Kränker vi vår dotter?

Kränker vi vår dotter?
Skrivet av	Erindriel
Nu har jag panik! Dotterns dagisinskolning och dagisvistelse i en månad har gått suveränt - tills denna vecka! I måndags var pappa tvungen att vara där i 40 minuter innan han kunde gå. Tisdag och onsdag gick som vanligt. Igår kom de precis innan de skulle ut till skogen och då ville dottern inte skiljas från pappa igen. Och idag var det full panik och kaos! gråten i halsen Pappa vara kvar i en timme och hon vägrade släppa iväg honom, till slut (eftersom han hade en tid att passa) gick han ändå och då skrek och grät dottern och försökte slå sig lös från dagisfrökens knä....panik Vid samtal med personalen idag fick jag veta att det är bättre att gå på en gång och att barnen lär sig att manipulera föräldrarna för att de ska stanna - gråter jag, stannar pappa, typ... Deras förklaringsmodell var att barn gråter och det är inget farligt och att det bästa är att bara göra sig hård och lämna på en gång. Mitt hjärta och mina instinkter säger emot detta och det känns inte heller som jag kan skriva under på bilden av "det manipulativa barnet" - hon är inte ens tre år! :( Jag och hennes pappa känner att det är att överge henne att lämna henne hysteriskt skrikande och gråtande och att vi sviker henne och kränker hennes rätt till oss och trygghet. Vad säger ni om detta?
Svar på tråden: Kränker vi vår dotter?

Jag håller med dig
Jag har också väldigt svårt att tro att barnet \"manipulerar\" i sådana lägen. Gå på er känsla och strunta i resten är mitt råd!
Skrivet av Anonym
Hur länge
var hon ledsen efter att pappa hade gått iväg? Var hon ledsen länge efteråt? Vad sa personalen?
Skrivet av Karin

Men...
gör man inte barnet även en otjänst i att dra ut på själva lämningen då. Är det okej att hon är ledsen till och från under hela den tid som ni ger henne än att hon är ledsen i några minuter allt som allt? Ni ger ju henne anledning att tro att hennes tårar får er att ändra er tills ni plötsligt visar henne återigen att ni skall gå ändå. Skapar inte det också en osäkerhet hos henne? Jag vet inte egentligen, men vad jag baserar det hela på är min och min sambos olikheter i just det här avseendet - min lilla son har aldrig varit några bekymmer, han hinner inte ens vinka. Stora sonen däremot var jobbig i alla åren han gick på dagis med växlande intensitet. Jag har alltid tyckt att det har varit fruktansvärt jobbigt och jag har lämnat dagis fler än en gång alldeles genomsvettig - men jag har ändå valt att inte \"plåga\" honom utan att göra processen så kort som möjligt - jag har ju haft kontakten med dagispersonalen och enligt dem hade han glömt mig innan dörren slagit igen bakom mig =) Min sambo däremot har inte kunnat utan låtit sonen tro att hans tårar fungerar och de lämningarna var alltid väldigt långdragna med mycket tårar, övertalning, tröst, prat, diverse lek och annat fixande och trixande... Jag vet inte vilket som är bäst - men jag tror nog att det gäller att du och din partner visar en enad front om vad som gäller vid lämningen och att ni tar hjälp av personalen vid lämningen så att den blir så smärtfri och lätt som möjligt för alla inblandade och be dem om råd - de besitter en sjö av erfarenheter att dela med sig av! De har sett det mesta =)
Skrivet av Vissis
Tack...
..för dina synpunkter! Det fanns en del jag tog till mig och annat jag \"förkastade\". ler varmt
Skrivet av Erindriel
Varmt tack....
....Rebella! Dina ord ger mig styrka denna svåra dag! :)
Skrivet av Erindriel

