Angående presenter.. (till Malinau framförallt)

Angående presenter.. (till Malinau framförallt)
Skrivet av	Svea
Jag satt och läste i tråden nedan där \'Spånar\' förberedde sig för ett möte i föräldrarätten. Jag blev förvånad att frågan om att presenter inte skickades med från pappan var ett problem... Gjorde inget inlägg i tråden eftersom jag tycker det är okey att man har olika åsikter om detta, men jag blev väldigt sårad när jag blev kallad elak egoist av Malinau!!! Citat: "Till Eva E (och andra som vill): Det är inte överkurs att ett barn inte få ta med sig sina käraste personliga ägodelar mellan sina föräldrar. Det är banne mig en självklarhet och den förälder som nekar barnet det är en elak egoist och en person som resonerar så och beter sig därefter har jag lite svårt att koppla ihop med någon som tänker på barnets bästa." Hos oss är det så här: mina barn är hos pappan varannan helg och de får alltid ta med sig presenter hem till mig. Detta är ju jättebra för dem, och beror nog på att de inte har något eget rum där (han bor i en etta). Min bonus däremot bor hos oss varannan helg och vi vill inte att hon tar med sig presenterna hem till mamma som hon får när hon är här! Anledning: Vi vill att vårt hem ska vara lika mycket hem för henne som mammans hem är. Vi vill att hon ska ha saker att göra här som är roliga och att hon har leksaker i sitt rum. Hon har lika stort (kanske större) rum som de som bor här nästan full tid. Vi skulle aldrig göra skillnad på henne och de två andra. Det är deras hem, alla tre, även om hon är här mer sällan. Varför ska hon då ta saker härifrån till sitt andra hem? Och framför allt: Är jag verkligen en elak egoist som vill att hon ska ha ett rum här med sina grejjer som hon har fått från pappas sida? Tänker jag inte på hennes bästa när jag vill att hon ska trivas här och känna sig lika hemma här som hemma hos mamma? Kanske det är så, kanske har jag levt i en livslögn. Allvarligt, jag är lite skakad...
Svar på tråden: Angående presenter.. (till Malinau framförallt)

Jag tycker du tänker rätt..
även om att ta med sig ett par grejer hit eller dit inte spelar någon roll om det funkar att de får med sig grejerna tillbaka igen..och det är väl där skon klämmer mest tror jag..att grejerna inte hittar \"hem\" igen..+ att som du säger att man vill att barnet har sina grejer i sitt hem (oavsett hur många hem det nu än är)..mina barn har leksaker de fått från mormor o morfar hemma hos mormor o morfar..jag ser ingen anledning att dra med dom hem hit då de har nog med prylar här o sedan slipper jag dra med grejer dit när ungarna är där..men sedan beror det väl också på hur fäst barnet är vid sina grejer..men grejer kan ju förvinna hemma också..o dyka upp senare o då är det bra att de inte är för fästa vid prylar..prylar är ju som sagt bara..prylar..
Skrivet av Ellen _ _ _
För att hon vill leka med dem oftare än vh tex
har sett ett praktexempel på den egoismen på nära håll där barnet grät över att inte få ta med sig sin nya fina cykel till BF. H*n var vh, i bästa fall hos uf! när någon i bekanskapskretsen påpekade att cykeln skulle växas ur långt innan den ens blivit \"inkörd\" kontrades bara med Bra! då behöver vi inte köpa ny cykel till lillebror!! Hade det då inte varit mera ok att skriva \"Till lillebror \" på paketet? Umgängesbarnet kunde ju då få _låna_ när det var på plats. Likaså med kläder som ges i gåva. VEM tillhör presenterna eg?
Skrivet av marib

