick exakta årtal för när han levde och dog). Han kom ursprungligen från en annan stad (vilken han stavade med en gammaldags stavning). Han och hustrun (A.) fick tre söner.
Mitt i den här ”seansen” kom vi på att vi kanske borde gjort fält för ”JA” och ”NEJ” så han slapp bokstavera ja och nej svaren hela tiden. Så vi ritade dit det mitt i alltihop. När nästa fråga kom så började glaset åka till bokstaven j, men då sa jag, nej nej nu har vi ju ja och nej rutor du kan svara med direkt. Då ändrade glaset riktning och började svara med hjälp av våra nya fält. Vi fortsatte ett tag till, sedan tröttnade E och ville inte prata mer med oss pga (som han skrev: Fylla).

När jag kom hem igen, kollade jag på nätet om det fanns gammal släktforskningsinformation gällande den här trakten. Det var ett ganska långsökt försök, eftersom mycket fortfarande ligger på mikrofilm på biblioteken. Men jag häpnade. Jag fann information som visade att det verkligen levt en man den här tiden i just den här lilla socknen, som hette precis så. (Både för- och efternamn).

Åren gick. Jag flyttade från min hemstad till min killes lilla stad 15 mil söderut. Jag höll inte kvar kontakten med broderns ex. (M). Då och då drabbades jag av ett sug av saknad efter den här platsen i Östergötland. En dag nästan fyra år senare dök ett mail upp från M. Hon undrade bara hur jag hade det och jag berättade att jag upplevde ett starkt sug efter ”hennes” gård. Då skrev hon att det nog var E som ville jag skulle komma dit igen. Ett par veckor senare känner jag en INTENSIV närvaro här hemma där jag bor. Riktigt påtagligt var det. Det var med mig länge, och överallt. T.o.m. i sängkammaren. Några dagar därefter stöter jag på M på en kursgård på Öland där jag var med mitt jobb på konferens. Hon bjuder in mig och min familj att komma upp till Östergötland. Jag var lite nervös att fråga min kille eftersom jag vet att antingen älskar man eller så hatar man det här stället. Och alla är inte så glada över att bo så primitivt utan både el och vatten. Hursomhelst gick han med på att åka upp till sommaren (detta var förra sommaren). När jag bestämt datum med M så fick jag lugn och ro här hemma igen. Tills ett par dagar innan vi skulle åka, då kom den där känslan av intensiv närvaro igen. När vi sedan kom fram till gården så kände jag honom på min högra sida hela tiden.

Grejen är den, att hon och hennes dotter försökt göra anden i glaset vid många fler tillfällen genom åren, men aldrig lyckats få kontakt med E igen. Jag sa till M att antingen var det Jag eller min kompis V som fungerade som någon slags kanal (alternativt vi tre i kombination). Jag ska tillägga här att jag inte ALLS är medial på något sätt i normala fall. När vi nu kom upp till gården bestämde jag och M att göra ett nytt försök med anden i glaset. Fast under kontrollerade former. Denna gången gjorde vi en cirkel av ljus (mentalt sett) och bad om beskydd och att bara E skulle kunna komma igenom. Han kom direkt! Jag tyckte det var fantastiskt. Han upprepade ungefär samma svar på de samma frågor vi ställde (om födelseort och årtal och sådant). Vi hade de här uppgifterna nedtecknade i ett annat rum, undanstoppat. Jag frågade också om det VAR han som varit hos mig i mitt hem. Jag fick till svar att det var det. Jag bad honom låta mig vara ifred i mitt hem, för jag vill inte ha besök.

Under den senare ”seansen” så talar han om för oss att han vill att Jag och min kille ska hyra det andra huset som finns på gården. Men det är ju upptaget, svarade jag och M. Nej, ni ska bo där 2005. (Detta sa han 2004). De som hyrde huset har haft det i många, många år och verkade inte vara de som skulle säga upp huset precis.

