Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Au-pair problem

Skrivet av M m Hugo 0401 +bf nov
Vår au-pair började hos oss för snart en månad sedan, de två första veckorna var vi i vårt hus i Spanien o hon hade egentligen semester o lärde mest känna oss o Hugo. Nu är vi tillbaka i London o vardagen, men jag tycker att rutinerna fungerar sådär. Dels är hon i princip anorektisk o äter naturligtvis inte korv, köttbullar, fiskpinnar osv. som vi äter rätt ofta till lunch, så nu har jag fått lägga upp luncherna helt annorlunda, Hugo äter sina ovanstående favoriter o jag/hon får göra tex pastasallad m räkor osv alternativt att hela familjen egentligen fått anpassa sig efter hennes matvanor o vi äter nu utan grädde i mat(ja vi lägger i t oss efteråt)naturligtvis även dyrare matkostnader eftersom vi byter ut köttbullar o fiskpinnar mot lax o räkor.(I början var hon alltid sen m frukost o började sin arbetstid m att äta, vilket vi sa till om flera gånger, nu har det dock gått hem, sen var hon ju inte hungrig vid lunch o gjorde sin egen mat senare..när vi sa till på skarpen har hon den senaste veckan hållit mattiderna, det går ju inte att alla gör sin mat o alla äter på olika tider!..hon grinade när vi sa till o var sur flera dagar)däremot låter vi henne äta frukost när hon vill, eller kan man ha som krav att hon ska äta frukost m oss även om hon börjar 11? Sen är hon inte sådär jätte engagerad med Hugo, och är inte bra på att avleda honom när han har sina trotsattacker, han är inte heller så förtjust i henne, däremot verkar det som att han försöker, han ropar på henne när han ser henne och vill liksom få kontakt. Men när hon är ledig så bara går hon, stannar inte o tar upp han eller säger nåt fast han står o säger hennes namn. Nu gick han utan grin t parken m henne, däremot vår förra barnvakt älskade han, pratade om henne när hon gått, pussade henne, o alltid glada skratt från hans rum. Jag vill tex att hon ska måla, bygga, sjunga, o stimulera honom, men hon sitter väl mest med o han leker m bilar.Nu var jag på Hugos playgroup häromdagen o ngr av barnens au-pairer var där, och de var heelt fantastiska m barnen, pratade o busade även m Hugo, som minsann gick till dom frivilligt. Det visade sig att en av dom var här på besök o söker jobb i familj, och jag tänker så mkt på dethär nu, jag vill ju ha nån som är sådär glad o uppåt o trevlig(ok man kan ju inget åt att man är mer tyst o stel av sig som vår tjej, fast hon verkade så bra o mogen på mail o i telefon, hon är 21) men det viktigaste är ju att ha nån man vet att Hugo gillar. Dessutom ska vi ju få en bebis till familjen i novembero då är det ju jätteviktigt att allt fungerar. Det kändes i magen att det skulle funka med den andra tjejen t 100%. Vad gör man och är det fel att avbryta med någon egentligen p.g.a personkemi? De senaste dagarna verkar vår tjej trivas, då hon hittat andra au-pairer att gå ut med osv. Ska man fortsätta avvakta o ge henne en chans? I övrigt gör hon ju sitt jobb, tex strykning, dammsugning osv.
Svar på tråden: Au-pair problem

Inga råd

Mer än att det måste vara *skitsvårt* att å ena sidan sälja in det här med \"familjemedlem\" och å andra sidan betrakta nån som tjänstefolk. Jag antar att hon både längtar hem, känner sig ofri och är osäker på sin roll. Jag tycker nog ni ska försöka komma till tals om ett gäng enkla men tydliga regler så slipper båda parter sura. Att hon inte är så engagerad i Hugo kan ju dessvärre bero på att hon inte är så förtjust i ER - det kan smitta av sig på barnet (ja, det är rätt omoget men inte ovanligt). Är det helt nödvändigt med en inneboende au-pair för övrigt - jag uppfattar det som att du väntar ditt andra barn och är hemma med Hugo? Går det inte att hitta något annat arrangemang med barnvakt eller så? Jag skulle bli knäpp av att ha en inneboende som dessutom är anställd!
Skrivet av    Helena