Personalen...
.....sa att vi skulle göra oss hårda och att barn manipulerar och använder tårar för att de ser att de kan styra. morr Hon slutade skrika och slå sig lös när pappa precis gått, men var ledsen och klängig en stund efteråt och behövde först tröstas rejält och sedan avledas, enligt personalen. Idag sedan hon kom hem har hon också varit otrygg och när jag t.ex. lämnat rummet blivit ledsen och sagt att hon inte vill att jag ska lämna henne. Hon har också ikväll flera gånger sagt att hon INTE vill gå till dagsi mer. :(
Skrivet av Erindriel
Nej
hon är inte manipulativ, tror inte att småbarn är det. Och ni ska så klart göra som ni tycker känns rätt. Min erfarenhet med mina barn har dock varit att det är bäst att lämna ganska snabbt, eftersom barnet när man stannar inte kan börja leka eller delta eftersom han/hon måste hålla \"koll\" så att mamma eller pappa inte går. På vårt dagis (waldorf) så har man gjort så att det finns en ganska stor hall och inanför är rummen där själva dagisverksamheten pågår. Och avsked och avklädning etc sker i hallen och där kan man ju vara hur länge man vill, när man känner sig redo så knackar barnet på dörren till stora rummet och fröken öppnar och hälsar och barnet går in. Föräldrarna följer inte med in till själva verksamheten. Jag var lite skeptisk mot det först men det har verkligen fungerat så otroligt bra, och man slipper en osäkerhet hos barnet hur det ska bli. Man lämnar över till fröken och visar ju då också att man litar på henne. Tror att det är viktigt att vara tydlig och att fömedla direkt eller indirekt till barnet att man har fullt förtroende, att man lämnar barnet i trygga händer. Jag tror (eller vet att det var så för mig) att det är så otroligt ångestladdat för mig som förälder att lämna ett ledset barn, man blir osäker, funderar på om man gör rätt, tvekar, känner sig ledsen själv etc. Jag tror att det är nästan oundvikligt att förmedla sina känslor till barnet. så därför tror inte jag att det är bra att stanna för länge, därför att barnet kanske märker förälderns otrygghet i situationen och smittas av den. Det var vad jag tror. Styrkekram till dig. Det är verkligen jobbigt att lämna ett ledset barn, man önskar att man skulle slippa. Men separationer ÄR svåra, vår son började vid 3,5 år och var jätteledsen. Men han älskar också sitt dagis, det är just själva separationsögonblicket som verkar vara smärtsamt, han kan också ha svårt att säga hejdå och lägga på luren när han pratar i telefon :-) Hoppas att det ordnar sig.
Skrivet av Karolina med 3 barn
Åh, Karolina..
...tusen tack för ditt svar! jag känenr mig både stärkt och bekräftad och hoppfull av det! Tack för att du orkade och ville ta tid att dela med dig av dina erfarenheter och tankar till mig! kram Ett av problemen i detta, som jag identifierat, är att vår dotter som alltid haft svårt för avsked, fått allt svårare för detta ju äldre hon blir och ju mer hon förstår - i helgen hade vi folk som kom och gick och en massa besök och därtill avsked - hon mådde jättedåligt av detta och jag tror det är en av sakerna som triggat denna separationsångest hon lider av nu. Jag önskar så att vi hade ett waldorfdagis på vår ort btw - vi kommer t.o.m. flytta innan skolgången för att våa barn ska få gå i Waldorfskola. Vårt dagis har dock montessoriinriktning och är ett bra dagis, så långt jag kan bedöma. Vi har förtroende för personalen och dottern stortrivs - tills nu då...:/
Skrivet av Erindriel

