Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Lite återkoppling

Skrivet av Lena & Linnea
Tjing på er alla!

Har varit utan uppkoppling och massor med annat, även känslomässigt, sått i vägen men bättre sen än aldrig?!

Skrev i maj att vi äntligen fått tid för op.

Och allt har gått bra. Linnea hade ett VSD och när dom opererade visade det sig att de oxå fick justera vä klaff, de hade bara misstänkt att det kunde vara så men inte sett det.
Efter var det lite svårt att få henne att äta och sova men så fort vi kom hem så återkom alla de gamla rutinerna.

Läkarna sa att hon inte skulle vara påverkad av sitt hjärtfel, men vi har sett en markant skilllnad. Hon har gått upp i vikt och skjutit i längden. Men det som varit mest påtagligt är att det är mer fart på henne. Innan var hon en liten lugn tjej, detta har helt förändrat till en som inte kan/vill sitta still en sekund. Hon är betydligt mer lik sin storasyter nu. SÅ vi njuter att all fart det har blivit i huset.

Alla efterkontroller har gått bra. Läkarna här är väldigt nöjda med resultatet och vi med.

Men huuu vilken känslomässig upplevelse. Jag tror inte jag kommit över det än men det tar den tid det tar.

Svar på tråden: Lite återkoppling

Allt nu!

så brukar det vara när hjärtisarna äntligen får ork. De ska göra allt på en gång. Lära sig gå, springa, klättra,, ja allt på en gång. Kul att du hörde av dig! känslorna åker bergochdalbana, men det går över. Låt det få ta sin tid, prata, skriv, allt hjälper. Till slut har man \"vädrat\" klart, och kan återvända till den nya vardagen.
Skrivet av    Pia & Mimi

Hej Lena!

Vad härligt att allt gått så bra för Linnéa och att ni fick tillbaka en mycket piggare och gladare tjej!! Helt underbart att höra. Ja, den känslomässiga upplevelsen går sällan att beskriva i ord och du gör helt rätt i att det får ta den tid som krävs. Bli inte förvånad om det kommer över dig under en lång tid framöver, som när hon ska börja skolan eller tar studenten, flyttar hemifrån eller vid andra stora milstolpar i livet. För det är ju faktistk livet det handlar om i allra högsta grad! Jag hoppas att du kommer finnas kvar här trots att Linnéa mår så bra nu för dina erfarenheter kan vara till stor nytta för andra och även du kanske behöver oss ibland också! Må så gott och sköt om er!
Skrivet av    Jennie & Alva

Ännu en lugn tjej...

Jag blev lite nyfiken. Vår dotter har VSD som inte förvsinner av sig själv. Enligt plan kommer hon att opereras när hon blir lite äldre. Hon är nu 1½ år och myket lugn. Läkarna säger att VSD inte skall påverka henne, men jag blev lite nyfiken när ni säger att ni märkt en sådan förändring. Jag undrar om hon blivit opererad för andra problem innan? Hur gammal är hon? Och så en lite pinsam fråga: hur ser ärret ut? Jag vet att det inte är så viktigt, men min barndomskompis hade ett 2 cm brett rött ärr över hela bröstkorgen och hoppas barnen slipper det nuförtiden. Jag antar att det var öppen operation eftersom de justerade klaffen också.
Skrivet av    Myrlejon

Ang ärret....

Vet inget om VSD, men kan berätta att ärren blir jättefina. Jag kan ju i och för sig bara svara för vår son. Han är opererad för transposition för två år sen och det som syns av ärret är ett smalt lite vitare streck, i vissa lägen syns det knappt. Hoppas allt går bra för er lilla tjej.
Skrivet av    Agneta

Tack för svar...

känns lite fånigt att fråga, när det är så många som har mycket värre hjärtproblem där ärret inte kan spela någon roll i sammanhanget. Men har ändå inte kunnat låta bli att fundera, med bilden av det på min näthinna.
Skrivet av    Myrlejon

