Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Förbereder mig inför möte hos fam.rätten

Skrivet av Spånar
Hej!

På Onsdag ska jag o sonens pappa till familjerätten för möte. Sonen är 2,5 år. Det är pappans önskan (jag har också velat när sonen var mindre o umgänget inte funkade men då vägrade pappan). Jag fick ringa o ordna tiden o det enda jag vet att pappan vill ta upp är vårdnaden. Jag har ensam vårdnad o så vill jag att det ska förbli pga att vi ej kan sammarbeta.
Handläggaren sa att jag var välkommen att ta upp andra frågor eller saker jag ville diskutera eftersom vi ej kan prata normalt men det kan vara lättare när någon annan är med. Och det finns massor jag vill ta upp. Vill spåna lite med er för att se om jag är ute o cyklar eller ej...

Vårdnaren: Hur ska vi kunna ha gemensam vårdnad när vi inte ens pratar? All kommunikation sker via sms o aldrig kommer vi fram till ett gemensamt beslut gällande umgänge osv. Alltid massa bråk o tjafs om allt. Jag är rädd att det bara kommer bli så mycket värre vid gemensam vårdnad även om jag så klart vet att det i andra fall är det bästa för barnet. Under förutsättningarna att man som föräldrar kan komma överrens o inte bara tjafsa över sms?

Säkerhet: Kan jag ta upp frågan om pappan har barnsäkrat sitt hus? Han är slarvig av sig o jag tror inte ens han tänkt så långt att en 2-åring kan skada sig på så mycket. Men jag kan inte fråga honom öga mot öga utan att det tar hus i helvete. Jag vill veta om jag kan lämna sonen hos honom o känna mig trygg o veta att han är säker. Eller går jag över gränsen för vad jag ska lägga mig i? Själv ser jag det mer som min skyldighet...

Presenter: När sonen varit hos pappan får han ibland presenter av släkt o vänner. Men han får aldrig ta med det hem. Inte ens när han fyller år eller på julen får han med sig en enda sak hem. Det är jätte jobbigt för både honom o mig när han vill visa vad han fått o frågar efter saker han vill leka med men som är hos pappan som han bara är hos på helgen. Sonen gråter till o med efter saker som han ville haft med sig o lekt med. Det hade varit mindre elakt mot barnet om han åtminstone fick med sig några av presenterna hem tycker jag.

Umgänge: Pappan vill ha sonen varannan helg. Jag anser att han är lite för liten. Att det fortfarande är ofta som är bra. Då kom hans pappa o krävde varannan helg + söndagen dem andra helgerna. Är jag självisk som säger att jag vill ha en dag/helg att umgås med sonen o kunna träffa min sida av släkten? Som det är nu hämtas sonen kl 10 på lördagen o lämnas kl 10 på söndagen (vilket ger mig tid för helgumgänge på söndagen) och andra helgen hämtar han sonen kl 10 och lämnar igen på kvällen (vilket ger mig lördagen för umgänge) Jag jobbar heltid så på vardagarna blir det bara tid för matlagning, badning o lite lek o prat innan sängdags.
Svar på tråden: Förbereder mig inför möte hos fam.rätten

En fråga till...

Angående bankkonton. Jag har ju som jag skrev ensam vårdnad. När sonen skulle döpas gav min farfar sonen ett eget konto med en viss summa pengar på. Sedan har jag, min farfar o min mamma satt in lite sparpengar på det kontot som är tänkt att funka som bidrag till tex körkort, lägenhet o ev andra lite större utgifter när sonen blir större. Får pappan som han vill blir det gemensam vårdnad. Då kommer jag o sonen behöva hans underskrift för att ta ut pengar om banken gör rätt. Gör banken fel kan han ta upp sonens pengar utan min underskrift vilket jag tycker är för jävligt eftersom det är JAG o MIN släkt som sparar pengarna. Hans släkt bidrar inte med en krona. Det gör mig förbannad. Nu menar jag inte att jag ska bestämma vad sonen ska använda pengarna till men jag vill ha en chans till att uttrycka mina åsikter om detta görs innan han är 18. Hade pappan sparat på sitt håll så hade det samma gällt honom. Jag litar inte ett dugg på den mannen...
Skrivet av    Spånar

Några tankar

Vårdnaden: Gemensam vårdnad förutsätter att man kan samarbeta och finna lösningar för barnets bästa. Det innebär att man måste kunna ha en respektfull dialog och då räcker det inte med SMS. Nu är han liten, men besluten blir större och svårare med åren. Börja med ett utökat umgänge och få till en fungerande relation, tycker jag. Sedan kan ni ta er an vårdnadsfrågan när förutsättningarna finns. Säkerhet: Vad är det du tyckerär osäkert hemma hos pappan? Presenter: Du har rätt. Leksaker, kläder och andra saker är sonens personliga tillhörigheter och dessa är värdefulla för honom och ofta en viktig del av hans liv. Om de inte är viktiga för barnet så kan man undra varför han får dem. Inom rimliga gränser ska de få ta med saker fram och tillbaka, precis lika mycket som vi vuxna tar med oss vad vi vill och behöver om vi skulle dela vårt liv mellan två hem. Barn kan ha två hem, men inte två liv. Det är vuxna som är separerade, inte barn. Frågan är mycket enkel: vill du att ditt barn ska känna glädje och sammanhang i sitt liv eller vara ledsen och känna saknad och undra vad han gjort för fel som inte får ta med favoritbilen eller vad det nu gäller? Umgänge: Ofta är bättre för en tvååring, precis som du beskriver. Lägg in ett par vardagar i schemat också så att de får ett mer kontinuerligt och tätare umgänge. Det måste inte innebära sova borta. Det kan innebära dagumgänge (eller hämta från dagis och skjutsa hem till dig sedan). Med tiden utökar man till kanske vv-boende. Det viktigaste här är inte rättvisa mellan föräldrar eftersom barn inte är godispåsar. Det viktigaste är barnets trygghet i balans med behovet av båda föräldrarna. För övrigt så klarar barn mycket lättare av vv-boenden och allt annat om föräldrarna samarbetar väl och sätter barnet främst. Alltså är det i samarbetet sinsemellan man lägger grunden för allt annat. Lycka till!
Skrivet av    Malinau

Svarar igen

Ta du och flytta dessa pengar till ett konto som står i ditt namn. Då blir det aldrig några problem. Risken att han kan ta barnets pengar är oerhört liten och banken är ansvarig för ett sådant misstag, men du vill kanske inte ens behöva tjafsa med honom om något framöver. Du är inte ens skyldig att nämna för pappan att det finns några pengar. Det är ju dina om de står på ditt konto och jag antar att han inte känner till dem nu.
Skrivet av    Malinau

Som det är nu...

står kontot i sonens namn, men jag ska absolut flytta över dem i mitt namn om gv blir aktuellt. Tack för tipset. Han vet om att det finns eftersom han fick det i doppresent och fadern var med på dopet.
Skrivet av    Spånar

bollar lite till...

Umgänge: Ja jag hade också tyckt att det var bättre om pappan hade velat träffa sonen någon gång på veckan också. Det räcker med att tex gå till lekparken, fika eller vad som helst i ett par timmar. Så var det även bestämt tills dess att pappan som bor 5 mil härifrån (dvs i en annan kommun) ansåg det för jobbigt o för dyrt att träffa honom så ofta. Han sa även att \"det inte är lönt eftersom de inte hinner göra så mycket\" under dem timmarna. Vv-bodende känns därför inte heller aktuellt i framtiden eftersom det innebär byte av dagis/skola. Vårdnad: Håller med. Gv känns ganska omöjligt som det är idag. Men jag kan inte heller säga aldrig eftersom saker o ting kan bättra sig med tiden. Men det är så svårt. Har tex sagt att jag inte vill ta viktiga saker via sms gv eller ej. Men inte hjälper det vad jag säger inte. Självklart är inte barn saker man ska dela rättvist mellan föräldrar. Det handlar mer om att jag tror att det är viktigt för sonen att någon gång ha en dag med sin mamma där man kan göra något gemensamt o tex hälsa på mormor o inte bara vara så att mamma har hand om hämtning/lämning hos dagmamma, matlagning o sen nattning på vardagar. Trist minne han kommer ha av mig i så fall. Det är lika viktigt för mig att få uppleva att åka till djurparken med honom. Att ha en dag ute på mormors gård med sonen. LIka viktigt som det förhoppnings vis är för honom. Att en förälder blir \"lekpappa\" o en blir \"vardagstråkmamma\" känns lite snett. Men jag ska fundera över hur egoistisk min syn är innan jag tar upp det med pappan. Säkerhet: Pappan o hans samob har flyttat till nytt hus. En gång hämtade jag sonen hos dem eftersom jag var i stan och skulle hälsa på sonens gudmor. Slängde ett öga i hallen och såg att det inte finns skydd i kontakterna. Jag tänker på spärrar i fönster så att han inte trillar ut. Låst källardörr. Proppar i eluttag. Barnsäkra lådor där knivar osv förvaras. ALlt sånt som man normalt har som småbarnsförälder hemma. Presenter: Det låter hur vettigt som helst det du skriver. Så tänker jag med. Jag skickar tex alltid med favoritnallen o någon leksak han själv väljer när han åker till pappan. Favoritsakerna ska tillbaka hem för annars saknar han dem. Menar inte att rensa pappans hem på leksaker utan bara att han slipper skiljas från det han gillar mest. Det känns också väldigt underligt att pappan sagt att han köpt keps o andra kläder till sonen som han har när han är där. Ytterkläder o så skickar jag ju med pojken eftersom han inte gärna kan åka dit naken :P Varför ska han tom ha helt andra kläder när han är där kan man ju undra... Sen säger jag så klart inget om att han har extrakläder där som ombyte om det jag skickar med inte skulle räcka.
Skrivet av    Spånar

Få frågor

Jag tycker att du ska koncentrera dig på få frågor, för det kommer att ta tid att komma överens på varje punkt. Bestäm dig för vad som är de viktigaste punkterna och slopa resten. Detta om presenter tycker jag att du kan slopa. Det är överkurs. Detta ang säkerhet tycker jag också att du kan slopa. Även om det är en viktig fråga så kan han ju bara svara \"Ja, jag har barnsäkrat och du kan känna dig trygg\" - men kan du känna dig trygg för att du fått det svaret på ett möte? Där handlar det om att du helt enkelt får släppa taget och lita på pappan, och det är inget ni löser på ett möte hos familjerätten. Jag tycker du ska koncentrera dig på vårdnad och umgänge. Jag vet inte hur stor chans du har att ha kvar ensam vårdnad för att ni har svårt att komma överens. Kanske är detta att vilja gå till familjerätten ett steg i rätt riktning från pappans sida? Ett sätt att försöka inleda en dialog? Gå dit med öppet sinne och en samarbetsvillig och positiv attityd. Nu har ni ju en gyllene chans att komma fram till gemensamma beslut ang t ex umgänge. Det här mötet är ju något bra för din son! Nu visar ju pappan ett verkligt intresse för att umgås med sin son, försök att ta vara på det för din sons skull. Stoppa inte käppar i hjulet som att dra upp presentfrågan, det tycker jag mest är gnäll faktiskt. Det är väl ganska enkelt att bara bemöta din son med att \"De sakerna bor hos pappa, dina andra saker bor här\"? Då har ni ju en sak mindre att vara oense om och att ni minimerar era konflikthärdar tror jag att din son vinner så mycket mer på, än om han efter långvarigt tjat från din sida får ta med en Batman eller två från pappa till dig. Lycka till!
Skrivet av    Eva E

kanske du har rätt

Självklart är det en bra sak att vi ska gå dit. Annars hade jag ju inte gått. Det var dessutom jag som fick ringa o boka tid för mötet. Men saken är den att pappan sagt att han vill ha gv o nöjer sig inte med annat. Går inte jag med på att skriva på om det hos fam.rätten blir det rättegång. Så det är svårt att vara helt öppen när jag vet att det egentligen innebär att han menar att jag ska hålla med annars blir det ett helvete för mig. Men jag ska försöka vara den \"mer öppensinniga av oss\". Ok. Säkerhet är kanske inte så viktigt då. Hade tänkt fråga hur han har barnsäkrat sitt hem eftersom jag inte tror att han ens vet vad fönsterspärrar o elpluggar är. Men det är som du säger kanske bara nåt som förvärrar saken mellan oss. Bara att hoppas på att nån annan talar om för honom att det måste man ha o hålla tummarna för att ungen inte pillar in nåt i uttaget då :/ Det är inte JAG som vill ha sakerna här. Det är en ledsen son som kommer hem efter att ha fått en massa paket på tex julen som enligt pappa o farmor mfl hävdat att det är hans. Som han sedan får leka med några timmar o sen åka hem utan. Tvååringar har nog svårt att förstå det där med att jag har vissa saker hos mamma o vissa hos pappa. För att pappa o mamma inte ska bråka så får jag snällt släppa grejjerna o inse att jag får leka med dem igen nästa helg. Sonen är ju inte heller med hos famrätten o får inte uppleva nåt \"tjat o gnäll\" om några saker utan antingen börjar pappa skicka med saker efter det eller inte.Gör han det inte så får det vara så. Gör han det så är det väl ändå sonen som vinner på det eftersom han slipper känna det jobbigt att separera från nya roliga gåvor eller?
Skrivet av    Spånar

Som jag uppfattar det...

