Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Några funderingar (långt)

Skrivet av DS-mamma XX
Läste på en mailinglista om att det varit ett reportage om en teatergrupp (Glada hudikteatern) som har satt upp en föreställning om Elvis. Såg det inte själv men började fundera mer och mer på det eftersom det var en del som hade synpunkter på att utvecklings-störda spelar tillsammans och varför de inte är med i en "vanlig" teaatergrupp.
Är det så hemskt att dom har egna teatergrupper?

Tycker ni att tex ds-barn bara ska ha aktiviteter tillsammans med "normalbarn" eller föredrar ni när det är aktiviteter tillsammans med andra ds-barn.

Det jag tycker är mest ledsamt i just detta är att man nästan ska skämmas för att man väljer att ens barn har aktiviteter tillsammans med andra handikappade och kanske har flera kompisar med just ds, är det fult? Ska våra barn till varje pris vara delaktig i "normalbarns" aktiviteter och hur känner dom sig den dan när dom märker att dom inte kan hänga med på samma sätt som dom? Får ibland en känsla av att man inte riktigt accepterar sitt barns olikheter och därför ska allt vara så normalt som möjligt.

Har inga större erfarenheter av detta just nu men känner ändå spontant att jag gärna ser att mitt barn har aktiviteter tillsammans med andra ds-barn för jag tror ändå att dom känner samhörighet och det är väl inte dåligt?? För den delen väljer jag inte bort andra aktiviteter bland "normala" heller, vill ha av båda delar för mitt barn.

Vore kul att höra era åsikter om detta och jag menar inte att starta ett "krig" om detta utan jag tycker att det är en intressant sak att diskkutera.
Svar på tråden: Några funderingar (långt)

Nej

jag tycker man kan ha aktiviteter både med normalstörda och i \"egna\" grupper. Christian går på tex Upp och Ner Gympa, samtidigt som han går i den vanliga grundskolan och har aktiviteter där tillsammans med sina klasskompisar. Inget som utesluter det andra, i mina ögon.
Skrivet av    anne.h med fyra perfekta barn =)

Vår dotter.......

har bara gått i på gympa i \"vanlig\" grupp! MEN jag tycker det är jätteviktigt att det finns valmöjligheter och jag tycker inte att det ena är bättre än det andra. Man väljer ju det som man tror blir bäst för sitt eget barn! Vi letade efter en gympagrupp för handikappade barn åt Emma nu i höst men vi hittade ingen som passade henne (och oss)! Det fanns en som verkade bra men den var på fredag kvällar och det gick vare sig jag eller sambon med på (någon gräns får man ha) *S* Samma sak var det med barnrytmiken för \"vanliga\" barn som också låg på fredag kvällar. Så vi valde helt enkelt bort gympan för Emma denna terminen och låter henne gå nästa. Samt att vi varit sjuka så mycket nu och halva terminen redan gått och dessutom tror jag det är ganska mycket ändå för Emma som börjat i förskoleklass nu i höst! Nikki
Skrivet av    Nikki

Som vi ser det

så är det bäst med blandade aktiviteter. Alttså både med normala barn och funktionshindrade. Gyril går ju på vanligt dagis och har kompisar där. Än så länge tror jag inte att hon har så stort behov av andra ds-barn. Sen har vi hittat ett bra alternativ; nämligen Hjärtebarnsföreningen. Där är barnen normala men ändå inte. Alla har ju hjärtfel med allt vad det innebär.
Skrivet av    Helen m Gyril

Våra barn

Mina tankar för framtiden är att min lilla tjej ska ha kontakter med \"båda\" sidorna.Som du säger kommer det den dagen då de förstår att de inte är som \"andra\"....och såklart är det då viktigt att de ser att de inte är ensamma, att det finns fler som har DS.Man vill ju att de ska vara lyckliga...som alla barn.
Skrivet av    Ännu en DS mamma

Blandat tror jag på

Huvudsaken är att man hittar grupper och gemenskaper där man själv och barnet trivs och mår bra och kan vara delaktig. Vår pojk går på vanligt dagis med resurs, och så går vi på barngrupp hos hab någon gång i månaden och på hab-bad. Men självklart kommer jag att försöka vara lyhörd för hans behov. Om han någon gång i framtiden skulle lida av att mäta sig med vanliga barn så skulle jag ju såklart försöka öka hans kontakter med dem han själv upplever som jämlikar. Det skulle inte falla mig in att framhärda av något slags stolthet. (Det misstaget har jag gjort; vi gick på ett babysim i två terminer där alla antingen glodde eller behandlade oss som luft. Vi gick kvar på ren vilja, men vi mådde inte väl av det. Nu badar vår son på hab-badet och det är stora lyckan).
Skrivet av    Prissan & Baby D

