Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vad är det egentligen

Skrivet av Lynxan
för mening med en läsläxa i den här formen?
"Läs kapitel 4 i vi läser 3, sid. 32-37. Läs texten flera gånger. Läs den både högt och tyst."

Redan vid andra gången har ungen tröttnat. Orden blir inte mer meningsfulla för att man läser dem 14 gånger.

När mina barn har läsläxa så får de läsa en gång och svara på mina frågor om innehållet i texten. Jag håller läs/textförståelse högt, att kunna läsa högt utan att förstå vad man läser är i mina ögon totalt meningslöst.
Svar på tråden: Vad är det egentligen

Flera gånger

För barn med svårigheter att läsa är det mycket bra att läsa en text flera gånger. För någon som kan läsa bra tycker jag att det hade räckt att barnet läste texten tyst en gång och sedan högt en gång. Ska man läsa en text högt är det alltid bra, även för goda läsare, att ha tittat igenom texten först. Jag antar att det är just för läsförståelsens skull som de ska ta sig igenom texten flera gånger. Att läsa utan att förstå är inte att läsa.
Skrivet av    Sofia*

Att läsa högt

är ju bra för en massa saker, det vet jag. Men man kan ju läsa högt och sitta och tänka på annat. Dvs att man bara rabblar orden, om du förstår vad jag menar. Att läsa en text flera gånger upplever mina boyz som mördande tråkigt, det snarast minskar läslusten hos dem. Får de däremot läsa vidare så ökas lusten och med ökad lust bättre inlärning.
Skrivet av    Lynxan

vi gör likadant

Fastän jag vet att man ökar läsförståelsen genom att läsa flera gånger behöver bara min son läsa texten en gång. Han är nio år och tycker också att det är mördande tråkigt att läsa om. Nu vet jag i och för sig att han förstår det han läser. Däremot har jag en sjuåring som sakta ljudar sig igenom läxan. Han får ta samma text två-tre dagar i rad. Men, han har inte flyt i läsningen och inte läsförståelse än.
Skrivet av    spinucklan

Precis nästan så är det här.

Men läxinstruktionen var till min nioåring. Den stod i veckobrevet och riktade sig iofs till hela klassen. Det är klart att läsförmågan ligger på olika nivåer i klassen och att vi här hemma avgör själva vilket sätt som är bäst. Min nioåring ÄR en hejare på att läsa, han läser just nu En spökhistoria vid Jul av Charles Dickens. Jodå han förstår vad han läser :-)
Skrivet av    Lynxan

Men vänta litet

som förälder så känner man sitt barn och då kan man avgöra tillsammans med barnet hur mycket som skall göras. Jag har ett barn som nästan aldrig har \"gjort en läsläxa\". Han läster massor utan att ha läxa och är jätte duktig på att läsa högt. Dvs redan i ettan så förklarade vi för förken att läxdagbok använder vi inte för det är onödigt. Han fick då andra uppgifter. Vår dotter har svårt med läsningen så för henne gäller det att ligga i och träna. Men läsläxan blir en kvarnsten som det blir onödigt tjafs omkring så då läser vi annat. Detta har vi också förklarat för fröken och så gör hon andra uppgifter. Våga kliva utanför ramarna men se till att ni har förstått vad syftet är med läxan - se till att dialogen med fröken är öppen.
Skrivet av    Jämställd pappa

Jag försöker..

..få min dotter att inse att man inte alltid måste lyssna blint på lärarens instruktioner när man har en så klok mor (leeer hmmm). Hon har också läsläxa som ska läsas varje dag. Hon tröttnar efter ett par dagar, men eftersom hon vill vara läraren till lags så är hon jätterädd för att inte göra exakt som läraren sagt, och tragglar igenom texten gång på gång. Jag tycker hon kan läsa vidare, eller att vi kan läsa i andra böcker, men nää. Detta trots att vi pratat med läraren tillsammans och han sagt att det är OK. Suck.
Skrivet av    Mari

låter som en förståndig lärare

det spelar inte så stor roll vad man läser utan det viktiga är att man läser. Dessutom främjar det läsförståelsen om man läser om något som man är intresserad av.
Skrivet av    Anonym