...så vill pappan ta ett större ansvar och ha en större plats i sonens liv än hittills. Det verkar vara ett genuint önskemål från hans sida, inte något som han drar igång för att jäklas med dig. Det grundar jag på att han inte vill ha överdriven kontakt med dig utan vill bara ha SMSkontakt, han har ett nytt förhållande osv. Det är ju trots allt det normala idag att föräldrarna har gemensam vårdnad. Kanske är det en viktig symbolfråga för honom att han är vårdnadshavare för sitt barn? För mig skulle det kännas HELT FEL att inte vara vårdnadshavare för mina barn. Jag skulle också dra mitt ex inför tingsrätten om jag förvägrades den rättigheten. Det verkar inte som att pappan tjafsar med dig om så mycket annat än vårdnaden och umgänget? Det verkar inte som att han framför synpunkter på hur du hanterar säkerhet, presenter mm? Om du kommer med en massa synpunkter på hans föräldraskap så kan det kännas för honom som att du har en besserwisser-attityd och en negativ inställning, vilket kan ligga bakom att han inte vill ha annat än SMS-kontakt. Fortsätt skicka med sonens favvoleksaker till pappan om du vill, men inse att pappan kan välja att göra på ett annat sätt. Även om sonen inte är med på familjerätten och hör nåt tjafs om leksaker, så drabbas sonen av om det är dålig stämning mellan hans föräldrar pga tjafs om leksakerna. Det viktigaste för er son är ändå att ha en bra kontakt med bägge sina föräldrar. Handla så att du verkligen kan säga i framtiden att du gjorde allt för att främja det.
Skrivet av    Eva E

nej

det enda han ens bryr sig om är att umgänget ska ske så som han tycker är bra för hans del. Aldrig för sonens bästa. Det är bara vad HAN tycker alltid. Att börja med övernattningar samtidigt som inskolning hos dagmamman sa jag tex nej till vilket han fick till att jag bara säger för att han inte ska få som han vill. En symbolisk sak är nog bara vad det gäller eftersom han inte är intresserad av någon delaktighet. Sonen skulle ev. operera sig o jag berättade så klart det för honom. Inte ett ord om det igen. När det blev beslutat sa jag att det blev op. Jaha. Sa han bara. På op dagen hörde han inte av sig. Ville inte följa med eller iallafall erbjuda sig skjutsa oss till sjukan. Det tycker jag säger en hel del om hur engagerad man vill vara. Jag har aldrig undanhållt nåt för honom. Han har kunnat ställa hur många frågor som helst o vara hur delaktig han vill men det har han inte. Då förstår jagi nte varför man ska ha gv. Hade det varit jag så hade jag absolut velat ha gv och jag hade aldrig i hela mitt liv inte brytt mig om att mitt barn skulle opereras! Citat: \"...så vill pappan ta ett större ansvar och ha en större plats i sonens liv än hittills. Det verkar vara ett genuint önskemål från hans sida, inte något som han drar igång för att jäklas med dig. Det grundar jag på att han inte vill ha överdriven kontakt med dig utan vill bara ha SMSkontakt, han har ett nytt förhållande osv.\" Att kommunikationen sker via sms kan du väl ändå inte se som något bra när man ska ha gemensam vårdnad? Det är väl för tusan a och o att man iallafall kan prata med varandra i telefon om man ska ta mer ansvar o vara mer delaktig eller? Att han skaffat ny har inte med saken att göra. Det bryr jag mig inte ett dugg om heller eftersom han o jag hade en \"affär\" i tre månader som helt oplanerat råkade resultera i ett barn. Inte för att jag ångrar att jag fått barn så klart. Mne inga känslor eller brustna hjärtan finns så det handlar inte om bitterhet det här. Att man går från absolut noll engagemang till delaktighet så fort man fått gemensam vårdnad kan man försöka lura i någon annan.
Skrivet av    Spånar

Min erfarenhet..

av samtal hos Fr är många och alla de gånger man förberett sig så går man oftast därifrån med fler frågor. MEN det är en väldigt bra början på ett ev. framtida samarbete! Jag tillhör en av dom som anser att om man inte kan samarbeta, vilket är tydligt i ert fall, så är GV helt förkastligt just nu i detta läge. Man kan ha umgänge med sitt barn ändå, trots vårdnadsform. Det bästa för barnet är trots allt att NÅGON ska bestämma! Sen om det är mamman lr pappan spelar mindre roll, bara man alltid utgår från barnets bästa. Man kan diskutera pappans sätt (ge mig Gv annars går jag till domstol) vilket jag anser är utpressning och det är något jag definitivt tar avstånd ifrån, i all oändlighet. Han verkar köra sitt race men låt honom hållas. Bara du framför dina synpunkter/frågor/funderingar sakligt så kan mötet bli bra i slutändan/framtiden. Er nuvarande kommunikation kan man ju önska att den vore bättre (been there..done that) men i nuläget kanske pappan inte klarar av det. Då är de något du måste acceptera. Jag vet att det är supersvårt men vad har du för val egentligen?! Ännu mer \"tjat\" föder mer irritaion från hans sida. Han nöter på dig och sen är spiralen igång igen..igen och igen... Vad gäller presenterna som stannar hos pappa så är ngt du måste acceptera. Jag förstår honom och hans tankesätt och lika klart förstår jag hur du resonerar. Bara för att han har sin syn, innebär inte att du måste hålla på samma linje. Gör det du själv anser är bäst för Er son. Vem vet...pappan kanske tar lärdom av det så småningom. Kan ju berätta att jag slutade skicka med min son sina saker just för att de ALDRIG kom tillbaka.... Fokusera på umgänget och vårdnaden i första hand. Lägg dina andra funderingar lite åt sidan och ta upp dom vid ett senare tillfälle. Jag tror nämligen att ett enda besök på FR hjälper inte er, utan ni lär säkert få återkomma. För att pappan ska \"lära\" sig att ta mer ansvar så måste du \"lära\" dig att släppa lite mer. Jag säger inte detta för att du ska må dåligt utan av egen erfarenhet! Lycka till nu och berätta sen hur det gått!
Skrivet av    Tweedy

Visst

Men han kan aldrig _bevisa_ att pengarna finns...
Skrivet av    Malinau

Jag menar inte...

...att det är bra att kommunikationen sker via SMS, utan att det är ett gott tecken att pappan inte biter sig fast i DIG och söker gem vårdnad enbart för att jäklas med DIG. Det verkar finnas gott om idioter som söker gem vårdnad och vvboende bara för att komma åt sina ex, och inte är så intresserade av barnen. I ditt fall så vill ju pappan vill ju ha kontakt med _sitt barn_, inte med dig. Det är tråkigt att han vill begränsa kontakten med dig, men du verkar så dömande mot honom så det är kanske inte så konstigt. Om du hela tiden har en negativ attityd gentemot honom och hittar olika saker att klaga på så är det inte så konstigt om ni hamnar i konflikter över telefon och han därför väljer bort den kontaktformen. Du måste nog inse vem som driver på konflikter hos er. Jag tror inte att du kan hänga dig kvar vid ensam vårdnad hur länge som helst och skylla på att ni inte kan samarbeta, om ursprunget till det är att du inte kan acceptera att pappan har andra regler/prioriteringar/tankesätt än du. Förstår inte varför du påstår att han inte vill vara delaktig, han vill ju utöka umgänget och ha gemensam vårdnad - det är väl tecken om något på att han önskar en högre grad av delaktighet. Hoppas att du på något sätt kan släppa lite på kontrollen av ditt barn, så att pappan också får plats. Det vinner ditt barn på.
Skrivet av    Eva E

Här kommer mer svar

Umgänge: Bor man för långt ifrån varandra så uppstår problem. Det vet jag av egen erfarenhet. VV blir det ju aldrig tal om. Men jag tycker att han är för liten för att klara så stora glapp som två veckor och vad gör man då? Har pappan föräldradagar kvar som han kan ta ut så kanske han kan ta ut en sådand dag varannan vecka, mitt emellan helgumgänget och tillbringa den med barnet. Vårdnad: Jag menade inte alls att du är egoistisk eller orättvis. Ber om ursäkt om jag skrev så illa. Jag tycker absolut att man kan kräva betydligt mer av dialog och samarbete än SMS för att man ska kunna dela på vårdnaden för ett barn. Jag tycker också som du att helgumgänget är viktigt även med dig och håller med om att \"lekpappa\" och \"vardagstjatmamma\" inte är någon bra fördelning. Säkerhet: Då förstår jag. Det du skriver om är grundläggande och ska bara finnas. Presenter: Där är vi överens.
Skrivet av    Malinau

Tack snälla Tweedy

Tack för ditt svar. Det är så nyttigt o bra att rå lite feedback från någon som varit där. Jag håller med. Jag kommer hålla på att gv inte är aktuellt i dagsläget. När vi kan prata normalt så går det att ta upp. Jag tycker att det är lite snett att det är så mycket påtryckningar om gv. Jag förstår att han vill ha gv. Men jag tror inte att han har riktigt förstått vad det innebär och vilka krav det ställer på vår relation. Hoppas han får klarhet i det. Jag tycker att det är trist att man ofta ses som egoistisk och som någon som helt enkelt vill klara allt det där själv. Men vilken förälder VILL egentligen \"dra hela lasset själv\"? Ingen hade blivit gladare än jag om jag kunnat dela ansvar och bolla funderingar med en förälder till. Någon man kan ringa till och prata med om det hänt något eller om man är rådvill. Det har jag velat och tänkt på i över två år men inte en enda gång har jag ens kunnat föreställa mig att det kommer bli så när vi har det som vi har det. Men man kan som sagt aldrig säga aldrig. Det handlar ju inte om att stänga ute den andra föräldern för att vara elak. Det där med att acceptera att kommunikationen sker via sms får jag helt klart göra. Och har gjort. Däremot har jag sagt att det är väldigt mycket svårare att förstå varandra via sms eftersom det kanske behövs fler ord än vad som rymms i ett sms. Är det lättare att missförstå o inte vara tydlig är det lättare att bråka. Jag svarar på hans sms. Men han måste förstå att om han vill ha gv är det inte ett alternativ som kommunikation. Att lära sig släppa är svårt. men jag ska tänka på det. Jag vill bara poängtera att jag alltid gett med mig när jag ansett att det är bra för sonen hur svårt det än varit för mig. Man har lätt för att bli överbeskyddande som mamma (och pappa också för den delen) Allt det där andra ska få vänta som det känns nu. Som du säger behöver man inte lösa allt den här gången. I så fall räcker inte en timme så långt. Och vem vet. Det kanske börjar lossna lite så att man kan ta upp det andra på ett vettigt sätt o få en vettig version av hans tycke o tankesätt senare. Tack igen för att du delar med dig.
Skrivet av    Spånar

Fråga

Vi verkar ha lite lika synsätt i många frågor här, men en sak är jag nyfiken på. Du säger att om föräldrarna inte kan komma överens så är det bättre att den ene avstår från vårdnaden. Frågan är_ Skulle du kunna avstå från vårdnaden av dina barn, om du inte kom överens med pappan? Bara en nyfiken fråga, om du alltså skulle kunna leva upp till det själv? Jag har _väldigt_ svårt att tänka mig att inte vara vårdnadshavare till mina barn, att inte få säga till om val av skola, vaccinationer, få gå på utvecklingssamtal osv. Jag kan med lätthet se mig själv säga \"Ge mig gv frivilligt, annars går jag till domstol!\". Alltså, utpressning enligt dig och attköra sitt eget race... Fmm för mig är det inte utpressning, för mig är det att hävda mina lagliga rättigheter som förälder. Jag ser det snarare som utpressning att vägra gv om det inte finns mkt starka skäl, typ misshandel osv.
Skrivet av    Eva E

jag kan inte...

kommentera det du skriver riktigt för då hade jag fått skriva en hel bok tror jag. Det ligger så mycket annat bakom både i det förflutna och sånt som hänt oss emellan i dagsläget. Men jag kan säga som så att jag i alla lägen vill diskutera och jag lyssnar också. Men via sms är det väldigt svårt att göra det. Det är alltid så att han yex säger att JAG vill ha honom över natten nu. Och då säger jag att han har just skolats in hos dagmamman och har det lite jobbigt. Kanske är det dumt att göra ännu en förändring precis nu. Men vi kan prova så fort han \"landat\" lite i sin vardag igen. Då säger han JAG är minsann hans pappa och har rätt att träffa honom. Hur tror du att JAG känner då? Då säger jag att jag förstår det och att det ju inte är ett nej för alltid. Kanske vi kan göra det här redan om en månad, men inte just nu. Då ska jag gå till tingsrätten säger han. Du märker kanske jargongen. Det är som att tala till en vägg. En egoistisk vägg dessutom. Det blev till slut som jag ville. Vi väntade. Jag sa att jag märker att det går mycket bättre med dagmamma o han är inte lika klängig på mig så om du vill kan vi ta en natt nu o se hur det går. Äh jag vet inte vart jag vill komma med det här, men det är jämt så att HAN vill en massa och jag är dum i huvet iallafall. Jag VILL att han ska vilja, men på rätt sätt. Det behöver inte vara på mitt sätt. Men han måste vara villig att överväga om det är bra för sonen eller för honom.
Skrivet av    Spånar

just det ja!

