Min dotter vill inte åka till sin pappa!

Min dotter vill inte åka till sin pappa!
Skrivet av	Mamman
Hon har bott växelvist vecka/vecka sedan hon var 1 1/2 år och det har alltid fungerat bra.Nu är hon 3 1/2 år och har börjat sätta sig på tvären.När hon varit här hos mig en vecka och jag talar om för henne att imorgon/idag kommer pappa och hämtar dig så säger hon direkt att hon inte vill det och blir ledsen.Sist när han skulle hämta henne så vart hon helt hysterisk och grät hejdlöst,fortsatte gråta hela vägen hem till pappa,ringde mig när hon kom dit och då vart det lite bättre.Hon har det bra hos sin pappa det vet jag han är jätte bra med henne om än väldigt olik mig i sitt sätt.Här har hon mig min sambo och en lillesyster som är 9 månader,hemme hos pappa är det bara dom 2. Det blir jobbigt för både henne mig och hennes pappa när det blir så här,idag ska han hämta henne och hon har redan börjat säga ifrån.Vad gör man?
Svar på tråden: Min dotter vill inte åka till sin pappa!

hej
känner igen när mitt barn ska lämnas hos mamman,samma beteende.... förstår o känner att du lider liksom jag gör....
Skrivet av danne
Barn gillar inte förändringar
Min dotter protesterar också vilt när mamma ska hämta henne. Är man 3½ (eller 6 som min dotter) är det en del i spelet. Det viktigaste är att du som förälder visar att du är trygg i din situation med att hon åker, och inte använder det mot hennes pappa. För din dotters skull.
Skrivet av Wallander

Hej,ja nu har hon...
...precis blivit hämtad och tårarna rullade ner från hennes kinder.Jag försöker vara stark och låta jätte positiv,säger att hon får ringa mig när hon kommit fram osv.Så fort dom gått så börjar jag grina sjäv,det är så hemskt att se sitt barn må dåligt och vara ledsen.Känner en sådan skuld eftersom det var jag som vill separera från början.
Skrivet av Mamman
Jag och pappan...
....kommer bra överens och bråkar inte.Vi försöker verkligen få det till det bästa.Men vad är det bästa egentligen i en sådan här situation,ibland vet jag varken ut eller in.
Skrivet av Mamman
Det bästa i en sådan situation
är att visa att du och pappan är föräldrar och att dottern är barn. Barn får inte göra som de vill. De ska göra som ni säger. Du får uppmuntra henne att åka - kanske prata med pappan innan och lyssna vad ni ska göra. Men barnet har ingen som helst rätt i den här situationen.
Skrivet av Wallander

Ta det lugnt
Been there, done that vet precis hur det känns. Men försök resonera lite klokt nu. Vad tror du är problemet? Finns det något ni kan göra tillfälligt? kanske kan hon få en extra mamma-dag under pappaveckan, och att det kan räcka som tröst för henne. Och så går den här erioden över och allt kan återgå till det normala. Eller kan ni göra på något annat sätt, tillfälligt ändra flickans förhållanden så att det inte blir lika tufft för henne? Eller, om det känns fel att hon ska få \"styra\", - ge dig själv en tidsram för hur länge det ska få vara så här. T ex: Har det inte blivit bättre innan jul så provar vii en förändring. Prata med pappan! Finns det något ni kan hitta på som HAN kan göra så att det går bättre? Eller något DU kan göra i förberedelserna? Kan hon lägga extra mycket fokus på ett gosedjur? Min son kramade sin nalle extra hårt när han var ledsen och saknade mig. Han kramade så hårt att han fick ont. Jag vet inte om jag har gjort fel. Gav för lång tidsfrist. Han kanske bara har resignerat nu. Men det funkar bättre i alla fall ... Kram! Var rädd om dig!!
Skrivet av Miss Lyckad
Vilket jag delvis tycker är snett
när man bor tillsammans så har barnen vanligtvis mamma resp pappa perioder. Dagar då de helt enkelt vänder sig mera till en förälder än till den andra. Ska man eg inte bejaka även det här behovet hos barn som har separerade föräldrar? I varje fall i de fall där föräldrarna kan kommunicera och samarbeta. Ok lillan är pappig just nu, då kör vi tex 4/2 till pappas favör osv, det brukar jämna ut sig i slutändan. I den mån det går att ordna.
Skrivet av marib
Fast...
Det där handlar också om att sätta gränser. Första åtgärden är inte att dra in ett eller annat umgänge, som ju skulle betyda att de gångerna är det nästintill en månad mellan det att dottern träffar sin pappa. En evighet i barnens värld. Det är väl en bättre strategi att försöka förstå VARFÖR hon reagerar som hon gör så att man kan åtgärda det. Jag har svårt att se att det någonsin kan vara att föredra att låta en treåring bestämma sådant.
Skrivet av Wallander

