Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Jag orkar inte mer!

Skrivet av Ledsen
Min son är nu 9 månader. Bestämde innan han föddes att jag skulle amma längre och kämpa för att göra det. Kunde av olika anledningar inte amma mitt första barn, så därför kändes det extra viktigt att lyckas denna gång.
Varenda natt sedan han föddes har jag ammat MINST 4 ggr per natt. Samt minst varannnan timme dagligen. Har ett lite större barn oxå som ju kräver uppmärksamhet. Känner att gränsen är nådd nu och bara gråter. Allt jag vill är att få sova. Vi har provat att pappan går upp och bär/ger annan mat. Men han bara skriker tills han får somna vid bröstet. Han vägrar flaska och dricker ej heller välling/tillägg i pipmugg. Vet snart inte hur jag ska göra?! Jag vill inte bara sluta amma, men jag inser att detta är ohållbart. jag vill ge honom denna viktiga närhet och känner mig dålig när jag inte orkar. Jag klarar att amma så här ofta dagtid, men nätterna är ohållbara. Han vägrar oxå att sova i egen säng utan ligger mellan oss, helst då vid bröstet. 9 månader med ca 3 timmars sömn per dygn (med avbrott) gör att jag inte orkar mer, snälla ge mig hjälp och råd!!!! Allt tar skada av detta, orkar inte med mitt större barn, vänner eller hemmet, jag är så otroligt trött och nedstämd!
Svar på tråden: Jag orkar inte mer!

Hej!

Det är klart att du inte ska amma på natten om du mår dåligt av det. I alla fall ska du inte amma så mycket att du far illa. Det är ju så olika hur man funkar. Jag ammar i sömnen och störs inte alls av nattamningen och skulle inte riktigt veta om den om inte sambon berättade att lillan ammar. Men alla sover ju inte så och har inte så lätt att somna om. Det är inte så lätt att råda i hur du/ni ska göra, men räkna med att det blir en process och att hela failjen behöver vara involverad. Börja omställningen en helg, så att ni kan ta det lugnt och du och pappan kan turas om och äve turas om att sov a lite under dagen sedan. Det brukar gå att dra ner på nattamningen utan att sluta amma helt. Jag kan dock säga att just 9 månader kan vara en knepig ålder att trappa ner amningen i, 10-11 månader brukar vara enklare. I alla fall så finns det ju olika sätt att göra. Hårt och snabbt är väl att du flyttar ur sovrummet ett tag och helt lämnar över till pappan. Detta leder till mycket gråt och antagligen inte mycket sömn alls ett par nätter eller ibland mer. Barnet blir självklart superledset då det undrar varför mamma inte längre vill finnas där. Sedan kan man ta det lugnare och vid vaknandena försöka söva om på annat sätt och om det går så går det och är bra, men om barnet börjar bli ordentligt ledset så får det bröstet än då. På detta sätt kan man minimera skriken och förhoppningsvis även ledsenheten och övergivenheten hos barnet, men priset blir att det tar veckor att nå dit man vill. Mig veterligen finns det inget smärtfritt snabbt sätt, tyvärr... Som jag ser det är det viktigtaste att barnet får vara nära någon trygg och att dte får känna sig älskat i ledsenheten. I övrigt gäller det att försöka hitta avlastning och vilostunder dagtid. Jag vet att det inte äör lätt när man har storasyskon där med. Det är slitsamt! Sök hjälp där du kan få den och anpassa era aktiviteter efter vad du orkar. Att lära sig avslappning och använda avslappningstekniker för att snabbare somna om kan också vara till viss hjälp.
Skrivet av    Skorpan

Du kan...