Jo jag skulle komma till en sak haha.... Jag ville säga att det är enligt mig naturligt att bf faktiskt vet mer om vad barnet mår bra av o klarar av eftersom det är bf som skolar in på dagis, hämtar o lämnar, nattar mer osv. Det är lättare för tex mig att läsa av honom o se hur han mår eller vad som är olämpligt just nu. Men det skulle jag inte ens våga säga högt (än mindre inför hans pappa) för då skulle man bli styckad av alla uf, familjerättssekreterare och halva detta forumet :P Så ja... mitt sätt är kanske bättre ibland. Men inte ALLTID.
Skrivet av    Spånar

Det är väl självklart

Att den som lever tillsammans med ett barn känner det bättre än den som träffar barnet ett dygn ungefär varannan vecka.
Skrivet av    Malinau

svarar igen

Skönt att både få lite medhåll från din sida o lite mothugg av andra här :) Hade jag fått välja själv hade jag gärna haft det som vi har det nu ett tag till med umgänget... dvs lördag kl 10 -söndag kl 10 udda veckor och söndag mellan 10-17 jämna veckor. Det blir umgänge varje vecka plus övernattning varannan. Förstår inte varför man måste ha så bråttom med allt jämt. Det funkar ju hur bra som helst. Sonen mår bra och det kan man väl få hålla på ett tag till kan jag tycka. Men det kommer tas upp på mötet så kanske han förstår vad jag menar o att han viker sig. Annars får han faktiskt ta o köra dem där 5 milen o träffa honom i veckan varannan vecka då tycker jag. Nä men jag brusade inte upp eller tog illa vid mig när du skrev att barn inte är godispåsar :) Jag ville bara förklara hur jag ser på det. Har kanske lätt för att verka arg när jag skriver eller nåt :P Ännu ett skäl till att det är dumt att skriva sms ;)
Skrivet av    Spånar

Men hur kul...

...är det för pappan att vara nr 2 i föräldraskapet för att du har utnämnt dig till nr 1? Jag tycker faktiskt att du ska försöka backa lite, t ex tillmötesgå pappans önskan om umgänge även om det sker med kort varsel, vara för att visa att du anser honom vara en kompetent förälder. Jag tycker att du känns väldigt kontrollerande och dominant gentemot pappan; du kollar in säkerheten i hans hall när du är där, du har åsikter om att han köpt kläder o saker som sonen bara använder hos pappan osv. Det är så tydligt att du tycker att du vet bäst, och behöver undervisa och kolla upp på pappan och ska vara den som avgör allt. Han får be snällt - men _du_ bestämmer. Den här attityden retar förmodligen ditt ex (den skulle reta mig till döds!) och bidrar starkt till era konflikter. Jag tycker inte att det är för mycket begärt att som förälder få ha ett visst inflytande och ibland få igenom de ideer man har. Vilket inflytande har ditt ex? Har han något att säga till om alls?? Du måste nog backa lite om ni nånsin ska få det här att funka.
Skrivet av    Eva E

Svar *långt*

Jag tycker inte att det handlar om att \"avstå\" vårdnaden så som du uttrycker det. Man kan ha GV den dagen kommunikationen fungerar mellan 2 föräldar som har barn ihop. Men när det är så infekterat som det är i vissa fall så tror jag inte det är den ultimata lösningen just då. Vem säger att det är bäst för barnet med GV OM föräldrarna inte kan kommunicera om saker, tex val av skola osv. Är det bäst för barnet att ha 2 föräldrar som träter om det ena och än det andra och aldrig kommer överens om något?! Är det inte bäst isåfall att en har vårdnaden och tar besluten tills de bägge kan besluta tillsammans?! Min sons pappa och jag har Gv. Det har vi haft sen sonen föddes. Kommunikationen mellan fadern och mig var längre ner än botten på ett djupt hav.. (jag födde barnet mot hans vilja) Vi nådde inte fram till varandra och då gick vi på samtal på FR. Antalet samtal är definitivt fler än 10 och kanske något mindre 30... Vi försökte att kommunicera genom sms/mail, men det ledde bara till en himla massa missförstånd och så rullade det på. Det var ingen kul situation när man bara ville ha lugn och ro. Vi var bägge fokuserade på sonen i första hand men var inte överens om allt. Jag kan ärligt säga att jag inte litade på pappan (med tanke på alla omständigheter som jag inte vill gå in på här) men jag fattade ändå att pappan var superviktigt för sonen och inte ngn jag ville ta ifrån honom. Det min erfarenhet lärt mig av allt det jag gick igenom och det jag har hört av andra så vet jag att vårdnadsformen och ekonomin (underhåll) är de mest infekterade ämnena som föräldrarna tar upp. Kan man eliminera något av det så kan man kanske vinna något annat i längden. Kommunikationen är trost allt det allra viktigaste mellan två föräldrar!
Skrivet av    Tweedy

Hmm

I det fallet så hade ju mamman kunnat sagt: \"Jag tror inte att det är så lämpligt att sonen sover över just inatt, han är gnällig och klängig eftersom han inskolas hos dagmamman så det blir nog ingen rolig natt för dig\". Om pappan ändå vill ha sonen över natten så kan han väl få pröva? Om det går bra så fine, då hade faktiskt mamman fel. Om det blir jobbigt så hade mamman rätt och pappan fick en jobbig natt och lär väl lyssna mer på mammans varning nästa gång? Att ha ett lärar-elev förhållande föräldrar emellan funkar nog bara om eleven är villig att ta birollen som erbjuds... Om pappan tydligt visar att han inte accepterar att degraderas till en biroll i sitt föräldraskap så måste mamman acceptera det. Tror inte att detta skulle räcka till ev i tinget...
Skrivet av    Eva E

inte så kul

men jag är boförälder. Det ger mig ett försrprång trist men sant. Nej jag tänker inte ge med mig när det gäller umgänge när det inte är till sonens fördel. Det handlar inte om kort varsel. Det spelar mig kvitta. Det är jag van vid eftersom han bytt \"schema\" femtielva gånger o jag sagt ok. Det enda jag krävt är att ett \"schema\" ska finnas så jag kan planera mitt liv lite också. Inget beslut jag fattar görs för att \"låta pappan känna att han oxå får bestämma\" utan för att sonen är för liten för att träffa sin pappa allt mer sällan. Jag tycker att du råder mig att göra saker som gynnar pappan till nackdel för sonen. Det hade varit en HELT annan femma om det hade gynnat pappan men inte mig. Men så länge det är sonen som kommer i kläm så är svaret NEJ, NEJ o åter NEJ. Ser jag en livsfara för min son reagerar jag. Det är inte kontrollerande. Det hade varit oansvarigt av mig att inte tänka tanken tycker jag. Lika självklart är det att jag kollar tex dagmammans uttag. Fattar inte vad du anser är fel. Det är lika mycket hans ansvar att skydda sitt barn som mitt. Gör han inte det är det klart som korvspad att jag lägger märke till det vid tillfälle.
Skrivet av    Spånar

Men...

...eftersom du menar att pappan i det här fallet kör med utpressning för att han vill ha gv och är beredd att gå till domstol för att få det, så menar du ju att pappan bör avstå från gv. Och min fråga var helt enkelt om du själv skulle kunna avstå från gv om ett barn till dig. Anta att du hade en helt annan pappa, en som du kände förtroende för - men ni kom ändå jättedåligt överens. Skulle du kunna avstå från gv då?
Skrivet av    Eva E

Ok

Det låter som att risken är stor att det blir tinget för er. Det beklagar jag verkligen, jag tror att det är bland det värsta som kan hända för ett barn. Hoppas att ni hittar något sätt att undvika det, lycka till.
Skrivet av    Eva E

nej

det tycker inte jag. jag anser inte att ett litet barn ska vara \"försökskanin\" när han uppenbarligen inte mår bra för tillfället bara för att göra pappan nöjd o glad. Och om han hade fel hade det kanske lett till ännu jobbigare separation från mamman hos dagmamman nästa dag. Kanske det hade lett till att han gått tillbaka till ruta ett igen med inskolning vilket blir ännu en jobbig upplevelse. Det är väl PAPPAN som är vuxen o borde kunna ta ett nej för barnets bästa.
Skrivet av    Spånar

jaja

jag är en jävla skitmamma då för tusan. tingsrätten eller ännu mer bråk genom att motvilligt gå med på gv är som att välja mellan pest eller kolera.
Skrivet av    Spånar

ursäkta att jag lägger mig i...

men jag tror att du misstolkade det jag skrev och som tweedy sedan svarade på... jag menade att han sagt att han vill ha möte hos fam.rätten o går jag inte med på det han vill då så blir det tingsrätt nästa. Han menar inte att vi ska komma överrens. Inte ens att vi kan gå dit flera ggr för att försöka komma överrens. Utan på onsdag gäller det annars jäklar. Det kan man väl se som utpressning? Det verkar som tweedy förstod vad jag menade men inte du.
Skrivet av    Spånar

Jag tycker verkligen

att mitt ex är en riktigt usel förälder, men jag ser ingen anledning att ta ifrån henne gemensam vårdnad. Jag tror att det bäddar för ännu sämre föräldraskap och ännu sämre relation. Du säger att du måste informera via sms. Utan gemensam vårdnad har han inte rätt att begära information från barnomsorg (och senare skolan). Är det rimligt?
Skrivet av    Pappa F.

nej så säger jag inte

jag säger att den dagen han kan tänka sig prata med mig istället för att skicka tramsiga sms hela tiden så är jag väldigt villig till det o då kan gv vara bra. Så länge han inte är villig till det så är det ganska svårt att kunna informera honom om något oavsett om man har ev eller gv.
Skrivet av    Spånar

Jag svarade på detta

\"Man kan diskutera pappans sätt (ge mig Gv annars går jag till domstol) vilket jag anser är utpressning\". Jag tycker inte att det är utpressning att tala om att man går till domstol om man inte får dela vårdnaden. Det tycker jag är att utöva sina rättigheter som förälder.
Skrivet av    Eva E

Vad pappa F menar...

...är att vårdnadsfrågan inte bara påverkar pappan visavi _dig_ utan att det också begränsar honom ifråga om informationsmöjlighet från _andra_, som t ex dagis och skolan. Pappan vill kanske ha gemensam vårdnad för att kunna ha en egen kommunikation med dagis o senare skola? Men om han inte är vårdnadshavare så har han inte rätt till det. Dagis o skola bryter tystnadsplikten om de ger ut info till andra än vårdnadshavare. Han får bara info om du godkänner det, får bara hämta om det är OK med dig, får bara dela vid utvecklingssamtal om du sagt ja osv osv osv. Det är ganska (ironi) stora inskränkningar i föräldraskapet vi pratar om, jag skulle som sagt aldrig acceptera att inte ha vårdnad om mina barn pga dessa inskränkningar.
Skrivet av    Eva E

Försökskanin?