Det där är vuxentänk
varken mer eller mindre. För de flesta barn är det inte _bara prylar_ det har en själ. Om min cykel blir stulen tycker jag det är tråkigt med extra utgifter, varken mer eller mindre. Skulle dotterns \"Star\" (hästtokig ler) bli stulen så vore det en katastrof!! Visst hon VET rent logiskt att det _bara_ är en cykel men i hennes fantasi så är det en individ.
Skrivet av marib
Försöker förklara igen då
Jag tror att detta halkat av spåret lite eller så har jag varit otydlig. Det handlar inte om att i tid och otid skickar med en massa prylar. Så gör inte mitt ex och jag heller. Även vi nekar sonen att ta med saker som inte är nödvändigt. Naturligtvis finns det gränser. Vår son har ett rum hos oss båda med saker där och vissa saker är bra att ha på olika ställen. Det kan till och med vara något att se fram emot när man ska till den andre och det är bra. Men nu handlade det inte om ting i största allmänhet. Som jag uppfattade det hela så var grabben i diskussionen ledsen över att han inte fick ta med sig någon present som han tyckte mycket om. Han ville leka mer med den. Han ville kanske visa för mamma. Barn vill gärna det! Vi har haft dessa situationer här några få gånger då det varit något speciellt och kärt som sonen velat ta med sig och varför skulle han inte få det? Jag tror att varje kompetent förälder kan se skillnad om det är släpa grejer i största allmänhet eller om det verkligen är viktigt för barnet. Om barnet inte bryr sig, då finns inget problem. Problemet och det jag blir arg på, är när ett barn är ledset och upprört för att hn inte får ta med en bil, en docka eller något annat som de håller kärt eller är stolta över. Egoismen i detta är när föräldrar resonerar som så: Hn ska inte ta med det hem till mamma/pappa med betoning på den andre föräldern beroende på att föräldrarna är i konflikt med varandra. Det är när man inte kan hålla isär barnet och den andre föräldern utan stänger av även barnet från den andre föräldern. Elakheten uppstår när det gråtande barnet vill ta med sig bilen, dockan eller vad det nu är och man struntar i barnets känslor, inte sällan med ovan angivet argument. Det är tillsammans vad jag menar med elak egoism. Ni kanske tycker att det är normalt och till och med vettigt, men för mig övergår det mitt förstånd hur någon människa med ett uns samvete kan neka en sådan enkel sak (som ni säger, det är ju _bara_ en pryl) när barnet gråtande ber att få ta den lilla för er obetydliga saken med sig vid något tillfälle då och då. Om något av era barn hade en riktigt kär sak som de ville ha med sig och ni såg att h*n verkligen blev förtvivlad över att inte få det, skulle ni ändå fortsätta att neka? Det här gäller även kläder där man tvingar barnen att strikt ha två garderober. Även barn har favorittröjor. Själv är jag hellre generös en gång för mycket än snål en gång för mycket. Kan du sluta skaka nu? :-)
Skrivet av Malinau
då är väl mina barn onormala då..
om att tänka att prylar är bara prylar är enbart vuxentänk..vi har fått 6 cyklar stulna under de senast 20 åren..viist har det varit tråkigt men det är ju bara en pryl som kan ersättas..värre var det när katten behövde avlivas..eller när pappan drig till mexico..då var det katastrof..men här har inget barn ansett förlusten av en pryl som en katastrof..
Skrivet av Ellen _ _ _

Onormala var kanske att ta i
men som med allt annat så måste man kanske acceptera att barn ÄR individer. Vissa fäster sig vid sina prylar mera än andra således, och hör man då till skaran som gör det så bör även det respekteras.
Skrivet av marib
Men ingen vet..
om barnet har visat pappan att han ville ha någon grej med hem till mamman..mamman berättade att hos henne så blev barnet ledsen..o längtade efter någon pryl han hade fått hos pappan..vem vet vad som har hänt hos pappan när barnet skulle hem..jag tycker det förutsätts att barnet måste ha varit ledsen redan där..men vem vet?..
Skrivet av Ellen _ _ _
visst..
men om prylar är så viktiga så förlusten av dom anses som en katastrof..ja då hade jag blivit mer orolig över det beteendet än själva förlusten..
Skrivet av Ellen _ _ _

Jag var en sån själv
och det växte bort :-) Det sägs att det värsta brott man kan begå mot sitt barn är att glömma sin egen barndom. MEN var man ingen drömmare så förstår man kanske inte
Skrivet av marib
Men en mycket enkelt fråga då
OM barnet är ledset, vilket är då rätt att göra enligt dig? Det är den ogina inställningen jag inte gillar. Gör du verkligen det? Gråtande barn nekas att ta med sig någon sak. Är det rätt?
Skrivet av Malinau
ingen drömmare?..
förklara gärna vad du menar med det..
Skrivet av Ellen _ _ _

hmmmm
Jag uppfattade inte ditt inlägg på det sättet som du beskriver det här, men fine, det var säkert så du menade. Dock kunde jag inte utläsa i \'Spånars\' inlägg att det gått till så som du beskriver det, jag uppfattade det på ett helt annat sätt. Jag såg inte heller någonstans att pappan i det fallet resonerat med den \'elaka egoism\' som du beskriver ovan. Det var, enligt mig, att dra lite för stora växlar på att barnet inte fått ta med sig julklapparna. Hon skrev ju också att det var synd om barnet för att det inte hade några julklappar att leka med på kvällen när det kom till henne, men det anser jag inte vara pappans fel. Hon kunde lika gärna gett en eller två julklappar på kvällen om barnet var så ledset. Men det är en helt annan fråga. Det är naturligtvis så att skriven text blir så mycket hårdare och onyanserad än när man diskuterar irl, men lite nyansering skadar aldrig. Jag tycker att i mitt citat av dig så fanns inget av det. Skakad blev jag, faktiskt. Jag har i mitt/vårt beteende i den här frågan aldrig känt att jag varit elak, egoistisk eller dylikt. Det var kanske fel av mig, men det kändes som ett påhopp... Tack för svar, och lev väl!
Skrivet av Svea
Om barnet är ledsen..
o vill få med sig någon pryl så javisst..det är inte hela världen..men här har det aldrig varit något problem..vissa saker stannar hos mormor o morfar..o.s.v.. Hur gör du själv när dina barn är hos en kompis o där fäster sig vid en speciell pryl och blir ledsen när barnet förstår att prylen hör hemma hos kompisen?..eller när ditt barn har frivilligt lånat ut en pryl till en kompis men kommer på på kvällen att h*n längtar efter sin pryl o vill ha den nu direkt o gråter av längtan efter sin kära ägodel..vad gör du då?..
Skrivet av Ellen _ _ _
For your information
Hos oss är bonusens saker hennes. Fullt ut. Det finns inte i vår tankevärld att de andra barnen får gå in och låna hennes saker när hon inte är här. När hon vuxit ur dem så sparar hon dem eller ger bort, precis som de andra barnen gör. Kläder vi köper får hon givetvis ta hem till mamma, det är ju \'every day\'-saker... Och angående cykel... vi köpte en ny, dyr cykel till henne i våras som hon har hos mamma eftersom hon är där oftare och det är där behovet finns. Mamman bidrog inte med en krona. Hos oss får hon ha min gamla avlagda cykel, den uppdelningen känns bra både för henne och oss. Jag tycker fortfarande att saker hon får här ska stanna här, i hennes hem, även om det inte är hennes hem lika ofta som det andra hemmet är. Portabla saker (typ CD-spelare, kamera odyl) får hon naturligtvis ta med till båda hemmen och använda där hon behöver det. Dock har jag aldrig tänkt tanken att man är egoistisk för att man vill att de ska ha de presenter de får av oss kvar hemma hos oss..
Skrivet av Svea

