Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Barnavårdsutredningens 1:a träff

Skrivet av Blue/Benji
Hej igen,

så var det dags för barnavårdsutredning. 2 inbokade samtal med mig är gjorda. Enligt utredarna skall det inte koncentreras på oss föräldrar, att vi är "dåliga föräldrar", utan om att lösa mkt för sonen, p g a konflikten mellan hans två föräldrar. Självklart har de begripit efter samtal med pappan att här står det inte rätt till, men jag känner stor oro. VAD KAN HÄNDA med vår SON? Kan de ta honom ifrån mig?

Känner sån jätteoro, då samtal 1 skall handla om mig. Jaha???! Vi ska prata i ungefär 1,5 timme. Själv vet jag ju vem jag är, men vid x samtal kommer han att smutskasta mig, det vet alla, men hur tolkar utredarna detta? Det har ju varit så mkt förtal om mig från x och hans släktingar, framför allt från f d svärföräldrarna. Mina f d svärföräldrar har varit inblandad i kommunens politik i många år, barn och ungdoms avdelningen, och redan vid boendeutredningen hade dessa två skrivit samman 4 A4 sidor till boendeutredarna om vilken usel mor jag var. Sen kom boendeutredningen, och dessa flata utredare höll på att pappan skulle ha 50/50, för det var bäst för barnen, då pappan inte ville ändra sitt beteende. SÅ, för att skona barnen från pappans uppförande, ville de att barnen skulle bo varannan vecka. De enda som fattat, enligt mig, är tings och hovrätt.

Känns som om f d svärsläkten är mig i hälarna hela tiden.

Suckar igen och hoppas på ert stöd och råd om hur jag bäst ska agera inför träffarna med socialkontorets barnavårdsutredning. Jag är en person som har normalt självförtroende i normala fall, lätt att ha att göra med, skrattar ofta och mycket, men kanske någon kan ge mig tips så jag kan sträcka på mig lite grann.....?

Träffarna för mig sker på deras kontor.

Samtal 2 skall handla om prat om sonen (förhoppningsvis vårt andra barn åxå, då hon lever i konflikten hon åxå)

Hoppas på ert stöd (igen)
Svar på tråden: Barnavårdsutredningens 1:a träff

Tycker att du ska

klargöra först och främst det du säger här, det om dina svärföräldrar. Att du hoppas att det ska hållas utanför osv, din rädsla och att det ska skötas högt professionellt och utan inblandning av andra parter! Sedan även att du är där för din sons skull, vad din ex man tycker personligen om dig har inte med saken att göra, klargör det att du inte tänker sitta och bli smutskastad osv. Att barnet i frågan är det du är här för. Jag kan inte tycka att dina svärföräldrar ska kunna påverka, men man vet aldrig, därför säger jag att du ska ta upp det, så det som är därför utredningen är opartiska. Har hänt mig att det inte varit och då utan att det ens träffat den andra partner. Du kanske ska ta med dig någon som du litar på som moraliskt stöd, inte någon som på något sätt ska föra din talan men som bara finns där som stöttning. Sätt dig gärna ner innan och skriv vad det du anser är viktigt, men vilka förhoppningar du är där. Hur du vill lösa det hela, helt enkelt ha en plan! Försök att alltid vara ett steg före, hoppas det går bra för dig nu och jag önskar dig lycka till. Kanske får du fler goda råd och tips, peppning från andra som kanske tom har mer kunskap!!
Skrivet av    mia

Fokusera på barnets bästa

Fast det behöver jag väl inte ens säga, va? Om jag vore du skulle jag faktiskt ta upp min oro över den personliga vendetta som pappa och släkt dragit igång. Hade et varit jag hade jag förmodligen \"spelat dum\", redogjort för mina känslor och för de aktioner som pågått, och frågat vad utredaren tycker att du ska göra/hur du ska agera för att det inte ska påverka barnet negativt, eftersom det är så viktigt att barnet har väl fungerande relationer med alla grenar av släkten.... Om du förstår hur jag menar. Fast du kanske inte är en sån beräknande bitch som jag är? ;-) Elaka dej inte tillbaka, men ta upp frågan som orosmoment inför framtida kontakt mellan barnet och släkten, med fokus på barnets behov att _hela_ sin släkt, mammas och pappas... Och stick inte under stol med att det gör dej osäker, eftersom de har de positioner de har, kan det påverka utredningen...? Nää, nu får jag ge mej med beräknande-bitch-råden, va?
Skrivet av    Mia2+1

Artiklar från Familjeliv