För att barnet sover en natt hos sin pappa? Jag förstår att du vill ditt barns bästa, men ärligt talat...
Skrivet av    Eva E

ok då missuppfattade jag *imt*

...
Skrivet av    Spånar

tsss

ja men ska man inte kunna vara så vuxen som förälder att man kan diskutera med den andra i så fall? Han ska ha sina rättigheter men samtidigt göra det omöjligt för mig att utföra mina (tex i samråd med pappan ta beslut osv. det funkar inte utan kommunikation så är det bara) Nu tänker jag inte tjafsa med dig längre. Du har inte samma åsikter som jag o det är ju bra att inte alla tänker lika. Som sagt känner du inte till hela historien så jag tar inte heller åt mig av din kritik.
Skrivet av    Spånar

ja

när han grät varje gång jag inte är i närheten pga att han tycker att det är jobbigt att bli lämnad i allmänhet eftersom inskolning pågick så kan ett misslyckande vara jäkligt onödigt precis i det skedet. jag vet hur min son mådde då så det beslutet ska inte jag behöva sitta här o försvara för dig som inte har en aning om vad du kritiserar. Han hade det jäkligt tufft. Pappan hade inte varit delaktig när han var liten. Han var alltid hos mig. Jag lämnade inte honom någonstans. Är det så himla svårt att förstå att man ibland får ta det lite lungt med vissa barn medan andra säkerligen hade klarat sova hos grannen om det skulle vara så?
Skrivet av    Spånar

OK, sista från mig

Men du tar åt dig av andra instämmande, fast de inte heller känner till hela historien? *ler* Och jag tycker inte att det handlar om att vara vuxen, jag tycker att man ska bli behandlad som en medförälder om man _är_ en medförälder, och inte som ett tjänstehjon som ska lyda. Jag skulle inte heller vilja ha mer kontakt än nödvändigt med någon som jag uppfattade kollade mig och mästrade mig.
Skrivet av    Eva E

det är väl skillnad!

Dem svaren jag tagit åt mig av var allmäna svar baserade på den infon jag gett dem och inte personliga som dina där du antyder att jag har pappan som tjänstehjon osv. Att jag är sämre som förälder för att jag sätter mig emot gv än honom. Vad vet du???????????????????? Det vet väl inte du något om!? Du vet inte vad jag säger till honom. Jag har inte sagt nåt om det där med säkerheten. Jag hade funderingar på det som jag skrev men jag har ångrat mig. Vad jag spånar om här säger väl inte jag till honom. Sen att han inte alltid får sin vilja igenom har du rätt i, men det har han fått det med. Han fick tex inte sin vilja igenom när han ville åka ensam med en två månader gammal bebis utan mig fastän jag ammade till kolmården (det är lååångt ifrån där jag bor) med jobbet mitt i sommaren efter att ha varit försvunnen i nästan en månadr. Men jag kanske va en mästrande dålig mamma då med. Tycker inte du ska uttala dig om saker du inte vet något om. Däremot uppsattar jag råd från dem som har förmåga att sätta sig in i både min o pappans o framför allt vårt barns situation o ge råd utifrån deras erfarenhet. Dina pekpinnar gentemot mig kan jag va utan tack.
Skrivet av    Spånar

Föräldraskapet – rättigheter och skyldigheter

Här talas om föräldrars rättighet till vårdnad och annat. Jag skulle vilja vända på det och tala om vad ett barn har för rättigheter. Ett barn har rätt att växa upp i en tillvaro där grundläggande saker är tillgodosedda, vilka varierar med åldern. För ett litet barn är det saker som mat, värme, kärlek och trygghet. För ett äldre inte bara det utan även mer. Läs FN:s barnkonvention: http://www.unicef.se/fakta/barnkonventionen/kort_version_av_bk/ I de lagar vi har i Sverige och dess bakgrundsmaterial såväl som i stor del av rättspraxis, är det barnets rättigheter och bästa som kommer i första rummet. Dessa rättigheter som barnet har innebär automatiskt ett antal skyldigheter för oss föräldrar. Barnet har rätt att ha en god relation med båda sina föräldrar. Under en hel del omständigheter, särskilt när vi talar om separerade föräldrar, krävs uppoffringar och ansträngningar från oss föräldrar för att det ska fungera. För mig ter det sig som tämligen självklart att man inte förbättrar situationen för ett barn genom att som förälder _börja_ med att kräva gemensam vårdnad under hot om stämning i en situation där man inte ens kan tala med varandra som folk. Utpressning har aldrig varit en väg till förbättrade relationer. En förälder är bara en människa. Jag kan förstå en pappa som känner sig som andra klassens förälder, har svårt att knyta an och ta ansvar för ett icke önskat barn och mycket annat. Men en vuxen person har alltid ett val vilket ett barn inte har. En vuxen måste man kunna ställa större krav på när det gäller förstånd och beteende än att ett litet barn ska behöva göra avkall på sina behov av trygghet och sammanhang för att en förälder ska experimentera, dessutom mot bättre vetande av de som kan något = barnsakkunniga. Den som känner barnet har för mig ett tolkningsföreträde, ja. Det ska inte missbrukas, så tro inte att jag menar det. I detta fall får inte jag något intryck av att mamman vill jävlas, men hon vill dels ha lite ordning och dels låta barnets behov komma först. ”Spånar” får korrigera mig om jag fattat fel. Mot bakgrund av ickeakademiska studier sticker jag också ut hakan och påstår att jag betydligt oftare ser mammor tänka på barnet bästa än vad jag ser pappor göra det. Mammor verkar också mer benägna att ta reda på saker genom att läsa sig till saker och fråga sig fram än vad pappor är. Föräldraskapet är kanske vår svåraste uppgift och varför tror så många att man inte ens behöver tänka till, än mindre skaffa sig kunskap? Man måste ha körkort för att framföra EU-moppe och det är betydligt enklare än att vara förälder! Att vara förälder är ingen rättighet. Det är en möjlighet. Ibland får man förtjäna sitt föräldraskap precis som man förtjänar vilket förtroendeuppdrag som helst. I vilket annat sammanhang kan man dyka upp som en nyvaken gubbe i lådan och kräva sina rättigheter innan man visat sig mogen att ta ansvar för sina skyldigheter och vara på sina möjligheter? Till Eva E (och andra som vill): Det är inte överkurs att ett barn inte få ta med sig sina käraste personliga ägodelar mellan sina föräldrar. Det är banne mig en självklarhet och den förälder som nekar barnet det är en elak egoist och en person som resonerar så och beter sig därefter har jag lite svårt att koppla ihop med någon som tänker på barnets bästa.
Skrivet av    Malinau

Oj

Vilket inlägg! Tack för det. Så otroligt klokt skrivet. Håller med om vartenda ord och vill bekräfta att jag inte är ute för att jävlas. Det enda jag lever för är min sons bästa. Något jag gör mitt allt för att tillgodose. Du anar inte hur mycket jag läst, ringt till fam.rätt, barnpsykologer osv för att få mina beslut och åsikter bekräftade. Det känns verkligen så i vårt fall att han slungar ut ett krav. Något han kommit på den dagen och beslutat sig för att föra igenom utan att disskutera eller kolla upp hur det skulle påverka ett barn i sonens ålder osv. När jag gör detta och säger nej blir jag den dåliga av oss. Jag vet att jag inte är dålig, men ett tag här i kväll (och en del andra gånger under alla turer) kände jag mig verkligen helt värdelös.
Skrivet av    Spånar

Barnets rätt

Ett barn har rättigheter, ja. Ett av barnets viktigaste rättigheter måste vara att få möjligheten att lära känna och knyta an till bägge sina föräldrar. Den som försvårar eller förhindrar detta åsidosätter enligt mitt tycke barnets rättigheter å det grövsta. Man kan säkert komma på småsaker hela tiden som gör att \"det passar inte nu\" om man vill. Man kan vara en riktig \"pain in the ass\" och röra upp himmel o jord om småsaker så att kommunikationen havererar och sen skylla på att \"vi kan inte ha gv för vi kan inte prata\". Det finns en massa sätt på vilka man kan försvåra och förhindra att barnet får en bra kontakt med sin andre förälder; på ytan verkar det som att man värnar sitt barn - men gör man det verkligen?? Om man ska förtjäna sitt föräldraskap så är frågan om man har gjort det när man beter sig på det sättet. Visst kan man sätta sig på sina höga hästar och säga att \"En vuxen människa ska minsann vara mogen nog att agera si o så\" osv men för barnets skull tror jag att man ska vara mer praktisk än teoretisk. Vi är inte mer än människor nån av oss. Mamman har givetvis mycket större chanser att knyta an till barnet eftersom hon är gravid, tar hand om barnet som spädbarn, har vardagskontakten osv osv osv. För pappan är det givetvis _mycket_ svårare. Om kontakten med barnet DESSUTOM ska försvåras av en massa omständigheter och kontrollerande och negativism så är risken stor I PRAKTIKEN (om än inte i teorin, där pappan ju faktiskt är \"en vuxen människa bla bla bla\") att han ger upp kontaktförsöken. Särskilt om senare får ett barn i sin nya relation - där han från början är en viktig person och accepterad person i barnets liv - så är risken stor att han släpper kontakten med det första barnet \"eftersom jag ändå bara gör fel och vi aldrig har fått nån vidare kontakt\". Har mamman gjort ett bra jobb om det resulterar i att barnet tappar kontakten med sin pappa?? Sett ur det perspektivet så tycker jag inte bara att tjafs om leksaker är överkurs. Det är en ren skitsak. Vill man sitt barns bästa så höjer man sig över detaljerna och ser helheten och fokuserar på det som är viktigt FÖR BARNET I LÄNGDEN. Men om man vill hålla på och gnälla och konstra och tjafsa så får man givetvis göra det. Jag tycker bara synd om barnet...
Skrivet av    Eva E

Har exakt samma...

...erfarenheter. Jag vill att sonen och pappan ska ha en bra relation, men pappan beter sig ungefär så som du beskriver. Själv har jag läst massor av böcker och varit hos barnpsykologer etc etc. Vet inte vad jag vill säga egentligen mer än att jag tycker du gör helt rätt!
Skrivet av    lilly7

Kommenterar vidare

”Ett av barnets viktigaste rättigheter måste vara att få möjligheten att lära känna och knyta an till bägge sina föräldrar.” För att kunna göra det måste barnet känna trygghet. Jag tror inte barn knyter an till någon särskilt väl om barnet känner sig otryggt. Tror du? Trygghet är något man bygger upp. Trygghet lägger du grunden till när de är små och det varar I LÄNGDEN precis som otrygghet. ”Den som försvårar eller förhindrar detta åsidosätter enligt mitt tycke barnets rättigheter å det grövsta.” Självklart, men det uppfattar inte jag att det handlar om här. På vilket sätt gör det det? Genom att pappan ska behöva vänta sisådär tre-fyra veckor på att barnet tar sig an en utmaning i taget (inskolning hos dagmamma)? Har han väntat med det i två år kan han väl förväntas kunna vänta ett par veckor till om det uppenbarligen är bäst för barnet? Sedan verkar det ju som att pappan bara kan tänka sig att åka de fem milen varannan vecka för att umgås med sitt barn. Vem är det då som sätter gränserna? Inte är det mamman i alla fall. Hon skriver också om hur hon varit flexibel hela tiden med när det passar pappan att träffa barnet och aldrig har nekat honom om det inte varit nödvändigt. Barn behvöer rutiner och förutsägbarhet för att känna sig trygga. Alltför mycket krångel i ett umgängesschema gör att barnet inte får dessa behov tillgodosedda. Den som ständigt krånglar därför att annat prioriteras tycker inte jag gör ens en grundläggande ansträngning för att umgänget med barnet ska fungera och återigen är det då inte den andre som jävlas. Jag menar inte att man ska regler och rutiner så strikta att man aldrig kan göra undandag eller vara flexibel. Men rutin och ordning måste vara övervägande delen, inte tvärtom. Att anse att \"En vuxen människa ska minsann vara mogen nog att agera si o så\" är inte att sitta på höga hästar. Det är att ställa större krav på en vuxen än ett barn. Är det så orimligt? När du säger att man ska vara mer praktisk än teoretisk, menar du då att om det nu inte passar pappan att anpassa sig till ett vettigt schema och göra vissa prioriteringar för barnets skull, så ska pappan ha rätt att göra det? För så tolkar jag dig. Jag tolkar ditt resonemang som att det inte spelar så stor roll om barnet känner sig otryggt (teori) för om inte barnet kan ta den smällen så kan barnet tappa kontakten med sin pappa. Vad ett senare barn i en ny relation har med detta att göra kan jag inte riktigt se, även om jag förstår ditt resonemang. I mina ögon är det bara ännu ett omoget beteende. Däremot håller jag fullständigt med dig om att en förälder aldrig får använda alla upptänkliga ursäkter för att hindra eller försvåra relationen mellan barnet och den andre föräldern. Det är helt enkelt inte för barnets bästa och det är också ett omoget beteende. I många fall finns säkert en blandning av dessa hos båda föräldrarna. Det får var och en jobba på för att ta bort. Tro mig, jag förstår pappor som ger upp, som känner sig som andra klassens föräldrar etc. Det finns mammor som jävlas och det gillar jag inte heller. Men jag förstår också den oro som många mammor som tagit hand om sina små helt själva känner när de måste släppa taget. För att lyckas är jag övertygad om att de två föräldrar som är inblandade måste skaffa sig förståelse för den andre och visa respekt för de respektive känslor man har och etablera en balansgång mellan alla känslor. Jag vidhåller att hot om rättegång om jag inte får GV inte är någon smart start på det. Du får gärna också kommentera min uppfattning om att mammor har en större benägenhet att ta reda på saker medan pappor tror att kunskap kommer som en skänk från ovan. Varför kan man inte kräva att en pappa ska ta reda på saker om barnsäkerhet? (Även om det inte diret hör hemma i första samtalet på FR, det håller jag med om). Man ska inte ens behöva säga till dem om en sådan självklart sak. Att inte få ta med sig en älskad leksak mellan föräldrarna är kanske en skitsak för dig. Men det är det inte för ett barn. Förklara för mig varför det är rätt att neka ett barn det. Och om det är en skitsak för dig som vuxen, varför då neka? Jag har sett hur oerhört ledsen min egen son varit ett par gånger då han glömt sin nalle eller något annat hos pappan som då bodde så långt bort att vi inte kunde åka och hämta den. Den som direkt nekar barnet att ta med något är samvetslös i mina ögon, särskilt samvetslös om man anser att det inte är viktigt. Det är inte vad den vuxne tycker som gäller, utan vad barnet känner för det. Återigen har jag svårt att se att en så småaktig människa med sådana brister i sin hänsyn till ett barn är den jag bäst kopplar ihop med att se till barnets bästa. För kan man inte stå över att krångla om en sådan ”småsak”, då kan man knappast göra det i större frågor heller.
Skrivet av    Malinau