...sluta amma på natten men ändå fortsätta amma på dagen och på kvällen, ifall du vill. Du måste alltså inte sluta amma helt även om du slutar på natten. Dessutom har du även möjlighet att göra ett uppehåll i nattamningen och eventuellt ta upp den igen längre fram om du skulle känna att du då vill och orkar, och ifall ditt barn skulle vilja då. Men just nu så låter det ju verkligen som om du har nått gränsen för vad du orkar. Jag förutsätter att pappan tar sitt ansvar för barn och hushållsarbete, så att det inte är det som tröttar ut dig snarare än amningen? Ibland är det nämligen lätt att nattamningen får skulden när det i själva verket handlar om att man har en ojämställd arbetsfördelning därhemma. Eller på att man har för många aktiviteter och för mycket stress om dagarna. Då kan man försöka ändra på detta i första hand. Men ibland blir ju nattamningen för tröttande även om man tar det jättelugnt om dagarna och har en man som tar sitt ansvar :-) Om du alltså känner att du vill sluta eller trappa ner på nattamningen nu, så ska du förstås göra det. I så fal kan du antingen välja att tvärt sluta med all nattamning, eller att ta det lite mer gradvis. Om du väljer att minska ner på nattamningen gradvis så kan du börja med att bestämma dig för en \"amningsfri period\" under natten, t ex mellan midnatt och kl 02. När han vaknar under den tiden så ger du inte bröstet. Utan i stället så hjälps pappan och du åt (eller turas om) att erbjuda tröst, närhet och trygghet på andra sätt. T ex hålla om honom, finnas nära, stryka honom över håret, massera honom sakta, nynna vaggsånger, prata lugnande osv. Det viktiga är att han ska få känna trygghet i att ni ändå finns där för honom även om han inte får bröstet. När det funkar hyfsat bra så kan du förlänga den amningsfria perioden med t ex en timme i taget tills den blir så lång som du vill ha den. Eller också så kan du alltså sluta direkt med nattamningen. Då kan du amma på kvällen, kanske när han ska somna, men sedan ammar du inte förrän näta morgon. När han vaknar så tröstar och lugnar du och/eller pappan honom. Du får tyvärr räkna med att han kommer att bli ledsen, besviken och arg om han inte får bröstet. Men dessa känslor är en normal del av livet, och om ni finns hos honom och erbjuder närhet, kroppskontakt och tröst så kommer han inte att känna sig övergiven. Och som sagt, ni kan ju fortsätta amma så mycket ni vill under resten av dygnet!
Skrivet av    Kattis

Hej!

Mitt tips är att samsova men det kanske ni redan gör och då är det ju inget bra tips;) Vi samsover och jag vaknar till mycket lätt ibland (vana, i början mkt mer)Tror att hon ammar varannan timme under natten, men som sagt hon \"hittar\" till maten sälv och väcker aldrig mig med skrik så vi vaknar båda utvilade. Lycka till.
Skrivet av    Lo

Det är faktiskt helt okej

att inte vilja amma på natten!! Du är ingen dålig mamma för det och ditt barn kommer inte att känna sig oälskat för att du slutar amma nattetid. Vi slutade ganska abrupt att amma på natten och visst var S arg den första natten men jag orkade bara inte mer och det var bara den första natten som hon var arg och ledsen. Det var jag som tröstade på natten och jag fanns mest till för henne och bekräftade känslorna, gav vatten (som iofs flög över hela rummet) osv. Det som gjorde det lättare var att jag redan hade bestämt mig för att sluta amma så det var aldrig någon kamp eftersom beslutet redan var fattat. Jag kunde ju då heller inte \"ge med mig\" utan bara finnas där för henne. Efter amningsavslutet sov hon som en bonus mycket längre pass på natten, även om inte alla gör det.
Skrivet av    Tokaungen

Exakt så

hade jag det med båda mina barn i den åldern. Dom vägrade nappflaska/pipmugg och det var bara bröstet som gällde ofta varannan timme även nattetid. Jag vet hur oerhört trött och slut man blir. Vår lösning var att helt sluta amma nattetid. Pappan tog de 3 första nätterna så att det skulle bli uppenbart att det inte fanns något bröst att tillgå. Det tog 2-3 nätter men så hade de vant sig, de kunde fortfarande vakna men då efterfrågades inte bröstet utan mer närhet. Dottern brukade komma över i vår säng när hon vaknade och somnade ganska så snabbt om där utan bröst. Sonen vill dock inte sova i vår säng när bröstet var försvunnet utan ville då hellre vara kvar i sin egen säng. Jag fortsatte att amma dagtid och gick i början upp och ammade första morgonamningen eftersom sängamning numera var \"förbjudet\". Detta funkade för oss, att sova högst 1-2 timmar i sträck är outhärdligt i längden. Speciellt när man har flera barn och inte kan vila på dagarna. Lycka till och hoppas att det löser sig.
Skrivet av    Anna

Tredje natten här.....

Har samma problem som du..min dotter är nu 8 mån och bara \"tuttar\"hela nätterna så vi beslöt oss i Söndags att min man skulle ta henne hela natten, hon skrek från 3-6.00 men sen gick det bra. Andra natten sov hon från 7-23.00 fick gröt somnade om sov till 7.00ca...det är första gången hon sovit så länge,,,och i dag har jag faktiskt lämnat henne till min mamma, Pratade med henne nyss och tjejen hade ätit gröt vid sju och somnat....vi får se hur natten blir men det verkar ju funka iallfall...hade me velat amma längre men känner att jag inte orkar vara en bra mamma till mina barn.(har en 2.5 åring också)om jag aldrig får sova. Hon vägrar ta napp så mina bröst har blivit napp + att hon äter då dåligt på nätterna eftersom hon ammas typ hela nätterna...så mitt tips till dig e att låt någon annan ta din son på natten. Din man eller någon nära. Det handlar ju bara om några nätter.Min dotter har ätit som en häst i 2 dagar nu...kram o lycka till,,,
Skrivet av    SOVA I NATT!!!!