Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vet inte om jag hamnat rätt här...

Skrivet av Emma
men det är så att jag har en 2,5 årig son hos dagmamma. Han är hos en dagmamma fyra dagar i veckan och hos sin reservdagmamma en dag i veckan.
Han tyckte det var lite jobbigt under inskolningen och han var länge väldigt ledsen när jag lämnade osv. Men det gick över och det verkar gå bra. Han pratar ofta om alla barn och är glad.
Men enligt dagmammorna (särskilt reservdagmamman) så har han börjat slå en del barn. Oftast dem som är lika gamla som honom eller rent av mindre. Nästan aldrig större. Så här gör han inte hemma (de få gånger det hänt har det räckt att ta hans händer, se honom i ögonen o säga att man inte får göra så för det gör ont o att man blir ledsen då. det är mycket bättre att göra så här så har jag klappat min kind med hans hand tex) Så jag är lite rådvill...
Dem säger att det händer plötsligt. Han kan rent av gå¨fram o klappa någon på huvudet o sen plötsligt smälla till dem. Eller riva dem i ansiktet eller på armarna. Fattar inte att min omtänksamma gosse gör sånt o vet inte vad man kan göra eller varför han gör så.
Svar på tråden: Vet inte om jag hamnat rätt här...

Rätt vanligt

Han är i en barngrupp och man ser inte allt som händer och ibland ser man, men hinner inte stoppa. Kanske känner han sig trängd, de andra barnet kanske tog hans leksak eller så fick han ingen respons på den snälla klappen och tar i lite mer för då vet han att det andra barnet reagerar. Fråga dagmammorna hur de hanterar situationen när han slåss och rivs. En del barn har större personlig svär än andra och vill inte ha de andra barnen precis tätt intill när det leker och känner sig trängt för att nån kommer för nära. Det går så enormt fort från lek till ett slag, rivning så man hinner inte mellan innan. Det brukar gå över när de pratar lite mera. Jag märker stor skillnad på hur 2-3 åringarna hanterar konflikter beroende på hur bra de andra barnen förstår det.
Skrivet av    Maria med 4

Inte så

ovanligt i den åldern. Det handlar om att små barn som börjar kunna samspela med andra tar till sådana metoder ibland. De känner sig lite trängda eller missförstår varandra. Ofta går det fort och utan att vi vuxna kan se någon anledning till det. Bra att ni tar det så noga hemma. Det är det enda ni kan göra och uppmuntra dagmammorna att göra samma sak. Säkert går det snart över av sig själv ifall han hela tiden får markering om att man inte gör så. Det svåra är att som förälder släppa problemet när barnet är hos dagmamman. Du kan inte göra mer än du redan gör, han är för liten för att man ska kunna ta upp saken senare på dagen. Under dagen är det dagmammornas ansvar att ta i problemet.
Skrivet av    Cecilia med små troll

Svaret var ju till Emma ( imt)!

,
Skrivet av    Cecilia med små troll

Artiklar från Familjeliv