Kan vi enas? |
|
Skrivet av | Sunrise |
Kanske kan vi enas om en sak??? Jag anser att den Jämlikhets modell vi har idag är helt och hållet beroende av två saker: 1 Arbetsrätten. 2 Barnomsorgen Med arbetsrätten menar jag rätten till barnledighet, rätten att komma tillbaka sitt sin arbetsplats efter barnledighet och rätten att vara hemma för vård av sjukt barn. Med barnomsorg menar jag rätten till en dagis/dagmamma samt fritis (för skolbarn) till en rimlig kostnad. Allt helt skattefinansierat (nästan). Kraschar dessa system så kraschar vår typ av jämlikhet! Eller hur? Kanske kan vi enas om det? Det som skiljer mig från många här inne är att jag är helt övertygad om att dessa system kommer att krascha. Systemen _har_ redan börjat krascha! Bägge systemen skapades då det fanns gott om jobb om man trodde på evig tillväxt. Så ser inte verkligheten ut idag. Arbetsrätten. Arbetsrätten gäller bara om man har en tillsvidare anställning och har varit enställd hos samma arbetsgivare minst 6 månader. Arbetsrätten gäller __inte__ för alla med tillfälliga anställningsformer. Tillfälliga anställningsformer blir allt vanligare och vanligare. Jag är helt övertygad om att vi måste anpassa vår arbetsrätt till övriga EU länders om vi ska ha några jobb kvar i Sverige. Barnomsorgen Redan nu inför två kommuner (Nacka och Sollentuna) en typ av hemmafrupeng för de som avstår från kommunalfinansierad barnomsorg. De som väljer att vara hemma (eller löser barnomsorgen på egen hand via tex mormor) kommer att få ung. samma summa som en barnomsorgsplats kostar kommunen. Jag tror det rör sig om ca 6000kr/barn (under skolåldern). Det betyder att en 2 barnsfamilj får ca 12000 kr/månaden om de ordnar en hemmafru! Vakna upp nu och inse att hemmafrun snart är tillbaka. OBS! _Jag_ _är_ __inte__ _glad_ _över_ _att_ _dessa_ _system_ _faller_ _samman_ men jag är ___realist___! Ingen mår bra av att leva i en falsk illusion. Frågan är: Ska vi anpassa lagstiftningen efter verkligheten eller ska lagstiftningen utgå från en drömvärld som inte existerar? |
|
Svar på tråden: Kan vi enas? | |
|
|
Nej, jag är inte enig |
|
För det första så håller jag inte med om att allt enbart beror på arbetsrätten och barnomsorgen. Arbetsrätten är helt irrelevant menar jag eftersom man i praktiken kan sparka vem som helst när som helst - bara man ger några månadslöner i skadestånd. Detta gäller dessutom kvinnor såväl som män lika. Barnomsorgen är visserligen viktig i så mån att om den inte fanns så skulle sannolikt en större andel kvinnor än män stanna hemma med barnen, men samtidigt så cementerar en kvinnlig övervikt inom barnomsorgen kvinnors beroende av låglöneyrken i offentlig sektor och dessutom förstärks bilden av barnomsorg som ett \"kvinnogöra\" (det är få män som jobbar på dagis). För min del så skulle en krasch inte nödvändigtvis påverka jämställdheten så mycket. Men det ska å andra sidan inte ses som att jag ÖNSKAR en krasch. Arbetsrätten skulle man tvärtom kunna stärka. Barnomsorgen vill jag däremot reformera, men inte genom att dela ut \"hemmafru-bidrag\", utan snarare genom en ökad privatisering, konkurrens och liberalisering av regelverket. På så vis tror jag låglöneprofilen skulle kunna motverkas och fler alternativa lösningar främjas. Varför finns t ex så få daghem som erbjuder längre öppettider och service med fler tjänster åt familjen? Jo för att max-taxan är reglerad och privata alternativ stryps. | |
Skrivet av Sportbil | |
Du glömmer några viktiga saker |
|
Till viss del håller jag med dig, en verklighetsförankrad arbetsrätt och fungerande barnomsorg är viktiga delar för att jämliketeh ska realiseras. Fett mycket viktigare är dock synen på människor. Om man värderas olika beroende av kön, etnicitet, sexualitet osv. kan man ha världens bästa arbetsrätt och ändå aldrig uppnå någon jämlikhet värd att tala om. Man måste därför gå mycket djupare och rota i människors föreställningar om varandra. Det är ingen hemlighet att jag blir sämre bemött än mina heterosexuella vänner - lagstiftningen talar om att vi ska behandlas olika. Pappor spelar, enligt min uppfattning en slas roll av andra förälder, vill vi ha det så? Vill vi att etnicitet ska avgöra om en människa ska kallas till anställningsintervju eller inte? Det är bra om vi kan ha en väl utarbetad barnomsorg men vad bidrar den till egentligen om Amira inte får jobb, Pelle blir automatisk helgpappa och jag inte ens får hjälp att få barn? | |
Skrivet av -Allis- | |
|
|
Öh? |
|
Menar du att barnomsorgen i sig skapar lågavlönade kvinnoyrken? Flygvärdinnor, kassabiträden, affärsbiträden, sekreterare är bara några ex på lågavlönade kvinnoyrken tycker jag. Menar du att det inte skulle finnas lågavlönade kvinnoyrken i privata näringslivet? Kan du utveckla det lite mer tack? Varför det finns så få daghem som erbjuder längre öppettider och service med fler tjänster åt familjen? Jo, för att det inte finns tillräckligt stor efterfrågan. Vad har maxtaxan med det att göra? Det fanns ung. lika få kvälls och nattöppna dagis __innan__ maxtaxereformen. Här tycker jag att du drar väldigt underliga slutsatser. | |