Men...
...måste man verkligen göra som barnet vill bara för att det gråter? Ska man inte kunna hantera det som förälder? Det är väl en sak om det är en jätteviktig sak som verkligen betyder mycket för barnet men en leksak som barnet gråter efter för det vill leka med den just då är det verkligen jätteviktigt? Är det inte viktigare då att lära barnet att man inte alltid kan få det man vill på en gång?
Skrivet av Svea
För MIG
så är et just de personerna som ger sina prylar en själ. Där det ÄR en katastrof om cykeln blir stulen eller favvodockan försvinner. Realisterna inser att det var _bara en pryl_ men inte för drömmaren.
Skrivet av marib
Som sagt
Borde då inte stått \"Till föräldern\" på paketet? Ger man dem något så anser jag att det är _deras_ och att det är _barnet_ som ska avgöra om saken är viktig eller ej.
Skrivet av marib

Hur kan det vara hennes?
när hon inte själv får avgöra var hon vill ha dem? Är det eg inte det som skiljer mitt från ditt? att man själv _bestämmer_ över dem.
Skrivet av marib
Visst är det så
Men det är inte alltid så att barn förstår konsekvenserna av sina beslut, och det är där vi föräldrar ska finnas med och styra dem lite. Tror du verkligen ett barn kan förstå att det inte är förnuftigt att ta med sig alla leksaker till den andra för då känns det inte som ett hem hos oss? Barn tänker vanligtvis ganska kortsiktigt. Och du.. .får dina barn bestämma helt över sina saker? Får de ta med sig alla leksaker till en kompis t.ex. om det vill? Får ditt barn ge bort alla sina saker om det vill? Om du svarar nej på detta så är det ju per din definition inte barnet som äger sakerna eftersom det inte helt får bestämma över dem...
Skrivet av Svea
men vad drömmer..
en drömmare om då?..att prylen skall bli levande?..är det inte bara stor fantasi som du menar?..
Skrivet av Ellen _ _ _

Så om ditt barn marib..
vill ge bort alla sina nya julklappar på juldagsmorgonen till grannens barn så får ditt barn göra det för det är barnet som bestämmer över sina grejer fullt ut..
Skrivet av Ellen _ _ _
Mitt, ditt - barnens...???
mina barn får saker lite här och var, och nu och då. Det är deras saker, likaså är kläderna deras ... det innebär dock inte att de får göra vad de vill med dem. De får inte medvetet förstöra dem, inte sälja dem utan att fråga oss om lov, inte ge bort dem ... jag vet faktiskt en massa saker som de inte får göra ... men jag betraktar ändå sakerna som deras. När jag läser ovan så kan jag inte låta bli att undra om jag är \"fel ute\" när jag inte tillåter mina barn att göra vad de vill med sina saker - betyder det, enligt hur en del definierar \"barnets saker\", att mina barn inte har några saker alls och det är jag och maken som äger dem? Bara för att de inte får göra vad de vill med dem?
Skrivet av Inki
Visst får de
men de har hittills inte bett om det. Däremot så har det hänt att de bytt med varandra och så länge alla är nöjda så... Och visst ska vi vara med och styra dem lite, med betoning på _lite_. Det här handlade om att ta med _någon_ leksak som barnet precis fått, inte alla, och DET tycker jag att man som vuxen ska kunna bjuda på.
Skrivet av marib

