Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Lite svårt i kontakten med andra barn

Skrivet av Ami
Hej,

Vill gärna ha synpunkter på vårt lilla problem. Sonen fyller fyra år i slutet på året. Han är 15 timmars barn på dagis eftersom han har en lillebror på ett år. Vårt problem är att han inte är så bra på att "leka" med andra barn. Det är inte så att han slåss eller så - nej jag tror aldrig han slagit ett annat barn faktiskt utan han är ganska försiktig. Men jag hör i leken att han dels är lite avvaktande - som att han är lite orolig över att bara vara med barn. Han leker gärna med vuxna och vill gärna liksom ha med antingen dagisfröknarna eller vi föräldrar i leken. Springer alltid och ganska ofta till mig och berättar saker när vi är i parken och går inte direkt till kompisarna.

Rollekar har han inte kommit igång med, i alla fall inte med andra barn. Hemma med oss går det hur bra som helst.. Han har ganska god fantasi osv och han älskar att spela fotboll etc. Vad tror ni är det något som kommer efter fyraårsåldern eller bör man kontakta någon för att få råd? Har pratat lite med dagispersonalen och de konstaterar mest att han har lite större behov av trygghet och vuxenkontakt än de andra.

Tycker bara att det är lite jobbigt att nästan alltid när jag hämtar på dagis så berättar han att han lekt med fröken under dagen...

Tar tacksamt emot råd och synpunkter!!
Svar på tråden: Lite svårt i kontakten med andra barn

En till...

Åh, känner verkligen igen min 4åring i din beskrivning. Har också en försiktig och avvaktande, extremt verbal och fantasifull pojke som gärna vill vara med vuxna och tar lång tid på sig att närma sig andra barn - men är mycket populär. Kan också ibland känna en oro för att han inte fixar det sociala spelet samtidigt som jag känner igen mig själv som liten i honom. Jag var också en populär ensamvarg. På dagis säger de också att han är vuxenberoende men att det är ok. De har en himla skön inställning. Han får vara den han är - men de försöker också hjälpa utan att pusha honom för hårt. Han leker med andra men hänger emellanåt med fröknarna. Ibland tror jag att han behöver ha vuxna sasmtalspartners för att få stimulans, men sen har han lite svårt att ta för sig och hantera konflikter så ibland drar han sig undan när det hettar till. Om våra söner verkar lyckliga individer sett på det stora hela så tror jag att vi ska försöka att inte problematisera situationen för mycket utan tänka att alla barn är olika och att med vissa saker har en del en längre väg att gå. Det är mina tankar....
Skrivet av    a

lite tankar

Det är väldigt svårt att säga något konkret om din son efter några rader som du säkert förstår. Jag kan berätta om min egen son som nu är lite drygt fyra år. Han hade en period för ett år sedan då han var väldigt väldigt blyg i kontakten med andra barn. Han lekte med flickor, men vågade inte var med pojkarna. Jag tolkade det som att han var väldigt osäker, för hans del berodde det alldeles säkert på en sen språkutveckling. Sedan sommaren är denna osäkerhet som bortblåst. Hur är det med din son och språket? Min kille har lekt väldigt mycket rollekar i ett drygt år, så där är de rätt olika, men jag tror faktiskt att utvecklingen kan skilja sig väldigt mycket åt utan att man behöver oroa sig. Det är ju mycket positivt att din son har fantasi! Då är ju inte steget långt från att han börjar leka med sin egen person i olika roller och miljöer, du kan väl försöka locka fram det genom att själv låtsas vara olika personer? Hemma leker vi ibland att lillebror är morfar och jag är pappa och fyraåringen är mormor t ex, ytterst uppskattat!!! Du kan väl även läsa några böcker om barn som låtsas vara några andra, typ \"annorlunda Emma och Per\". Varför inte köpa lite utklädeskläder, hos oss är riddartemat omåttligt populärt, eller en kungakrona kanske? Lycka till!!!
Skrivet av    Jempa

Precis som om...

ni skulle skriva om min son... Han är mycket verbal men klarar inte knuffar eller andra fysiska saker då blir han väldigt illa berörd. Han umgås helst med vuxna. Vid dagmamman står han ofta vid sidan om och tittar och deltar sällan helhjärtat i leken. Har pratat om detta med att han inte gillar då det är stökigt med dagmamman. Hon tog det på rätt sätt. Eftersom min son är där bara ett par dagar i veckan så passar hon på att pyssla eller ha annan ledd verksamhet då han är där. Svårast tycker jag det är då man är hos vänner och bekanta, på tex. kalas. Alla andra barn leker tillsammans men sonen sitter med oss. Ifall nån vuxen går med honom så kan han gå och se vad barnen har för sig. Mig stör det egentligen inte att sonen sitter med oss, tror det kommer att gå över av sig själv. Men tycker att andra tar problem av saken och undrar varför inte vårt barn leker. Det gör att jag ibland tom skäms för min son. Jag vet ju att det är hans personlighet, men ibland känns det som om andra tror att vi varit överbeskyddande eller nåt. För ett år sedan pratade jag med en psykolog om saken. Främst det att han håller sig vid sidan om då. Hon sade att endel barn är så, men de är sällan utfrysta och lider inte av det själva.De är bara försiktigare individer. Hon sade att vissa människor är ju så hela livet att de inte vill ha mycket folk kring sig. Samtalet fick mig att spänna av lite och nu accepterar jag att han är som han är!
Skrivet av    Carola

