Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Apropå anorexi...

Skrivet av Ebba m. 3
Fick idag veta att en av mina "kursare" har det. Hon är inte frisk men inte inne i en "aktiv fas" som hon uttryckte det... Men hon går på medicinering och samtal... Nu är jag själv noga med vad jag äter och så och lite smånojjig men INTE sjukligt, vill ju inte vara till stjälp för henne... Ska man helt undvika "matrelaterade" frågor och samtalsämnen? Fick en känsla av att hon gärna pratade om det iofs och jag har inget emot det, men jag vill ju inte säga nåt dumt eller så.

Hon planerar att skaffa barn efter plugget och hon var orolig för att hon skulle "trilla dit" under en ev graviditet. Hur var det för er? Riktar mig ju till Marie och Johanna då, svara bara om det känns ok!
*Kram*
Svar på tråden: Apropå anorexi...

Svarar gärna (blev långt)

Det är så öppet både att jag varit/är sjuk nu ändå så. Kan ju bara svara hur det var för mig och som allt annat så kan det ju skilja. Det här med matfrågor var bland det värsta jag visste! När folk frågade eller pratade om det blev/blir jag väldigt olustig till mods. Men vill hon prata om det är det jättebra! Ta tillfället i akt när det kommer ett bra tillfälle och prata om det. Är hon fortfarande i den fasen när hon kan prata om det så är det bra! Det här med känslorna som kommer undergraviditeterna har det pratats om inne på \"Barn och föräldrar med ätstörningar\". Jag har inte haft svårt att bli gravid, konstigt nog. Jag fick behandling när jag var 15 år och fick mitt första barn när jag var 21,5 år. Graviditeten (och min man, då sambo) hjälpte mig på fötter igen. Graviditeten fick mig att inse hur lycklig man faktiskt kan vara. Jag hade fått tillbaka min mens som varit borta väldigt länge innan. Men många har svårt att bli gravida vet jag. Jag klarade graviditeten galant måste jag få säga. Visst tog det emot att gå upp, men på nåt sätt besegrade jag djävulen i mig då och struntade i det och fokuserade på mitt lilla pyre i magen. Och jag gick ändå upp otroligt mycket (massor av vatten). Det kan nog vara lätt att trilla dit under en graviditet, men säg till henne att säga till bm om tankarna så hon vet att kan stötta när det kommer till vägning och matfrågor. Hon verkar vara i ett tidigt skede av ätstörning och inte anorexia. För att fylla kriterien och få diagnosen anorexia ska du ha ett bmi under 17,5 ca, du ska ha haft minst tre uteblivna menstruationer i följd och ha stark rädsla för att gå upp i vikt t.ex. Är din väninna väldigt smal? Hoppas du har ork att ställa upp och stötta henne. Det är påfrestande för en anorektiker kan oftast tänka på sig själv och vilja slingra sig ur en konversation. Jag blev nästan riktigt taskig emellanåt. Usch, hoppas det löser sig för din kompis! Styrkekramar till dig som verkar vara en fin kompis.
Skrivet av    Marie_AOA

svarar också:

Jag tycker inte att du ska prata mat med henne, prata recepet men strunta i att prata bantning och nyttighetsgrader. Men ät gärna när hon äter för då försvinner spänningen runt maten. När jag umgås med människor som jag vet har ätstörningar så försöker jag avdramatisera mat, jag fikar och äter och påpekar hur mycket jag älskar mat (faktist sant numera). Jag valde bort alla bantande och tränande kompisar för att det blev för jobbigt när jag bestämde mig för att bli frisk, det var otroligt mycket roligare att vara med mina \"vi åker och fikar\" kompisar. Alltså, prata inte vikt, träning, kalorier det gör det bara värre. Att få ett barn var det bästa som kunde hända mig. Plötsligt var inte min kropp ful utan vacker och den kunde bära ett barn! Vetskapen om att bantning kan göra att jag blir steril gör att jag aldrig någonsin igen tänker börja krångla med mat. kram/ johanna
Skrivet av    johanna mA o magen

Tack!!

Jo, jag tror nog hon har anorexi, men hon har gått på behandling ett drygt år som jag fattade det... har gått från 25 medeciner till nu 2... Men det är ju inte bara anorexia hon har endel andra problem med. :( TAck för att du svarade, alltid lättare om man vet hur man ska förhålla sig! :) *Kram tillbaks*
Skrivet av    Ebba & kidsen

Tack!!

Ska nog tala om för henne det du sa om att få barn! Om jag får? Tror nog att det kan vara en tröst för henne, fast hon blev glad åt att höra att min mamma hade anorexi innan hon fick mig och min syster, att hon hade klarat det och inte fallit tillbaka. Jättebra tips om träning och mat! *Ska hålla mig i skinnet och INTE bladdra på som jag brukar* Tack så jättemycket! *Kram*
Skrivet av    Ebba & kidsen

Hm

När jag fick diagnosen anorexi så hade jag inte utebliven mens. Min bmi pendlade mellan 16 och 16,5. Har aldirg hört om att mensen måste utebli för att man ska kunna fastställa diagnosen, även om det är väldigt vanligt att den uteblir.
Skrivet av    Mia - pojkmamma

Det är

vad jag har hört och även läst här på aff. Konstigt att de säger så olika. Min mens uteblev länge, minns inte exakt men länge var det.
Skrivet av    Marie_AOA

Kom på

att det visst är skillnad på anorexia och anorexi. Kanske det som är skillnaden? Jag vet inte bara gissar.
Skrivet av    Marie_AOA

Det viste jag inte

Den informationen har jag missat. Jag var i tonåren när jag var sjuk och tänkte inte så mycket på om det var anorexi eller anorexia, trode det var samma. Hur som så är det en väldigt otrevlig sjukdom som man aldrig blir riktigt fri från. I dag är jag \"frisk\" och lever ett normalt liv, men det är så lätt att falla tillbaka om man inte tänker sig för. Det handlar ju om så mycket mer än bara ett matmissbruk.
Skrivet av    Mia - pojkmamma

Samma här

Jag trodde också det var samma, men läste att det var olika inne på ätstörningssnacket. Skönt att läsa att du mår bra, bra jobbat!
Skrivet av    Marie_AOA

Artiklar från Familjeliv