Är det inte samma sak eg?
för mig är det, så. Personligen så var jag tvärsäker på att mina leksaker var levande när jag inte såg dem :-) å vem vet .... (skojar)
Skrivet av marib
Håller inte med
Det här handlar inte om att ta med _någon_ leksak, det här handlar om att du diskuterade att det är barnet som bestämmer över leksaken eftersom det är barnet som är ägare. Åtminstone har dina senaste inlägg handlat om det. jag tycker det är hemskt synd om dina barn om du skulle tillåta dem att ge bort alla fina saker till kompisen. Vad gör du om barnet ångrar sig sen och gråter jättemycket? Känner du dig som en bra förälder då? Om du inte tillåter att barnet ger bort alla sina saker, vem är det då som är ägare till sakerna? Är det du? Eftersom du då skulle bestämma över grejjerna?
Skrivet av Svea
Som sagt
det har inte inträffat men jag förmodar det finns en anledning till att de ville det i så fall. Grannen kanske inte fick några klappar alls. Då skulle jag nog snarast vara stolt över deras empati. Men ursprungsfrågan handlade om det motsatta, att vara tvungen att lämna något man nyss _fått_ och där tycker jag man kör över barnet rejält.
Skrivet av marib

då måste du har älskat..
toystory..ler..där leksakerna är levande när ingen ser dom.. tycker dock det är rätt skönt att mina ungar inte är drömmare då..att de kan leka att leksakerna lever medan de lekere med dom..men ändå inte se det som en katastrof när prylarna lämnas kvar hos mormor o morfar..eller blir stulna..
Skrivet av Ellen _ _ _
Du får tycka precis vad du vill
och det DÄR är en utopi av den enkla anledningen att mina barn ÄR drömmare. Nån visst, DET har hänt och det är ok.
Skrivet av marib
Precis
Det är så jag känner också. Jag har samma inställning på mina barns leksaker. De får inte göra vad de vill med dem, absolut inte. Det är fortfarande deras saker, men som förälder måste jag vara med och bestämma. Jag förstår faktiskt inte heller varför det är så konstigt... Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om det inte är så att det blir en bonusbarnsfråga. Att många tycker att man ska behandla bonusbarnen annorlunda, utan de krav man har på de biologiska. Det är så lätt att bli bedömd som en bra/mindre bra bonusförälder, man har massor med ansvar men inte så mycket rättigheter. Jag vet inte, men jag har svårt att tänka mig en sån här diskussion när det gäller bio-barn...
Skrivet av Svea

Det gör jag även som vuxen s
fast det VAR jobbigt en period när Kalles klotterplank(?) gick, där de ritade figurerna blev levande. Länge var jag extremt noga med att alla figurer jag ritade (och det var _många_)hade alla kroppsdelar så de inte blev mobbade ler
Skrivet av marib
jaha...
så om grannbarnen inte har fått nårga egna julklappar då går det bra att dina barn ger bort alla sina till dom men inte annars?..men tänk om de efter en kvart ändrar sig o vill ha tillbaka alla julklappar?..de gråter..kör du då o köper nya?.. och tänk om grannbarnen har fått hur mycket som helst..men dina barn vill ändå ge bort alla sina..barn kan ju få idéer utan att det finns någon anledning bakom det hela..(i alla fall mina..allt är inte genomtänkt som dom gör..)vdå skulle du alltså säga nej?..
Skrivet av Ellen _ _ _
För egen del
så handlar diskussionen om just mina biobarn. Bonusarna har självklart också samma regler.
Skrivet av marib

Min äldsta dotter..
hatade tecknat när hon var liten..det skulle vara riktiga filmer annars så fick det vara..hon fattade direkt att tecknat inte var \"på riktigt\"..mina andra 2 barn har alltid älskat tecknat..jag själv är inget större fan av tecknade filmer.. Var det inte kalles klätterträd?..skratt..tänker..
Skrivet av Ellen _ _ _
En utopi
så jag behöver inte ens fundera ut nån lösning. Och frågeställningen från start var precis tvärtom. Men ja, jag skulle troligen köpa nytt :-)
Skrivet av marib
???
Jag förstod faktiskt inte ditt svar... Jag är verkligen nyfiken på ditt ställningstagande i den här frågan, är det verkligen barnen som äger leksakerna eller har vi föräldrar rätt att säga ifrån? Du har varit rätt kategorisk i dina tidigare inlägg till mig, att det ÄR bara barnet som bestämmer, därför är jag nyfiken på hur du ser på detta när jag försöker visa det ur en annan synvinkel men där jag använder ditt resonemang. Ser fram emot ett svar på ovanstående fråga...
Skrivet av Svea

Joo det fanns ett sånt också
eller hängde de ihop tro? minns inte. Minns bara att jag höll på att rita ihjäl mig. Föredrar fortfarande tecknat och det har gått i arv.
Skrivet av marib
OM de nu absolut skulle ge bort dem
så varsågod. Förhoppningsvis lär de sig något av det också. OCh ja jag skulle köpa nytt .
Skrivet av marib
håller med..
det är ungarnas prylar men jag brukar säga att den dagen ni själva betalar för dom så får ni göra precis som ni vill med prylarna..och det förstår barnen..inga konstigheter där.. Det är typ samma sak när vi är o handlar..om sonen har egna pengar som han skall få handla för då får han i stort sett handla precis vad han vill för dessa pengar (jag brukar i alla fall bestämma om det skall bli grejer eller om det får bli godis beroende på hur mycket pengar han har med sig)..men är det ur min plånbok så är det jag som bestämmer i slutändan..han får komma med förlag på vad han vill ha men jag bestämmer..och han ser inget konstigt i det..
Skrivet av Ellen _ _ _