Till saken hör är att jag under besöket sommaren 2004 fick många andra tankar i mitt huvud när jag var där. Saker han ville få gjorda. Han tyckte bl. a inte om att det vuxit igen så mycket som det gjort. Det var fler saker jag fick veta, men inte enbart genom seansen. Jag fick liksom information i mitt huvud ändå.

Sedan åkte vi hem. Allt var lugn och ro hemma. Tills för ett par månader sedan. Då kom den där intensiva närvaron igen. Bara sådär. Det var samma förföljande tjatiga känsla som innan. Två dagar senare ringer M och säger att det andra huset på gården är ledigt. Hon ordnar så att vi får hyra det. Då var den där förföljande känslan borta igen. Allt var lugnt hemma igen. Han fick alltså rätt, år 2005!

Förra helgen var vi där. I ”vårt” hus på gården. Inte en -enda- gång kände jag hans intensiva närvaro, jag var nästan besviken. Men däremot hade JAG bestämt att jag inte ville göra fler anden i glaset. Det är inget jag vill hålla på med faktiskt. Kan jag inte få kontakt på ett ”vanligt” sätt, så får det vara, då är det liksom inte meningen att jag ska vara medial heller. Kanske har jag stängt av den biten nu, jag vet inte? Jag vill inte bidra till att uppfylla en död mans önskningar gällande en gård han inte vill släppa taget om. Jag hade hellre fört honom mot ljuset om jag hade kunnat. Det är inte meningen man ska bli kvar i någon slags twilight-zone när man dör. Man ska mot ljuset och återförenas med sina anhöriga.

Det här är min upplevelse av det hela. På sätt och vis är det riktigt skönt att kunna slappna av på den härliga gården, kanske har han själv blivit lugnare för att han ”fick som han ville” att jag och min kille kommer att vara där lite oftare och fixa lite med både huset och den forna trädgården.

Äsch, jag vet inte. Men det är min första och enda kontakt med något utanför den här världen. Vad jag vet (om man bortser från mina UKU:er).

Jag har säkert missat nån detalj i berättelsen här, i så fall får jag väl fylla på om nån frågar.

=)
Svar på tråden: Den lååånga storyn:

Tack!

Tusen tack för att du delade med dig av din upplevelse. Kanske väljer E så småningom att gå till sina nära och kära på andra sidan, han vill väl bara kolla så att allt blir fint igen först:-)
Skrivet av    Missmu

Blir så nyfiken

Eftersom jag är hemmahörande i Ö-götland och ganska väl insatt i gårdarna närmast hemmet. Vil du berätta? Kontakta mig via mess om du inte vill skriva det här! Jag fick en lång historia berättad för mig ang orsakerna till de många spökerierna i vårt stall. har dock aldrig kollat upp dem, men eftersom det handlade om bla yxmord så utgick jag ifrån att man skulle känt till en sån sak, om den stämt.
Skrivet av    MsK

Spooky

Samtidigt som jag skrev inlägget nyss, kände jag närvaron HÄR. Tänkte inte nämna nåt eftersom det känns fånigt, men nu känns det så starkt att jag säger det. Bära eller brista! (Bara för jag är galen i gamla gårdar och hembygden tro??)
Skrivet av    MsK

Åh!

Vet du, jag hade aldrig kunnat låta bli att använda glaset igen... bara för att se vad som hände liksom. Fel tänkt kanske?
Skrivet av    Kris-Tina

Ja

Jag messar dig gärna om jag bara vet var jag hittar dig här på Aff. =)
Skrivet av    SharpMissy

Vet inte...

Det kanske jag/vi gör sen igen. Bara jag som är lite feg. Fast det borde inte vara någon fara att man bjuder in fel ande, eftersom vi ser till att ha beskydd innan vi börjar, samt att jag tror att E. aldrig skulle släppa fram någon annan där i \"hans\" hus. Så kanske... fortsättning följer. Jag ska dit upp om ett par veckor igen. Vi får väl se jag kanske blir kaxig igen med ett par glas vin under västen. =)
Skrivet av    SharpMissy

Tack för berättelsen!

