Klängig och gnällig 20-månaders...

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Klängig och gnällig 20-månaders...
Skrivet av	Trött nu
Är det nån som har erfarenhet av klängiga/gnälliga barn? Min dotter som är 20 månader är hur underbar som helst på dagis, med sin pappa, ja med alla utom med MEJ. När jag är hemma med henne så blir hon ett mammigt klistermärke, vill bli buren hela tiden och gnäller och gråter så fort jag sätter ner henne på golvet. Vissa säger att man skall ignorera henne och låta henne gråta färdigt (vilket hon inte gör, hon jobbar sig upp till total hysteri istället), vissa säger att hon behöver den här närheten just nu och att jag skall låta henne få det (men jag kan ju inte bära runt på 13 kilo unge hela dagarna?) Försöker aktivera henne, med playdoh, ritblock, lego (som hon tycker är jätteroligt när vi leker med tillsammans), men hon vill inte göra något själv utan mig, bara gallskriker tills jag tar upp henne. Jag kan ju inte göra något annat än att vara med henne för tillfället, bara att plocka ur diskmaskinen kan ta en halvtimme. Dessutom har vi fått reda på att jag är gravid med tvillingar, så snart KAN jag inte bära på henne hela tiden. Nån som har haft liknande problem? Hur löser vi detta? Känns som att hon har mig helt i sin hand, och det bara är så FEL. Hon är ju så otroligt självgående på dagis och med sin pappa, på dagis säger de att de aldrig har haft ett så social, öppet och lätthanterligt barn. Vad gör jag för fel...snälla hjälp..?
Svar på tråden: Klängig och gnällig 20-månaders...

Låter som min 21 månaders...(vart långt)
Hejsan,min lille kille som e 21 månader har under en längre period varit väldigt mammig,precis som din tjej. Det är väldigt vanligt att det kommer en sån här period just i den här åldern,och det beror på mkt saker,barnet börjar bli en egen liten person,det händer väldigt mkt i utvecklingen både kroppsligt och mentalt. Din flicka kan ju vara \"stor\",då hon fungerar jättebra på dagis etc men för att orka vara så social,öppen och lätthanterlig kanske hon behöver få vara lite liten när hon är med dig. Det är ett stort steg för en liten tjeja att börja dagis och uppleva och göra saker utan mammas (eller pappas) trygghet nära sig och då behöver hon tanka den tryggheten när hon är hemma med dig. Kanske känner hon att du tycker att det är lite jobbigt,och blir då ännu lite gnälligare. Och det är jobbigt och man får tycka att det är jobbigt,men vänd på det och tänk att hon gör så för att hon står känslomässigt dig närmast,dom man älskar mest och känner sig älskade utav vågar man trotsa och testa mot. Och du gör inget fel men jag skulle råda dig att ge henne din odelade uppmärksamhet så gott det går,låt allt annat vara en period,eller ännu bättre-låt henne hjälpa till och bli delaktig. På det sättet bröt jag min Williams mammighet-han fick hjälpa till,fick mkt beröm,mkt kramar och uppmuntran,vi lekte tillsammans. Sen tror jag att det är viktigt att stå för det man säger,är man minsta osäker så känner barnen av det direkt,ett ex William vart krånglig vid nattningen(har alltid somnat själv och sovit bra) och ville att jag skulle sitta hos honom och stryka honom över håret tills han somnade,vilket kunde ta lång tid och tillslut kände jag att NEJ-jag vill inte mer,så jag bestämde mig att ikväll då ska jag lägga honom och han somnar själv,men han började naturligtvis skrika direkt och jag vart osäker....är han ledsen eller bara arg för att han inte får bestämma att jag ska sitta där??...så jag gick in igen!!! Men jag insåg att han ju bara var aaarrrggg för att han inte fick bestämma,så nästa kväll gjorde jag likadant men då _kände_ jag att jag gjorde rätt och visst gnällde han lite men tystnade och somnade inom 2 min-själv. Så var tydlig och konsekvent,tillslut kommer ni hitta en balans mellan mammatid och att leka själv tid. Men det bästa råd jag kan ge dig är att låta henne hjälpa till,och prata och förklara(enkelt), och ska hon prompt sitta på höften så blir det ju ett problem-ge henne ett val,hon är så stor att hon förstår det mesta så tex om du ska laga mat,ge henna två alternativ,antingen stå på en stol bredvid dig eller leka själv på golvet,säg att du får ont i ryggen och visa att man kan kramas utan att behöva bli upplyft. Eller att hon kan hålla dig i handen om ni ska gå nånstans,det eller gå själv! osv osv Du gör inget fel även om man ibland kan känna sig rätt villrådig,och det kommer gå över. Det var lite funderingar från mig. Skickar lite styrkekramar
Skrivet av Jenny m A&W

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv