Om det är så att modersmål överlag är så här lågprioriterat så är det ju gräsligt. Jag har mailat den som är ansvarig i min kommundel, men hon hade inget ansvar för undervisningens kvalitét, utan skickade mitt mail vidare till den kommundel som de köper undervisningen från. Där hade den ansvarige semester, men jag väntar med spänning på hennes svar när hon kommer tillbaka. Jag kommer att se till att hon förstår vilken dålig undervisning de erbjuder barnen.
Vad gäller dottern har vi kommit överens med henne om att hon slipper att gå dit mer. Åtminstone nu. Kanske hon kan börja igen när hon är lite äldre om hon vill lära sig alfabetet. Om vi kommer iväg till Iran igen och hon blir mer motiverad kanske... Som det är nu känns det helt meningslöst. På de tre gångerna hon varit där har hon fått skriva raka streck i en skrivbok och sitta och fäglägga bilder. Sen har läraren kommit och frågat vad sakerna heter. Gorbe, zag, dokhtar, pesar... Om inte min man klarar av detta (och mer)hemma, så är det ju ändå ingen mening med någon undervisning. Jag tänkte ju att modersmålsundervisningen skulle motivera henne eftersom hon fick träffa barn som pratade persiska, men barnen uppmanas inte ens att prata med varandra. Sen fick vi ett litet minus till nu senast. De andra barnen satt och åt godis under lektionen. Dottern tyckte förstås att om det var så att hon skulle få godis kunde hon väl fortsätta gå dit. Aldrig i livet! Men det kanske är så de andra föräldrarna får dit sina barn.
Förresten, har du haft kontakt med någon ansvarig om att kvalitén på undervisningen är så låg? Vad har du fått för reaktion? Jag känner på ett sätt att det är lite fegt av mig att inte ta upp det direkt med läraren, men å andra sidan ser jag inte henne som främst ansvarig för detta. Jag tror faktiskt att hon gör sitt bästa, utifrån sin utbildning (?) och sina möjligheter. Hon behöver helt klart stöd och vägledning! |