Känner att jag som startat allt det här...
vill svara också. Här är min åsikt. Absolut är det inte fel som du tänker. Umgängesförälderns hem ska inte länsas från leksaker. Umgängesföräldern vill så klart se att barnet har nytta av dem presenter barnet har fått som gåva av dem. Det ligger alltid tanke o förväntan bakom en present. Det har jag aldrig hävdat (jag vet att du mest riktar dig till Malinau men som sagt så startade jag det här) Jag ser det så att så länge barnet är litet o inte stort nog att själv säga att dem tycker att det är ok att lämna saker hos den andre föräldern o vise värsta utan gråter eller inte förstår så tycker jag att man som förälder kan skicka med ett par julklappar eller födelsedagspresenter. Hade man haft en så bra relation så att man kunnat skicka tillbaka dem grejjerna när barnet tröttnat lite (oftast är en sak roligast i ett par dagar. En del förblir favoriter o dem vill barnen itne skiljas ifrån (som tex en mjukismus som min son får släpa fram o tillbaka hur länge han vill. Så länge han behöver den packar jag ner den i hans väska inför imgänge med pappan. Synd att det inte kan funka båda hållen bara) är hela problemet löst för alla tror jag. Barnet slipper sakna o bli förvirrat och umgängesföräldern får tillbaka dem presenter han/hon gett till sitt barn. Istället för att det blir tvärnej o barnet inte förstår o blir ledsen. Det tycker jag inte borde vara en omöjlighet som föräldrar att komma överrens om. Men tydligen är det så tråkigt nog.
Skrivet av Spånar
Ok..
så hos er får barnen ge bort alla sina saker, vare sig det är bonusar eller biosar. Ok, då har jag fått svar på min fråga. Hos oss får varken bonusar eller biosar bestämma helt själv över sina saker. Då kan vi äntligen avsluta diskussionen, för naturligtvis får man tycka vad man vill och man ska definitivt ha dem regler hemma som man tycker är bra för sin egen familj. Där finns inga rätt eller fel. För att förtydliga mina tidigare inlägg så tolkade jag dig som att det inte var okey för dig att de gav bort alla sina saker utan bara någon enstaka, samtidigt som du sa att barnen hade full äganderätt så de skulle bestämma helt själv. Jag fick inte ihop det helt enkelt. Men du... tänk lite på scenariot om de ger bort saker som de ångrar sen.. hur du skulle hantera det. kanske ger det er ett bra underlag för diskussion om huruvida man ska vara rätt om saker man äger. Godnatt!
Skrivet av Svea
men i teorin..
så skulle du alltså låta dina barn ge bort alla sina julklappar på juldagen oavsett anlednignen..även de smådukarna som gammelmormor har gjort trots sin dåliga syn.. jag tycker det visar på att man inte har respekt för att saker o ting kostar pengar + inte har respekt över att en gåva är en gåva och den ger man inte bort hur som helst utan att verkligen veta vad man gör (och det vet inte små barn).. min son ville ge bort sin sprillans nya 3:hjuling till en kompis men jag sa nej (han var 3 år)..du anser att jag körde över honom..han fick ju inte bestämma över sin egen cykel..jag anser att jag var förälder..det är sånt som jag som förälder skall bestämma..tänk så olika man kan tänka..
Skrivet av Ellen _ _ _

Olika
Det är så olika hur man hanterar det, som jag skrev nyss till marib så finns nog inga rätt eller fel. Och det som den ena uppfattar som en lösning kanske den andra har en annan lösning på. Jag måste faktiskt erkänna att jag är lite glad att vi trots allt varit lite egoistiska (utan att vi vetat det). Det är så härligt när barnet kommer hit och har saker som det tycker är roligt att leka med och inte haft hos mamman och tröttnat på. Men samtidigt ska man inte vara helt stelbent, det håller jag absolut med om. Däremot bryr jag mig inte om ifall jag eller någon annan får se om barnet får nytta av presenten, bara barnet blir glad. Här har inte relationen till biomamman någon betydelse men jag förstår att det har det i ditt fall. Hoppas att det löser sig för er!
Skrivet av Svea
Precis
Tack för ditt inlägg. Det är precis det jag har försökt fått fram men inte lyckats. ;)
Skrivet av Svea
ang om att ge bort klappar...
till grannen... Det är väl en annan sak? Att lära barnet att dem fått en sak som är hennes/hans o h*n själv tagit beslutet att ge bort sin julklapp till någon annan så är det så att dem får stå fast vid sitt beslut är inte elakt enligt mig utan mer att lära ut att handling ger konsekvenser (jag ser ett större barn göra en sån sak nämligen men jag kan ha fel i det) Men att FÖRÄLDERN gett barnet en sak o sen bestämt över saken o barnet ändå anser jag vara fel om det nu är en speciell sak. Helt skilda saker anser jag.
Skrivet av Spånar