Aktiviteter

Linnea har gått på Hab:s bad sen hon var ca 2½ år fram till hon började skolan. Hon är med på Upp och Ner gympa och nu i höst började hon i en musik-och teatergrupp i fub:s regi där de flesta är ds-barn och det är verkligen en fröjd att se och höra dom. Meningen är att det så småningom ska sättas upp en musiksaga när vårt fub firar 50 år om 2 år. Linnea går på en Montessoriskola i 2:a klass där lärarna tycker att Linnea tillför klassen väldigt mycket, precis som de andra barnen med ds som går på skolan gör (4 st). Jag tycker att det är viktigt att ha båda delar och sen är det upp till Linnea att välja vilka aktiviteter hon vill hålla på med och vilka hon vill vara med när hon blir större.
Skrivet av    Ulla m Linnea 8 år

Vi gör båda delarna

Amanda går på \"vanligt\" dagis,och är med på Upp-och-ner-gympa med bara DS-barn. Nu i höst har vi börjat bada med hab igen. Än så länge är det ingen skillnad för Amanda, hon blir kompis med en person, med eller utan handikapp. När hon blir äldre kan hon ju välja själv, men jag hoppas att hon kan trivas bland alla typer av människor.
Skrivet av    Tinao m Ami0103

ja som jobbar..

med bla DS barn (är nu mammaledig) annars har sett en del av detta.. en del DS barn är bara med \"vanliga\" barn vilket både är positivt å negativt beroende på barnets egna utveckling å nästan framför allt språkutvecklingen.. när barnen är mindre funkar d ofta jätte bra men när dom kommer upp till 6 års kan d bli körigt om barnet inte har talets gåva.. jag har assat åt en underbar liten kille som hamnade just i det här dilemmat.. han gick på dagis å sen började 6 års med \"vanliga\" men blev oerhört frustrerad över att inte kunna göra sig förstådd som han ville.. detta är en liten kille som älskar att prata å har mängder av egna ord å tecken å ljud för sig.. men hans personal hade svårt att ge honom det stöd han behövde då dom inte kunde teckna.. det hela slutade med kaos å katastrof!! han kom på vt-terminen till särskolan å bara växte å blommade!! Slutade med en hel del av sina \"olater\" (rymma, klättra upp på taket, slåss osv.. Idag är han en underbar liten kille som går i en DS klass med 2 andra pojkar.. jag tror att dom behöver både och bara dom får rätt stöd å hjälp!!
Skrivet av    Karin med William 050829

Inte segregerad

Min son fungerar bäst när han är med på aktiviteter där de flesta inte har några större funktionshinder. Vi har provat på i både segregerade grupper och vanliga och tendensen är tydlig - vanligt är bäst för honom. Dessutm vill jag att han i framtiden ska kunna välja det HAN tycker är roligast - inte bara det som handikappföreningen har valt att genomföra. Vill han spela teater kommer vi definitivt att leta upp en helt vanlig teatergrupp för honom i första hand.
Skrivet av    Linda, M och twinsen

Svar till DS-mamma xx

Nej det är inte alls \"hemskt\" att \"de\" har egna teatergrupper. Min dotter som är 22 år vill helst ha aktiviterer i grupper där ALLA \"får\" vara med. När ens barn är litet, bestämmer man vad ens barn ska vara med i, och påverkar därmed sitt barn.Ens barns val av aktiviteter som vuxen är därmed präglade. Det behöver inte betydaatt man lägger in nån moralisk aspekt på om valet skulle vara \"bättre\" eller \"sämre\". Eftersom vi i vårt land fortfarande dras med \"skilda världar\" och inte har kommit speciellt långt med \"ett samhälle för alla\" (i jämförelse med de ställen i världen där man hunnit betydligt längre,(t.ex Canada, USA,Nya Zeeland) kan det vara en bra ide att åtminstone försöka bidra till att t.v åtminstone HÅLLA DÖRRARNA MELLAN DE SKILDA VÄRLDARNA ÖPPNA. Och ett deltagande i den ANDRA världen, som de flesta av oss föräldrar lever i och upplever som naturlig och en mänsklig rättighet,är för våra DS-barn förenad med mycken kamp, både från oss föräldrar och från dem själva. Sär-världen är gratis och står inskriven på deras program i ett system gjutet i betong.
Skrivet av    otatad

Artiklar från Familjeliv