Fråga

Anser du att det är mammans uppgift att se till att pappan har kontakt med sitt egna barn?! Jag tolkar nämligen din mening \"Har mamman gjort ett bra jobb om det resulterar i att barnet tappar kontakten med sin pappa??\" att det endast är mammans fel om det nu skulle bli så. Då undrar jag.. VAR tog den vuxnes ansvar vägen? Hur kan man lägga ett sånt stort ansvar på att barnet/mamman för att pappan ska träffa sitt barn?!
Skrivet av    Tweedy

Det där med säkerheten...

Du säger att du har kastat en blick i deras hall, och att där inte fanns proppar i eluttagen. Om det är ett relativt nytt hus är det säkert barnsäkra uttag ändå! Ända från 70-80 talet nån gång har det varit standard. Jag har aldrig haft barnlås på lådor och skåp, bara på sopskåpet. Knivar förvarar jag i skarven mellan spis och diskbänk. Andra vassa saker som tex rivjärn hade jag i överskåp. Rengöringsmedel odyl har jag också placerat högt. Spisskydd hade jag dock. Visst ska man vara rädd om sina barn, men att säkra redan säkra saker och hindra barn från att komma in i vartenda skåp och låda tycker jag är överdrivet. Min dotter hade sina allra lyckligaste stunder när hon rivit ut varenda sak ur mina underskåp och lekte med dem. Visst, minde kul att röja undan, men det var kärt besvär. Säkerhet i bilen, hjälm på cykel osv prutar jag inte en millimeter på. Men med normal uppsikt över barnet behöver man inte låsa in precis allt i ett hem.
Skrivet av    Birgitta, since 1997

Jag menar att...

...om mamman är så uppstressad över att allt måste göras \"enligt bok\" med hennes barn att hon med sitt kontrollbehov knappt släpper in pappan så kan man fråga sig vem som är upphov till vad... Ibland får man lov att \"tagga ner\" och lugna sig lite och inte gå upp i falsett över varje liten pryl (typ presenter, sova över hos pappa osv). Om pappan upplever det som en kamp att få tillträde till sitt barn - vem ska man klandra??
Skrivet av    Eva E

Tack för det inlägget!!

Du har formulerat exakt det som jag har gått och funderat på jättelänge, eftersom mina barn också har en ointresserad pappa som vill ha GV av prestigeskäl.
Skrivet av    Majamyra

Eva E

Var i \"Spånars\" inlägg tolkar du det som att mamman har ett sådant extremt kontrollbehov och vägrar släppa in pappan i sitt liv? Jag hittar det inte. Var går hon upp i \"falsett\"? Tycker hon verkar ganska lugn jag. Sova över är alltså en \"liten pryl\" för dig. Vilka barnssakkunniga håller med dig? Svara gärna på mina och Tweedys frågor istället för att ge dig på \"Spånar\" kring saker jag i alla fall inte kan hitta i hennes texter.
Skrivet av    Malinau

Och där kom det

PRESTIGESKÄL... Inte sällan kommer det som ett brev på posten när en pappa träffar en ny. Plötsligt behöver fjädrarna putsas. Jag kan ju inte säga om det gäller i det fall som hela denna debatt rör sig om, men har sett det många gånger förut.
Skrivet av    Malinau

Och svar

Jag har inte uppfattat att barnet ifråga är otryggt hos pappan? Jag har inte läst en rad om att barnet skriker vid lämning eller så, var har du läst detta om det otrygga barnet? Det har inte förstått är någon fråga på tapeten alls! Som jag läste trodde mamman att barnet _kanske_ skulle kunna reagara om det sov hos pappan vid inskolning. Att man tror att något \"kanske, kanske\" ska kunna hända, är det skäl att säga blankt nej?? Enligt dig så har ju mamman tolkningsföreträde som bf, även om det bara handlar om \"kanske, kanske\". Man behöver inte försvåra _medvetet_. Men man kan vara så överspänd i sina krav på att allt ska göras enligt regelboken att resultatet blir att man försvårar. Är man då en vuxen människa (*s*) så bör man kunna se vad ens uppträdande leder till och kunna slappna av lite och backa. När jag säger att man få lägga ner teorin ibland och se praktiskt på saken så menar jag så här: Enligt teorin är en vuxen människa mogen och sansad och gör alla prioriteringar när det gäller sina barn på bästa möjliga sätt för barnet och kämpar i det oändliga för att hålla kontakt med sina barn eftersom barnen är det bästa vi har. När det kommer till praktiken _är_ inte alla vuxna människor så perfekta, utan om det blir alltför jobbigt att hålla kontakten med ett barn som man knappt har knutit an till så kan man släppa. Och vad hjälper det barnet - som inte har kontakt med sin pappa - att mamma har rätt att pappa inte var en så perfekt människa som man ska vara enligt teorin?? Jag tror att barnet hellre vill ha en närvarande pappa (om än lite \"omogen\") än en uppfostran följsam till barnpsykologiska förbundets minsta detaljregel. Hellre en pappa än en psykologibok, kanske man kan säga. Ibland får man bara acceptera att man lever i en imperfekt värld befolkad med imperfekta människor. Jag håller med dig om att mammor har en större benägenhet att läsa på om barnens behov osv. Pappor tenderar att av någon anledning vara mindre teoretiska och mer praktiska i sitt föräldraskap. Överlag verkar det som att kvinnor har mer fallenhet för studier, är det inte så att tjejer har högre snittbetyg i skolan och i högre utsträckning än killar kommer in på högskolan osv? För barnet, som bara har EN pappa, spelar det väl ändå mindre roll om hans pappa läser på om barnpsykologi eller ej? Hellre en pappa som gör lite fel ibland, än ingen pappa alls - så tror jag att barnet resonerar. Det känns svårt att spela fotboll o gå på bio med en psykologibok som sällskap men det kanske fungerar, vad vet jag. Allt är en fråga om vanor. Är man van att ta saker mellan mamma o pappa så saknar man självklart det om det upphör. Är man van att lämna kvar sakerna så funkar det säkert utmärkt också. Det är ju på intet sätt unikt för denna pappa att han väljer att ha vissa saker och kläder hos sig. T ex Tweedy som skriver i den här tråden, har ju tydligen valt att göra likadant. Menar du att hon också är en småaktig människa med brister i hänsyn till sina barn?
Skrivet av    Eva E

Och svara gärna...

...på mina frågor om \"det otrygga barnet\" och Tweedys småskurenhet (?) som jag ställde ovan.
Skrivet av    Eva E

Tillägg

Så här beskrivs \"det stackars osäkra barnet\": Och OM han hade fel hade det KANSKE lett till ännu jobbigare separation från mamman hos dagmamman nästa dag. KANSKE det hade lett till att han gått tillbaka till ruta ett igen med inskolning vilket blir ännu en jobbig upplevelse.\" Det var många \"om\" och \"kanske\" bakom det otrygga barnet. Det var ett \"eventuellt\" otryggt barn kan man kanske säga :-). Kanske hade det varit bra med ett break tillsammans med pappa, vem vet? Kanske hade barnet tyckt att det var roligt att få bli lämnad av pappa nästa morgon och få visa honom alla leksaker hos dagmamman, vem vet? Det hade kanske gått superbra??
Skrivet av    Eva E

Svarar igen då

Såg inte dina svar ovan först. ”Spånar” skrev: ”... när han grät varje gång jag inte är i närheten pga att han tycker att det är jobbigt att bli lämnad i allmänhet eftersom inskolning pågick så kan ett misslyckande vara jäkligt onödigt precis i det skedet.” Är det ett tryggt eller otryggt barn? Varför kan man inte vänta några veckor tills barnet hanterat en utmaning och ta nästa sedan? ”Spånar” nekade inte pappan att umgås med barnet alls, men hon satte en gräns utifrån vad hon antog mest sannolikt var barnets bästa vid just det tillfället. Om barnet visar sådana känslor är väl risken större att barnet får jobbigt med en övernattning än inte. Det behöver man inte vara professor i barnpsykologi för att lista ut. Vanligt hederligt förnuft räcker. Om det blivit för mycket för sonen att övernatta hos pappa som han inte var van med samtidigt som en jobbig inskolning så tycker du alltså att det ska barnet få ta som smäll för att pappan ska lära sig. Varför inte lära sig utan upplevelsestyrd inlärning och i synnerhet på ett litet barns bekostnad? Blir det för jobbigt för barnet kan det göra umgänget svårare och skjuta den där första övernattningen rejält mycket längre fram. Varför kan vi inte kräva av en pappa (man) att han ringer till en barnpsykolog och frågor eller ens öppnar någon av alla de tillgängliga böcker som finns i ämnet? Nej, män ska få prova sig fram medan någon annan betalar priset. Det köper inte jag. Läs det om operationen. Vad är det för sorts engagemang från en pappa? Kan berätta att min son skulle opereras mitt under mitt och exets värst pågående strid. Det var så infekterat att vi hade enorma svårigheter att tala med varandra. ÄNDÅ kom han och hämtade oss på morgonen (för han visste att en vuxen skulle behöva ta hand om sonen på vägen hem och då kunde jag inte köra ensam utan behöva åka taxi och släpa på barn, barnstol och allt annat). Vi överlevde alldeles utmärkt på sjukhuset. Det var till och med nyttigt och ett steg i rätt riktning. När det var dags för operationen ville sonen ha pappa med sig in och jag fick snällt stanna utanför. Självklart! ”Hellre en pappa som gör lite fel ibland, än ingen pappa alls - så tror jag att barnet resonerar.” Barn resonerar inte när de är två år! De har helt enkelt inte den förmågan. Inte ens vuxna män har ju tydligen kravet på sig att kunna det. Hrmpf. När man föds är tio procent av hjärnan utvecklad. Hur långt tror du resonemangsförmågan har kommit efter två år? En tvååring formulerar inte ens en hel mening. Vem har sagt att man ska gå på bio med en psykologibok? Man behöver inte utbilda sig till barnpsykolog för att vara förälder, men lite grundläggande kunskap om barn och dess behov i olika stadier när de växer upp kan väl inte skada. Att skola in på dagis och börja övernatta hos en pappa som man ser varannan vecka samtidigt är ganska mycket för en tvååring. ”Det är en ledsen son som kommer hem efter att ha fått en massa paket på tex julen som enligt pappa o farmor mfl hävdat att det är hans. Som han sedan får leka med några timmar o sen åka hem utan.” Inte teori, utan praktiskt bevisad verkan. HUR kan du tycka att det är rätt? Är barnet vant med detta är det kanske för att det inte har något annat val än att leva med det. Däremot behöver ju inte barnet tycka att det är bra och inte vara ledset över det, eller hur? I ”Tweedys” fall är det om jag minns rätt så att det som skickas med till pappan sedan stannar där, alltså han vägrar att skicka tillbaka det. Han är den omogne och ger henne inget annat väl. Det är den som _väljer_ att skapa denna situation för barnet som är den samvetslöse. Väldigt många av de val man gör för sitt barn bygger på sannolikheter. Själv utsätter jag inte mitt barn för egna experiment för att lära mig allt sjäv när källan till kunskap finns där ute så att jag vet vilka sannolikheter jag har att ta ställning till.
Skrivet av    Malinau

Varför tror många...