näää
det var min miss. Jag skulle inte på något vis trott att han skulle få med sig något hem. Men jag har lärt mig tills nästa gång. Jag ska fixa så inga besvikna miner finns nästa gång. Tycker iofs att det är upp till båda föräldrarna men jag tar mig an även det.
Skrivet av Spånar
disskutionen
handlade från början om små barn som ej KAN föra sin egen talan, sälja eller förstå bättre än att dem fått grejjer dem blev jätte glada över. Som dem fick leka med i några timmar o sedan lämna tillbaka. Prestenter till låns är inte något för småbarn anser jag. Men så fort dem blir större o om dem inte säger till att dem tycker att det är jätte tråkigt eller blir ledsna av att lämna alla saker hos uf eller bf så finns där ju inget att fundera över eller hur? Då har man ju gjort rätt när det gäller just DET barnet. Barn ÄR olika det går inte att komma ifrån. Inget är väl bättre än andra... Syftar på pratet om fantasi osv som en del tom tog ställning till om dem föredrog om deras barn skulle ha livlig fantasi o se sina saker som levande eller ej vilket jag anser vara helt snett. Man kan inte föredra något som förälder. Man kan däremot se till att hjälpa barnet att uppfylla just deras behov för tillfället. Och naturligtvis sätta gränser oxå. Men försöka hålla sig inom ramarna för vad dem kan förstå o inte förbjuda för att det är bekvämare för en själv eller för att man själv som förälder tänkt det på ett vis. So what om barnet vill använda nya pottan som hatt o ta med till uf eller bf? Inte vill jag säga nej det får du inte o det där är en potta o ingen hatt så sluta fåna dig. Däremot hade jag velat säga till uf att han tycker nya pottan är häftigast i världen just nu o vill ta med sig den. Kan du se till att den kommer tillbaka oxå?
Skrivet av Spånar
jag förstår helt
klart ditt resonemang också. Hade bara önskat att just min sons pappa o jag kunnat mötas på halva vägen medan sonen är så liten. Vänder man på det så hade det inneburit att jag inte skickade med \"sovnallen\" till pappan som sonen faktiskt behöver o det är inget onormalt lixom. Lika lite som det är onormalt att ha napp, snuttefilt osv. Så visst kan saker vara mer än saker för en del barn. Men som sagt... Med måtta så man inte behöver anlita flyttbuss varje helg ;)
Skrivet av Spånar

Vad lär de sig av...
...att de ger bort sina saker till kompisarna och du köper nytt när de blir ledsna??? Vilken lärdom ska de dra? Att du är outtömligt rik och att det bara är att köpa nytt om man ger bort något?
Skrivet av Eva E
Likadant här
Presenter till barnen är barnens saker, men självklart kan jag som vuxen styra över vart de tas med, om de ska skänkas bort till ngn kompis osv. Barnen har sparpengar också som är deras. Men inte sjutton innebär det att de får handla upp för dem nu! Nej, de styr jag över tills de är vuxna. Men det är likafullt barnens pengar...
Skrivet av Eva E
Det handlar faktiskt om en 1,5 åring
Han fattar väl inte konceptet med \"mina\" saker så slutledningen att det handlar om \"Presenter till låns\" är ju din. En 1,5-åring blir väl lika ledsen när han går hem från öppna förskolan/en kompis/dagis och tvingas lämna kvar den roliga bilen/dockvagnen/bondgården där. Det handlar ju om att den roliga leken med den roliga saken bryts, inte om att behöva lämna tillbaka \"sin ägandes sak\". Ditt och mitt och hans och hennes fattar de inte vid den åldern. De blir lika arga över att behöva lämna ifrån sig Stinas eller Pelles eller dagis sak som sina egna. Och vad ska man göra åt det? Köpa exakt likadana prylar som finns på dagis och hos kompisar och tömma alla leksaksaffärer för att barnet aldrig ska behöva bli besviken? Jag tycker det är en sån hysterisk reaktion över något som är så enkelt att förklara för barnet som att \"Vissa saker bor hos pappa, andra saker bor på dagis, några saker bor hos Pelle och så har vi saker som bor här hos mamma\".
Skrivet av Eva E

Svar ja
MEn diskussionen har spårat ut rätt rejält. Ursprungsinlägget handlade om att ta med _någon_ ny favorit från den ena föräldern till den andra och jag tycker det är idioti om det ska hårddras. Den enda som förlorar på det i slutändan är barnet som får lära sig att leksakerna eg inte är h*ns. JAG har aldrig sett något litet barn helförtvivlat över att det inte får ge bort samtliga sina saker däremot har jag flera ggr sett motsatsen.
Skrivet av marib
JAG inbillar mig att man lär sig saker
genom att se konsekvenserna av de egna besluten, och även om jag köper en del nytt så lär de inte få tillbaka allt.
Skrivet av marib
haha ja där kom det igen: Hysterisk imt
.....
Skrivet av Spånar

Sonen hade blivit tillåten..
att ta ett vuxenbeslut om jag hade tillåtit honom ge bort sin cykel..och det är inte rätt mot en 3-åring att lägga ett sånt stort ansvar på honom..det är bland annat det som barn har föräldrar till..
Skrivet av Ellen _ _ _
Precis
Eftersom pappan inte fattar att barn vill ha en chans att leka med sakerna som dom precis fått, så får mamma rycka ut och fixa till hela den uppkomna situationen...
Skrivet av Majamyra
Viss skillnad, Ellen
I ditt exempel/din fråga är skillnaden att det är någon annans tillhörighet och det får man allt lära sig att man inte får ta med sig. Men när man fått något som är ens eget och i synnerhet i present, då är det ju ens egen ägodel att förfoga över.
Skrivet av Malinau