Skrivet av Sunrise | |
Va? |
|
Du vill alltså både att pappor ska bli en självklarare del i alla barns liv _samtidigt_ som du som lesbisk vill ha rätt till spermiebanker? Om du får hjälp att få barn hur stor roll kommer den biologiska pappan att spela i \"ditt\" barns liv? Jag menar inte att vara spydig nu. Jag menar inte att såra dig. Jag får bara det hela inte att gå ihop. Varför ska lesbiska ha __större__ rättigheter än hetrosexuella kvinnor att välja bort barnet biologiska pappa? Du blir sämre bemött än dina heterosexuella vänner påstår du. När då??? Vilka frågar efter sexuell läggning vid anställningsintervju, vid krogkön, hotellrumsbeställningen etc.? (OK jag har förstått att en del blir underligt behandlade vid familjeterapi och hos gynekologen men bortsett från det.) Jag förstår nog inte riktigt. Utveckla gärna lite mer så jag slipper tro att du bara är för allt som är politiskt korrekt. | |
Skrivet av Sunrise | |
Nja, inte riktigt |
|
Jag menar att barnomsorgen ÄR ett lågavlönat kvinnoyrke. Det som skapat detta är den offentliga sektorns lönesättningsnorm. Till skillnad från de andra lågavlönade kvinnoyrken du räknar upp skulle nämligen duktiga kvinnliga förskollärare ha förutsättningar att öppna och driva privata daghem. Men problemet är ju att dess INTE FÅR ta mer betalt än den s k maxtaxan vilket leder till att lönerna inte kan öka (såvida inte man låter besparingarna gå ut över barnen). Mig veterligt är det dessutom så att maxtaxan eller den tidigare ersättningen gäller per barn oavsett vilken tid på dygnet som dagis-tid efterfrågas. Men eftersom kvällstider m m innebär OB-tillägg och annat så finns det helt enkelt ingen ekonomi för daghemmen i att ha öppet på obekväma tider (för personalen, \"bekväma\" - för vissa föräldrar). En avreglering av dagis vore önskvärd enligt min mening. | |
Skrivet av Sportbil | |
|
|
OK (man OT) |
|
OK, jag förstår hur du menar men ditt förslag skapar ett ganska otäckt klasssamhälle. En avreglering är ju samma sak som att inte skattefinansiera barnomsorgen längre. En vanlig dagisplats kommer då att kosta ca 7000kr/mån. Men det kanske är ett helt annat snack-ämne. | |
Skrivet av Sunrise | |
Det enda otäcka i detta... |
|
...är att någon bestämt att förbjuda folk att erbjuda och betala för tjänster som faktiskt efterfrågas för barnens skull. Skattefinansieringen skulle ju kunna kvarstå på bas-nivån, men inte med en maxtaxa utan med frihet att ta mer betalt om man faktiskt ger mer service. Rädslan för ett klass-samhälle är det som skapat en kvinnofälla där låglöner permanentas i offentlig sektor i s k kvinnoyrken utan möjlighet till högre löner. På så sätt kan man säga att kvinnorna betalar priset för upprätthållandet av ett samhälle där ingen TILLÅTS få åka första klass - även om de vill betala mer för detta. Det är tydligen viktigare att avundsjukt bevaka att ingen får åka första klass, än att skapa möjlighet till mer-inkomster i systemet som möjliggör lönehöjningar för kvinnor. | |
Skrivet av Sportbil | |
ALLIS så här.... (forts) |
|
Hittade i Svenska Dagbladet ett inlägg som bättre beskriver vad jag är ute efter. http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_10734358.asp Ganska långt ner i artikeln står... \"Annika Hamrud visar i \"Queerkids\" hur det evinnerliga talet om \"barnens bästa\" i svensk socialpraktik faktiskt handlar om den biologiska pappans rättigheter.\" samt \"I Sverige är också de genetiska föräldrarna viktigare än de sociala, argumenterar Hamrud. I den bästa av världar skulle barnen ha rätt till de närstående som han eller hon har knutit an till, vare sig de är fosterföräldrar, medmammor eller styvpappor\" (ps. \"Queerkids\" är ju en bok som jag förutsätter att du känner till.) | |
Skrivet av Sunrise | |
|
|
OK |
|
OK jag håller i stort med dig. Jag vill också ha en borgerlig regering. Jag tycker bara att du gör det lite väl för lätt för dig. Det finns ju problem med typiska kvinnoyrken=låglöneyrken även i \"kapitalistiska\" länder utan vårt system med en gigantisk offentlig sektor. | |
Skrivet av Sunrise | |
Sakupplysning om inseminationslagen |
|
I Sverige kan lesbiska par och heterosexuella par få donerade spermier. Med din logik har även heteroparen valt bort pappan eftersom donatorn uppenbarligen blir en far för dig. Så tycker inte jag. För mig - vilket även lagen säger - blir den icke-biologiska parten förälder. Jag skulle rekommendera diig att läsa ett material som heter Fritt farm och som handlar om vardagssituationer där heteronormativiteten blir tydlig. Du kan beställa materialet i stort sett gratis på nätet. Därefter kan vi gärna ha fortsatt debatt. Jag tycker att alla människor ska bemötas på ett vettigt sätt. Kallar du det för att vara politiskt korrekt så får det stå för dig. | |
Skrivet av -Allis- |