De sydde annorlunda förr

då sydde man med sutur som skulle tas bort efteråt. Det blev liksom ett streck med små prickar på var sida, lite som en dragkedja.. numera syr man med en tråd som försvinner själv, och man syr på ngt sätt inifrån, så det blir verkligen bara ett streck. Vissa barn får ändå ett bredare lite svullet är, men det är ett fåtal. Mimi är öppnad 2 ggr i samma ärr, samt en gång under armen. Det mitt fram som är sytt två ggr, är jättefint och smalt, det under armen nästan osynligt om man inte vet att det finns där. Däremot har hon små prickar under ärret där dränen satt, och hon har haft många, så det syns nästan mer, ser ut som om någon bitit henne... Hörde någon gång ett föredrag där man pratade om silikonplåster som man kunde sätta på ärr, och därmed minska risken för svullna ärr. Det mjukade på något sätt upp huden under läkningsprocessen. Har någon mer hört talas om det? vi har inte behövt det men andra kanske skulle behöva det, och då är det bra att kunna tipsa.
Skrivet av    Pia & Mimi

Jag tror

att det kan vara lite olika. Andreas är öppnad för tredje gången på samma ställe, nu ser det ganska bra ut men jag tror att när han sedan växer så kommer ärret att \"breddas\" på grund av att det töjer sig.
Skrivet av    Helen & Andreas

Inte tänkt på det...

fast som jag minns det var det så hela tiden, men det var ju länge, sedan kanske minns fel
Skrivet av    Myrlejon

Här får man svar på det banalaste frågor

Jag har själv ärr på halsen och efter dränen syns mest. Har trott att hennes större ärr berodde på att de öppnat hela bröstkorgen - men det är nog som du skriver man har bättre metoder nu. Tack för svar på de fånigaste frågor.
Skrivet av    Myrlejon

Inte alls fåning...

Jag tycker inte alls du ska känna att det är en banal fråga. Jag kan själv känna viss oro för hur ärret kommer att påverka Alva under hennes uppväxt, kanske främst under puberteten då kroppen börjrar ändras och brösten kommer. Vi försöker hela tiden ta fram det positiva med ärret, att det är en naturlig del av henne och prata öppet om det redan från början. Alva är också öppnad via sternum två gånger och en gång under vänster arm. Ärret under armen är, tvärt emot Pias Mimi, bredare och synligare än det på bröstet. Om de går in på samma ställe flera gånger, tar de bort den gamla ärrvävnaden, så det blir alltid ett nytt ärr, som så småningom bleknar och blir till ett tunt vitt streck. Som Pia skriver, så är det ärren efter dränen som syns mest.
Skrivet av    Jennie & Alva

Hej!

Jag kan berätta vår historia kort. Linnea fick magsjuka när hon var en månad och hennes VSD upptäcktes då, utifrån att kroppen var så allmänpåverkad. När hon varit frisk så har man haft svårt att höra hennes VSD. I övrigt är hon en frisk tjej, inga andra onormala bekymmer ;o). Hon opererades när hon var 1 år och 1 månad. Dom sa att man ville operera så tidigt som möjligt så att hjärtats återhämtningstid skulle vara så kort som möjligt. Jag tror inte att vi skulle reagera på att hon var en lugn och stillsam tjej om vi inte haft yrvädret storasyster som inte kan sitta still att jämföra med. I det stor hela har hon varit ett normalt barn, inte för stillsam. Hon har utvecklats som som ska osv. Men eftersom vi är vana med att storasyster som är fysiskt tidig och aktiv så var hon stillsam. Lycka till med er tjej
Skrivet av    Lena & Linnea

I dag

Syns hennes är, men håller på att blekna, än så länge är det ju för tidigt att säga hur det kommer att se ut sen. Men jag tycker det ser fint ut. Visst oroar man sig lite för hur det ser ut när hon äär tonåring och vi ha u-ringat. Fast jag tror att det mesta växer bort. Ha det!
Skrivet av    Lena & Linnea