Håller med marib
Varför ska föräldrar har tolkningsföreträde på barns känslor för?
Skrivet av Malinau
*S*
Om min son fick \"...smådukarna som gammelmormor har gjort trots sin dåliga syn...\" så skulle jag uppmuntra honom att ge bort dem. Sånt ger man väl inte till barn. S
Skrivet av Malinau
Handlade inte om det
Läs inlägg ovan. Det handlade inte om detta. Nu har diskussionen blivit absurd och jag lägger ner.
Skrivet av Malinau

näää..
det var bara den första frågan som handlade om någon annans ägodel..inte den andra frågan.. men likheten är ju att vi som föräldrar ( helst när det handlar om små barn)..inte kan lämpa över en massa beslut på barnen..förstår verkligen en 1½-3-åring att om h*n ger bort sina saker så är de borta?..och att komma på det senare och gråta inte hjälper att få sakerna tilbaka?..är det inte när barn inte tar speciellt genomtänkta beslut (som att ge bort alla sina grejer) som vi föräldrar skall gå in o styra upp?..
Skrivet av Ellen _ _ _
gör man inte?..
varje jul o varje födelsedag fick jag smådukar som min farmor med dålig syn hade virkat..om min mamma hade uppmuntrat mig att ge bort dessa smådukar för \"sånt ger man inte till barn\" så hade jag tappat all respekt för min mamma..i min familj har vi alltid uppskattat hemmagjorda presenter..det visar på tanke bakom presenten.. det var ju inte så att vi inte fick annat än smådukar i present..men dessa dukar uppskattades..och de uppskattas fortfarande..men jag älskade min farmor o det är väl därför dessa dukar har ett stort värde för mig.. jag är glad att dina barn inte har någon farmor som virkar dukar till dom eftersom dom skulle tydligen ändå getts borts..jag o mina barn uppskattar det vi får o värdesätter det..
Skrivet av Ellen _ _ _
vi tolkar väl deras känslor..
hela dagarna när de är små.. men det handlar ju inte om tolkningsföreträde..det handlar om att vara förälder o veta vad som är bäst för ens barn.. här förespråkar du att ett barn skall minsann inte få bestämma vart hn vill bo vid 3 års ålder..men samma barn skall kunna förstå konsekvenserna av att ge bort alla sina grejer..och ta konsekvenserna av det beslutet..(även om det innebär att mamma åker o köper nya grejer för att få slut på gråten).. antingen är ett barn moget nog att förstå konsekvenserna av sitt handlande eller så är barnet inte moget..säger ett barn att jag vill ge bort alla mina grejer och man anser att då får barnet göra det för hn skall få bestämma över sina egna grejer så tycker jag att barnet också skall få bestämma var barnet vill bo..
Skrivet av Ellen _ _ _

Trist blir det när barnen inte har nåt att göra
hos den föräldern dom inte har sitt fasta boende hos. Varannan helgbarnet som tillåts ta med alla sakerna från vh till bf har till slut inget att göra hos vf. Inga barn jag varit i kontakt med tar med saker från bf till uf , det är alltid tvärtom diskussionerna hörs. Om vi hade låtit ss ta med allt som han får här skulle han inte kunnat vara med oss på cykelturerna, inte haft tv på rummet(som de andra fast boende tonåringarna här), inte haft träningsredskapen att \"roa\" sig med ingen stereo att lyssna på, för att inte tala om datorn osv. VAD skulle han då ha gjort hemma hos oss? Mindre portabla saker är självklart att han får ta med om han vill men inte de större. Min dotter som åker till pappa ibland har inte tagit med något hem förutom kläder, dagböcker o sånt. Skridskor och hästen(!) annat som används där stannar där. Självklart tycker hon att totto ska med hem och saknar stort men det är ingen ursäkt att han ska med hem till oss S. Under årens lopp har det självklart uppstått diskussioner med barnen men med lite förklaringar och lock o pock har de förstått vad vi vuxna menat och idag sköter dom det faktiskt själva. De vet vad som funkar att ta med \"hem\" för \"tillbaka\" kommer det aldrig......
Skrivet av Majacilla
det var ju det saken gällde...
att få ta med sig mer portabla saker. Inte ALLT. Dessutom är dina barn lite äldre än min son som inte förstår sånt ännu.
Skrivet av Spånar
Snälla Ellen
Nu är du _mycket_ långt från ursprungsfrågan.
Skrivet av Malinau

och?..
får man inte vara det eller vad menar du?..
Skrivet av Ellen _ _ _
Jo
Det får man visst. Man får bli hur OT som helst, men inte blanda in andras åsikter om något helt annat i det. Tycker jag.
Skrivet av Malinau
hmmm..
men om någon tycker att man kör över ett barn (en 1½-3-åring)och har tolkningsföreträde över ett barns känslor när man vill som förälder bestämma över deras grejer så borde en sån förälder som anser att h*n inte kör över sitt barn o inte har tolkningsföreträde över ett barns känslor även låta bli att köra över barnet när barnet vid 3 års ålder vill flytta till pappa/mamma.. eller är det faktiskt OK att köra över ett barn och ha tolkningsföreträde över ett barns känslor ibland o lite då o då när det passar?.. det är bara en enkel fråga om när det är OK att ha tolkningsföreträde och när det inte är det..
Skrivet av Ellen _ _ _