Vad jag finner så lustig

är att så många inte kan frigöra sig ifrån instruktionen och se till målet. Vi har tränat läsning, matte, so mm på massa olika sätt hemma - de flesta utan att barnen ens förstått att vi har tränat. När man är i affären så har barnen skrivit inköps lappen, och det är de som läser den i affären. När vi köper pasta så får de jämföra priser och hitta en med bäst pris, när vi köper frukt så får de räkna -utifrån givna förutsättningar, exvis idag är det måndag frukten skall räcka till på fredag, ni äter två äpplen var per dag och jag ett .., Vad som händer när man gör på detta viset är att man får barn som lär sig för livet, man får hjälp med sysslor i hemmet samt man får barn som lär sig att det mesta går att ta reda på och att finna lösningar. Skolan måste inse att vi föräldrar är en resurs inte bara vad gäller städning av skolgården, fixande av fester för barenen (när jag var liten var det barnen som ordnade klassfester) osv.
Skrivet av    Jämställd pappa

Hej jämnställda pappa!

Du får gärna vara förälder i min klass...:) Jag tror nog att de flesta skolor har insett att föräldrar kan vara en underbar resurs och stötta barnen i deras inlärning. Vad du måste inse är nog att inte alla barn har det så. Visst önskar jag att alla barn fick lära sig genom att vara delaktiga i vardagen. Så ser ju faktiskt den ultimata inlärningsituationen ut-kunskaper som kommer naturligt genom att de är en del av ett sammanhang. Men sanningen är att många barn inte får den möjligheten att lära tillsammans med sina föräldrar. Jag tar alltid upp detta på föräldramöten, om de oändliga möjligheter man har som förälder att stötta sina barn i deras inlärning. Skolan har ju knappast patent på att lära ut saker. Tvärtom så pågår ju inlärningen redan inne i livmodern. Lärandet pågår ju sedan livet ut, om man får rätt stimulans så att nyfikenheten och lusten att lära behålls. Här har ju föräldrarna en jätteuppgift. Men som lärare måste jag också vara medveten om att det är långt ifrån alla barn som får denna stimulans hemifrån. Orsakerna till detta kan vara många, men faktum kvarstår.
Skrivet av    ise

Jo men det är ju detta vi måste ta oss ifrån

På någon sida var det ett snack där en lärare försökte övertyga mig att det var skolans ansvar att lära mina barn. I min värld är det mitt ansvar att mina barn får de förutsättningar som just det barnet behöver för att utvecklas kunskapsmässigt så långt som det bara går. Mina barn läser inte läxor för förhören utan för att de skall lära sig för livet. Sonen skulle glatt kunna få alla rätt på alla glosförhör i engelska genom att bara titta på dem just innan läxförhöret men han pluggar (snabbt under tre dagar innan - varför? Jo för som han säger jag tänker inte lägga tid på att lära mig dem igen). Jag vet att många barn inte har föräldrar som kan integrera lärandet i vardagen men vi måste visa att det går och att barnen lär sig massor genom att göras delaktiga. Skall man resa så ge dem biljetterna och låt dem lära sig hitta fram till tåget eller gaten eller vad det nu är. Vill de se en film låt dem beställa biljetterna. Vill de ringa kompisar lär dom slå upp numret osv. Sen dröjer det inte länge förän det är dom som lär oss minst lika mycket tillbaka. Någon måste våga visa vägen.
Skrivet av    Jämställd pappa

Rätt tänkt.

Annars tänker ju alldeles för många att allt som samhället i övrigt och föräldrarna inte orkar ta itu med, det ska skolan göra och lyckas med. Underbart att höra ifrån en förälder som tar sitt föräldraansvar och som inte försöker lämpa av det någon annanstans.
Skrivet av    Line

Artiklar från Familjeliv