Ja sen i språket är han..

först och främst stort tack för svar! Som du skrev så är min son också lite sen i språket. Bra språkförståelse och ordförrådet är bra men uttalet är det sämre med och det kan säkert påverka kontakten med andra barn. Ibland pratar han för snabbt och lite sluddrigt och då hör de inte vad han säger. Ibland vill de rätta honom tex \"Det heter faktiskt mjölk inte mölk! Och visst är man redan osäker innan så blir han kanske ännu osäkrare i den sociala kontakten pga språket. Ang rollekar så var jag kanske lite otydlig. Hemma och med oss leker han gärna rollekar. Han är prins, riddare, rockidol etc. Men på dagis deltar han inte i rollekarna så värst mycket. Om en lek pågår tex affär så känns det som om han visserligen kanske leker affär men bara vid sidan om de andra... Men som sagt det ordnar sig förhoppningsvis snart - jag vill bara inte att han ska hamna utanför... Stort tack för dina tips - jättehyggligt!
Skrivet av    Ami

Kul att läsa om likasinnade

Verkligen intressant att höra om andra pojkar i samma ålder som verkar vara på samma sätt. Ibland känns det som om det bara är min son som är såhär. Men sen lägger jag säkert bara märke till de andra barnen som är mer framåt socialt bara för att jag är bekymrad just nu. Vår son är dock inte så verbal utan tvärtom lite sen med talet. Inget allvarligt men talar fortfarande lite otydligt vilket jag tror kan påverka hans osäkerhet. Precis som du skriver kan det vara jobbigt att andra pratar om det på kalas och liknande. Typ \"varför leker inte er son med de andra barnen etc..\" Visst det är kanske av välmening men ibland blir det lite tjatigt. Jag är ändå rätt lugn, tycker att det går sakta men säkert framåt. Precis som du skriver så måste vi ju acceptera honom som han är! Det är ju inget fasligt stort problem, utan istället får jag vara tacksam för en känslig, smart och varm son som skänker mig mycket glädje. Ibland tror jag att problemet ligger mer hos mig och omgivningen!
Skrivet av    Ami

Aha..

låter ju som om våra söner påminner en del om varann! Nu är vår son inte så verbal utan snarare lite sen med uttalet etc. Men däremot känns det nästan som om han tycker han får mer utbyte av vuxenkontakten. Kanske för att han är lite orolig för konflikter (har han väl från sin konflikträdda mamma..)och dessutom blir han väldigt upprörd om någon tex skulle kasta sand eller liknande på honom. Sånt händer ju på dagis och han blir helt förstörd. Gör inget tillbaka men blir bara väldigt väldigt ledsen och chockad. Men vi försöker prata om det och förhoppningsvis blir det bättre med åldern. Tror som du skriver att vi inte ska problematisera situationen för mycket - alla barn är ju faktiskt olika. Men ibland är jag orolig för att han ska hamna utanför. Han känns inte jättepopulär på dagis men inte impopulär heller. Hursomhelst tack för svar!
Skrivet av    Ami

Känner igen...

Här har du en till konflikträdd mamma som blivit bättre med åren men jag kanske lyckats överföra det på sonen i alla fall. Det du skriver om din son och hur upprörd han kan bli över sandkastning och sånt stämmer också precis in på min pojke. Han kan också bli helt chockad. Jag upplever det precis som om att han liksom inte i sin vildaste fantasi kan föreställa sig att någon kan göra något sådant mot honom. Jag tänker ibland att det jobbiga för sonen med andra barn verkar vara att barn är ena opålitliga varelser -vuxna däremot de kan han liksom tolka bättre. I somras när det var ett barn som stänkte vatten på min son hörde jag honom försiktigt säga: \"jag vill inte att du gör så, det är obehagligt\" - det är ju kanon att han kan uttrycka sig så men i kommunikationen med andra barn är det kanske lättare att nå fram genom att bara skrika SLUTA!! Det är en märklig situation att ha ett barn som man ibland skulle önska kunde slita till sig saker och skälla ifrån på ett häftigare sätt.
Skrivet av    a

Samma här

Dottern på 3 år och 8 månader är likadan. Hon är mer framåt i mindre grupper med barn. Det verkar vara nåt som hör till den här åldern, läste nånstans att barn i den här åldern blir mer medvetna om sin sociala roll, är rätt vanligt tydligen. Jag säger så här; min dotter är \"finsmakare\", precis som jag alltid har varit. Hon väljer ut sina vänner med omsorg, det tycker jag är en fin egenskap. Istället för att få många ytliga kompisar väljer hon förmodligen senare i livet att ha några få riktigt nära vänner. Inget fel i det, enligt min mening. Oroa dig inte! :)
Skrivet av    MamaSun