... att man vill ha gv \"av prestigeskäl\"..? Jag, som råkar leva med en man med barn som han inte har vårdnad om och som i samma veva som vi träffades började skolan, vaknade upp till det faktum att han helt plötsligt förvägrades all form av information om det barn som han levt både vh och vv med. Skolan fick inte lämna ut info, modern vägrade lämna ut info... vad ska man som förälder då göra, annat än begära gv? Han blev ju så illa tvungen att söka gv, dels för barnets skull och dels för att modern inte skulle kunna använda det som ett vapen mot honom bara för att hon blev \"knasig\" för att jag och mina barn blev del i hans och barnets liv... Alla gör inte saker av prestige...
Skrivet av    Eva K

Inte alla förstås

Men det förekommer och är inte alltför ovanligt. Är man en fungerande förälder, tar hand om sitt barn och kan samarbeta så att gemensamma beslut kan fattas, ja då ska man självklart ha GV.
Skrivet av    Malinau

Och retur

Men ha pappa i närheten kanske hade gått PRECIS lika bra som att ha mamma i närheten? Det kanske var NÅGON av föräldrarna som pojken behövde - inte nödvändigtvis mamman. Du utgår liksom \"Spånar\" från att pappa inte hade dugt under inskolningsperioden - varför? Vad är det som tyder på det? Vad i inlägget tyder på att pojken är otrygg _med sin pappa_? *häpen* Snälla förklara! Jag ser inte den här slutledningen som du och \"Spånar\" så självklart gör. Att bara mamma skulle duga, när man inte ens har _prövat_ om pappa också duger. Det var DET jag tyckte att man kunde pröva, duger pappa kanske lika bra? Men det kommer inte ens på fråga att testa! Pappa är 2:a klassens förälder utan att ens få prova - för det har mamma bestämt, känns det som. Min haka är nånstans i knävecken... Jag vet inte NÄR operationen utspelades, VILKEN typ av operation det var fråga om och HUR relationerna var mellan mamman o pappan vid det tillfället. Kanske hade pappan inte alls knutit an till pojken vid det tillfället, kanske uppfattade han det (rätt eller fel) som en banal operation (typ näspolyp) osv. Jag försvarar inte hans beteende, men oavsett vad det berodde på så tycker jag inte att man ska låta _det förflutna_ jaga pappan när han börjar knyta an till barnet. Som jag skrev får man förstå att pappan har mycket svårare att knyta an då han inte är med i bilden under graviditeten, kanske inte under förlossningen, har begränsad kontakt under spädbarnstiden, inte har vardagskontakt osv. Varför låta gamla oförrätter stå ivägen när pappan nu - låt vara sent omsider, men ändå - försöker komma upp på banan?? Han har kanske mognat de senaste två åren vad vet jag! Men för pojkens skull, glöm operationen! \"Hellre en pappa som gör lite fel ibland, än ingen pappa alls - så tror jag barnet resonerar\" var inte menat som en beskrivning av hur pojken tänker nu, 2 år gammal. Men om mamman lyckas försvåra så mycket att pappan tappar sugen så är det kanske så en 10-12 -åring pojke skulle kunna resonera... Det är ju inte bara här och nu som barnet påverkas om pappan ger upp! Och visst tycker jag också att det inte kan skada att öppna en barnpsykologibok. Men om nu verkligheten är sådan att pappan inte kommer att öppna en barnpsykologibok i brådrasket? Ska man följa boken slaviskt och skippa den opsykologiska pappan då? Eller ska man lätta på reglerna och släppa in pappan ändå, trots hans minimala barnspsykologikunskaper? De flesta klarar faktiskt att vara bra föräldrar bara på sunt förnuft och hittills kan inte jag utläsa att pappan gjort några generalfel. Han vill ha sin son hos sig lite oftare - skjut honom, eller?? Om pojken är 2,5 nu så innebär det att han var 1,5 förra julen när händelsen med klapparna ska ha inträffat. En 1,5 -åring som får ett sammanbrott över några julklappar, snack! Han kunde väl knappt tala om vilka klappar han fått?! Dessutom fick han väl ett antal klappar hos mamman som också var nya och fina och roliga?? Eller tröttnade han omedelbart på dem och _bara_ var intresserad av de leksaker pappan hade köpt?? En typisk överdriven återgivelse av en trivial händelse enligt min mening, något att jaga upp sig kring och ytterligare en välkommen anledning att få hänga pappan en gång till. Det där tycker jag bara var larvigt.
Skrivet av    Eva E

Retur igen

När det gäller det ena så är pappa lika lämplig som mamma, men inte när det gäller det andra alltså. När det gäller det ena duger pappa lika bra trots bristande anknytning och relation, men inte i det andra fallet. I det ena fallet är det synd om pappan och i det andra kan han använda det som ursäkt. Dina resonemang kring inskolning, övernattning och operationen är nämligen kontrahenta. Är det inte ganska givet att ett barn känner sig mer tryggt med en vuxen som tar hand om det varje dag än en som barnet träffar då och då? Det är svaret på frågan varför pojken skulle känna sig mer trygg med mamma än med pappa. Man bygger upp trygghet med en annan människa. Framförallt får man det inte genom att gå till tingsrätten och kräva GV. Vårdnaden har inget med relationen med barnet att göra i det avseendet. Grunden för GV är också ett gott samarbete. Ingen människa i världen kan få mig att tro att man kan ha ett gott samarbete via SMS. Just som ”Spånar” skriver så krävs ofta fler ord än så, dialogen blir torftig och risken för missförstånd är stor. Jag kan däremot hålla med dig om att man inte ska hålla fast i tidigare beteenden, såvida de inte är högst relevanta för nutid och i synnerhet för framtid. Sådant är exempelvis missbruk och våld, men inte att man bangade att följa ett barn till en operation. Man förtjänar en ny chans, men då måste man ju visa att man tar den. Att vägra diskutera samarbete och istället omedelbart hota med rättegång, tyder inte på att man verkligen vill jobba in sig som lika mycket förälder som den andre. Då är det antingen något helt annat man vill eller så fattar man nada i frågan. Vad är det som pekar på att mamman försvårar något umgänge? Glöm det där med att sova borta hos pappa mitt under en jobbig inskolning. Det är en engångsföreteelse och ska inte tas som exempel på ett konstant läge. Om vi utgår från att skribenten talar sanning verkar det snarare som att hon både uppmuntrar och gör det möjligt med umgänge, men att hon rimligen vill ha någon ordning på detta. När du talar om detta och vad pojken kan uppleva om tio år eller senare så har du i sak rätt, men jag ser inte att det problemet är troligt. Hon beskriver ju hur pappan är frustrerad över att han måste ha någon agenda över huvud taget. Angående pappans kunskaper om barn så kan man väl i alla fall få tycka att han har ett val, men inte barnet. Ingen männsika än han själv hindrar honom från att skaffa sig kunskap. Vill han inte det så får han finna sig i att bli betraktad som mer okunnig och då gör han sig själv med viss automatik till andrahandsförälder i detta läge. Detär både frivilligt och gratis, inte ens svårt, att lära sig lite om barn. Precis som jag inte skulle satsa på en medarbetare som vägrar lära sig något och ständigt gör fel istället, lika lite skulle jag ge favören åt en förälder med det beteendet. Det här handlar inte om att lätta på reglerna. Det handlar om vad man ska utsätta ett barn för och vilka vettiga alternativ som finns, också det med tanke på vad som kan ske både på kort och lång sikt. Du vägrar kategoriskt att svara på frågan varför denna pappa inte kan vänta några veckor med övernattning utan verkar anse att när det passar honom, då ska det också passa barnet. Och varför ska han inte anpassa sig till ett umgängesschema och ta ansvar för det? När det gällde presenter så talar vi inte bara om någon julklapp. Vi talar om ett kontinuerligt ogint beteende av en förälder att anse att man inte får ta med sig något mellan sina hem. Min son har många gånger kommit hem till både mig och sin pappa och visat saker han fått av oss respektive. Pappa köper leksaker och jag köper kläder. Han har alltid varit lika lycklig över båda sakerna och stolt visat upp dem. Ungefär som jag visar ett vackert smycke på jobbet om jag får något (I wish, haha). Tänk om min karl skulle säga till mig att jag inte fick ha smycket annat än hemma. Om jag skrev till dig och beklagade mig över det, vad skulle du då anse om den mannen och vår relation? En skitsak? Kanske till och med för mitt bästa? För övrigt var det roligt att vi fick igång lite debatt här igen. Det var ett tag sedan. :-)
Skrivet av    Malinau

sant

nej det är nog sant. Jag har iallafall säkrat det mesta. Självklart inte ALLA lådor utan jag har tex en säkrad låda med rivjärn, potatisskalare, osthyvel o knivar. Sedan något skåp där tex matbetedare med dess tillbehör bor. Fönster tycker jag är en självklarhet. En tvååring klättrar lätt upp o vet exakt hur man öppnar ett fönster. Nåja. Som sagt har jag tänkt vänta med den saken.
Skrivet av    Spånar

skönt

att veta att man inte är ensam. För visst känns det ensamt ibland. Att göra det man kan för att pappan o barnet har en bra relation är en helt annan sak än vårdnadsfrågan. Vårdnad och umgänge är inte samma sak som många verkar tro. Tycker det är väldigt bra att du läst o ringt rundor precis som jag. Även om man vet att man gör rätt behöver man få det bekräftat ibland. Och tvärt om också så klart :)
Skrivet av    Spånar

Ungefär så

och jag menar alltså att även om mitt barns mamma gett honom stryk både fysiskt och psykiskt så tycker jag att det är fel väg att försöka ta ifrån henne gemensam vårdnad (som ju är en juridisk formsak). Däremot vill jag _absolut_ att sonen ska ha sitt boende här och det har jag slagits för (men misslyckats). Är du med på skillnaden? Jag tror helt enkelt att man gör ont värre genom att tjafsa om den juridiska teknikaliteten och tycker bara att man ska göra det om man ser det som barnets bästa att inte över huvud taget ha kontakt med den andre föräldern på grund av misshandel, utnyttjande, droger etc.
Skrivet av    Pappa F.

...

det var inte så jag menade riktigt. Det VAR ett väldigt otryggt barn. Annars hade jag inte sagt nej. Det är väl klart att jag vet hur mitt barn mår. Det vet väl du om dina så jag fattar inte hur du kan sitta här o ifrågasätta just det. Det handlade även så klart om en helg då pappan bor i annan kommun o då ej kan lämna hos dagmamman. Och vadå ett break? Från mig menar du? Du drar dig inte för mycket du. Jag tror att jag var precis det han behövde just då. Att iallafall det här med föräldrarna (umgänge med mig o umgänge med pappan på vanligt sätt) var nödvändigt. Barn ogillar ofta förändringar. Och att bli lämnad hos dagmamma är en stor förändring. Och ja jag skrev kanske. Jag är ingen sierska. Så hur ska jag VETA till 110% att det inte skulle gå? Men jag ansåg att jag hade tillräckligt starka skäl till att låta pappan hejda sig i några veckor. Stackars pappan *ironi* Han hade ju trots allt kunnat få rätt o därmed känna sig som en superpappa o hela våra problem hade varit lösta vid det här laget.... Skit i om allt för mycket pekar på att barnet skulle fått en fasansfull upplevelse när ingenting i hans liv verkar vara som vanligt längre... Märker du inte hur snett det låter eller?
Skrivet av    Spånar

jösses

du vänder o vrider på vartenda ord jag säger men är väldigt överseende med pappans handlingar. Finner det ytterst märkligt. Ja pappan duger lika bra att ha i närheten. Det var ju inte umgänget jag hindrade! Jag ville bara inte att det skulle bli förändringar just då. Han hade honom som vanligt på dagen. Om du nu måste veta så var operationen den siste augusti i år. ALltså nyligen. Oavsett vad det var för operation så blev han sövd. Det innebar att jag o sonen åkte taxi (till pappans hemstad) vilket så klart var på fastande mage för sonen. Sjuktaxiresor innebär att man åker inom flera olika samhällen på vägen o plockar upp fler som ska till sjukhuset. Sedan opererades han. Efter han kvicknat till o jag kunde gå o ringa efter taxi igen så fick vi vänta tre kvart (upp till en timmes väntan är det) Väl på plats i taxibussen kräkte han. Du kanske kan lista ut hur rolig båda taxiresorna var med ledsen omtöcknad unge, sittvagn + barnstol.... Men jag klarade det utmärkt. Men det hade gått snabbare o smidigare om pappan kunnat tänka sig köra o vara med. Operationen har jag inte ens nämnt för pappan sen dess. Det är enbart exempel på hur engagerad han är. Du är så glad för att döma så jag känner att jag måste på något vis skriva hur läget är. Att han inte bara är en papap som gör allt för att vara med o jag sätter käppar i hjulet för det är helt fel. Min son var ledsen förra julen punkt slut. Han hade väl en två års dag också för ett halvår sen där han lättare kunde säga vad han ville ha. Han är otroligt bra på att prata o talar i långa meningar sedan han var två år. På 18 månaders kontrollen var bvc mäkta imponerade *stolt* Kom inte till MIG o säg att jag ljuger. Du går över gränsen o det tror jag att du egentligen vet. Självklart fick han presenter av oss med. Men eftersom läget är som det är så turas vi om att ha tex julafton hos pappan ena året så får jag juldagen osv. Så var det förra året. Att få o sen lämna tillbaka paket på julafton innebär att han inte hade andra julklappar att leka med..... Så var det med det.
Skrivet av    Spånar