Underbart och spännande. Glad att jag fick läsa! Skriver internmejl till dig senare, har också varit med om en liten göbbe som inte ville gå vidare, men som gjorde det till slut. :0)
Skrivet av    Hwila

Tack så mycket!

Det var spännande läsning!
Skrivet av    Avataria

Ojdå

Det kan ju underlätta! Nu minns jagitne om jag kallar mig MsK eller MsKK. Pröva dig fram... :-)
Skrivet av    MsK

Intressant läsning! imt

Intressant läsning! imt
Skrivet av    Marilo

Vassego :-)

Och jag vill gärna höra mer om din story också!!
Skrivet av    SharpMissy

=)

Mm, och jag berättar mer om det kommer hända mer. *ryyyyys*
Skrivet av    SharpMissy

Ja

det kanske det är, och jag hoppas andra kan berätta om de upplevt något \"övernaturligt\" också, jag tycker det är jättespännande...
Skrivet av    SharpMissy

Vilken spännande

historia!!! Du måste berätta för oss om du någon gång försöker nå E. igen! Undrar du någonsin varför han ville kontakta just dig? Var det för att han visste att du skulle flytta till gården i framtiden eller känns det som att det var E. som faktiskt påverkade förloppet så att ni skulle flytta dit? Kan andar bli kära? Det är en intresant historia och lite kuslig också!
Skrivet av    drömtydaren

Vad spännande!

Min lilla story är så här: Min pappa har sin gård på ett ställe där det är mycket vikingalämningar och en dag satte jag mig att meditera på en liten höjd. Det var på sommaren och det var molnfritt. Efter en bra stund så får jag känslan av att solen skyms, det blir svalt och att en man står och studerar mig. Först så tänker jag ignorera det men så bara måste jag öppna mina ögon och där står ingen, solen lyser och ff inga moln i sikte...... Det kändes så konstigt för det hade verkligen blivit så där svalt som det blir när man ligger på stranden och nån klant ställer sig ivägen för solen. Sen har jag inte haft några mer \"träffar\" men i min pappas vardagsrum så blir alla så trötta och man kan nästan inte vara där utan att vilja sova middag! Det är så lustigt att alla som kommer dit nämner det, att de skulle vilja vila lite. Skulle vara kul att ta dit nåt proffs på curry- och hartmanlinjer, de skulle säkert hitta nåt.
Skrivet av    .Carina

Mja alltså

vi har ju inte flyttat dit direkt, det ligger ju i Östergötland och vi bor ju i Växjöområdet. Jag tror nog inte han är kär i mig, mer i så fall att han vill använda min karl som \"arbetshäst\" därute... *flinar* Självklart kommer jag skriva mer om det händer något mer. Vi ska ju dit snart igen såå...
Skrivet av    SharpMissy

Ja

antingen så är det kanske jordstrålning, men jag tror mer på \"eller\" alternativet dvs. några andliga rester från vikingatiden.... det kan finnas en hel del energi kvar på platsen trots att det var länge sedan. Det beror ju också på vilken typ av plats det var en gång i tiden, var det en bosättning som låg där, eller var det en plats där de hade sina ritualer? Offerplats? Vet ni något om vilken typ av lämningar från vikingatiden man har hittat där? Något som kanske ger en hint om vad det kan varit för ställe? Intressant!
Skrivet av    SharpMissy

ska kolla upp vad det var

men tror att det var skeppssättningar (eller vad det kallas) en massa högar. Det måste varit ordentligt med vatten (sjö eller så) för det är ff sankmark i ena hästhagen som ligger framför bostadshuset och det finns en hel del stora bergsknallar och huset ligger precis i nederkanten av ett berg som går runt och liksom skyddar halva huset. Man vill bara ställa sig å yla på månen när det mörknar! Jag kan nästan se hur vikingaskeppen gått nästan ända fram till huset, det är liksom en \"gryta\" framför där huset nu står. Det känns som en kraftplats.
Skrivet av    .Carina