Jag hade bytt

För mig är detta med personkemi oerhört viktigt, så för min del hade det varit upplagt för ett solklart byte. Om hon inte engagerar sig och gör saker, kan ju bero på osäkerhet ännu - men att hon bara går förbi honom som om han inte fanns bara för att hon är ledig - det får varningssignaler att ringa i mina öron... Så GÖR man inte mot ett barn! Vad ska han tro?! Han har ju ingen aning. Att hon enbart bryr sig om honom de minuter/timmar hon har betalt vittnar om en konstig inställning, som jag tycker man kan ha när man arbetar med maskiner - inte med barn! Tycker jag.
Skrivet av    J m T, M & L

Tjaa ...

...det är ju det här som är så oerhört knepigt när man har folk boende hos sig. Jag har själv varit aupair och det var mycket snack om hur bra jag ställde upp, hur glada de var att de hade mig och så vidare. Men när min arbetsdag var över blev det till att hålla mig på rummet eller gå ut, då var det inte mycket bevänt med det familjära... Jag hade helt klart föredragit att bo någon annanstans och komma in och jobba mina timmar. Jag är väldigt kritisk till hela aupair-upplägget, tycker man otroligt ofta hör om familjer och tjänstefolk som vantrivs med varandra, just för att gränserna är så svåra att dra.
Skrivet av    Helena

Några tankar

Var själv au-pair hos en amerikansk familj i Rom i början av 90-talet som jag fick jättebra kontakt med - enda gången vi kände av att det förelåg ett anställningsförhållande var när jag skulle få betalt. Hon har varit hos er en månad och verkar börja hitta sin roll lite mer - prata med henne hur det känns för dig. Hon är 21 år så ett sånt samtal borde hon kunna ta. Att det kanske kändes annorlunda att komma till London än hon trodde när ni hade kontakt via mail och telefon är inte helt förvånande. Tro på ditt intryck av hennes mogenhet då! Peppa henne att ha kontakt med andra au-pairer - själv hade vi ett toppengäng via Svenska kyrkan i Rom och i London finns också Svenska kyrkan med au-pairverksamhet. Ta med henne på Hugos playgroup och kanske hon lär känna någon av de andra au-pairerna som du tyckte var bra och sen kan de träffas med respektive barn dagtid och då lär hon säkert ta intryck av hur de är med barnen. Lycka till!
Skrivet av    Alifo m CM-00 o bf 7/10

Hej!

Jag har själv varit au-pair så jag ska försöka hjälpa dig. Personkemi är viktigt men inte nödvändigt. Jag och min au-pair mamma var olika som natt och dag, men samarbetet fungerade väldigt bra. Jag tror faktiskt att det berodde på att hon var en bra chef. Tydliga regler hur arbetet skulle skötas etc. Mamman i min familj förväntade sig inte att barnen skulle välja mig framför henne utan lät mig passa dem när hon var borta och handlade, hämtade äldsta sonen i skolan mm. Var hon hemma var jag ledig eller gjorde andra sysslor och hon var med barnen, förutom på kvällarna när vi hjälptes åt att fixa \"tea\" och lägga dem. Det kändes bra för mig eftersom det är svårt att busa etc med helt nya barn när mamman är med. Det beror ju verkligen på hur man är som person... Jag åt nästan alltid frukost och lunch själv men samtidigt var det också jag som diskade all disk efter alla måltider...så det blev ju inte jobbigare för henne om jag åt själv. Skulle jag gå ut en ledig fredag kväll köpte hon alltid mat till mig, kanske någon färdigrätt som jag kunde göra iordning själv. De var generösa och gav mig mycket frihet och samtidigt var mamman en bra arbetsledare så hon fick mig verkligen att göra ett bra jobb. Mamman lärde mig verkligen att arbeta och det har hjälpt mig oerhört mycket i mitt nuvarande yrke. Se till att hon har arbetsuppgifter de timmar hon jobbar, jag tyckte iaf att det blev roligare då. Eg. kanske det inte var det här som du frågade efter men det kanske kan hjälpa lite. Om hon sköter sitt jobb och du litar på henne skulle jag inte byta bort henne. Om hon beter sig konstigt och maten verkligen är ett problem så tycker jag att ni ska försöka byta.
Skrivet av    H