En sak som bet sig fast

\"...Att få o sen lämna tillbaka paket på julafton...\" Precis vad det handlar om. Stackars barn som har sådana föräldrar säger jag bara.
Skrivet av    Malinau

Knivar vid spisen

där barnet kommer åt dem så lätt bara genom att ställa sig på en stol är farligt! \"petsäkra\" uttag ÄR inte så petsäkra som folk tror, min bror stoppade in en penna i en sån, syrran räddade honom, drog bort honom just som han fick en smäll där.
Skrivet av    cv

kolugn

Uppstressad? Nänä jag är lugn som en filbunke. Du målar upp bilder om hur du tror att det är här men som inte stämmer. Jag gnatar inte. Jag tjatar inte. Jag hindrar inte umgänge. Jag skriker inte. Hur skulle jag kunna tjata på någon som inte pratar med mig? Det enda jag vill är att vår kommunikation ska fungera. Tror du att jag gått på det där mötet om jag nu ville ha all kontroll o inte ville kunna sammarbeta i framtiden o då hoppas kunna ha gv? Gv inte är bra för dagsläget anser jag. Det får finnas gränser för vad en 2,5 åring ska utsättas för. Dem drar jag mig inte för att använda om det anses vara för ett barns bästa som är i hans ålder. Det handlar inte om kontroll eller vilja framstå som förälder nr 1. Jag vill ha lite struktur. Lite ordning på umgänget. Men absolut inte några skrivna avtal som säger att man aldrig kan byta. Pappan kan tex ligga i feber o då byter jag så klart dag tills han mår bättre. Han har jobbat över o då ändra jag tider. Jag är inte omöjlig. Jag är mer än flexibel ang tider för umgänge. Vet inte hur många gånger jag ställt in mina planer för att sonen ska få träffa sin pappa om nu pappan velat ändra tider. Det är få gånger jag sagt nej till sånt o då bara om det varit något som varit väldigt viktigt som jag inte kunnat ändra. Det måste jag väl få göra eller jag ska tassa på tå runt pappan för att inte skrämma bort honom? Tar han avstånd från sin son på dem grunderna är det inte mitt fel. Det är hans förlust o väldigt tragiskt för sonen. Jag kan inte låta en pappa kontrollera mig så till den grad att jag inte får säga nej ett par gånger. Jag kan inte gå med på saker jag anser vara till sonens nackdel för att han inte ska dra. Det är ju absurt. Varifrån har du fått att jag menar att allt ska göras enligt bok? Ja jag har tagit reda på fakta. Tagit till vara på råd från barnkunniga när det varit svårt. Det handlar inte om kontrollbehov utan barnets bästa! Och inte för minsta skitsak heller utan just vad dem säger om vad som är rimligt när det gäller umgänge för ett barn i en viss ålder. Varför ser du det som negativt? Ska jag släppa den där boken o experimentera mig fram då? Släpper inte in pappan? Min dörr har varit öppen hela tiden. Men som sagt. Gränser måste det få finnas.
Skrivet av    Spånar

För att få en stöt...

... måste man stoppa in två saker, ett i varje hål. De flesta hyfsat mordena uttag förutsätter att du SAMTIDIGT petar in något i båda hålen. Många uttag kräver dessutom att du vrider om samtidigt som du stoppar i. En rätt komplicerad övning för ett nyfiket barn som bara pillar i största allmänhet. De behöver nog en stund på sig för att komma på hur man gör... Knivarna har i alla fall aldrig varit ett problem här. Innan min dotter hunnit dra fram en stol och få upp dem hann i alla fall jag höra att något var på gång. Vanligtvis är man ju inom hörhåll när man har såpass små barn.
Skrivet av    Birgitta, since 1997

OK

Nu tackar jag för mig, jag tycker du har varit hyfsat tydlig ganska många gånger nu med uttalanden av typen \"Någon gv blir det inte förrän JAG accepterar det\" o liknande vilket jag tycker är mästrande o dominant. Du kanske tror att du håller upp dörren, men såna uttalanden motsäger det ganska kraftigt. Men det är din huvudvärk. Se bara till att inte konstra för mycket så att ditt ex tappar intresset för att tjafsa om vårdnad o umgänge ifall han får ett nytt barn med sin sambo. Det är i så fall din sons förlust. Hej på dej
Skrivet av    Eva E

ja

och vad som krävs är att vi kan kommunicera mer än bara via sms. Innan dess så blir det ingen gv för det funkar inte. Tycker jag varit ganska tydlig om vart jag står o av vilka anledningar hela tiden. Bollen ligger ju hos honom. Står inte min dörr då öppen så säg? Inte helt orimliga krav anser jag. Men du hade kanske kunnat trolla fram en gv samtidigt som du kunnat disskutera vis sms, telepati eller vad som och ändå tagit gemensamma bra belsut utan missförstånd. Förstår inte hur man ska vara som en god förälder o alltid vara pappan till lags samtidigt som man gör det bästa för sonen. Men det spelar ingen roll. Tror inte du sitter inne på dem svaren ändå. Hej på dej själv.
Skrivet av    Spånar

Det är väldigt mycket...

...\"stackars pappan *ironi*\" och \"varför ska göra saker för att underlätta för honom\" och \"tänk den gången när han gjorde SI\" eller \"tänk den gången han gjorde SÅ\". Det är väldigt mycket misstänkt fientlighet och minnen av gamla oförätter som dras fram från din sida. Så mycket att man undrar om prio 1 är att straffa pappan..?
Skrivet av    Eva E

Jag håller med Eva E..

i en del av det hon säger.. det här med julklapparna t.e.x..här har ungarna alltid fått en massa julklappar (stor släkt) och juldagen var det jag som plockade undan en del ..minst hälften..för att plocka fram senare under året (då de gamla blivit tråkiga)..inget barn (har 3) har reagerat eller protesterat..och detta gjordes upp till att de var 3-4 år..de kom ju knappt ihåg vad de packade upp dagen innan..och i den åldern (1-4 år) så var ju själva upp-packningen det roligaste..massa papper o kartonger..barn är ju olika men så har det i alla fall varit för mina barn.. Sedan det här med säkerheten..jag har aldrig gjort vårt hem speciellt barnsäkert..inga extra lås på lådor eller dörrar..och som Birgitta sa så älskade mina ungar också att leka med det som finns i köksskåpen..kastruller o lock o burkar m.m..skulle jag göra hemmet barnsäkert så hade jag fått utrymma lägenheten o madrassera väggarna..här har barnen fått känna o greja med allting här hemma under uppsyn..och det har gått bra..(utom när ena dottern åkte kana på parketten på mina älskade LP-skivor)..:) ..jag kommer ihåg att i mitten på 80-talet så fick jag rekommendationer av BVC att sätta på dottern en hjälm när hon skulle lära sig gå..vi gjorde det inte..klart hon ramlade ibland men so what?..ramla o slå hör till att barn gör.. Sedan det här med att sova över..jag har själv väninnor som vägrar låta sina barn sova över hos sina fäder för att barnen påstås vara för unga..men när mammorna skall ut o dansa eller träffa pojkvännen så sover barnen hos väninnor (hos mig t.e.x.) eller hos mormor eller hos någon moster..det går hur bra som helst..då är barnen inte för små för att sova över..det gäller tydligen bara hos pappan.. Sedan det här med gamla synder..jag har ju en pappa till mina barn som drog till mexico o visst skulle jag kunna dra upp allt vad han har gjort o använda det mot honom men till vilken nytta?..jag vill ju att barnen skall ha sin pappa i sina liv..jag är inte heller en perfekt mamma o har säkert gjort en massa fel o idiotval när det kommer till mina ungar också..som Eva E sa..vi är bara människor..och jag tror fullt o fast på att ungar behöver båda sina föräldrar..även om vi inte är perfekta..
Skrivet av    Ellen _ _ _

???

Var har jag skrivit \"varför ska jag göra saker för att underlätta för honom\"? Att straffa pappan för vad? Är det ett staff att vilja ha en något så när fundgerande kommunikation innan gv? *förstår ej*
Skrivet av    Spånar

svar ang julklappar

ja du plockade undan en del. Minst hälften säger du. Han plockade ju bort alla när han gjorde som han gjorde. Hade du haft hjärta och göra det mot dina? Jag hade inte haft det iallafall.
Skrivet av    Spånar

till spånar..

Jag vill bara berätta att GV fungerar även om man inte kommunicerar alls över huvudtaget utom när det skall tas beslut som man inte kan ta om man har GV..(vilken skola om skolan är utanför det skolområde barnet tillhör..pass..flytt..det är allt).. Jag tycker ju att om man tillåter umgänge..så borde GV vara en självklarhet..då är föräldern ofarlig o om umgänge så är han även engagerad.. jag själv skulle slåtts med näbbar o klor om GV om jag inte hade haft det utan pappan hade haft EV..
Skrivet av    Ellen _ _ _

ja men..

de fick väl fler julklappar än de som han fick av pappan?..Det var väl bara så att sonen fick inte ta de med sig hem till dig?..hemma hos dig fanns det väl julklappar också?..det var väl inte så att han blev utan julklappar helt o hållet.. I den åldern hade jag nog också behållt de julklappar jag o min släkt köpt hemma hos mig för jag hade ju räknat med att det hade blivit fler julklappar hemma hos pappan..inte hade jag velat att dessa julklappar skulle släpas fram o tillbaka hela tiden..
Skrivet av    Ellen _ _ _

Förstår dig!

Min situation är inte precis likadan men en del påminner... Det är ju ofta så himla mycket som ligger bakom som gör att det är svårt att gå in på djupare diskussioner här utan att berätta hela storyn. Jag tycker som du att man ska skynda långsamt... Så länge som båda föräldrarna träffar barnet ofta tror jag inte att man förstör någon relation för framtiden även om man inte träffar dom precis 50-50. Jag vill att min son ska få en långsam upptrappning till 50-50 (han fyller 2 imorgon!). Medan min exman vill ha det NuNuNu! Men det är alltid så med honom... i allt... och har alltid varit. Han ska ha det när det passar honom och kan inte vänta en sekund utan lever i nuet och kan inte tänka på framtiden. Men jag tycker att man får ta det lugnt och vara tålmodig med barn, även när det gäller att förändra deras vardag. Så jag är övertygad om att du är inne på helt rätt spår... För min del hade jag gärna haft enskild vårdnad också! Inte för att pappan skulle haft pojken mindre utan för att pappan inte är till att lita på över huvudtaget och kan komma att hitta på vad som helst med sitt liv... Lycka till!!!
Skrivet av    Katja

en sak du skrev..

var att sonen gråter efter leksaker han har fått av pappan o hans släkt o som han inte har med hem till dig..hade det varit så illa så hade jag själv köpt samma leksak så han hade kunnat ha en hemma hos mig med.. Skickar du med alla sonens leksaker med hem till pappan vid varje umgängestillfälle?..eller gråter inte sonen efter sina leksaker (som finns kvar hemma hos dig) hos pappan?..
Skrivet av    Ellen _ _ _

att stoppa in en penna..

skall inte kunna ge en stöt..det krävs väl 2 pennor gjorda av metall??..
Skrivet av    Ellen _ _ _

Måste bara kommentera...