Fin berättelse

Tack för en fin berättelse. Av det du skriver att döma så skulle jag säga att den här mannen redan har gått över till andra sidan och kommer till dig som ande, inte som spöke. (Ande= har gått över till andevärlden, Spöke=har \"fastnat\" mellan vår värld och andevärlden.) Tveka inte om du har en utvecklad medialiet efter en sådan här upplevelse. Det har du. De flesta är mediala i någon mån men en del har en starkare sådan förmåga precis som andra är mer duktiga på att måla, dansa, lära sig ett språk än någon annan. Det är så mycket \"hokus pokus\" och tal om \"speciell förmåga\" kring medialiteten och det tycker jag är synd. Den är en del i att vara människa för mig. En sak som du kan ha med dig är att medialitet inte är kopplad till att man måste använda ett bestämt redskap. Redskapet är nämligen DU. ;-) För en del så underlättar dock ett redskap att ha koncentration och samtidigt öppet sinne för vad som kommer, speciellt i början när man blivit medveten om sin medialiet. Känslan du haft med dig av hans närvaro visar mer på hur din medialitet kan se ut när du inte använder redskap. Jag tycker du ska söka upp ett certifierat medium som håller i mediumkurser? Där får du lära dig mycket om hur din medialitet fungerar, lära känna den, hantera och utveckla den. Skulle något konstigt hända finns också någon du kan prata med till stöd och råd. Desto mer du lär dig om hur du kommunicerar med andevärlden desto mer glädje kommer du kunna ha av medialiteten. Stänga igen om den går inte så bra efter så tydliga kontakter du haft. Sen tror jag som du att den här E. kommer finnas hos dig till stöd och hjälp för att inte överväldigas av andra i andevärlden. Fortsätt kommunicera med honom :-) Känn av hans närvaro, ställ frågor och se vad som ploppar upp i huvudet, vilken känsla du får, hur du känner dig i kroppen etc. Han låter som en tydlig länk att träna dig emot och har ju givit dig bevis på sin existens så att du också vet vem han är. Lycka till!
Skrivet av    Medial

Tack!

Tack så jättemycket för ditt svar! Jo, jag får försöka fortsätta träna den där biten, särskilt med den kommunikation som redan är etablerad. Jag var bara lite för spänd kanske, sist jag var där. Jag ville väl för mycket, få kontakt med honom, jag vet inte. Vidare, så har jag varit i kontakt med ett medium, faktiskt. Jag var hos Jörgen Gustavsson (från Förnimmelse av mord). Problemet med att gå på deras mediala kurser/utbildningar, är att de i slutänden går på 40 papp och det är jag just inte så intresserad av. Men en annan intressant sak framkom faktiskt när jag var hos Jörgen. För att göra en lång historia något kortare, så har jag en vän som är synsk men som inte gör något större väsen av sin gåva, ej heller har han försökt lära sig använda den på ett effektivt sätt. Han \"ser\" våra två husspöken vi har i huset vi bor, han ser de andliga hjälpare man har vid sin sida och han ser även hur ens själ ser ut. En gång när han var här så bad jag honom att fokusera på om någon av mina hjälpare var någon avliden släkting. Han koncentrerade sig ett tag och sa sedan att det enda han fick fram var att hon heter Ellen. Två år efter denna händelse så var jag ju hos Jörgen och han frågade mig: Namnet Ellen, säger det dig någonting? Gisses, då RÖS jag i hela kroppen. Jag hade ju faktiskt t.o.m. glömt att min kompis pratat om det här namnet, det hade ju gått två år. Detta fick mig att än mer tro på min kompis (fast jag VET ju att han är äkta eftersom hans scanning av min själ kändes som kolsyra/ström i hela kroppen). Jag har haft funderingar på att bjuda med honom och hans fru till det här stället i Östergötland. Fast jag vill nog avvakta lite för han (kompisen) mår inte så bra just nu av olika orsaker. Att han uppepå detta ska försöka använda sina förmågor, vore ju att be om för mycket.
Skrivet av    SharpMissy

Artiklar från Familjeliv