Jag tror inte på att lämna gråtande barn
Jag är övertygad om att ett tryggt barn som trivs inte gråter när det blir lämnat och jag tycker man ska ta en så lång inskolning som det behövs för att uppnå det. Det är bara yngsta barnet vi har lämnat bort. När han var 2 skolade vi in för snabbt hos dagmamma, vi blev så indoktrinerade av hennes dumheter att det skulle vara naturligt att han var lessen och att vi bara skulle gå. Han lider fortfarande av detta, är nu 9 år och är en mer osäker kille än sina 3 äldre syskon som har fått frigöra sig från oss helt i sin egen takt. Senare, efter långa sommarlov och när han bytte till dagis när han var 5, följde vi helt vår egen tro och lämnade honom när han tyckte det var ok. Inga problem!! Efter 10 veckors sommarlov behövdes att pappa var kvar en timme första dagen (trots dagmammans kraftiga protester), sen var det ok att gå. På dagis tog det 3 veckor istället för normalt 2 att skola in. JAg förstår inte varför personal är så rädd för att vi föräldrar ska skola in på ett humant sätt för barnen, varför är det ett problem för dem?
Skrivet av Solros
Tack, Solros!
För ditt svar. Jag håller helt med dig! Tyvärr så är vi verkligen, verkligen tvugna att ha henne på dagis. Det finns inga dagmammor här och vi kan verkligen inte ta hem henne igen. suckar tungt Annars hade det aldrig varit aktuellt med dagis alls - jag grät och slet mitt hår många gånger innan vi insåg att detta beslut var av nöden. Nu får vi försöka gör denna oönskade situation så bra som möjligt för henne och hoppas hon är så anknuten och trygg i sin relation till oss att hon klarar detta, som tydligen är så svårt för henne.....
Skrivet av Erindriel
Jag förstår
att man ibland är tvungen att ha barnet på dagis även om man kanske inte vill egentligen. Men jag tror då det är bra att göra en så långsam inskolning som möjligt, om ni har möjlighet att vara lediga från jobbet för att göra det. Är det ett bra dagis är jag övertygad om att dottern kommer att vilja bli lämnad , förr eller senare, om man tar det i hennes takt. Och framförallt, strunta i vad personalen säger om att lämna ett gråtande barn!!
Skrivet av Solros

Ja...
..du har rätt -och vi hade också en lång inskolning - det var dottern som bestämde att den var slut genom att visa oss övertydligt att vi var ONÖDIGA där...hon var färdiginskolad långt innan vi var det! ler Vi tycker om dagiset och personalen och har förtroende för dem, men nu har detta plötsligt inträffat - dottern som inte varit några probs att lämna i en månad! :/ Nåja, vi har en strategi nu och fortsätter vara lyhörda! Tro inget annat! ler
Skrivet av Erindriel
Inte manipulativ
Jag tycker det är en svår fråga, det där... Jag tror inte heller att treåringar är manipulativa på det sättet, men i den åldern börjar barnen fundera ut strategier för sig själva. Jag minns att jag skällde ut stora sonen när han visade en teckning han gjort direkt på golvet (jag var trött och inte alls med på noterna) efter det var han lite mer försiktig med vad han skulle erkänna och ej. Så jag tror att treåringar kan gråta för att de VILL att man stannar kvar men det kanske finns en orsak till att hon vill att ni ska stanna en liten stund? Att lämna ett barn som gråter vid inskolningen eller första tiden därefter tycker jag låter fruktansvärt, skulle inte gå med på det. Däremot tror jag att man får försöka vara lyhörd på barnet, en del gråter precis i avskedsögonblicket men får de något annat att fundera på så går det lika bra. Barn lever ju lite mer i nuet än vad vuxna gör. Visste jag att mitt barn var på det sättet så skulle jag se om jag kunde hitta något hon tycker är roligt så hon koncentrerar sig på det och liksom kommer in i dagislunken, säga hej då och gå - det fungerade på mina stora åtminstone. Annars får ni ta den tid ni behöver på er, kanske ta fasta på det solros(?) skrev om att hitta på en procedur där hon kan gå in när hon känner sig redo - tyckte det lät bra.
Skrivet av Mumselimums
Tack för ditt svar...
....som du läst nu så har våra åtgärder fungerat för henne och det blir allt lättare för henne att hantera dessa avsked! :)
Skrivet av Erindriel

Kränker vi vår dotter?

Jag håller med dig

Hur länge

Men...

Tack...

Varmt tack....

Personalen...

Nej

Åh, Karolina..

Jag tror inte på att lämna gråtande barn

Tack, Solros!

Jag förstår

Ja...

Inte manipulativ

Tack för ditt svar...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information