Men jösses
Nu är du iväg och pratar om helt andra saker. Långt, långt ifrån ursprungsämnet och återigen lägger du andras åsikter på en helt annan sak. Det totalt ologiska i ditt resonemang är att du å ena sidan tycker att en pryl inte är så viktig, men å andra sidan tycker att man absolut ska förvägra ett litet barn att ta med sig en gåva denne just fått. Var barnet ska bo är något totalt annat än en liten leksak.
Skrivet av Malinau
Men Malinau..
Du sa att \"Varför ska föräldrar har tolkningsföreträde på barns känslor för?\" Om jag då frågar om NÄR är det OK för en förälder att ha tolkningsrätt över ett barns känslor så vill du inte svara utan bara hänvisar till att jag är långt från vad ursprungsämnet.. var frågan för svår?..
Skrivet av Ellen _ _ _
Svarar trots allt
Jag brukar inte svara folk som är sarkastiska om det inte är sarkastisk humor. Om du insinuerar att jag är korkad så har du kanske rätt. Det var länge sedan jag gjorde ett IQ-test, så kan hända har den sjunkit, hahaha. Det är inte okej vid något tillfälle att ha tolkningsföreträde när det gäller någon annan människas känslor över huvud taget. Däremot är det en förälders uppgift att se till att rationella och långsiktiga aspekter också vägs in. Barn är oftast endast känslomässiga och de saknar förmåga att se konsekvenser på längre sikt, vilket sällan är ett bra beslutsunderlag. Det är aldrig fel på något man känner, däremot ibland de beslut man fattar med känslorna som grund. Gäller även vuxna människor.
Skrivet av Malinau

absolut inte..
Menar inte alls att du är korkad (det vet jag garanterat att du inte är)..undrade bara varför det hänvisades till att jag är OT när jag bara ville ha ett förtydligande från dig angående ditt eget inlägg.. Så om ett barn vill ge bort alla sina grejer så är det ett bra långsiktigt beslut (även om föräldern anser att det är helt fel)?..Du håller ju med mariab som anser att ett litet barn skall få göra det för annars så kör man över barnet o dess känslor..blir barnet ledsen så är det en läxa barnet har lärt sig om att det blir konsekvenser av barnets beslut att ge bort alla sina grejer.. Men om ett litet barn vill flytta så är det ett dåligt långsiktigt beslut (om föräldern inte vill att barnet skall flytta)?..så där skall föräldern köra över barnet o dess känslor o inte låta barnet lära sig läxan.. Så ibland är det OK att köra över barnet o dess känslor i alla fall då..
Skrivet av Ellen _ _ _
Avlsluta min del här
dels med att inse att hela diskussionen spårat ur och blivit totalt absurd. Och dels med att påpeka att jag inte bara glatt skulle acceptera beslutet att ge bort alla grejor. Självklart så skulle jag få barnet att stanna upp och _tala_ med det före, förklara konsekvenserna. Och jag kan _garantera_ att ingen av _mina_ barn skulle vidhållit sina önskemål sedan (det är _mina_ barn/bonusar jag anv som referens material, självklart). Men OM de insisterat så hade de fått gjort som de velat. Det ÄR ders grejor. Likväl som jag skulle tagit samma diskussion inför en ev flytt. Det är _inte_ att köra över. Det är att ta hänsyn även till barnets känslor
Skrivet av marib
Tänkte du nu på..
att det var barn i åldern 1½-3 år som vi pratar om?.. För mig är det att köra över barnet o deras känslor om man inte låter de göra som de vill..då anser man veta bättre än barnet och det borde man göra som förälder..veta bättre alltså..jag kör över mina barn varje dag..här sägs det nej till en hel del som de vill göra..jag ser absolut inte något konstigt i det alls.. Däremot skulle jag tycka det vore konstigt om man aldrig körde över ett barn och deras känslor..då tillåter man ju allting som de vill göra..och då finns det inga regler längre utan barnet bestämmer.. Inget av mina barn skulle heller komma med den idén att ge bort alla sina grejer men det är ju för de vet att jag skulle inte tillåta det..men hade jag varit en förälder som alltid lät dom få sin vilja fram (aldrig kör över dom o deras känslor) så hade vi haft ett kaos här hemma utan dess like..som vi har sett i program som nannyakuten och supernanny..barn utan regler och föräldrar som vågar säga nej blir man som ingen vill umgås med..
Skrivet av Ellen _ _ _

rättelse..
\"barn utan regler och föräldrar som vågar säga nej blir man som ingen vill umgås med..\" föräldrar som inte vågar säga nej blir det barn som ingen vill umgås med..
Skrivet av Ellen _ _ _

Angående presenter.. (till Malinau framförallt)

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information