Inte bestämma
men vad är det för fel med att vara lyhörd? Och acceptera att mammig/pappighet går i perioder. Självklart ska man inte hoppa över umgänget i månader för det, jag föreslog 2/4 perioder dvs 4 dagar hos den som föredras för tillfället och 4 hos den andra. Fortfarande ett kontinuerligt umgänge.
Skrivet av marib
Ställer en fråga
Kan ni ta en fika tillsammans vid överlämningarna så att de blir lite mjukare? Så gjorde vi så att det inte blev så abrupt och sedan gick det lättare.
Skrivet av Malinau
Det kanske är själva...
separationen som är svår för henne? Kanske hon inte klarar att vara borta från Di längre stunder just nu? Kan Ni inte försöka med tätare byten ett tag, eller så kanske hon inte behöver sova borta? Känner igen problemet från min bonusdotter. Vi fick helt enkelt dfra ner på vistelserna hos oss en period, så hon var fler dagar hos sin mamma.
Skrivet av Christel med Amanda

Ja någonting måste göras.
Igår hade hon fortsatt gråta hela vägen hem till pappa och även på kvällen när dom skulle gå och lägga sig.Då fick hon ringa mig så vi kunde säga godnatt.Även vid middagen hade hon fällt tårar och sagt \"mamma\" \"mamma\"...... Vi får se nu hur det går i veckan,annars får vi göra om lite ett tag och se om det blir bättre.Fyy det här är hemskt,jag känner mig så hjälplös,vill ju inte se mina barn må så dåligt.
Skrivet av Mamman
Jo det gör vi ibland.
Vi brukar byta på Måndagar och då lämnar han på förskolan och så hämtar jag,på det sättet har det funkat mycket mycket bättre,men nu är det så att hon mår dåligt på sin nya avdelning(har flyttat från småbarns.avd)och trivs inte riktigt så hon har varit hemma en del.Vi ska byta till dagmamma nu om ett par veckor då vi tror att det kommer funka bättre.
Skrivet av Mamman
Nej det är hemskt...
det förstår jag. Jag led fruktansvärt av att se min bonusdotter må så dåligt :-( Det var ju inte det att hon inte ville träffa sin pappa, men separationerna tog för hårt på henne... Din dotter är ju så liten.... Det går inte att förklara för ett så litet barn att hon bara är borta från Dig en vecka. Hon behöver nog tätare kontakt. Det är ju iaf skönt att Du och pappan verkar ha en bra kontakt. Det underlättar ju iaf. Hoppas Ni kommer fram till en lösning. Förstår oxå om det är svårt för pappan. Kram...
Skrivet av Christel med Amanda

Kanske har du svaret där
Det måste vara jättejobbigt att inte trivas på dagis. Du ska se att det funkar bättre när hon trivs och känner sig tryggare.
Skrivet av Malinau
ja jag hoppas...
...verkligen det,att det är det som är problemet för jag vill verkligen att det ska funka hos pappan,hon har rätt till båda sin föräldrar.
Skrivet av Mamman
varför...
alltså helt ärligt varför ringer du inte till familjerätten eller helt enkelt till bris och får lite rådfrågning utav dom? Jag förstår att ditt dilemma är svårt eftersom ni föräldrar fungerar tillsammans och kan med andra ord diskutera problemet. Självklart har ditt barn större trygghet hos dig eftersom familjen hos er/mamman är större. Enl vad jag har fått lära mig så ska barn under tre år inte vara ifrån sin mamma mer än en dag och sen arbeta utifrån det. Tex att du och ditt ex börjar med att ert barn träffar sin pappa en dag i veckan och när det fungerar så låt barnet sova över hos pappan en natt tills det fungerar osv. Jag dömmer ingen av er utan försöker bara hjälpa er till rätta och givetvis göra er lyhörda åt barnet. Varje myndighet du pratar med ser till barnets bästa inte föräldrarna, så rådfråga dig fram... Vill du ha gott samvete igen så ta tag i problemet :-) Det gjorde jag :-) Lycka till!
Skrivet av nettan

Min dotter vill inte åka till sin pappa!

hej

Barn gillar inte förändringar

Hej,ja nu har hon...

Jag och pappan...

Det bästa i en sådan situation

Ta det lugnt

Vilket jag delvis tycker är snett

Fast...

Inte bestämma

Ställer en fråga

Det kanske är själva...

Ja någonting måste göras.

Jo det gör vi ibland.

Nej det är hemskt...

Kanske har du svaret där

ja jag hoppas...

varför...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information