...att pappan tydligen gärna får vara delaktig om han kör dig och underlättar och gör det smidigt för dig, men när han kommer med egna ideer så är han obekväm? Så när du kan ha fördel av honom så är han välkommen på oplanerade tider :-)? Tjänstehjon, tror jag att jag kallade det för på nåt annat ställe. Hmmm...
Skrivet av    Eva E

du har tydligen inte läst hela tråden

men jag kan ta det igen... Förra julen firade sonen jul hos pappan på julafton. Han kom hem framåt kvällen utan en enda sak. För att få ihop det med julfirande med min släkt firade vi jul dagen efter så nej. inga klappar väntade här hemma. Nej jag skickar inte med alla saker till pappan. Han har en nalle som ALLTID följer med eftersom han vill ha den när han sover. Plus att han får välja ut någon mer sak. Har han just fått en ny sak är det givet att det får åka med.
Skrivet av    Spånar

Räcker att ha ett

element bredvid, vi har det på de flesta ställen där det finns uttag. ta i ett element och stoppa in en pinne i ett uttag får ni känna hur det känns. ;-)
Skrivet av   

glömde...

jag har även skrivit att inte ALLT behöver tas med hem hit. Men NÅGON sak tycker jag man kan släppa ifrån sig om han just fått den. Eller något som verkar ligga honom speciellt nära till hjärtat.
Skrivet av    Spånar

va?

DET har jag inte skrivit. Du eller vem det nu var skrev att han visade att han ville vara så delaktig o bla bla bla. Därav tog jag upp ett färskt exempel på denna vilja att vara delaktig vid en större grej som en op faktiskt innebär. Skjutsa mig????? Det är väl inte JAG som tyckte det var jobbigt att åka taxi? Herre gud... \"Så när du kan ha fördel av honom så är han välkommen på oplanerade tider?\" Vet inte ens vad jag ska svara. Jag har ALLTID varit flexibel gällande tider. Däremot vill jag att det ska vara bestämt att han tex träffar sonen en gång per vecka. Så har det alltid varit. Jag har aldrig aldrig nekat honom byte av tider inom rimliga gränser oavsett hur mycket ovänner vi varit eller vad han gjort. Sitt inte o ta en massa ur tomma intet o vänd det mot mig är du snäll.
Skrivet av    Spånar

Du skrev:

\"Du kanske kan lista ut hur rolig båda taxiresorna var med ledsen omtöcknad unge, sittvagn + barnstol.... Men jag klarade det utmärkt. Men det hade gått snabbare o smidigare om pappan kunnat tänka sig köra o vara med.\" Uppenbarligen hade han varit bra att ha till hands som chaufför... Nu gick det ju bra, din son överlevde tydligen att operera sig, åka sjuktaxi och allt och hade kanske överlevt att sova hos pappan också fast han samtidigt skolades in hos dagmamma. Barn är ju hyfsat tåliga, som synes.
Skrivet av    Eva E

men du..

Om han nu var ledsen för att han inte fick med någon julklapp med hem till dig så varför fick han inte någon julklapp på julaftonskvällen av dig?..eller hade du inga alls kvar hemma utan de var redan allihopa skickade till dit ni skulle på juldagen?.. Ju äldre din son blir destå fler saker lär han vilja ha med sig när han skall till pappan o tvärt om..det är kanske lika bra att stävja det nu än senare..han lär sig att hos dig har han vissa saker o hos pappan har han andra saker..vill du att han skall ha vissa av pappan saker hemma hos dog så får du ju antingen prata med pappan om detta eller köpa samma saker själv..pappan är kanske rädd att om han skickar saker med hem till dig så kommer dom aldrig tillbaka?..har ni pratat om det här med presenter o leksakere?..
Skrivet av    Ellen _ _ _

En pinne?

Pinnar leder inte elektricitet. Du kan stoppa in hur många pinnar du vill i eluttagen utan att det händer ett jota, oavsett om du håller i elementet, står i vatten till knäna eller vad! Förmodligen förstörs uttaget när pinnarna bryts av i det, men det är bara att skruva loss och pilla ut resterna. Lätt som en plätt! De flesta moderna eluttag kräver dessutom att du försöker sätta något i BÅDA hålen samtidigt för att du ska kunna få i nånting alls! Det är rätt mycket som ska sammanfalla olyckligt för att man ska få en stöt från ett vägguttag. Vad kan finnas i ett hem, som är tillgängligt, går in i de små hålen och är ledande? Spik, grillspett av metall, .... jag kommer inte på mer just nu. Varken spik eller grillspett har varit tillgängliga i mitt hem utan uppsikt över de barn som råkat vistas här! Hela pennor är för grova, men det kanske funkar om man skruvar isär en kulspetspenna? Vad är sannolikheten för att en unge dels ska ha en (TVÅ, faktiskt!) kulspetspenna, dels ska kunna få isär den och dels ska komma på att stoppa den i eluttaget, som dessutom kräver att två saker stoppas in för att öht öppna sig? Minimal, är min gissning...
Skrivet av    Birgitta, since 1997

Jag är umgängesförälder med gemensam vårdnad

Och jag håller inte med dig mycket i vad du skriver. Jag tycker hela din frågeställning och vad du berättar utrstrålar egoism och att det inte är barnet, utan du som är i första hand. Det jag håller med dig om är att kommunikationen inte fungerar så bra om den sker via SMS, men dock är ju kommunikationen där. Hur mår sonen av det då han inte får prata med pappa? Vad har det med vårdnaden att göra? Det är inte mycket som boföräldern inte kan göra själv även om man har gemensam vårdnad. Ta upp att ni bråkar under samtalet och försök hitta anledningen till det. Olika viljor? Är det ni eller barnet som är viktigast? Så länge jag kan minnas har vi alltid varit sams när det gäller saker som rör barnen, men inte alltid med vad vi själva tycker. Skilj de två åt.. Vad är barnsäkert? Jag har inte barnsäkrat mitt hus, när jag har mina barn så umgås vi dygnet runt. De har aldrig varit ensamma och därmed har jag aldrig behövt barnsäkra. Jag har fortfarande inte barnsäkrat och har en 1 åring i huset nu. Att barnsäkra är inget krav, kravet är ju att barnet ska vara säkert. Lista saker som inte fungerar och ta upp det på samtalet, se vad pappa svarar... Ang presenter så har våra barn fått presenter här som de inte får ta med hem. Anledningen är helt enkelt att det blir för dyrt att köpa det igen när de tappar bort det hemma. Vi brukar ta kort och skicka med barnen till pappa, fungerar bra. Svara barnet att det är för att de ska finnas hos pappa, så du har någonting eget där också, barnet kommer att förstå. Ang varannan helg, så har jag haft barnen var 3:e vecka och då en vecka i streck när de var små. Det fungerade alldeles utmärkt. Hur mår barnet när det är hos pappa? Ditt barn mår alldeles utmärkt hos pappa också, och slutar inte älska, eller älska dig mindre för att du tillåter den kontakten. Det du måste göra är att sätta dig ner och bena ut vad DU tycker och vad DU tycker för ditt barn! Det är två skilda saker. Gör vad du kan för att barnet ska må bra.. Vad spelar resten för roll?
Skrivet av    Lena

håller med dig!

Var i sitsen som boförälder och GV. Umgängesföräldern och jag kunde absolut inte kommunicera \"bra\", det blev mest sms, eller mail, under ett par år. Men det ska bra mycket mer till innan jag börjar fundera på att uf inte skulle få ha GV. Sms och mail har ju fördelen att man inte behöver sitta ansikte mot ansikte, eller öra mot öra. Man kan bli uppretad och irriterad över ett meddelande, lägga bort telefonen ett tag, gå ut och sparka på en tall, och svara när man mer distans till det hela. Sms blir iofs väldigt kortfattat, så jag föredrog mail under den perioden. Nej, inte tycker jag det verkar som så väldigt svåra kommunikationsproblem eller vanskötsel att det skulle vara omöjligt med GV...
Skrivet av    fialotta

Diskvalificerad som förälder

anser jag att man är om man agerar så här. Förvånad över att nån tycker det är ok att _inte_ ställa upp under/efter en operation. Oavsett hur liten den är så mår man ofta hemskt efteråt och att då tvingas sitta i en taxi/buss en sekund längre än nödvändigt. Nejtack! då har man klart och tydligt visat vem man prioriterar och det är _inte_ barnets väl och ve. Och som förälder så skulle jag inte vilja vara nån annanstans än tillsammans med mitt barn just då. Lika så julklapparna, MINA barn brukar oftast prioritera nån leksak mera än de andra. Nån av oss har helt enkelt fått in en fullträff vid julklappsval och barnen bara älskar den. Ska man då hindra dem att ta med den till den andra????? Är det då inte lika bra att skriva \"Till föräldern\" på paketen? för det var ju uppenbarligen inte barnets grej i vilket fall som helst. Att försöka avleda och kompensera med annat brukar vara tämligen lönlöst. Att ha en lika dan grej på G i hem nr förutsätter _kommunikation_ och med tanke på Spånars ex uppfattning om det så lär han knappast bistå med julklappslista. För mig så väger de här handlingarna ganska tungt när det gäller prioriteringar, och de väger inte till exets förmån. Betr säkerheten så skulle jag nog ligga lågt, han är där bara vh(?) och då har han förhoppningsvis uppsikt hela tiden
Skrivet av    marib

Jodå

Pinnar leder el
Skrivet av   

Angående prestigeskäl

Jag har faktiskt inte hört en enda (vanligen mamma) härinne som INTE säger att det är av prestigeskäl eller \"för att jävlas\" som papporna vill ha gv/vv-boende/ökat umgänge etc. Det tycks vara en vanlig \"sanning\" hos dessa mammor att papporna INTE är intresserad av barnen, egentligen, utan enbart vill jävlas med mammorna. Jag tycker det är lite skrämmande att man i stort sett aldrig (kan inte minnas att jag läst en enda mamma som säger att pappan strider för gv för att han vill ha mer insyn/mer tid med barnen) hör annat än att det är för att jävlas. Och säg mig - HUR i hela friden det ska vara??? När papporna inte vill ha gv eller umgänge - då sviker de barnen. När de vill ha gv och ökat umgänge - då jävlas de med mammorna. Finns det verkligen inte en enda mamma här inne som kan förstå att pappan har ett genuint intresse för barnet UTAN att påstå att det är för att \"jävlas\". Eller är det så illa att alla pappor som vill ha gv - vill ha det för att jävlas och inte för att de bryr sig om sina barn??? Det tror inte jag!
Skrivet av    Inki

det brukar också heta..

att pappan vill ha vv för att slippa betala underhåll..och att mamman inte vill ha vv för att då blir hon av med underhållet.. tror oberoende av kön så är det lätt att se bara det negativa..
Skrivet av    Ellen _ _ _

Så sant, så sant - ellen...

glömde bort den biten med underhåll, som ju är likadan den.
Skrivet av    Inki

Attans

Jahopp. Idag ligger sonen med feber o dunderförkyld. Mötet är i övermorgon. Kanske det måste skjutas på eftersom jag måste lämna sonen hos dagmamma under mötet o det går så klart inte om han är sjuk :( Jag såg faktiskt fram emot ett möte (blandade känslor så klart.) Men jag vill höra pappans version o se om det kanske går att prata lite med varandra iallafall. Nu är jag så rädd att han tror att jag säger att sonen är sjuk för att slippa mötet eftersom det var han denna gången som ville dit. Har inte någon som känner sonen så väl att dem kan agera barnvakt mer än sonens mormor som jobbar (på mitt jobb där vi enbart är två anställda så det är inte lätt för henne att ta ledigt) Får se om hon kan köra en \"fuling\" o \"bli sjuk\" eller något annars måste jag ringa imorgon till fam.rätten eftersom pappan bett sig ledig o behöver en dag för att ändra på jobbet med gissar jag. Fanken med.
Skrivet av    Spånar

trälinjaler leder inte ström i alla fall..

det exprimentet gjorde vi i skolan.. en människa leder också ström men det beror på att vi innehåller så mycket vatten..en pinne innehåller inte speciellt mycket vatten..
Skrivet av    Ellen _ _ _

Jag var bara tvungen att prova.

Jag kunde svära på att Birgitta (och Ellen...) hade rätt, men vågade inte svära innan jag provat själv. Jag vågade inte prova själv förrän dottern hade somnat. Jag började med att skruva isär en väggkontakt. Jag hittade inga lämpliga pinnar, så jag tog först en och sedan två smörknivar (av trä) och provade att röra vid metallkontakterna. Voila! Inget hände. Det gick inte ens någon propp. Och varför skulle det göra det, det är ju grundläggande kunskaper egentligen att trä inte leder ström. För övrigt vill jag tillägga att jag håller med Birgitta i hennes inlägg \"Det där med säkerheten...\" och att inte heller jag ansåg det nödvändigt att barnsäkra min bostad. Kul att se att du börjat skriva här igen, Birgitta.
Skrivet av    Pappa Puh